Vi räknar inte med ordet "vedermöda" som en teknisk term i Skriften eftersom ordet ofta står för benämning på vedermöda i allmänhet, utan att syfta till "vedermödAN". Därför måste vi se närmare på det SAMMANHANG där ordet förekommer för att kunna avgöra om det syftar på "vedermödan" eller till någon annan slags "vedermöda". Av den anledningen kan vi således inte ANTA att enbart för att uttrycket "vedermöda" förekommer så avses "vedermödAN". Vi kan därför inte utifrån följande verser bevisa att bortryckelsen sker efter vedermödan, posttrib. 

Johannes 16:33
33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck (ye shall have tribulation; KJV ); men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»

Apg 14:22
22 och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike (we must through much tribulation enter into the kingdom of God.; KJV)

Då det däremot kommer till bruket av tekniska termer i sammanhang som behandlar Jesu tillkommelse så är posttrib-sidan klart gynnad (och detta visavi alla andra synsätt på bortryckelsen inklusive prewrath). Dessa termer förstods av det första århundradets kristna som att de syftade mot en enda Herrens tillkommelse, det behövdes ingen förklaring i respektive sammanhang huruvida tillkommelsen skulle vara pre- eller post-trib. Så användes till exempel uttrycken, Herrens dag, Kristi dag, Jesu Kristi dag, Herren Jesu dag, Herren Jesu Kristi dag och Guds dag. De här uttrycken användes av Paulus och andra som förväntade sig att deras läsare visste att de syftade till en specifik och unik händelse. Till exempel:

Fil 1:10
10 så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag (till the day of Christ;KJV)

Fil 2:16
16 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.

Paulus förutsatte att hans läsare visste vilken "dag" han talade om, Han förklarade inte i någondera versen om det här var Kristi tillkommelse FÖRE eller EFTER vedermödan. Han förutsatte att hans läsare visste att "Kristi dag" var den dag inför vars ankomst de vakade och väntade. Därför är det rätt att förbinda den dagen med bortryckelsen (men inte nödvändigtvis en bortryckelse pretrib). Emellertid så finner vi att Paulus i 2 Tess 2:1-3, preciserar att Antikrist måste komma FÖRE "Kristi dag". Så om nu "Kristi dag" är att anse som en teknisk term, så är den en POSTTRIB teknisk term, och ovanstående verser refererar till en uppryckelse som sker efter vedermödan, posttrib.

Paulus använde andra namn på Kristus när han refererar till Hans "Dag", som den framtida händelse inför vilken de troende vakade och väntade.

1 Kor 1:8
8 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.

2 Kor 1:14
14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

Fil 1:6
6 Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.

Varje referens till dagen görs här utan ytterligare förklaring. Det enda rimliga är att de alla refererar till samma "dag", eftersom det vid vart tillfälle framgår att denna dag är den dag till vilken de troende har knutit sitt hopp, dvs, Kristi tillkommelse för sin församling.

På samma sätt ingår det i uttrycket "Herrens dag" helt enkelt en annan variant av Kristi namn. Det är Hans dag (Lukas 17:24). Uttrycket användes i flera sammanhang och vid varje tillfälle förväntar sig författaren att hans läsare skall förstå vilken specifik dag han åsyftar utan att han ger någon speciell förklaring (pre- eller post-trib). Det här är mycket problematiskt för pretribbare, eftersom om apostlarna hade haft pretrib synen och räknat med två framtida Kristi tillkommelser, så skulle de ha behövt precisera för sina åhörare eller läsare huruvida de avsåg en pre- eller post-trib händelse. Uttrycket Herrens dag användes också vid ett flertal tillfällen i GT syftande till Kristi tillkommelse efter vedermödan för att upprätta Guds rike (se: Jes. 13:1-13, Joel 3:9-17, Sak. 14:1-6). Detta sker helt klart EFTER vedermödan (jmf. Matt 24:29 & Apg. 2:20). Paulus använder också i 1 Tess 5:1,2 uttrycket 'Herrens dag' för bortryckelsen. 

Företrädare för pretrib har i det förflutna (fast numera mer sällan) försökt att göra en åtskillnad mellan "Kristi dag" (som pretrib bortryckelsen) och "Herrens dag" (som posttrib tillkommelsen). Emellertid, som jag ovan poängterat så felar den åtskillnaden eftersom "Kristi dag" är placerad EFTER Antikrist (2 Tess 2:1-3) och uttrycket "Herrens dag" refererar till den dag som de troende vakar inför (1 Tess 5:1,2). Antingen så är dagen som de troende vakar inför posttrib händelsen, eller så rör vi oss inte här med tekniska termer. Men om så inte skulle vara fallet, så skulle texterna vara ytterst förvirrande, eftersom författaren FÖRUTSÄTTER att hans läsare VET vad han menar. Företrädare för pretrib är tvingade till att anta den brydsamma slutsatsen att Paulus ibland använde termen "Kristi dag" och ibland "Herrens dag" utan åtskillnad till att referera BÅDE till (den förmodade) pretrib bortryckelsen och till posttrib tillkommelsen, och ändå förväntade sig av sina läsare att uttyda vilkendera han avsåg utan någon ledtråd i sammanhanget.

