Hembesök hos Kasra

 

Jag har varit och hälsat på en Hifi profil i Lerum, utanför Göteborg. Dels var det länge sedan vi träffades och så hade han köpt ett par riktigt fina (och dyra) högtalare som jag var nyfiken på.

Givetvis följer kameran med då man åker på sådana besök, allt för att fler skall få ta del av utbudet på Västkusten.

Innan jag fortsätter skall vi dock ha en gissningslek. Dessa högtalare har en liten egenhet. Som det framgår av bilderna kan man nämligen skjuta in högtalarterminalerna så att de inte syns då man anslutit sin kabel. Frågan är då, vad är det för högtalare?

 

Dynaudio Confidence 5 heter modellen.

Dynaudio är ett högtalarmärke som många talar gott om men som jag inte haft några goda lyssningserfarenheter av. Bortsett kanske från Audioence 42 som jag tycker spelar bra och stort för lite pengar.



Dagens värd Kasra, längst till höger är en egentligen en utpräglad DIY kille. Han har byggt ett antal högtalare och har ständigt elektronikprojekt av olika slag på G. Kasra är en av mina stora inspiratörer som gett mig massor av tweaktips, bollat högtalar idéer med , osv. Det finns heller ingen som jag känner till som är lika otrolig som Kasra på att hitta exotiska, exklusiva, svåråtkomliga komponenter till vettiga priser runt om i värden. Som exempel kan nämnas att han hade hakat på nåt gruppköp och köpt Cardas finaste högtalarterminaler till BoxCon pris, att han har hittat dacar med dubbel kronmärkning som kostar mer är sin egen vikt i guld i DIY kretsar. Sist men inte minst visade han upp ett kretskort till ett försteg, Mark Levinson 380, komplett med alla komponenter, trafo, mm. Till detta har han på g en display och knappsats med inprogrammerat chip från Canada, en front och bakplatta från Tyskland, osv. På märkliga vägar håller han på att få ihop ett ML 380 försteg.


Nu pluggar han på Chalmers och tycker att all tid går åt till detta så för att spara tid har han köpt dessa Dynaudio Confidence 5. Han köpte dem dels för att de var så estetiskt tilltalande men också för att han hört mycket gott om dem utomlands, att de där uppbringar väldigt höga priser och slutligen för att han ville testa något annat är Scanspeak baserade högtalare. (fyll i och rätta mig Kasra). Confidence 5 är en sluten konstruktion med tre synliga element och ett dolt inuti lådan. Finishen på dem är fantastisk men det är väl som det skall vara i denna prisklass. Vi testade att köra testtoner från MDS testskiva och Confidence 5 spelar användbar bas ner till ca 30 Hz. Man kan höra att något händer, dvs svagt muller, ända ned till ca 22 Hz.

Kasra kör med ett Micromega 100 watts slutsteg. (jag har för övrigt ägt ett likadant) Det är ett finns bygge som låter riktigt trevligt. Med Confidence 5 så hade dock Kasra känslan av att det inte räckte till effektsmässigt. Det spelade inte ut riktigt, diskanten lät lite återhållsam, basen borde ha mer att ge och ibland kunde tendenser till klippning skönjas. Kasra hade sett den nya ICE Power bygget PLEUTAJOKK och tyckte att det hade varit trevligt med ett hembesök för att se om ICE kunde sparka igång Confidence 5.



Försteget är ett Classé CD35 som givetvis är tweakat. Jag tror att detta försteg skall ha samma kretskort som någon större Classémodell men att dt sitter lite ljudförsämrande grunkor i signalvägen. Någon har givetvis listat ut detta och lagt ut info på nätet. Kasra har plockat bort och gjort om så det skall nu prestera långt utöver vad man kan anan då man ser det. Givetvis är det balanserat och så har det en härlig metallfjärr.

