Judiska bröllops traditioner 
och uppryckelsen

Av Tim Warner - Copyright © 1998; Revised - 03/2003
Översatt av Fred Örtegren - mars 2004

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Kristna författare har genom historien lagt märke till att som ett underliggande tema i Skrifterna, så utgör de judiska bröllopstraditionerna ett mönster för mänsklighetens återlösning. Detta går knappast att missa då ju både Paulus och Johannes direkt refererar till Kristi "brud". Men först under senare tid så har de judiska bröllopstraditionerna uppmärksammats när det gäller frågan om uppryckelsen, och har då speciellt framställts som att de skulle utgöra ett stöd för pretribscenariot.

Men även om vi är överens om att Skrifterna måste tolkas "historiskt", i ljuset av kulturell och historisk kontext, så måste vi gå fram varsamt, och vara mycket försiktiga med att dra slutsatser utifrån en föregiven tradition mer än ifrån bibliska och historiska fakta. Det räcker inte med att enbart konstatera att något är en "tradition" och sedan bruka det till att tolka Texten. Vi måste bevisa varje detalj, och även demonstrera att dylika hänsyftningar avsågs i ett aktuellt sammanhang.

Pretrib bedragare.
Verkliga svårigheter uppkommer när de påstådda detaljerna i en dylik angiven tradition inte kan dokumenteras, eller huruvida författaren eller talaren avsåg en dylik tradition i Skriften. När nu Pretribbarna i sin argumentering hänsyftar till judiska bröllopstraditioner illustrerar detta hur problematiskt det här med "traditioner" kan vara. I motsatts till hur det framställs av många pretribförfattare och predikanter, så är alla de detaljer som ingått i sådana traditioner långt ifrån historiskt klarlagda. Inte heller är entydigheten i de historiska nedteckningarna tillräckliga för att göra det scenario som pretrib författarna framställer tillförlitligt. De som närmare undersökt de anspråk som hävdas av dessa profetiekrängare, kommer snart att finna det vara extremt svårt att kunna verifiera några av de specifika detaljerna, och i synnerhet då de detaljer som synes stödja pretrib eskatologin. Även om vi inte vill göra några direkta anklagelser angående oärliga uppsåt, så verkar det som om en del pretribförfattare har gjort en del "anpassningar" av de verkliga traditionerna för att få det hela att passa in i sitt schema. Och som brukligt så lånar pretribförfattare påståenden från varandra utan att göra några noggranna egna undersökningar och verifieringar. [1]

När man läser pretriblitteratur som använder sig av judiska bröllopstraditioner som stöd för pretrib schemat, så får man lätt det intrycket att alla där framställda detaljer av bröllopsscenariot som presenteras av dessa författare med lätthet skulle kunna låta sig verifieras från historiska källor. Och att de historiska källorna skulle framställa det av pretribbare presenterade scenariot som ett faktum. Men det är helt enkelt inte sant. I boken "The Parables of Jesus" beskriver Joachim Jeremias (authority on ancient Jewish customs) problemet.

Det verkar som om vissa delar av den föregivna "traditionen" som presenteras av pretrib författare är sammanfogad i avsikt att stödja deras syn på att uppryckelsen skall ske före vedermödan, pretribulationalt (i synnerhet då med avseende på "imminensen"). Efter att ha tillbringat några år med att försöka spåra källorna till några av de detaljer som pretribförfattare för fram, har det blivit allt mer tydligt för mig att de förmenta "traditionerna" är efterhandskonstruktioner avsedda att passa in i ett pretribschema, snarare än att vara hämtade ur verkliga historiska källor. Greg Killians artikel, A Jewish Wedding illustrerar den saken. Killian skriver, "Under tiden återvänder den unge mannen till sin faders hem, och bröllopskammaren börjar byggas. - Den unge judiske brudgummen förväntades göra följande uttalande innan han avreste: Joh. 14:2-3 'I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara'". Faktum är att det finns absolut inget i de historiska källorna som antyder något dylikt tal. Killian konstruerar helt enkelt sitt eget bevismaterial som skall passa in i texten. När sedan varje pretribförfattare lånar material från andra författare, tycks allt mer utsmyckningar läggas till.

