Vi var 4 som skulle åka till Island. Det var jag, min kompis Anna-Karin, hennes
systerdotter Aylin och så Ulla-Gerd som jag aldrig hade träffat tidigare. Vi åkte
med Eldhestar och skulle bo på deras gård Vellir som ligger i närheten av
Hveragerdi. Jag hade hört att det nästan alltid var kallt blåsigt och regnigt
men när vi var där var det kanonväder, På gården fanns 170 hästar. De vallades
in varje morgon med hjälp av en glad bordercollie och sågs över. De som inte
skulle gå med på turerna släpptes ut igen. Vi var 9 i vår grupp, 2 danskar
resten svenskar + en isländsk guide som nog var född på hästryggen och 2 svenska guider. Vi hade med 14 hästar, alltså några att byta med ifall någon blev trött, men det blev de aldrig.
Vi red mycket uppe i bergen där det var väldigt brant och stenigt men hästarna
var otroligt säkra på fötterna och snubblade aldrig. Vi red mellan 4 - 8 timmar
om dagen och fick olika hästar varje dag. Det kändes som att hästarna trivdes
med sitt liv och jag förstår att det är på Island de hör hemma
Två av nätterna sov vi i ett hus precis vid havet. Anna-Karin badade förstås, det var säkert 10 grader i vattnet. På kvällarna sjöng vi isländska sånger. Jag tyckte inte att vi sov så mycket för det var ljust så länge om kvällarna. Maten var god den lagade de själva, mycket fisk, mums.
Sista dagen var vi och badade i den Blå Lagunen som är en blandning av varmt
källvatten och havsvatten. Det var särskilt mysigt bara för att det regnade och
blåste just den dagen.
Den sista ridturen fick vi välja häst. Jag tog Bleikur som jag tyckte bäst om.
Han var brun med jätterufsig man och påminde om en mindre nordsvensk.
Hästarna varierade i storlek mellan 125-145 cm och alla möjliga färger, och hade
alla olika personligheter precis som våra hästar härhemma. Man fick förresten
inte ha med sig egna hästkläder utan att ha rengjort dem grundligt pga att
sjukdomar lätt kan föras in i landet. En häst som lämnat landet får ju som ni
kanske vet aldrig komma tillbaka.
Det var verkligen en annorlunda och rolig semester. Nästa gång kanske det blir Skottland (man får mersmak av sånt här)
Hälsningar från Lena Söderberg