Born to a life - living to risk it, är det motto som står intatuerat i ett spaderess på hans högerarm. Ett motto han försöker leva upp till.

Lars Ove(sic!) Bengtson, Lob, så kallad, känd som en av Göteborgs "hårdaste" rocksångare skrev sig en egen Bibel - Excelsior. En mycket "giftig", sårande och rå men därtill välskriven och rolig smädeskrift, som gjorde honom till kultursidornas hjälte. Den liknar inget annat och utmanar hela det försoffade folkhemmet med en ilska och frenesi som man inte sett maken till sen punkens vilda dagar.

-Jag ville göra ett litterärt experiment och kolla var gränserna går för mig och se hur mycket kallt stål läsaren tål, säger Lob stillsamt och skrattar till.

Göteborg har väl aldrig direkt kunnat yvas över att ha några kulturknuttar som vågat utmana "författarskapet, universum och annan evig skit". Men det är ändrat nu. Göteborgslitteraturens svar på serievärldens Socker-Conny har kommit lös, Lob, den hårdaste, skriver: "Jag har ingenting att säga och jag tänker säga det högt!".

1:30
-Lob! Vad skulle du kalla detta ditt litterära mästerverk? Hur skulle du vilja karaktärisera det?
-Jag skulle nog vilja kalla denna bok för en essäsamling. Inte för att någon av mina läsare vet vad det betyder, men även om de inte vet det, så tycker jag att det liksom låter bra, enna. Det låter lärt. Och så är det ju nästan sant.

I slutet av förra året började de mest besynnerliga recensioner hemsöka rikets kultursidor under rubrikerna "Rabelais i Kortedala" och "LOB:s bok - där alla slag mot samhällets veka liv är tillåtna och humorn är rå och hårdkokt". Lob liknades vid en gudlös profet, som kommer att få Rabelais att stå med böjt och blottat huvud när denne stolte självbefläckare sparkar in pärleporten".

Roade, oroade och lätt omtumlade talade kritiker om en ny göteborgs- och arbetarklasslitteratur och utgöt sina lovord över Lobs knock-out till förstlingsverk. Hans alldeles egna skapelseberättelse Excelsior (=högre), som i minsta vers är uppbyggd i formen som Bibelns första kapitel Genesis 1 till 25 (distribution Anthropos).

-Excelsior är ett litterärt experiment på många sätt. Jag ville göra något som ingen gjort tidigare och se hur det såg ut i tryck. Om du sitter med Bibeln och jämför ser du att det finns en kongruens mellan förlagan och mitt mästerverk, säger Lob på samma drastiska och raljerande sätt som han skriver.

Lob, 30 år, låter sig inte imponeras av kritikernas lovord över Excelsior när vi möts på ett konditori på Norra torget(sic!) i Kortedala, en stadsdel han bott i de senaste tolv åren och inte har några planer på att flytta ifrån.

Norra torget ligger i stort sett öde mellan höghusen. Ute i kylan är det bara en och annan kvinna som passerar förbi med tunga matkassar och barnvagnar i släp på väg hem från snabbköpet. Det är en gråkulen vinterdag och inne på fiket är det gott och varmt. Några byggjobbare tar sig sitt eftermiddagskaffe och läser sportsidorna och TV-programmen i GT.

Lob håller stilen - den hårda. Med blå blick och en lätt trulig uppsyn, iklädd i(sic!) svart skinnpaj, jeansjacka och med fantasifulla tatueringar på armarna testar han somliga av sina provvokativa teser i skämtsam ton på fotografen och mig, och han är en underhållande och god berättare. Göteborgare in i ryggmärgen både till dialekt och formuleringsförmåga.

Hans bror är präst och själv har han kunskaper i latin. Men främst är Lob känd som rockmusiker i Göteborg.

Han beskrevs som en av stans vildaste, svartaste och mest hämningslösa sångare i punkbandet Göteborgs Sound för elva år sedan, efter en legendarisk spelning på rockklubben Errols då han skar upp sina kinder.

Punktiden skulle följas av nya band för Lob. Han och rockmusikern Freddie Wadling bildade Rukorna, följt av bandet Troublemakers som existerar än idag.

Mycket av den råstyrka man kan finna i punkrocken finns också i boken Excelsior.

Lob själv tycker att debuten har blivit lite upphaussad.

-Det måste få lugna ner sig. Jag har inte med avsikt skrivit boken för att bli berömd eller för att framställa mig som författare. Jag skrev den och lät trycka upp den i 200 exemplar för att sprida bland mina vänner och bekanta och se vad de tyckte.

Genom informella vägar gick ryktet om Excelsior på stan från man till man till undergroundboklådor, tills några "hemliga förläggare" (p g a åtalshot) kontaktade Lob för att låte ge ut den i större upplaga, som kom strax före jul.