CD spelaren är en härlig skapelse från Sony. CDP X5000 eller något i den stilen tror jag den heter.(finns även en lillebror som heter 3000) En toppladdad cd spelare med Sonys bästa drivverk, plexiglaslucka, aluminiumchassie, osv. Det är riktigt snygg och Japanskt välbyggd. Den låter som en Sony med en klang åt det ljusare hållet, väl detaljerad men inte förlåtande. Kasra håller på att bygga en extern DAC så i framtiden kommer Sonyn bara att agera drive.

I bakgrunden kan man skymta två skiljetrafos, en till försteg och en till cd spelare. Dessa trafos är exempel på Kasras näsa för komponentfynd. Tror han hittade dem i södra Sverige till ett pris där frakten var den större posten.
Signalkablaget är för övrigt SILK Mk2.

Ljudet då?

Hur det låter, jag trodde att lyssningspanelens leenden räckte som omdöme
Jag kan direkt avslöja att det spelade riktigt bra. Denna anläggning är den bästa jag hört med Dynaudiohögtalare. Basåtergivningen skiljer sig rätt mycket från det jag är van. Jag förmodar att Dynaudio i basreflex spelar annorlunda än tex Scanspeaks dito och i sluten låda med special, special, låter det än mer annorlunda. Djupet finns där och basen är väldigt tight och rapp. Att följa en basgång är väldigt enkelt och basen är väldigt dynamisk. Den är inte lika fysisk som jag kanske är van vid, men då man vant sig vid den annorlunda ljudsignaturen märker man att inget egentligen saknas, det presenteras bara på ett annorlunda sätt. Om det är något man kan ha ”kritik” emot kan det dock vara högtalarnas basåtergivning. Det är inte säkert att denna presentation faller alla på läppen.

Det finns dock tre riktigt starka sidor hos dessa högtalare. Vi kan börja med dynamiken. De är otroligt dynamiska och transientsnabba. Om man spelar Dede Bridgewaters ”Slow boat to china” så är det imponerande med vilken dynamik tamburinen presenteras. Start och stop av elementen är blixtsnabbt, inget släpande ljud där inte. På en av Focals testskivor spelar två tyskar ett spår med bara trummor och bas. Med Confidence 5 hör man verkligen att det är spända trummskinn han slår på. Även där är det otroligt dynamiks och rappt. Och då basen kommer in är det absolut tyst mellan bastonerna, även där är det ögonblickligt start och stopp.

Ljudbilden var väldigt tilltalande för mig. Den var inte jättestor på bredden men det kan ju också bero lite på rummet. Däremot hade den väldigt bra djup och sist men inte minst så var höjden imponerande. Jag tycker om då ljudbilden lyfts upp från golvnivå till en nivå lite över sitthöjd och det gjorde Confidence 5 på ett väldigt trevligt sätt. Det förvånade mig lite eftersom diskanten sitter längst ned och basen högst. Normalt är annars att diskanten brukar sitta i öronhöjd.

Mellanregistret slutligen. Det spelade med lite ”Coplandkänsla”, något som verkligen tilltalar mig. Röster, både kvinnliga och även manliga presenterades på ett väldigt bra sätt. Vokalisten tog ett steg fram ur den övriga ljudbilden och rösterna presenterades utan ansträngning, instängdhet eller ”skarvar” mellan elementen. Jag tror att röståtergivningen är nog högtalarnas starkaste sida. Eller var det kanske dynamiken…. Eller kanske ljudbilden, eller……..

 

 

Kasra kommenterar

Vid detta besökstillfälle kom StefanB långt ifrån tomhänt.

