MIN SJUKDOM

Den 3 november 2004 fick jag veta att jag hade en hjärntumör i lillhjärnan – Medulloblastom. Jag blev jätte ledsen och undrade varför just jag hade fått cancer. Dagen efter skulle de operera bort knölen som var lika stor som en golfboll. Operationen tog 15 timmar och mamma & pappa var jätte oroliga och ledsna. När de fick se mig igen så svimmade de nästan, jag hade slangar överallt på kroppen och låg i respirator. Här kan du se ett kort på det:

   

De opererade även in en porthacat under huden vid bröstet. Där tar de alla blodprov och ger mediciner. Då slipper man alla stick i armen och så.

Under hela februari och mars 2005 strålades jag varje dag. Det var rätt läskigt i början. De spände fast mitt huvud i en mask som var gjuten därefter. Mamma tyckte det var så otäckt så hon grät när jag skulle strålas. Dessutom luktade det illa tyckte hon också. Jag brukade somna när jag låg där. Personalen (Anna, Elisabeth, Arja och Ingrid) som tog hand om mig där var kanon bra, de tog även hand om mamma så till slut vågade hon också vara med mig inne i salen.

När man strålas bränner man huden väldigt mycket så mina öron blev helt fnasiga. Vid området bakom öronen och huvudet har håret inte vuxit tillbaka lika mycket som det har på huvudet och det är jätte vanligt att det blir så. Många får inte alls tillbaka håret där.
Sen har vi cellgifterna eller guldmedicinen som de säger på sjukhuset. De är inte alls roliga för man kräks jätte mycket, ont i huvudet, tappar matlusten och allt hår. Jag gillar inte när man måste ligga inne på avdelningen för att få cellisarna. Men det gjorde jag bara i början, nu får jag mina mediciner hemma.

Jag fick återfall 3 dagar innan jag skulle fylla 9 år i mars 2006. Inte alls kul att få ett sådant besked precis innan man ska ha kalas. Men vi körde på ändå och det gick hur bra som helst trots att jag hade ett stort bandage på huvudet. Anledningen till bandaget var att jag hade fått en Omaya dosa som sitter inopererad ihuvudet, där har jag fått en del cellgifter (bla Methotrexat) insprutade direkt.
Jag har fått epilepsi och mot det äter jag Ergenyl och Trileptal samt är hörseln på vänster öra nedsatt med 70%. 

Annars får jag inga cellgifter nu utan en annan  medicin som heter  Rapamune som har visat sig bra mot tumörer- hoppas det hjälper nu. Jag är rätt trött på att vara sjuk. Det blir 4 år nu i november.
Tar även naturmedicin tex. Eye Q, selen, vitamin E, Ipe Roxo tabletter, Hajbrosktabletter, Melbrosin och just nu dricker jag även tallbarrsjuice. Smakar mindre gott kan jag ju säga!

På den näst senaste magnetröntgen, ja då när jag gjorde strålkniven hade jag en stor tumör som var 1 cm sen är det 10 mindre som är 0.5 cm. Det viktigaste nu är att få bort den stora tumören. Läkarna säger att det kan vara svårt men jag ger inte upp, aldrig i livet!

Den 4 september gjorde jag en ny röntgen o strålknivsbehandling, det visade sig att det tillkommit 7 nya dumma prickar. En var så stor som 2cm.  Den här gången strålade de med en högre dos och det märktes ju för jag har fått fler frånvaroattacker, domningar i ansiktet och väldigt ont i örat.

Ja så ser det ut just nu, lite grått men jag vet att det ska blir bättre snart. Jag slutar inte kämpa fast det ser mörkt ut!

Jag har cancer men cancern har inte mig! Punkt slut.

Mamma sitter och letar på Internet efter andra behandlingsmetoder, tex en klinik i Tyskland, Healing i alla dess former och hon läser alla nya forskningsrön.

Så hör Du om nåt nytt hör av Dig till mamma!

Läs mer om vad som händer på mammas kalender

 


Jag och mamma AK


Jag å min min lillebror Johan


Jag med en portacath