För Lobs del är Excelsior för närvarande ett avslutat kapitel, men en eventuell fortsättning kan följa någon gång på 90-talet. Just nu är han fullt upptagen med att läsa in naturvetenskaplig linje på komvux, efter att ha betat av de humanistiska ämnena, för en eventuell kommande akademisk tillvaro.

Som en sann autodidakt började han för åtta år sedan helt på egen hand gå igenom hela litteraturhistorien och kan idag klassikerna på sina fem fingrar, som han gör om här och var i en egen överraskande variant i sin bok.

Under självstudietiden skaffade han familj, jobbade i hamnen, monterade växellådor på SAAB-Scania och var socialfall och fyllo, allt enligt egen historieskrivning.

-Det är ju nästan en merit i litterära sammanhang efter vad jag har förstått. Man måste ju ha varit ett fyllo för att kunna bli en Hemingway, säger han raljant och ler glatt.

När han sammanställde Excelsior föll det sig naturligt att välja formen efter Genesis, eftersom det fanns vissa gemensamma nämnare, säger Lob.

-De som skrev Bibeln upplevde att de var inspirerade av någon kraft och att Gud talade till dem. På samma sätt har jag varit inspirerad när jag har samlat material till min bok under närmare 20 års tid.

-Jag inspirerades av vardagssituationer på spårvagnen, klotter och sådant som jag hör på radio eller TV. Sedan gör jag en egen variant på det och spetsar till det lite grann. Excelsior är avsiktligt en impressionistisk bok, säger Lob.

Förutom formen är övriga gemensamma nämnare med bibeln till språk och innehåll svårare att finna.

Boken är skriven i korta stycken med tvära kast från "ren" poesi till råa pastischer på klassiker, blandat med typiska Göteborgsvitsar, absurda dialoger samt de mest vidriga analyser av det skröpliga människosläktets inskränkta och enfaldiga tillvaro framför TV-apparaterna. Där Alla, enligt Lobs terminologi, kan definieras som "pissbögar eller svin".

Bokens LOB är mästaren, guden och den skapande kraften som vänder upp och ned på alla konventionella begrepp och värderingar om vad som är publicerbart eller inte.

Alla förbjudna tankar, könsord och råa aforismer som "vanliga dödliga" knappast skulle drista sig att tänka - det präntar Lob ned på papper med samma självklarhet som den amerikanske komikern Lenny Bruce gjorde sina nummer.

I ett furiöst, rasande tempo, hatar och bespottar han allt "förljuget" i det svenska folkhemmet med en frenesi som man inte sett maken till sen punkens vilda dagar.

Gud, TV, politik, invandrare, miljöfrågan och sist men inte minst kvinnor utsätts för våldsamt provokativa uttalanden. I Excelsior är inget, jag upprepar, inget för heligt för att inte kunna drivas med.

Och allt kan försvaras med aforismen: "Förbjud ett ord och du ger det makt".

Boken kommer med stor sannolikhet att väcka anstöt och förmodligen åtal p g a de många råa, sårande och understundom fullständigt sanslösa personangreppen på nu levande kändisar. Sune Mangs, Bertil Gärtner, Ria Wägner, Siewert Öholm, Anne-Lie Rydé, med flera, med flera, med flera som får klä skott i Lobs skapelseberättelse.

15:1
Siewert Öholm. Efter en rask genogång av hans senaste diktsamling "Den kristna mansrollen, sedd genom skär velour" förstår vi att han aldrig insett de blodiga tinningarnas charm.

Lob försäkrar bestämt att han använde kändisars namn enbart för att få fram rätt stilistisk effekt.

-Jag har t ex inget emot Sune Mangs, men han är en offentlig person som alla känner igen. Jag hade inte kunnat använda "Krille från Kortedala", ingen hade vetat vem han är och då är det inte intressant. Man får försöka ha en bild framför sig som man använder sig av, säger Lob och fortsätter:

-När man läser Excelsior fungerar det på samma sätt som när man läser Hänt i veckan. Där skriver journalisterna ihop berättelser om folk och lögner om kändisar hit och dit som de aldrig lyckas få dementerade. Man mixtrar med bilder och gör fejkade intervjuer. Min bok är efter samma princip. Jag tycker väldigt illa om det som de håller på med, men jag vill visa på principen, säger han.

Principen till trots är han ändå beredd på att höra av någon kändis juridiska ombud endera dan.

-Ja det behövs ju så lite för att reta gallfeber på folk, konstaterar han.

Lob har inga högre tankar om massmedierna och journalistkåren, vilka häcklas vilt i boken.

-Den svenska journalistkåren är litteraturens Black Army, som går fram och drar ned allt med sitt slarv och sin självgoda fullkomlighet.

-Titta på nyhetsrapporteringen världen ikring. TV-reportrarna intervjuar 20 personer och plockar ut tre som tycker som de själva och talar sedan om hur tillståndet är i världen. Det tycker jag är ett vansinnigt falskt sätt att bedriva journalistik på. Men för all del fortsätt och gå på. Journalister är min största inspirationskälla, säger Lob.