Pretrib författare synes också ta upp och använda sig av sådana detaljer som stöder deras scenario medan de ignorerar material som är problematiskt för pretrib scenariot. Dr Robert Gundry illustrerar det här problemet.

När pretrib författare presenterar ett scenario som de hävdar var "traditionen" vid Jesu tid på jorden, och då de sedan använder sig av förekomsten av den förmenta traditionen som en grund för sin pretrib lära, måste de kunna redovisa bevis för att det scenario som de så framställt verkligen också är bibliskt och historiskt korrekt. Kan de inte bevisa alla de detaljer som de stöder sig på vid sin argumentering för pretrib positionen, måste vi konstatera att de har konstruerat ett jättelikt cirkelargument utifrån konstruerade belägg.

En kidnappning? Eller en planerad procession? 
I ett försök att stödja pretribulationism utifrån de judiska bröllopstraditionerna, har pretrib författare framfört myten om att brudgummens ankomst för att hämta bruden skulle ha varit "imminent" under hela trolovningstiden. Det vill säga bruden skulle inte ha en aning om när brudgummen skulle komma för att snappa iväg henne. Hon skulle alltid befinna sig i ett tillstånd av beredskap för hans ankomst.

Både Levitt och Missler har helt enkelt fel. Levitt anger ingen källa till sin information. Missler citerar 'the Universal Jewish Encyclopedia' till stöd för flera av sina andra synpunkter rörande judiska traditioner. Men hans egen källa säger i klartext på pp. VII. 372-373 att förlovningstiden var bestämd till att vara i 12 månader. Faktum är att bruden visste trolovningstidens längd; den kom man överens om vid förlovningens början. Hon visste tiden för brudgummens ankomst från förlovningens början. Om inte den exakta dagen så visste hon åtminstone att den skulle ske vid slutet av de tolv månadernas förlovning. Brudgummens ankomst kunde ALDRIG av bruden ha ansetts kunna ske när som helst (imminent) under de 12 månader de var åtskilda. Det är helt enkelt ren vilseledning som pretrib författare gör sig skyldiga till när de försöker att knyta tanken av "imminens" till brudens förväntan. Inte förrän att de 12 månaderna har gått, och arrangemangen för äktenskapets fullbordan gjorts, kunde hon anse hans tillkommelse som varande omedelbart förestående ("imminent"). Och även då var hon förvisso i förväg medveten om den dag när hon skulle göra sig själv redo för att då invänta hans ankomst på. Hans ankomst var inte verkligt "imminent", på det sätt som pretribbare använder termen, förrän ropet hördes från den unge mannen som sprang före sällskapet. 

I boken "The parables of Jesus", citerar Joachim Jeremias (authority on Jewish customs) en tidigare bok skriven av hans far år 1909, som beskriver den tidiga semitiska bröllops traditionen.

Den här tidiga semitiska traditionen passar inte in i pretribs schema, där brudgummen förutsätts anlända till brudens hus hemligt för att snappa iväg henne, utan någon förvarning. Evangeliernas berättelser stämmer däremot överens med Jeremias historiska redogörelse, som även innebär att dagen för brudgummens ankomst för sin brud var helt planerad och känd av båda parter i förväg. Jesu liknelse om de tio jungfrurna är slående lik den tradition som Jeremias beskriver här ovan. Detta är det ENDA ställe i Skriften som berättar om en judisk bröllopsceremoni, daterad till tiden runt Jesu jordiska levnad. 