Efter lite taktiksnack om uppställningar och akustik tog StefanB fram sina verktyg som jag snabbt kompletterade med en miniräknare. Har själv inte labbat alltförmycket med olika slags uppställningar, främst pga platsbrist. Inte heller är ja hemma på de olika teorierna och varianterna som finns att tillgå. StefanB presenterade snabbt några förslag o vi bestämde oss för att justera enligt Audio Physic metoden. Som alltför ofta så kom vi fram till att rum i kombination med bra uppställning är en väldigt viktig faktor... här finns mycket att hämta

Vidare hade StefanB en arsenal med skivor och han hade ganska bra koll på vad det var som skulle lyssnas på. Lyssningsmaterialet från StefanB´s sida höll inte bara bland d bästa inspelningskvalitena jag hört någonsin här hemma, utan även bra väldigt bra musik. Många av mina favvis skivor som "hade" bra inspelningskvalité bleknade fort, lite i smyg vid sidan av antecknade jag imellanåt några av skivorna som jag tyckte om musiken på, kommer upp några namn ikväll när jag kommer hem för den intresserade

Men... det roliga började när vi kopplade in den till synes lilla apparaten på golvet till vänster...

Om musiken

Tänkte ta upp några av skivorna som jag minns lite bättre än resten...

En artist som redan är nämnd är Dee Dee Bridgewawter, skivan i fråga hette Live At Yoshi´s, aktuella spåret hette "Slow boat to china", tror jag. Ett spår som hade det absolut bästa dynamiken jag har hört helt otroligt, gåshud? JA/JA!

En annan skiva som nämndes var Focal-JMlab demonstration compact disc - No.4. Denna skiva har lite varierade spår, trumspåret Stefan nämnde heter "Boxenkiller" artisterna cyrill lützelschwab och martin hess. denna skiva ägde jag redan, hörde den hos Jorma första gången, tydligen förstod han att jag gillade den eftersom han kom med en någon vecka senare.

Vidare så hade vi skivan Acoustic Live, med Nils Löfgren. Denna herre var vad jag förstod gitarrist åt the boss. dessa spår var helt i min smak lättlyssnat o trevliga gitarrstycken.

Sen hade vi ett speciellt spår som jag föll för direkt. Silje Nergaard - at first light. Spår 12 - "Lullaby to Erle".Detta spår gick minst 3ggr
Inspelningen hade gjorts i hennes hus/kök vad jag förstod. Väldigt trevligt spår, bättre kvalité än de andra spåren på skivan som var studioinspelade enligt mig. Vid ett stycke hör man någons bäbis som kommer och stör... charmigt? klantigt? JA!

Kari Bremnes & Rikard Wolff - Decemberbarn. en skiva med klassiska och stämmningsfulla julsånger, presenterat med stor mystique! Väldigt spännande skiva, tyvärr fanns inte mycket tid att lyssna på allt men det som hördes gav mersmak. Kari har jag lyssnat på innan hos StefanB och hennes skivor håller väldigt hög kvalitet.
Trodde aldrig jag skulle falla för en sån helgskiva, men där hade man väldigt fel. denna skiva bör inte förknippas med Lokets jullåtar och dylikt.

dessa är endast ett fåtal, men dom som ja själv VILL äga. alla ovannämnda håller toppkvalitet vad gäller inspelningskvalitet och ljudbild mm....
StefanB har somsagt väldigt bra koll på sin medhavda musik och det är alltid kul att bli presenterad ny musik. jag har aldrig köpt någon skiva pga inspelningskvalitén innan, inte heller kommer jag göra det. men är det bra musik så förändras ju situationen direkt

Och hur det lät...

Högtalarna har jag haft i några månader, man har väl hört potentialen i dom fast de har inte kunnat spela ut pga underdimensionerat slutsteg. Micromega slutsteget som förövrigt fungerat utmärkt till andra högtalare jag har haft och testat hade mött sin överman.
I väntan på att mina DIY monoblock skulle bli färdiga kunde jag inte längre hålla mig, utan ville verkligen veta hur de
skulle låta med "sufficent power"... kunde det bli bättre eller skulle confidence 5orna säljas?

