Förordet till Naturen som ridhus

Varför distansritt?
När du väljer att satsa tid, pengar och intresse på en sport måste det vara för att du tycker den är roligare än andra. Gäller det en hästsport måste också hästen tycka om den.
Om distansritt känns rätt för dig beror på vem du är.
Det här är en del av det du kan vänta dig.

En sport med "två ansikten"
All distansritt är en form av uthållighetsprov för häst och ryttare, men i samma tävling finns plats både för de tävlingsinriktade ryttarna på ädla, snabba hästar och för dem som enbart rider för nöjet att klara av ritten och ha en trevlig dag med likasinnade. Alla har dock samma mål: att efteråt kunna visa upp en häst i form att fortsätta.
Den som kan det är en duktig distansryttare, oavsett placering.

En utmaning utöver det vanliga
För tävlingsryttaren med talangfull häst och stor målmedvetenhet hägrar Utmaningen: 160 km på en dag.

Ett växande kamratskap med din häst
De långa träningsturerna och tävlingarna, som varar hela dagar, gör att vänskapen och förståelsen växer mellan häst och ryttare. Man blir arbetskamrater, var och en med sin uppgift. Hästen ska bära sin ryttare från start till mål, ryttaren ska ansvara för hästens hälsa och välbefinnande.

Kamratskap med de egna medhjälparna och andra ryttare
Under tävlingar bildar medhjälpare, ryttare och häst ett "lag" som svetsas samman i arbetet att klara ritten på bästa sätt. Det finns också en tradition att hjälpa andra ryttare - med råd, utrustning eller ett praktiskt handtag. Elitryttare och nybörjare möts med samma respekt.

Äventyr och spänning
Du kommer aldrig att kunna "gå banan" i förväg! Inte ens om du ridit en bana flera gånger kan du veta vad som väntar bakom nästa krök. Distansritt är alltid oförutsägbar och spännande.

Naturupplevelser och fina ridvägar
Arrangörerna försöker alltid erbjuda det bästa som deras hembygd kan erbjuda. Du kan få rida genom en nyutslagen bokskog i Skåne, längs en sandstrand på Öland och över skogklädda höjder i Dalarna ...

En tunn plånbok, även om du blir elitryttare
Prispengar finns, men räkna inte med att distansritt ska gå med vinst - i kronor och ören!

En glad häst
Distansritt kan väcka stäppdjuret till liv hos din häst! Kanske ett omedvetet minne av en urtillvaro då den strövade fritt med sin hjord över oändliga vidder? Hur som helst har ryttaren sällan problem att få sin häst att vilja gå, oftare med att hantera all den livsglädje den vältränade hästen vill få utlopp för.

Valfrihet
Du väljer häst, kläder och utrustning efter vad som passar dig. Visst finns regler, men de tillåter stor frihet. Vuxen får rida ponny, ingen frågar efter mätintyg eller ålderbevis. I samma klass kan delta ryttare mellan 8 och 80 år. Du kan rida ensam, men också i grupp. Fort eller långsamt - det är också valfritt.

Du kommer att bli trött ...
och du kommer kanske att få skavsår och alldeles säkert träningsvärk. I början kommer det nog att ta emot att rida långt - men du vänjer dig! Du blir starkare, både mentalt och fysiskt. Din häst också.
Och känslan i mål, när du visat upp din pigga häst för veterinären, väger upp all trötthet.
Då kommer du att förstå varför distanssportens motto är :
Att fullfölja är att vinna!

Början av bokens första kapitel

Kap. 1 Berömda ritter, ryttare och hästar

Distansritten har precis som fälttävlan till stor del sitt ursprung i militära sammanhang. I krigets tjänst har den fredliga hästen under historiens gång tvingats ta sina krafter och sin uthållighet i anspråk. Det finns många fantastiska berättelser om hästars prestationer i forna tider. Men vi får sällan veta hur hästarna mådde efteråt!
Målet var länge att få fram goda hästar att nyttja i krig. Hästar som orkade gå långt och tog sig fram över stock och sten, isar och vattendrag.
Under antiken räknade romarna ungefär 40 km som en dagsritt. Inte konstigt då att de blev överrumplade av asiatiska ryttarnomader, som de vilda hunnerna, vilkas hästar klarade ilmarscher på 100 km eller mer under en dag. Dessa hästar var hårdföra mongoliska ponnyer, ungefär 140 cm över manken. Samma typ av hästar bar Djinghis Khans fruktade horder under 1200-talet. En förklaring till de långa marscherna var att varje ryttare hade en eller flera reservhästar.
Fullblodsaraben har i generationer avlats för att bli uthållig och har många gånger bevisat sin kapacitet. Det berättas att när turkarna på 1500-talet erövrade Algeriet blev många beduiner oroliga för vad som skulle hända med deras älskade hästar. En ung man som hette Si-ben-Zyam fick befallning av sin far att fly från landet med familjens värdefullaste sto.
Si-ben-Zyam red hela natten och hela nästa dag. Under den tiden rastade han bara en timme och stannade en gång för att låta stoet dricka. På ett dygn red han 384 km och höll alltså i genomsnitt 16 km/tim. En otrolig prestation, som är särskilt intressant därför att ryttaren hade den uttalade uppgiften att komma fram med hästen i brukbart skick!