Matt 25:1-10
1 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.
3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.
4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.
5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: ‘Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.’
7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: ‘Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.’
9 Men de förståndiga svarade och sade: ‘Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.’
10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

I Jesu liknelse hade alla de tio jungfrurna sina lampor fyllda med olja, medan de inväntade brudgummens ankomst. Ska vi då tänka oss att brudens tärnor alla var i väntan under hela 12 månaders tid med sina lampor brinnande? Knappast! Den bild som Jesus tecknar bestod av tio jungfrur som gör bruden sällskap i hennes hem på den dag då brudgummen planerar att komma. Han förväntades komma en halv timme före midnatt i en storartad procession, för att hämta bruden och föra henne till deras nya hem där bröllopet skulle äga rum. När anskriet ljöd, att brudgummen var på väg, tog de fram sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

De måste ha vetat om dagen för brudgummens ankomst, annars hade de inte kunnat veta när de skulle ta fram sina lampor och församlas i brudens hus! Hela syftet med lamporna var att de skulle kunna delta i festligheterna med den upplysta processionen så snart brudgummen anlände för att hämta bruden. Det här passar perfekt in på den av Jeremia ovan beskrivna traditionen. "In the late evening the guests were entertained in the bride's house. After hours of waiting for the bridegroom...."[8]. Tydligen inträffade det någon försening av brudgummens ankomst i Jesu liknelse. Jesus sa att de alla somnade in under det att de väntade på brudgummens ankomst. Vid midnattstiden ljöd så anskriet. "Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom." Det här stämmer också perfekt ihop med traditionen ovan. "Efter timmar av väntan på brudgummen, vars ankomst upprepade gånger annonserades av budbärare, kom han slutligen, en halv timme före midnatt, för att hämta bruden; han var eskorterad av sina vänner; upplyst av brinnande ljus, och blev mottagen av gästerna som hade gått ut för att möta honom"[9]. I Jesu liknelse var brudgummen försenad med en halv timme. Det var orsaken till varför jungfrurna somnade. I stället för att anlända 11:30 PM som traditionen föreskrev, dröjde annonseringen att hans omedelbart förestående ankomst, och ljöd inte förrän vid midnattstiden! Och fastän nu sent så trippade brudtärnorna runt för att iordningsställa sina lampor. De oförståndiga jungfrurna blev nu uppmanade att gå och köpa olja till sina lampor. Det är tydligt att man förväntade sig att det ännu skulle dröja en tid från det slutliga anskriet och fram till dess brudgummens anlände till brudens hem. Alfred Edersheim skriver: "Liknelsen framställs under antagandet av att Brudgummen inte är i stan, utan någonstans långt bort; så att den exakta timmen för hans ankomst kan inte förutses. Men man vet att han kommer den natten."[10]. I Jesu liknelse så riskerade de oförståndiga jungfrurna att han skulle komma medan de var ute för att köpa olja. Därför går såväl historiens som bibelns berättelser tvärs emot tanken på omedelbar (imminent) tillkommelse när som helst under trolovningstiden, utom då vi ser till tiden efter det anskri som annonserar brudgummens snara tillkommelse på den förutbestämda dagen.

I sin bok 'Sketches of Jewish Social Life' skrev Edersheim att traditionen under Jesu tid var att bröllopet hölls på en onsdag, för att ge bruden tillfälle att hinna förbereda sig inför brudgummens ankomst under veckans tre första dagar. Efter att utifrån de åtföljande festligheterna ha slagit fast att det rörde sig om en jungfrus bröllop, och därför ägde rum på en onsdag... På "den tredje dagen" efter den, det är, på onsdagen, var bröllopet i kana i Galileen." [11] 

Lägg märke till att Edersheim klart fastställer att de tre första dagarna (Söndag - Tisdag) reserverades för bruden till att förbereda sig på. Eftersom veckodagen var känd (åtminstone tre dagar i förväg), var det omöjligt för bruden att bli hämtad helt oförberedd, som pretrib författare hävdar. Dagen för brudgummens ankomst var känd för både bruden och brudgummen. Den var också känd av brudetärnorna som kom till hennes hem för att invänta brudgummens ankomst. Och den var också känd av brudgummens vänner, som följde honom till brudens hem för att hämta henne.