Det gäckade sökandet efter en biblisk pretribterm för bortryckelsen.
Det är värt att beakta det slående faktumet att Bibeln saknar en teknisk term för en pretrib bortryckelse (som skiljer den från Kristi tillkommelse). Förespråkare för pretrib har ivrigt sökt efter en, men alltid kommit till korta. Efter misslyckandet med att hävda distinktionen mellan "Kristi dag" och "Herrens dag" har de försökt med att framställa en distinktion mellan "bortryckelsen" och Kristi "uppenbarelse". Men, när vi prövar VARJE föregiven teknisk term i Skriften, så är det helt klart att man inte ur Bibeln kan visa på en enda konsistent teknisk term som kan tillämpas på en pretrib bortryckelse. Hur kan det komma sig? Det naturliga svaret är att bortryckelsen inte är åtskild från Kristi andra tillkommelse, utan utgör en del av denna händelse! Och Nya Testamentets författare har därför inga skäl till att skilja ut två separata tillkommelser.

Det moderna ordet "rapture" ("bortryckelse" eller "uppryckelse") är det ord som i dag vanligen brukas som en teknisk term av företrädare för pretrib. Deras allmänna bruk av den här termen visar på hur absolut nödvändigt det är att ha NÅGON slags teknisk term för bortryckelsen om den verkligen är en åtskild händelse. Men märk väl, att det här ordet INTE är en teknisk term i Bibeln. Ordet "rapture" kommer från den latinska texten, och ordet återfinns i följande vers.

1 Tess 4:17
17 sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.

17 Then we which are alive and remain shall be caught up (Greek - harpazo, Latin - rapiemur) together with them in the clouds, to meet the Lord in the air: and so shall we ever be with the Lord.
(KJV)

Ett sådant ord kan emellertid INTE vara en teknisk term för en förmodad pretrib bortryckelse därför att:
a) det är ett verb och inget substantiv i Bibeln.
b) det används ofta i andra sammanhang i Skriften än vid bortryckelsen av troende vid Kristi tillkommelse. (jmf. Matt 11:12, 12:29, 13:19, Joh. 6:15, 10:12,28,29, Apg. 8:39, 23:10, 2 Kor. 12:2,4, Judas 1:23, Upp 12:5). Endast vid ett tillfälle används ordet i samband med Kristi tillkommelse.

Andra föreslagna tekniska termer misslyckas också med att exklusivt referera till en pretrib händelse, men används däremot i tydliga posttrib sammanhang.

Som tidigare redan påpekats har företrädare av pretrib försökt att åtskilja "bortryckelsen" ("rapture") från Kristi uppenbarelse ("revelation"). Ordet "rapture" klarar ju inte provet av ovan redovisade skäl. Men hur är det då med termen "revelation" (uppenbarelse), platsar den som en exklusivt posttrib term (som kan fungera till att åtskilja postrib tillkommelsen från en föregiven pretrib tillkommelse)? Om pretrib teorin vore riktig så skulle vi förvänta oss att termen "revelation" (uppenbarelse) ENBART skulle användas om posttrib händelsen (till skillnad från den föregivna pretrib bortryckelsen), och ALDRIG beträffande den dag som de troende väntar och vakar inför. Men, så är emellertid inte fallet.

Det finns huvudsakligen tre grekiska substantiv i Skriften som används för att uttrycka Kristi tillkommelse.
1, parousia (Strong #3952) betyder "tillkommelse" eller fysisk "närvaro".
2. epiphaneia (Strong #2015) betyder "framträdande" eller "klarhet" med tonvikt på Hans härlighet.
3. apokalupsis (Strong #602) betyder "uppenbarelse" eller "avslöjande".

1. parousia (Strong's #3952) simply means "coming" or physical "presence."
2. epiphaneia (Strong's #2015) means "appearing" or "brightness" with emphasis on His glory.
3. apokalupsis (Strong's #602) means "revelation" or "unveiling."

Alla dessa ord är substantiv som i Bibeln används som tekniska termer, som förutsätter att läsaren förstår vilken tillkommelse som ordet syftar på. Emellertid så använder Skriften vart och ett av dessa termer BÅDE för de kristnas hopp OCH posttrib händelsen. Den naturliga slutsatsen därav är då att de alla svarar mot samma händelse.

