COPLAND CDA 288 möter en Kinesisk utmanare

Jag har köpt en kinesisk cd spelare via en affär i Hong Kong. Jag köpte den utan att egentligen veta mer än att den var balanserad, 24 bitare och att den såg välbyggd ut på bilderna. Köpet var lite av en ”kul grej” och kan inte försvaras med några vettiga ekonomiska eller rationella svar. Jag har en cd spelare jag verkligen gillar, en Copland CDA 288 och jag hade inför köpet inga förväntningar på att min Kina-chansning skulle kunna ersätta Coplanden utan snarare vara ett kul komplement. Hur gick det då med Kina spelaren, mitt svar på den frågan kommer i denna recension.

Konstruktion/teknik/byggkvalitet.
Den tekniska beskrivningen får ni ta för vad den är. Jag är ingen tekniker och saknar kanske de rätta begreppen. Förhoppningsvis skall jag ändå kunna ge en begriplig förklaring till hur Esound CD-5 är byggd.
Om vi börjar med byggkvalitén så är Esound CD-5 väldigt välbyggd. Hela cd spelaren är byggd i relativt tjock aluminium med fin finish och passform på bitarna. Fjärrkontrollen är även den i aluminium och känslan i knappar både på cd spelaren och fjärkontrollen är förtroendegivande och distinkt. Cd driven som för övrigt kommer från Philips kommer smidigt och lite långsamt in och ut utan störande ”klonkljud”. Om man jämför byggkvaliten med Copland så får denna rond bli oavgjord. Coplanden har en tråkig plastfjärr men Coplands VRDS drive är bland det häftigaste man kan uppleva. Majestätiskt glider det in och ut och känns superstabilt. På Coplanden är chassiet i stålplåt och fronten i aluminium. Finishen är dock oklanderlig och känslan i knapparna mycket bra.
Ser man till estetiken så är Copland svårslagen, snyggare cd spelare får man leta efter. Den är tidlös och elegant. Esound är inte lika majestätiskt vacker, den är lite ”kinesisk” i designen. Om man däremot fingranskar detaljerna så finns det många estetiskt lyckade bitar. Tex nedfräsningen för de balanserade utgångarna, den försänkta loggan på locket eller de små konerna som man kan sätta in i gummifötterna om man föredrar koner framför fötter.

Copland CDA 288 är väldigt rolig att se under locket. Dels så finns ju TEACs otroligt fina VRDS drive i mitten. Strömförsörjningen består av två transformatorer med relativt väl tilltagen spänningsreglering. DA omvandlarna är fyra till antalet och kommer från BurrBrown, modellen heter PCM 63. De kompletteras av ett HDCD chip. Analogdelen är i klass A och helt uppbyggd med diskreta komponenter. Det finns inga balanserade utgångar utan bara RCA utgångar. Digitalutgången kan stängas av med en strömbrytare.

Esound CD-5 var även den ett nöje att lyfta locket på. Driven kommer här ifrån Philips och jag vet inte vilken modell det är. Spänningen kommer in till ett nätfilter innan den går till en ringkärnetrafo. Denna ringkärnetrafo har 5 par sekundärlindningar som går vidare till 5 spänningsregleringar. Några av dessa har likriktning enligt ”standardmodell” men några har ett koppel med små kondensatorer i anslutning till likriktarna för att ta bort spikar eller annan skit som dessa kan skicka ut.
Klockan i Esound är väldigt speciell. Den har någon form av temperaturkännare/reglerare (TCCO) vilket innebär att klockan blir väldigt exakt och jittret otroligt lågt.

Dacen heter Crystal CS 4390 och är samma dac som sitter i senaste varianten av Gamuts cd spelare. Det är någon sorts dubbel-dac som ger äkta balansering ut. Alla IC kretsar kommer från Philips och utöver dessa så sitter det mängder av diskreta komponenter som säkert har sina funktioner. Det finns både balanserade och RCA utgångar av god kvalitet.

Testförutsättningar.
Testanläggningen var min egen anläggning. BAT VK-20 försteg, GALTIS DIY högtalare, MIT MH-750 + S3 biwire högtalarkablar. Signalkablarna är även de DIY men av mycket god kvalitet. Esound kördes balanserad eftersom den presterar bäst så och Coplanden kördes med RCA eftersom den är konstruerad så. Coplanden har ett tweak i form av en Shakti-Stone i locket där den sitter med dubbelhäftande tejp. Detta ”kompenseras” av att de balanserade signalkablarna till Esound har Bybees. Vilket av dessa tweaks som är ”bäst” eller gör störst skillnad låter jag vara osagt.
Slutsteget är mitt hembyggda ICE Power 500 slutsteg , TJIDJAK.

Till testtillfället hade jag bjudit hem ”Plind” från forumet. Han är en erfaren lyssnare som dessutom känner min anläggning rätt väl.

Ljudet då?
Jo vi kommer till ljudet, men först måste bara förutsättningarna redovisas. Förutom de redan nämnda så finns de mentala förutsättningarna. Jag älskar Copland och hoppades innerligt att den skulle vara bättre än Esound. Esound kunde vara en kul grej, men då det verkligen skall spelas Hifi skulle detta göras med Copland CDA 288.
Plind däremot har en kinesiskt cd spelare redan, en Shanling. Denna är han mycket nöjd med och han tror att kineserna ger mycket välljud och byggkvalitet för lite pengar.
Vid vårt förra test var vi överens om att Coplanden var bättre än Philips 963 SA på samtliga parametrar, både i cd och SACD läge. Efter Esound vs Copland var vi också överens om resultatet så då måste det ju vara en sanning.