Den ENDA redogörelse som vi har i Skriften angående de judiska bröllopstraditionerna beträffande brudgummens ankomst för sin brud, är i liknelsen om de tio jungfrurna. Och den liknelsen stöder inte pretrib schemat! Snarare så stöder den ett posttrib schema, där det ingår en föregående varning. Det här överensstämmer perfekt med Jesu undervisning som ju gavs vid samma tillfälle på Oljeberget. Jesus indikerade att en viss tid skulle föregå hans tillkommelse. Evangeliet måste först predikas bland alla folk. Han omtalade först ett antal tecken som skulle föregå hans tillkommelse "strax efter den tidens vedermöda" [Matt. 24:29-31]. Sedan sade han till lärjungarna;

Matt. 24:
33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

Efter att ha observerat fullbordandet av alla tecken beskrivna i verserna 15-29, borde de veta att hans tillkommelse var imminent (omedelbart förestående, stod för dörren). Det här är en perfekt parallell till den den föregående annonsering som görs i liknelsen med de tio jungfrurna, midnattsropet, "se brudgummen kommer". Också de tre förberedelse dagarna skulle kunna ses som analoga till tiden mellan 'förödelsens styggelse' och Jesu tillkommelse, tydligt omnämnd i Matt. 24:15. Pretribbare kan inte tillåta sig att räkna med någon föregående varning, utan att göra våld på begreppet "imminens", som är så viktigt för deras system.

Den andra bägaren pekar fram emot fullbordandet i Kristi tusenåriga rike
Den var en judisk tradition att bruden gavs ett glas vin när förlovningen ingicks. Den kallades "accepterandets bägare". Om hon accepterade frieriet, så drack hon från bägaren, och trolovningsförbundet var beseglat. Parallellen här till Herrens måltid är slående, när Jesus erbjöd lärjungarna att dela bägaren med sig. Jesus gjorde emellertid en intressant kommentar till händelsen.

Matt 26:27-29
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

Vi känner till att vid bröllopet så delar bruden och brudgummen åter en bägare vin, för första gången sedan trolovningsförbundet ingåtts. Ändå sade Jesus till lärjungarna att han därefter inte åter skulle dela en bägare vin med dem förrän att det tusenåriga riket kommit. Detta utesluter att någon sådan aktivitet skulle ske i himmelen under vedermödans tid. Om Jesus hade judiska bröllopstraditioner i åtanke så utesluter hans uttalande fullständigt ett pretrib scenario! Bröllopets fullbordan måste vara posttribunal.

De sju dagarna i en "huppah"
Pretribbare hänvisar till det faktum att brudgummen skulle hämta sin brud och föra henne med sig in i bröllopskammaren ["huppahn"], där de skulle förbli under sju dagar omedelbart efter bröllopsceremonin. Man hävdar att detta representerar Kristi tillkommelse för sin brud i en pretribuppryckelse, där hon förs in i himlen [huppahn] och får stanna i sju år. Det här resonemanget stöder sig på några obevisade antaganden. För det första, att "himlen" är "bröllopskammaren" ["huppahn"]. För det andra, att de sju dagarna är allegoriska och betyder år som representerar vedermödans sju år, snarare än att man tar dem bokstavligt. Pretribbare refererar till Joh. 14:1-3 för att stödja tanken på att himlen skulle vara "bröllopskammaren" [huppahn]. Jesus sade till sina lärjungar, "Jag går för att bereda en plats för er" [ö.f. KJV]. Man hävdar att det här refererar till brudgummens förberedande av bröllopskammaren i sin faders hus.