Jesu TILLKOMMELSE (Parousia) som vårt hopp: 1 Kor. 15:23, 1 Tess 2:19, 4:15, 5:23, 2 Tess 2:1, Jakobs 5:7,8, 2 Petr 3:4, 1 Joh. 2:28
Jesu TILLKOMMELSE (Parousia) som posttrib händelsen: Matt 24:3,27,39, 1 Tess 3:13, 2 Tess 2:8

Jesu FRAMTRÄDANDE (Epiphaneia) som vårt hopp: 1 Tim 6:14, 2 Tim 4:1,8
Jesu FRAMTRÄDANDE (Epiphaneia) som posttrib händelsen: 2 Tess 2:8, Titus 2:13

Jesu UPPENBARELSE (Apokalupsis) som vårt hopp: 1 Kor 1:7, 1 Petr 1:7,13, 4:13
Jesu UPPENBARELSE (Apokalupsis) som posttrib händelsen: 2 Tess 1:7

Bokslutet blir: Posttribbare kan med rätta hävda att ALLA de följande termerna är tekniska termer som refererar till en - den enda - unika framtida Kristi tillkommelsen: Kristi dag, Jesu Kristi dag, Herren Jesu dag, Herren Jesu Kristi dag, Herrens dag, parousia (Hans tillkommelse), epiphaneia (Hans framträdande), & apokalupsis (Hans uppenbarelse). Pretribbare kan därför inte räkna med några av dessa som tekniska termer syftande på bortryckelsen (eftersom de alla brukas åtminstone någon gång i ett tydligt posttribsammanhang). I stället använder de felaktigt ett verb (harpazo - "caught uo" - "uppfångad") för att UPPFINNA en utomiblisk teknisk term för en föregiven pretrib tillkommelse som antages vara skild från tillkommelsen efter vedermödan (utan någon som helst biblisk motsvarighet). Reflektion över att det inte existerar någon biblisk term för den föregivna pretrib tillkommelsen borde få pretribbarna att stanna upp och betänka om det inte är som så att de försöker att våldförta sig på Skriften för att få den att passa in i en förutfattad modell. 

Missbruk av ordet "församling" ("Church") som teknisk term.
Ett annat missbruk av biblisk terminologi som pretribbar gör sig skyldiga till är deras falska och missledande bruk av ordet "församling". Deras bruk styrs av dispentionalistiska preferenser. För en pretribbare är "församlingen" (the "Church") en strikt teknisk term som refererar till de kristna som blivit frälsta efter pingstdagen, men före vedermödan. Troende före pingstdagen ses inte som en del av "församlingen" och inte heller de som blir frälsta efter vedermödans början. Därav deras term "församlingens tidsålder" ("Church age") (en utombiblisk term) som har myntats för att beskriva det som de anser avgränsar församlingen på jorden. Men låt mig åter påminna om att Skriften står över pretrib-jargongen, eller rättare sagt, pretrib-jargongen går utanför Skriftens motsvarigheter och normerande terminologi.

Jesus gav i Matt 18:17 instruktioner beträffande församlingsdisciplin, detta skedde i en bok som pretribbarna energiskt hävdar att den inte äger tillämpning på församlingen eftersom den skulle höra hemma i en tid innan församlingen fanns till, enligt deras dispentionalistiska schema. Emellertid kan vi finna att Stefanus i sitt försvarstal inför Stora Rådet i Apg. 7:38, refererar till de Judiska troende under Mose som "församlingen i öknen" (Folkbibeln, Reformationsbibeln). I Hebr. 2:12, citerar Paulus Ps. 22:23, som berättar om Gamla Testamentets Judar som församlingen i tillbedjan. De flesta engelska biblar har här översättningen "församlingen" och inte "Church". Citatet var emellertid hämtat från den grekiska versionen av GT som kallas för Septuagintan (LXX) och som användes av de tidiga kristna. De nytestamentliga författarna citerade ofta den versionen när de skrev NT:s böcker, även då den på många ställen avviker från den Hebreiska Text som vi har tillgång till idag. I LXX, finner vi att det grekiska ordet för "församling" (ekklesia) används frekvent i GT, och då oftast refererar till Guds folk (Israel). Eftersom apostlarna och de tidiga kristna till vilka de skrev använde den här versionen, och då den här versionen ofta använder termen "församling" (ekklesia) för GT's heliga, så är det inte troligt att de tidiga kristna hade samma förståelse av den termen som moderna företrädare av pretrib har. Återigen finner vi då hur pretribbare tvingas till att bruka en konstruerad teknisk terminologi som INTE har någon biblisk förankring eller allmänt bruk. Vi accepterar inte kulterna eller katolikernas spel med sina subtila ordbyggen, varför reagerar vi då inte emot pretribbarnas motsvarigheter? Faktum är att när pretribbarna i sin  jargong gör bruk av en förvanskad terminologi med konstruerade distinktioner, så är detta starka markörer och signaler som visar på ett system som har våldfört sig på Skriften. 

Go to: Dispensational Foundations

 
Gå till original

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start