12:4
Varför sänds det
så jävla mycken
engelsk och amerikansk skit
i svensk radio och TV?
Har vi ingen svensk skit att sända ut?

Om dagens journalistik är hans största inspirationskälla anser han sig ha mest litterära beröringspunkter med antiken, speciellt då den romerska satiren, som Lob omsätter på bl a dagens kvinnorörelse, invandrare, politiken och miljörörelsen.

3:20
Jag är inte
endast motståndare
till kvinnliga präster;
jag är motståndare
till ALLA kvinnor!

-Catullus hade ett språk som var fullt av grova ord och förolämpningar. Excelsior är en diatrib på samma sätt, en smädeskrift, och ett hopkok av fula berättelser. Grejen är överraskningsmomentet, att kunna hitta det bästa och det sämsta bara några verser från varandra. Dessutom har hela boken ett så vansinnigt överdrivet tonläge att jag tycker att läsarna kan dra sina egna slutsatser.

-I Frankrike hade en sådan här bok inte rönt samma uppmärksamhet. Där har de ju haft solkiga typer på parnassen sedan 1400-talet, säger han och hänvisar till Rabelais och Villon men även engelsmannen Shakespeare som kokade ihop vilda historier och alltid lät någon nattvakt eller kammarjungfru i pjäserna vara folklig och ful i mun, påpekar han.

Att våga tänka själv, vara äkta och göra saker efter eget huvud verkar vara Lobs totala grundinställning oavsett vad det handlar om här i livet. Han tycker att dagens författare är för fogliga och skriver för förlagen och inte för folket. Därför nivelleras litteraturen, tycker han.

-Mitt språkliga experiment är att se hur långt man kan gå. Mycket av språket är hämtat ur raggarkulturen, så som de pratar på motorklubbarna Roadrunners och Hawks. Det innebär en väldigt brutal humor, men det ska mycket till för att hitta något som kan kallas rasistiskt i min bok. Däremot har det sagts att jag är som en litterär Socker-Conny och hade jag sänkt tonläget en aning skulle boken ha kunnat kallas rasistisk eller sexistisk, säger Lob.

19:19
Grannskap är ett förunderligt ting.
För min granne,
som för övrigt är degos,
har han den bästa tänkbara miljö.
Han bor nästdörrs med vår tids störste filosof,
emedan jag
som bor intill honom
bara har en degos till granne...

Den "heliga" miljörörelsen får sig också ett par rejäla råsopar av Lob.

"Visst ska vi bevara träden, åtminstone tillräckligt många som vi kan hänga upp alla miljöjesusar i."

-Jag tycker att en del folk har för lätt att hoppa på alla trendåsikter. Ett år handlar det om kärnkraften eller freden.

-Jag blir allergisk mot att sådant görs till massrörelser. Det ligger en fara i det. en del som hoppar på sådana trender skulle kunna ha gått med bruna skjortor, hakkors och armbindlar. Funktionen är densamma och den är farlig, tycker Lob.

Humor sägs också vara farligt - men den ransonerar inte Lob Åtminstone inte när han håller konfirmationslektion för hårdrockare.

22:15
Den moderne pastor Bengtson undervisade tillgjort sina hårdrockande konfirmander på vad han trodde var deras språk:
-Jo, alltså. Det handlar liksom om att människan har ett choise. Antingen kan man döna fram utan speedlimits på en highway to hell, eller också får man omaka sig till att knalla uppför en stairway to heaven.
-Jojo, men eftersom jag är en highway star och där är no laughing in heaven, är ju liksom everything already klart, väste den tuffaste bland grabbarna.
-Ja, det kunde man ju vänta sig. Är det någon mer förutom Kenta här som öser på i en killing machine med wheels of steel?
Och så fortsatte konfirmationsundervisningen i den andan, och har de inte slutat, så håller de väl på ännu...

I boken gör sig Lob jtill sin egen gud, vilket är en bra spegel för att kunna förändra och att inte bli handlingsförlamad, tycker han. Ofta är han en rasande "gud" och det finns mycket som han vill ändra på.

-Jag är förbannad på allt hyckleri och alla ideal. Och på folk som utger sig för att vara något de inte är och framhärdar i sina dumheter. Jag är förbannad på den allmänt utbredda inskränktheten, man ser den bl a i sjöbomentaliteten. Hyckleri och inskränkthet är de två mänskliga egenskaper som jag föraktar mest och de är tyvärr lika utbredda överallt, säger Lob.

-Mitt hat räcker till för alla, så att ingen ska behöva känna sig undanskuffad, säger han och ler förnöjt.

Han är inte heller intresserad av att dras in och användas som ett slagträ i någon 80-talsdebatt om den nya litteraturen och om att han har plöjt vägen för en ny arbetarklasslitteratur.

-Kritikerna började prata om typisk arbetarklasslitteratur eller typisk 80-talslitteratur. Excelsior är inget av det. Den är bara typiskt LOB.