Det är mycket troligt att Jesus här avsåg "huppahn". Men det behöver emellertid inte nödvändigtvis vara som så att himlen här avses med orden "i min Faders hus". Se vår artikel I min Faders hus för en ingående redogörelse som visar att det finns goda skäl att tro att Jesus i Joh. 14 refererar till sitt tusenårsrike, och inte till himlen. Jesus använde tidigare uttrycket "min Faders hud" när han refererade till templet, [Joh. 2:15-17]. Och uttrycket "Herrens hus", förekommer närmare 250 ggr i GT, och då alltid med avseende på templet, (många ggr refererande till tusenårsrikets framtida tempel). Slutligen, det hebreiska ordet "huppah" (bröllopskammare) återfinns bara en gång i Skriften, i ett profetiskt sammanhang, och refererar då helt klart till tusenårsriket.

Jes. 4:
2 På den tiden skall det som HERREN låter växa bliva till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bliva till berömmelse och ära, för den räddade skaran i Israel.
2 In that day the Branch of the LORD shall be beautiful and glorious; and the fruit of the earth shall be excellent and appealing for those of Israel who have escaped. [KJV]
3 Och det skall ske att den som lämnas övrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall då kallas helig, var och en som är upptecknad till liv i Jerusalem -
4 när en gång Herren har avtvått Sions döttrars orenlighet och bortsköljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rättens och reningens ande.
5 Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenet av en lågande eld om natten; ty ett beskärmande täckelse [Hebr.-"huppah"] skall vila över all dess härlighet.

Alfred Edersheim säger i grunden samma sak. "Föreningen i förbundet mellan Gud och Israel var inte endast jämfört med ett äktenskap, utan tabernaklet och templet motsvarar 'bröllopskammaren'". [12]

Det finns ännu ännu en prefetisk text som utan tvekan har de judiska bröllopstraditionena i åtanke. Och den texten passar inte heller samman med pretribmodellen. 

Upp. 19:1-11
1 Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade »Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.
2 Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.»
3 Och åter sade de: »Halleluja!» Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!
4 Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo ned och tillbådo Gud, som satt på tronen; de sade: »Amen! Halleluja!»
5 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»
6 Och jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och dånet av starka tordön; de sade: »Halleluja! Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har nu trätt fram såsom konung.
7 Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo.
8 Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent.» Det fina linnet är de heligas rättfärdighet.
9 Och han sade till mig: »Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.» Ytterligare sade han till mig: »Dessa ord äro sanna Guds ord.»
10 Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, men han sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare och dina bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.»
11 Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen som satt på den heter »Trofast och sannfärdig», och han dömer och strider i rättfärdighet.

Av sammanhanget framgår det att detta handlar om vedermödans avslutning. Lägg märke till att de som Johannes där såg glädja sig över den fullbordade förstörelsen av Babylon, också gladde sig i förväntan på det då stundande "Lammets bröllop". "Bruden", den sanna församlingen visas i direkt kontrast till den falska församlingen (Mysteriet Babylon). Det är av stor vikt att man här uppmärksammar hela den här framförda sekvensen av händelser. Johannes omtalar inte att något bröllop eller att någon måltid äger rum här. Han var vittne till hur "Bruden" brast ut i jubelrop efter det att "den stora skökan (Mystery Babylon) blivit förstört. Det som Johannes verkligen bevittnade, efter Babylons förstöring, var de heligas glädjeutbrott därför att tiden då var inne för Lammets bröllop. Johannes fick därefter höra ett uttalande om brudens bröllopsdräkt. Därefter fick han höra hur en välsignelse uttalades över de som kallats till bröllopsmåltiden. Plötsligt såg sedan Johannes himlen öppen och Kristus stiga ner, åtföljd av himmelska änglahärar. Det framgår tämligen tydligt från Upp.19 att alldeles vid vedermödans slut så väntar man fortfarande på Lammets bröllop, ända fram till den andra tillkommelsen.