Vi spelade rätt mycket olika musik i de bägge spelarna som inte redovisas här. Både för att musik är så himla skoj och för att bekanta os med rum och anläggning. Nu till själva testandet.

Resultaten
Vi började med att spela Eric Clapton – Unplugged. Låter nummer två, Hey, hey. Låter jättebra på bägge cd spelarna (naturligtvis). Den skillnad man noterar är att ”stampet” en bastrumma (hmm) är fastare och mer distinkt med Esound. Det blir tydligare att man själv sitter och stampar takten med Esound är med Coplanden. Ett förvånande resultat för mig då basåtergivning och rytm är Coplands paradgren

Nästa låt, nummer tre, Tears in heaven. Inga stora skillnader där heller. Det man noterar är att den ”triangel” de plingar på framträder något tydligare med Esound än med Copland. Plinget är lite renare också. Samtidigt så konstaterar vi att de har en lite olika tonal karaktär där Esound är lite ljusare och Copland då lite mörkare.

Vidare till Patricia Barber - Companion. Vi börjar även här med spår nummer två, ”Use me.” För er som inte känner till detta spår så är det väldigt mycket betoning på ståbas. Mycket trevlig perkussion kommer efter en stund och sedan kommer en orgel in och får en central del i musiken. Här stärks våra uppfattningen från Claptonskivan. Esound spelar en tydligare, mer definierad bas än Coplanden. Man får även känslan av at den går något djupare. Perkussion skinnen låter mer som spända skinn med Esound är Coplanden. Nu gungar marken under mina fötter, vad är det som händer? Skall min älskade Copland få stryk? Då orgeln kommer in så känns den lite väl påträngande med Esound jämfört med Coplanden. Coplanden har en mer ”laid back” attityd överlag och det vill mycket till innan den spelar påträngande.

Nästa låt är sista låten på samma skiva, Black Magic Woman, en fantastisk tolkning av denna låt. I slutet av denna nästan 10 minuter långa låt händer det VÄLDIGT mycket på en gång. Det är hela bandets instrument samtidigt på högsta intensitet och volym. Här sållas agnarna från vetet för här kan det bli grötigt. Med Coplanden blir det inte jobbigt grötigt och man kan skilja ut saker och ting och den klarar sig förhållandevis bra. Med Esound sorteras saker upp på ett helt annat sätt. Var sak på sin plats. Är detta grötigt????????? Nu kommer tankarna smygande, kan jag verkligen leva med en okänd kines i hifiracket istället för min fina Copland…….

Vidare till Coplands paradgren, Diana Krall. Nu jäklar skall saker och ting återställas. Skivan vi väljer är ”Love Scenes”. Vi börjar med första låten. Trenden håller dock i sig. Esound spelar tydligare basgången, lite renare överlag och med ett bättre fokus på Diana som sångerska. Copland spelar också väldigt trevligt och egentligen finns inte mycket mer att önska. Copland målar också upp en något större ljudbild på bredd och höjd och detta är lite av ”Coplandkaraktären” som jag uppskattar så mycket.

Vi avslutar med låt nummer elva, ”My love is”. En låt med bara en ståbas och Dianas sång. Här kan man höra rätt mycket eko och luft kring hennes röst. Detta framgår tydligt med bägge cd spelarna där Coplande återigen spelar lite större medans Esound har lite bättre fokus och tydligare basåtergivning.

Slutsatser
Det är jobbigt att behöva skriva detta men vid våran jämförelse med de förutsättningar som varit så spelade Esound bättre än Coplanden. Esound har bättre fokus, mer definierad och djupare basåtergivning och den spelar renare och ”sorterar” informationen bättre. Den har en något ljusare klang som i vissa lägen kan vara oförlåtande. Överlag kan det dock inte anklagas för att vara varken ljus eller påträngande utan snarare neutral i positiv mening. Ljudbilden är lite mer framåt jämför med Coplanden.

Esound bör spelas balanserad. PAC var på besök igår och lyssnade lite på Esound. Han tyckte att ”jo, den spelar ju riktigt bra. Den är nog minst lika bra som din Copland”. Sedan kopplade jag inte den balanserad och fick den spontana kommentaren ”Jäklar vilken skillnad!” Ljudbilden växte flera meter i bredd och höjd, bakväggen nästan försvann, klangen blev lite mörkare och det spelade bas på ett helt annat sätt än i obalanserat läge.

Coplanden är fortfarande än jättebra cd spelare, så bra att jag egentligen tänkt behålla den så länge cd mediet fortfarande är aktuellt. Den har en något mörkare klang som gör att den aldrig blir jobbig eller påträngande. Den döljer dock inga detaljer så mörk är inte detsamma som grumlig eller diffus. Den spelar överlag med en ”stor pensel” och ljudbilden från Copland är väldigt stor i bredd och höjd men kanske något mindre i djup. Basåtergivningen är ett stark kännetecken som jag blev väldigt förvånad över att den blev slagen på fingrarna av Esound.
Det är bara att bita i det sura äpplet och konstatera att Copland CDA 288 är en jättebra och trevlig cd spelare men den hänger inte med Esound CD-5.

Reservationer.
Det finns några små saker som bör påpekas som ”reservationer” för resultatet. Dels att Esound hade kablar med Bybees och Coplanden istället en Shakti. Framförallt dock att försteget, ett BAT (Balanced Audio Technology) mycket väl kan låta väldigt olika i balanserat och obalanserat läge. Många balanserade produkter presterar klart bättre I balanserat läge. Det kan vara så att Coplanden spelat bättre än Esound med ett annat försteg, eller så hade det inte varit så.

Mars 2004 /SB