Snedsprånget in i "förandligande" som karakteriseras många pretribbare blir ännu mer påtagligt när det gäller Uppenbarelseboken. Deras schema börjar i kapitel två och tre -- med sändebreven till de sju församlingarna. Bokstavligen så bestod de av sju brev till sju verkliga församlingar i Mindre Asien. Varje brev innehöll instruktioner för den lokala församlingens unika situation, och uppmuntran till att övervinna under en tid av prövning. Naturligtvis finns här liksom när det gäller Paulus brev en sekundär tillämpning som gäller alla församlingar. Många pretribbare är emellertid inte här nöjda med den bokstavliga tolkningen. De tillgriper då en teknik av "förandligande" genom att låta sändebreven symbolisera sju perioder i församlingens historia. De kan inte föra fram ett enda bevis från Bibeln som ger stöd för sin ståndpunkt, deras logiska hopp. Men hoppar gör de likväl. Vad är då skälet för deras "profetiska syn angående församlingens tidsålder"? Den utgör grunden när de hävdar att "församlingens tidsålder" avslutas innan vedermödan påbörjas, vilket i sin tur talar för en uppryckelse före vedermödan, pretrib.

Eftersom det inte finns någon beskrivning av uppryckelsen före vedermödan i Uppenbarelseboken, har många pretribbare kommit att hävda att när Johannes blev uppryckt till himlen för att skåda framtiden i Upp 4:1-3, så symboliserade detta uppryckelsen. Detta synsätt förs fram i Scofield Bibeln och av många framträdande pretribb författare och lärare. Enligt detta synsätt, blir Johannes upptagande till himlen för att se framtida händelser, församlingens upptagande före vedermödan. Bortsätt från det blatanta åsidosättandet av den grammatisk-historiska [normala] tolkningsmetoden, finns det andra skäl till att avvisa denna ide. Nog är det som så att Johannes rör sig fram och tillbaks mellan himlen och jorden i Uppenbarelseboken, [18:1, 11:1, 12:1, 13:1, etc,]? Innebär det då också att församlingen kommer att pendla fram och tillbaks mellan himlen och jorden under hela vedermödan? Eller förlorade Johannes plötsligt sin alias-identitet när han kom till himlen? Samma människor hävdar också att de 24 äldste "representerar" församlingen i himlen under vedermödan. Upp. 5:5 & 7:13 indikerar emellertid att de 24 äldste är individer. Och det synes högst orimligt att både Johannes och de 24 äldste skulle representera församlingen under samma tid. Om så vore fallet så skulle församlingen ryckas upp till himlen för att finna sig själv redan vara där. En dylik tolkning skulle innebära att de fem första kapitlen i Uppenbarelseboken utgör någon slags gåta som måste tydas. Om vi i stället i all enkelhet tillämpar normala tolkningsmetoder på Uppenbarelseboken, liksom vi gör med resten av Skriften, så måste vi avvisa tanken att de sju sändebreven profetiskt skulle gälla "sju församlingsperioder". Syftena med breven är  tydligt angivet i texten [Upp. 1:11].

Tanken att Johannes upptagande till himlen skulle representera uppryckelsen och att därvid låta de 24 äldste representera en annan större skara av heliga, håller inte. Ingendera kan stödjas utifrån Uppenbarelsebokens text. John skrev helt enkelt bara ner vad han såg och hörde. Jesus befallde honom att skriva ner sju brev som han dikterade för honom. Den enda som blev upptagen till himlen var Johannes, och där såg han de 24 äldste som redan befanns sittande där. Vi förnekar inte att Uppenbarelseboken innehåller symboler och ett apokalyptiskt språk. Men när Johannes berättelse är tydlig när den tas bokstavligt, finns det inget som rättfärdigar ett förandligande. Det finns absolut inga skäl för att låta Johannes själv ingå som en del i det profetiska scenariot. Han var enbart en observatör, som återgav vad han såg och hörde. I Uppenbarelseboken interagerar Johannes inte med det profetiska scenariot som vecklas ut inför honom, bortsätt från dialogerna med en ängel eller de äldste för att förvissa sig om att han hade förstått vad det var han såg [Upp. 5:5, 7:13, 17:1, 19:9,10, 21:5].

För att vara rättvis så måste jag ändå påpeka att många pretribbare avvisar teorin om församlingens  sju tidsåldrar, och likaså idén om att Johannes upptagande till himlen skulle symbolisera församlingens uppryckelse. Dessa inser att tillämpningen av en dylik metod att tolka Skriften öppnar för uttolkaren att subjektivt läsa Guds Ordet utifrån sina nycker, och därmed inbjuder till allahanda villfarelser. För denna sin höga standard skall de ha beröm. Det här ställningstagandet medför emellertid ytterligare problem för pretrib positionen i Uppenbarelseboken. Utan den antagna uppryckelsen i Upp. 4:1, finns det inte något tydligt avbrott mellan de sju breven till församlingarna och vedermödans scener. Där finns ingen distinkt avgränsning mellan de troende i de sju församlingarna och de som befinner sig i vedermödan. Faktum är att uppmaningen till församlingarna att övervinna synes föregripa den förskräckliga förföljelse som ligger framför och som beskrivs i vedermödans scener. Faktum är att i de följande kapitlen tecknas de heliga som övervinnare under denna tid av prövning, [Upp. 12:11,17]. Dessutom är ju Kristi andra tillkommelse och de rättfärdigas uppståndelse endast omtalad i ett posttrib sammanhang i Uppenbarelseboken. Bibelns sista bok, adresserad till församlingarna, med ett tema utan någon som helst antydan om någon pretribuppryckelse, måste nog vara en tämligen stor besvikelse för pretribbare.

Somliga må rycka på axlarna när det gäller värdet av ett tystnadens argument, Den tystnaden är emellertid öronbedövande när den är konsistent rakt igenom hela Bibeln. Om pretribulationism verkligen vore en sant Biblisk lära, så är min fråga, var någonsin i Skriften finns den introducerad? 

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Gå till original

EasyCounter