Passar Uppenbarelsebokens nämnande av bruden, bröllopet, och bröllopsmåltiden in på ett pretribscenario, där de judiska bröllopstraditionerna följs? Nej! Faktum är att enligt Dom. 14:12, så varar bröllopsfesten (måltiden) i hela sju dagar. Om pretrib vore rätt så skulle vi förvänta oss att bröllopet och festen skulle starta vid vedermödans början, och inte efter vedermödan som Upp. 19 tyder på. Om Jesus refererade till himlen som de sju åren i "huppahn" i Joh. 14:1-3, så skulle bruden ha "gjort sig redo" före pretrib uppryckelsen (omkring Upp. 4). Och "Lammets bröllop" skulle ha skett vid vedermödans början, och inte vid dess nära slut. Enligt Pretrib scenariot är Jesus intim med bruden i "huppahn" under hela sju år innan Upp. 19 indikerar att bröllopet inträffat! Skulle inte den allegorin då komma att framställa Jesus som en otuktsman? Bara omedelbart före den andra tillkommelsen kan vi finna en stegrad förväntan inför det förestående bröllopet. Först då har bruden slutligen "gjort sig redo". Och som vi såg så beskriver inte ens den texten bröllopsceremonin verkliga genomförande, utan indikerar bara den stegrade förväntan inför det bröllop som strax skall börja, omedelbart följt av posttrib tillkommelsen. Uttrycket "dess brud har gjort sig redo" antyder att brudgummen inom kort kommer för att hämta henne!

Den av glädje fyllda förväntan som uttrycks i himlen vid vedermödans slut, orsakas av insikten i att uppryckelsen nu står för dörren, och att Jesus skall hämta kvarlevan av sin brud som har genomgått vedermödan, och föra hela skaran av de heliga till den förberedda platsen [huppahn], i det tusenåriga riket. Det här synsättet är inte behäftat med den avsevärda svårigheten att behöva harmonisera en brud och brudgum som lämnar "Faderns hus" omedelbart efter de sju dagarna i "huppahn", för att återvända till brudens hus. Eftersom både brud och brudgum kommer att residera i tusenårsriket, så är det högst rimligt att det också är här som "huppahn" är belägen. Och det passar samman med den uppfattningen, som vi finner överallt annars i Skriften, att "Faderns hus" och "Herrens Hus" är templet.

Bröllopsmåltiden
Bröllopsmåltiden hålls EFTER vedermödan, på jorden, inte i himlen.

Jes. 24:23 & 25:1,2,6-8
23 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.
1 HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.
2 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen...
6 Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.
7 Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk [the face of the covering cast over all people; KJV], och det täckelse [the vial; KJV] som betäcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.

Jes. 24:23 visar, genom att referera till de kosmiska tecken som åtföljer Kristi tillkommelse "strax efter vedermödan", [Matt. 24:29], och hans regerande i sitt rike, när den här händelsen kommer att inträffa. Jes. 25:2 referera till hur de heliga uttrycker sin glädje över förstörelsen av 'det stora Babylon' (vilket inträffar vid slutet av vedermödans [Upp. 17&18]). Vers 6 talar om att Herren kommer att ställa till med en stor fest för sitt folk PÅ BERGET SION i Israel. Det här är den bröllopsmåltid som man i Upp. 19 ser fram emot med glädje, och den hålls omedelbart efter den andra tillkommelsen, då Kristus hämtar sin brud. Lägg märke till att vers 8 är den profetia som Paulus citerar i 1 Kor. 15:54 i samband med de troendes uppståndelse & uppryckelse! Paulus skrev, "DÅ (Gr. "vid den tiden") skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.» Lägg också märke till hur det refereras till "doket" och "täckelsen" i vers 7. Vid Bröllopets fullbordan så avlägsnades doket och täckelsen från bruden och hon hade intim gemenskap med brudgummen. Och fastän sammanhanget här är klart "judiskt" så består bruden av alla återlösta från "alla folk".  

I motsats till vad som ofta undervisas, så hålls inte bröllopsfesten efter de 7 dagarna i huppahn. Festen börjar alldeles efter bröllopsceremonin, och pågår under alla de sju dagarna, [Gen. 29:21-27, Dom. 14:10-18]. Upp. 19 placerar emellertid både bröllopet och festen vid vedermödans slut. Därmed blir pretrib schemat omöjligt att förena med Uppenbarelseboken.