Ett utdrag ur kapitel 3, som handlar om att välja rätt häst

Lynnets betydelse
Om distansritt ska vara rolig, ska ryttare och häst trivas tillsammans. Ryttaren med sin häst och hästen med sin ryttare.
Vad som ska anses som "bra lynne" för en distanshäst beror naturligtvis på vem som ska rida den, men inte enbart. Det finns hästar med särdrag som gör dem direkt olämpliga på tävlingsbanan. En häst som redan i sin lugna hemmiljö är stirrig och osjälvständig kan bli rent ohanterlig i den stökiga miljö en veterinärgrind ofta erbjuder. Förutom att det är, milt uttryckt, besvärligt med en häst som skärrad far omkring mellan hinkar och fällstolar, så får den ofta problem med att pulsen inte sjunker.
Visst går det att höja en hästs toleranströskel med träning (mer om det längre fram), men man kan knappast räkna med att åstadkomma en total personlighetsförändring.
Många topphästar är lite lata, åtminstone under träning på hemmaplan. De gör sitt jobb utan att överanstränga sig. Gun Carlssons Prince Aussie var ett utmärkt exempel. Han sprang när han skulle springa, vilade när han skulle vila. Mitt i veterinärgrindens kaos och vimmel kunde han stå och dåsa med halvslutna ögon och hängande öron, så till den grad avslappnad att en okunnig åskådare kunde gå förbi och utbrista "den där hästen måste vara totalt slutkörd". Några minuter senare kunde man se honom med lätta steg trava ut på nästa delsträcka, pigg och ivrig med spetsade öron.
Det här betyder inte att det automatiskt blir rätt om man köper en häst som verkar slö på träning! På tävling måste den vilja gå framåt, timme efter timme. Det är inte roligt att rida en häst som mentalt lägger av så fort den blir lite trött. En sådan häst kommer inte att trivas med distans. Å andra sidan krävs mycket känsla och omdöme av ryttaren som sitter på en häst som hellre dör än antyder att den fått nog!
Inte bara för mycket eller för lite framåtanda spelar roll för hur hästen fungerar. Den kan ha små fobier, som ibland säljaren "glömmer" att berätta om. Avsmak för smala träbroar, diken, vatten, kor, gäss, traktorer... När man provar sin tilltänkta distanshäst försöker man testa så mycket som möjligt av det man själv anser viktigt. Förutom ridbarheten tillkommer sådant som beteendet vid sadling, betsling och rykt. Står den lugnt uppbunden? Lyfter den villigt på fötterna? Går den att rida ensam från stallet och bort från andra hästar utan att protestera?
De flesta ovanor går att bota för den som är tillräckligt envis och hästkunnig, men inte sällan krävs mer skicklighet än vad ryttaren själv har. Sådant är bra att ha klart för sig före köpet. Det är inte roligt att tvingas inse att man köpt en häst som är så tuff och livlig att man inte rår på den.

Början av kapitlet som handlar om hästens träning

Kap. 7 Hästens träning

En fullblodsarab, ett russ, en connemara eller en fjordhäst - det säger sig självt att de inte kan tränas på samma sätt. Dessutom är skillnaderna ganska stora också inom en ras. Därför måste man alltid först och främst ta hänsyn till den enskilda individen. Det gäller ju att utveckla just den hästens naturliga förutsättningar så att den på ett bra sätt klarar av de krav sporten ställer.
Det går att formulera grundprinciper om träning, men aldrig exakta regler. Ryttarens omdöme, kunskaper och kännedom om sin häst är avgörande.

Träningsplanering och mål
All träning måste planeras för att bli effektiv och för att planeringen inte ska "hänga i luften" behövs mål.
Varken häst eller människa är maskiner med ständig funktionsgaranti. Sätt målen med tanke på detta. Undvik resultatmål. ("Om tre år ska jag vinna SM.") Det finns en risk att man fokuserar så på målet att om man inte når det känns allt annat också misslyckat. Man glömmer att ha roligt ihop, att fånga alla ögonblick av glädje som samvaron med hästen ger. En annan risk med denna typ av mål är att hästen reduceras till ett redskap.
Det går att sikta mot stjärnorna utan att fastna i resultatfixering. "I år ska jag ska träna och rida min häst så den kan gå i mål efter 50 km ( eller 80 eller 120 ) i form att fortsätta." " Om tre år ska jag ha förberett min häst så den är färdig för 160 km."
Den typen av mål, realistiskt satta, är bättre för ryttarens självförtroende. Det är roligare att få höja ribban efterhand, än att gång på gång behöva lägga upp den efter en rivning.
I början sätter de flesta ryttare inte högre mål än att vilken vältränad häst som helst kan klara av dem. Problem uppstår - kanske - om det så småningom visar sig att de egna ambitionerna sträcker sig längre än vad hästen rimligen kan prestera. Känns då önskan att få tävla på elitnivå viktigare än kamratskapet med den häst man har, så får man ta konsekvenserna. Det är bättre att sälja hästen än att försöka pressa resultat ur den som den inte är mäktig.
Inte bara hästen och dess kapacitet påverkar vilka mål man sätter upp - den tid som finns till förfogande är många gånger helt avgörande. Under vissa perioder av livet tar studier, barn, arbete eller familj det mesta av den vakna tiden.
Att få fram en stark och hållbar distanshäst kräver alltid en flerårsplan med många delmål på vägen, åtminstone om både häst och ryttare startar från början. Om det långsiktiga målet är att bli kvalificerad för landslaget kanske det tar fyra-fem säsonger att nå ända fram.