På senare tid har jag fått upp ögonen efter dessa sk. ICEpower slutstegen. Allt och lite till lovas runtom världen från dessa minatyriska moduler på 90x90mm. Inte minst märkvärt är ju de 500watten... ur en modul lika stor som ett nätverkskort till datorn...
Nåt måste vara bra med dessa, att namnge återförsäljare som använder dessa är väl överflödigt då det redan gjorts lite här o där i diverse
trådar. Jeff Rowland Kända för sina "åbäkes" apparater på flera hundra watt och många kilos har på senare år släppt ett slutsteg som använder ICEpower, intressant?! JA!

Hade tidigare pratat med StefanB om ICEpower och även kollat endel på hans första ICEpowerbygge "Tjidjak" på nätet.
På senare veckor har StefanB byggt ett nytt ICEpower-baserat slutsteg fast i lite annorlunda tappning. Det nya bygget har switchad nätdel. Bygget är helt dualmono, varje kanal har sitt egna switchade nätdel, varje nätdel är dimensionerade för att driva 2 st ICEpower moduler, men i det nya bygget försörjer varje nätdel endast en kanal. På detta vis har man en kraftigt överdimensionerad nätdel (som i grunden antagligen är överdimensionerat), men viktigast av allt har man ingen kontakt mellan de 2 kanalera = "dual mono".

När lyssningssessionen skulle börja kopplade vi direkt in Pleutajokk för att inte "spilla krut". Koppligen gjordes med balanserade SILK kablar på 3.5meter.

Dee Dee Bridgewater var först ut, jag behövde inte många minuter för att komma fram till att detta var bland det bästa ljud som jag hört inom mina väggar! Det positiva bara fortsatte och jag kunde snabbt konstatera att högtalarna var riktiga "keepers.

Med Pleutajokk väcktes helt enkelt Confidence 5orna till liv!
Skillnaderna mot innan var många, allt lyftes flera nivåer till det bättre. Anläggningen spelade med väldigt bra kontroll, allt som saknades innan föll på plats speciellt basen och diskanten! Dom vaknade verkligen till, som den tredje personen vid lyssningen påpekade. Tystnaderna i låtarna, om det så var så lite som ett ackordbyte på instrumenten var imponerande, reptilsnabbt är ett sätt att uttrycka det på. Om någon säger dynamik om 5 år kommer jag nog minnas denna trevliga hifiträff.

Pleutajokk hade totalgrepp på confidence 5orna även vid höga volymer, utan att varken tappa kraft eller lägga till missljud. Ett högt gain i försteget i kombination med effekten i slutsteget kom verkligen till rätta. Inte ens vid de högsta volymerna upplevdes något speciellt register påträngande eller ansträngd - allt var bra!

Själva ljudet är ju ganska bra beskrivet längre upp och jag håller med StefanB på samtliga punkter.
Det hela var väldigt ofärgat, det man matade in fick man ut, vilket enligt mig är perfekt då ljudåtergivningen blir så verkligt som det kan bli. Eftersträvar man ett ofärgat och neutralt ljud så var detta inte långt ifrån "the real deal".
När skivor med lite sämre inspelning ljudade önskade man ibland en signalkälla med lite mera själ och värme än vad sonyn har att erbjuda.

Hur Pleutajokk med sina switchade nätdelar står sig mot andra ICEpower med konventionella nätdelar kan jag inte uttala mig om. Men att ljudet var exceptionellt bra och väldigt speciellt med kraft o neutralitet var det ingen tvekan om. Förhoppningarna efter all läsning på internet var stora. Som tur var blev dom uppfyllda och lämnade mycket mersmak...

Nu efteråt är saknaden efter Pleutajokk är stor, när jag vet hur det kan låta är det skamligt att lyssna på anläggningen igen Confidence 5orna har återgått till sin dvala.

Det finns en väldigt stor risk att en dylik ICEpower konstruktion dyker upp i anläggningen inom en snar framtid...

 

 

Göteborg Februari 2004