En avslutande reflektion. Några, inklusive denne författare, är övertygade om att de judiska festerna förebildar i vårfesterna Kristi första tillkommelse, och ger mönstret för hans andra tillkommelse i höstfesterna. Utifrån detta så är det mycket troligt att striden vid Harmageddon kommer att inträffa vid en 'Yom Kippur' fest, Försoningsdagen. Detta är den dag då jubelåret börjar [3 Mos. 25:9]. "Den sista basunen", ljuder vanligen tio dagar tidigare på Rosh Hashanna, basunfesten. Men varje 49:e (av 50) år, så blåses ännu en sista basun, på Yom Kippur, som annonserar jubelårets ankomst. Om festerna verkligen pekar fram emot ändetidens scenario så bör de sju dagarna i huppahn tolkas som bokstavliga, och borde troligen referera till de sju bokstavliga dagarna av Sukkot, lövhyddohögtiden [3 Mos. 23:33]. Den här festen som infaller fem dagar efter Yom Kippur, symboliserar ankomsten av det Messianska riket. Det är den av festerna som celebreras med den allra största glädjen. Det är en bröllopsfest inför Messias, [Sak. 14]. Och Johannes refererar till den festen i Uppenbarelseboken när han skriver om de heliga som "kom ur den stora nöden" [FB], [jmf "palmbladen" i Upp. 7:9 & 3 Mos. 23:40].

Jag förmodar att några tänker som så att det här är sådant som tillhör GT och refererar till Israel, och inte berör församlingen. Ja det refererar till Israel. Men också det 'nya förbundet' refererar till Israel, [Je. 31:31-34, & Hebr. 8:8-13]. Jag vill inte göra dig besviken, men Herren har bara en brud, och i henne inkluderas alla heliga i alla tider, från såväl Israel som alla andra folk. 

Upp 21:9-14
9 Och en av de sju änglarna med de sju skålar, som voro fulla med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»
10 Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud,
11 med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis.
12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.
13 I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
14 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar.

Mina försök att spåra källan till myten om "kidnappningen "
Jag har försökt att avslöja ursprunget till historien om den föregivna "kidnappningen" av bruden (eller brudgummens "imminenta" ankomst) från flera pretribförfattares alster, men jag har inte haft någon framgång därmed. Det här ryktet undervisas mycket i pretriblitteraturen och på internet. Flera författare refererar till Zola Levitt som en källa. Jag har också korresponderat med Messianska rabbiner och en pretribförfattare, som framför den här föregivna traditionen. Inga av dessa kände till den minsta historiska dokumentation som kunde stödja den här påstådda "vilket ögonblick som helst" (kidnappning) aspekten av den judiska bröllopstraditionen. Jag har undersökt det källmaterial som finns listat i fotnoterna till en del av dessa pretrib publikationer, och har inte lyckats hitta några historiska uppgifter som skulle kunna tjäna till stöd för dessa anspråk. Trots åtskilliga försök, så har jag inte lyckats med att spåra upp någon enda historisk dokumentation till stöd för tanken [13]. Och där finns definitivt inget i Bibeln som ger stöd härför. (de bibliska uppgifterna synes vederlägga saken)

Följande brev från, October 2000 issue of Zola Levitt's monthly newsletter, Levitt Letters förklarar varifrån Zola hämtat sin dokumentation angående de judiska bröllopstraditionerna.

Det verkar inte som om Zola hade gjort mycket oberoende undersökningar innan han framställde den föregivna traditionen, som nu presenteras av många pretrib lärare som historiskt välgrundad.

Ovanstående svar är typiskt för de "round-around" som jag har fått från andra författare när jag ombett dem att dokumentera sina uppgifter.

Om någon skulle vilja träda fram och presentera relevant historisk dokumentation för den föregivna "kidnappnings" traditionen, så skulle jag med glädje lägga den till den här artikeln. Om du inte ser någon information i ramen här inunder, så har ingen till dags datum trätt fram med någon sådan verifierbar historisk dokumentation. Jag skrev till Marv Rosenthal tre ggr under en period av ungefär ett år och frågade efter information och bekräftelse. Jag erhöll inget svar.

