Veckan före ritten började med en trasig bil. Ett hjullager pajade på väg hem från jobbet. Sviterna efter Tjustrittens banmarkering dök också upp. En sned balk och en trasig motorkudde. Det fick maken ta hand om. Ett par dagars resa med bärgningsbil till och från jobbet. Det är väl okey, bara man slipper betala. Tur att inte bilen gick sönder på väg till Öland.

Letade förgäves efter information om Ölandsritten på två hemsidor. Åkerbo Hästklubbs och Tjust Distansklubbs hemsida.

Nästa problem dyker upp. Ronja får två lösa skor. Hon får gå med det några dagar. Hon blev riden men med största försiktighet. Hovslagare Tina kom på fredagskvällen och satte om alla sömmar. Den snåle smålänningen dök upp och försökte spara in på en omskoning. Det lyckades med lite plastic padding.

Det var meningen att lillgrabben Joakim skulle med till Öland, men han ändrade sig i sista stund och följde med pappa i bärgningsbilen i stället. Då blev jag ensam i min bil, så jag mötte upp familjen Ekström vid Bälö, och vi åkte tillsammans i stället. Det resulterade i att jag fick chaufför (Anders) och slapp köra. Skönt.

Ronja bodde på Horns Kungsgård ett par mil före Böda. Vi bodde i en stuga som Lills jobb disponerar ca 7 km norr om Böda. Det blev ett evigt farande hit och dit.

Efter en smärtfri veterinärbesiktning och tillbakaåkande med hästen, kom vi till den lite kyliga stugan. På med alla element för fullt och in i ugnen med Lills köttfärspaj som familjen Ekströms hund "Killer" hade satt fotavtryck i på väg till Öland. Pajen var jättegod med ett par glas vin till. Sen sov man gott tills man vaknade av värmeslag. Elementen var fortfarande på för fullt. 30 grader på trean. Puh! Somnade om en stund innan det var dags att resa på sig igen.

Skrapa rutor! Usch! Nu är snart vintern här.

Jaha, ner till Horns Kungsgård, lasta en tjurig häst, upp till Böda. Anders åkte sen tillbaka upp till stugan och plockade ur den, sen ner till Böda igen.

Eftersom jag inte skulle rida min häst själv, så tänkte jag vara fotograf i stället. Hinknisse skulle Lill och Anders vara, så jag skulle få tid att sköta kameran.

En vecka före ritten gick min nyinköpta digitalkamera sönder. Den hann inte bli lagad före ritten, så jag fick ta den vanliga kameran och videokameran förstås.

Tog några kort på 8-milarna och plåtade och videofilmade den starten. Upptäckte sen att den här kameran också hade lagt av. Så det blev bara videokameran. Missade tyvärr att filma Elisabeth. Hade glömt att hon brukar släppa iväg fältet först. Jag fick med henne ute på banan istället. För det mesta var det förstås Frida och Ronja som kom med på filmen.

Banan är fin men tyvärr med väldigt mycket hårt underlag. Första slingan gick bra, men de hade bara sällskap en bit i början. Sen fick de rida resten av tävlingen själva. Vi missade ett hinknisseställe, men det var vi inte ensamma om. Veterinärgrinden gick också bra.

På andra slingan började Ronja bli trött. Fridas hälsenor var också trötta.

Tempot blev lite lägre den här slingan. Troligen på grund av tröttheten och ensamridningen.

Ronja går bättre med draghjälp.

Slutbesiktningen gick inget vidare. Hon hade stelnat till innan det var dags att visa upp sig för veterinären. Hon ville inte alls trava nåt mer. Det syndes tydligt att hon haltade. Tyvärr! Inte godkänd.

Men jag är ändå nöjd. Hon har ju genomfört en 5-mil till och blivit en erfarenhet rikare. Även om det är tråkigt att hästen inte blir godkänd, så måste man ändå ha det med sig i bakfickan att det faktiskt även kan hända mig. ( Nu var det ju inte mig det hände, men min häst, så jag är ändå inblandad ).

Nu har jag en hel vinter på mig att friska upp mitt eget mod och ta mig i kragen och rida min egen häst. Det ser jag fram emot. Har redan prickat in en massa tävlingar nästa säsong.

Apropå Ronja, så mår hon utmärkt nu några dagar efter ritten. Det var troligtvis en trötthetshälta.

Väl mött nästa säsong.

Marie-Louise och El Ronja