Uppdatering: Jag talade med Marv Rosenthal ansikte mot ansikte den 28 januari, 2003 vid hans Tampa konferens. Jag frågade honom specifikt om kidnappningsaspekten hos den föregivna judiska bröllopstraditionen. Han verifierade Zola Levitts påstående att den var först skriven av honom i en liten skrift som publicerats av 'Israels Vänner', hans tidigare organisation. Men trotts mina uttryckliga och upprepade förfrågningar angående informerande dokumentation (eller åtminstone namngiven källa), kunde Marv inte ange någon information till stöd för den föregivna "kidnappnings" aspekten i den judiska bröllopstraditionen. 

Det är nu 5 år sedan jag skrev den här artikeln. Trots min personliga korrespondens med åtskilliga "auktoriteter", och trots att den här utmaningen varit publicerad på 'the Last Trumpet's hemsida under 5 år, har fram till dags dato ingen erbjudit ens det minsta belägg av historisk dokumentation till stöd för den föregivna "kidnappningen" av bruden på en dag som hon inte tidigare varit underrättad om. Det synes som om Marv Rosenthal kanske ändå var den förste som framförde den här iden, och att Zola Levitt lånade den från Rosenthal, och att andra pretrib författare lånade den från Zola och/eller Rosenthal. Jag har ingen aning om varifrån Marv fick sin information. Eftersom han inte trädde fram med sin källa, förmodar jag att min efterforskning är avslutad. Jag låter läsaren dra sina egna slutsatser. 

Notes:
1. Compare Chuck Missler's Personal Update, Vol. 13, No. 1, pp.4,6 to an article written by Dr. Renald Showers, called Jewish Marriage Customs, Behold the Bridegroom Comes. It is quite obvious that Missler plagerized Showers' article including the footnotes.
2. Jeremias, Joachim: The Parables of Jesus, pg.172
3. Gundry, Robert: First the Antichrist, pg. 94,95
4. Levitt, Zola: An Israeli Love Story
5. Levitt, Zola: A Christian Love Story, 1978
6. Missler, Chuck: Personal Update, Vol. 13, No. 1, pp.4,6
7. The Parables of Jesus, p. 173
8. ibid, p.172
9. ibid
10. Edersheim, Alfred: The Life and Times of Jesus the Messiah, V. VII
11. Edersheim, Alfred: Sketches of Jewish Social Life, chapter IX
12. The Life and Times of Jesus the Messiah, p. 663-664
13. Chuck Missler's article Personal Update, Vol. 13, No. 1, pp.4,6, which was plagerized from Dr. Renald Showers (see note #1), has altered Showers' original wording making it appear that the groom's coming was "imminent." Missler includes the same footnote as Showers. Yet, neither Showers' article, nor the source he cites, makes the claim that the groom's coming was "imminent" during the betrothal period of separation. Showers' original article says "Although the bride was expecting her groom to come for her, she did not know the exact time of his coming. As a result the groom's arrival would be preceded by a shout. This shout would forewarn the bride to be prepared for the coming of the groom." His point was not that she did not know the day, but did not know the exact moment on the evening of his scheduled coming - hence she prepared herself to be ready on the day of his scheduled coming, and the shout announced when his coming was "imminent." Yet, in Missler's altered version he writes, "Although the bride was expecting the groom to come for her, she did not know the time [Showers has "exact time"] of his coming. As a result, the groom's arrival was preceded by a shout, which announced her imminent departure to be gathered with him [Showers has "the coming of the groom"]" {p.4}. Then Missler interprets: "The Bridegroom has departed, and His return to gather His Bride is imminent" {p. 6}. This is not at all what Showers meant, nor is it supported by the source in the footnote, which was also plagerized by Missler as though it supported his altered version.
14. Levitt Letters, Oct. 2000

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Gå till original

EasyCounter