skapelsl

Skapelselära

Här vill jag bara kortfattat ge prov på några av de områden där skapelseläran och evolutionsläran är i konflikt.

Skapelseläran utgår från att universum och allt levande har kommit till genom särskilda skapelseakter. Evolutionsläran i sin naturalistiska tappning förutsätter däremot endast naturliga förändringar hela vägen från en bigbang till solsystemets tillkomst och bildandet av en första levande organism som därefter utvecklats till alla nu förekommande livsformer inklusive människan med hennes medvetande och kultur.

Universums strukturer på olika nivåer och de lagar med vilka vi kan beskriva dessa strukturer från materiens minsta beståndsdelar till universum i sin helhet, har relevans för frågan skapelse eller evolution. Hur rimligt är det egentligen att den intrikata balansen mellan naturkrafter och partikelmassor mm som måste föreligga för att en materiell värld formbar till att kunna hysa människor, medvetna om både sig själva och denna problematik, skulle kunna uppkomma av sig själv, utan annan ledstjärna än den blinda slumpen.

Fysikern Paul Davies har i boken ’The Accidental Universe’ [Davies, 1982], givit åtskilliga exempel på hur oerhört finavstämt vårt universum är och måste vara för att möjliggöra liv,och han menar att bortsett från en gudomlig förklaring kan detta förhållande inte förklaras på annat sätt än med den antropiska principen, som säger att universum måste vara just så finstämt för att kunna hysa observatörer.

När det gäller universums skapelse så finns det bland de skapelsetroende olika uppfattningar om när den inträffade, somliga kan acceptera att universum inklusive jorden har en mycket hög ålder andra menar att universum är relativt ungt. Den evolutionstroende däremot måste förutsätta att evolutionen har kunnat verka under mycket lång tid för att ha kunnat ge upphov till dagens komplexa livsformer. I själva verket har man problem därför att med den begränsning för universums ålder som modern astronomi och kosmologi sätter så räcker inte tiden till för att rymma de långsamma evolutionära processer man måste räkna med. Skapelsetroende forskare som däremot kan tillåta sig att vara öppna för tanken på ett relativt ungt universum och solsystem, har uppmärksammat processer som antyder ett relativt ungt universum/solsystem. Ett sådant exempel är det stoftlager som täcker månen. Det har nämligen visat sig att månens yta är täckt av ett relativt tunt stoftlager jämfört med vad man hade förväntat sig finna utifrån nuvarande nedfall och en gammal måne. Det finns en hel del kreationistisk litteratur [Whitcomb, 1961], [Steidl, 1979], som redogör för dylika svårigheter för evolutionsläran och hur en ung skapelse kan harmoniseras med modern vetenskap. Det behöver väl annars knappast här påpekas att många av de tidsskalor som den moderna astronomin och fysiken rör sig med talar för en betydligt högre ålder för universum och jorden än de ca 10000 år som är ungefär så långt många skapelsetroende utifrån sin läsning av bibeln är beredda att sträcka sig. Men jag vill ändå påpeka att frågan om jordens ålder inte i strikt mening kan avgöras utifrån vetenskap även om givetvis vetenskaplig argumentering och kritiskt tänkande kan bli avgörande för den uppfattning man kommer att omfatta. Själv har jag från att ha omfattat tron på en ung skapelse numera kommit till den uppfattningen att universum ålder kanske ändå är av den storleksordning som mycket av modern astronomi och kosmologi tyder på. Men jag är ännu inte helt övertygad, och då vetenskapligt underbyggda argument finns för bägge synsätten bör skolans undervisning inte ensidigt stödja uppfattningen av ett mycket gammalt universum.

När det sedan gäller livets ursprung och de levande organismernas komplexitet och dess förenlighet med ett evolutionsperspektivet så är det ett område för mycken debatt. Michael Behe som är professor i biokemi vid Lehiguniversitetet har i en bok med titeln "Darwins Black Box" åter aktualiserat designargumentet, i ljuset av sentida forskning, som på molekylärnivå kartlagt ett antal biologiska strukturer, som Behe kallar ’oreducerbart komplexa’, och som han definierar på följande sätt:

Med - oreducerbart komplex - menar jag ett odelat system bestående av flera väl avpassade och samverkande delar som alla bidrar till grundfunktionen, där avlägsnandet av en del gör att systemet helt upphör att fungera. Av definitionen följer att ett oreducerbart komplext system omöjligen kan ha uppstått genom små, successiva förbättringar av tidigare system. Detta innebär således att det inte finns någon funktionell föregångare till ett - oreducerbart komplext - system.
Om det finns ett oreducerbart komplext biologiskt system, skulle det vara en stark invändning mot darwinistisk evolution. Då nu naturligt urval endast kan välja mellan strukturer som redan har en funktion och eftersom ett biologiskt system inte kan ha tillkommit i små steg (med bibehållen funktion), måste systemet plötsligt ha uppstått som en integrerad helhet, för att naturligt urval skall ha något att välja på. (Prof. Michael Behe) [Behe, s. 39, 1998]

Behe jämför med en råttfälla som är fullständigt beroende av att varje del fungerar. Exempel på sådana ’oreducerbart komplexa’ system som Behe ingående redogör för i boken ’Darwins Black Box’ är blodets koagulation. Ett annat är de sk gissel som många bakterier använder sig av vid sin förflyttning. Gymnasieläraren Kjell Ulander visar i en mobil på sin hemsida hur detta organ rör sig och har följande att säga om dess funktion:

Bakterier simmar framåt med hjälp av långa trådformade rörelseorgan sk gissel, som utgår från cellplasman. Rörelsen hos dessa trådar hålls igång av små elmotorer. (Se bild) Dessa biokemiska elmotorer är de enda rotationsmotorer som påträffats i naturen. Motorerna drivs av en protonström framställd på kemisk väg och kan rotera ända upp till 5000 varv i minuten. Precis som en vanlig elmotor har dessa motorer en stator, en rotor, en propeller, två lagerringar och ett batteri med spänningen 0,2 volt. Hur dessa minityrmotorer tillkommit genom en darwinistisk steg-för-steg process är en gåta utan svar. Precis som det är omöjligt att tänka sig en successiv uppbyggnad av en vanlig elmotor (med bibehållen funktion i varje utvecklingsfas), är det omöjligt att föreställa sig hur dessa biokemiska mini-motorer kunnat utvecklas genom små darwinistiska utvecklingssteg. Kan verkligen naturligt urval av slumpvisa förändringar (mutationer) åstadkomma detta? [Ulanders hemsida ]

Beträffande evolutionslärans tillkortakommanden att förklara förekomsten av dessa molekylära system uttalar sig professor Behe:

Molekylär utveckling grundar sig inte på vetenskaplig auktoritet. Ingen har publicerat en uppsats i någon välrenommerad tidskrift, facktidning, eller bok – som beskriver hur komplexa, biokemiska system har utvecklats eller över huvud skulle kunna utvecklas. Det finns påståenden att sådan utveckling äger rum, men inte något enda av dessa kan stödjas med hänvisning till experiment eller matematiska beräkningar… Trots jämförande och matematiska modeller, har molekylär forskning aldrig tagit upp frågan om hur komplexa strukturer uppstått. I själva verket har det aldrig publicerats något om hur en darwinistisk teori skulle fungera på den molekylära nivån, och därför bör denna teori dö. [Behe, s. 185-186, 1998]

Behe menar uppenbarligen att ingen form av darwinism kan förklara förekomsten av oreducerbart komplexa system. Vad är då Behes svar på ursprunget till dessa. Behes svar är ’Intelligent design’, som också har blivit namnet på en rörelse bland företrädesvis akademiskt skolade, som verkar för att upplysa om evolutionslärans tillkortakommanden och dess ersättande med ett tänkande baserat på ’Intelligent design’. Att man anser att de nya upptäckterna borde leda till en dramatiskt förändring av det vedertagna vetenskapliga tänkandet i ursprungsfrågan som också borde i grunden förändra den vardagliga världsbilden för många människor framgår av det Behe här skriver:

"Resultaten av dessa samlade försök att undersöka cellen – att undersöka livet på molekylnivån – är ett högt, klart och genomträngande skrik: ’design!’ Resultatet är så otvetydigt och så betydelsefullt att det måste betraktas som en av vetenskapshistoriens största framgångar.. Iakttagelser av livets intelligenta planläggning är lika monumental som upptäckten att jorden går runt solen eller att sjukdomar orsakas av bakterier eller att strålning avges i små odelbara mängder." [Behe, s. 232-233, 1998]

Den som vill veta mer om ’Intelligent design’ rörelsen kan besöka hemsidan http://www.origins.org/.

Förutom de nu upptäckta molekylära ’oreducerbart komplexa’ strukturerna vill jag påminna om att evolutionsläran ingalunda tillfredsställande har kunnat förklara de klassiska exemplen på komplexa strukturer som exempelvis människoögat. Besök gärna Kjell Ulanders hemsida http://w1.548.telia.com/~u54804688/eye1.htm och se vad han har att säga om den saken.

Om det nu kan anses som tidernas underdrift att påstå att evolutionsläran har vissa svårigheter att förklara tillkomsten av komplexa strukturer och organ, vad skall vi då säga om livets uppkomst ur icke levande kemikalier. Uppkomsten av enkla organismer var inte problematisk för Darwin och hans samtid eftersom man då ännu trodde på uralstring, dvs att lägre organismers spontana tillkomst utgjorde vardagliga händelser. Att Louise Pasteur endast några år efter utgivningen av ’Origins’ bevisade att så inte sker, tycks inte ha bekymrat vare sig Darwin eller hans drabanter nämnvärt. Problemet har aldrig fått sin lösning. Senare tiders forskning har gett kunskap om vilken oerhörd komplexitet som även de enklaste levande organismerna besitter. Det anses allmänt för otänkbart att något dylik komplexitet skulle kunna uppkomma som en slumphändelse i ett enda steg. Man har därför utan märkbar framgång spekulerat i att livets föregångare skulle ha varit betydligt enklare än några nu kända livsformer.

Den som vill orientera sig närmare om forskningen kring livets uppkomst och vilken framgång man haft försöken att syntetitisera liv eller att försöka förklara hur livet en gång skulle ha kunnat uppkomma på en steril jord, rekommenderar jag ett besök på Krister Renards hemsida

http://home8.swipnet.se/~w-89875/ . Krister Renard är skapelsetroende och lärare vid en gymnasiefriskola.

De problem som professor Behe uppmärksammat då det gäller att förklara tillkomsten av "oreducerbart komplexa" strukturer är ju i hög grad tillämpliga även för frågan om livets uppkomst. Det naturliga urvalet i den mån det är tillämpligt kan ju bara verka på funktionella och reproducerande enheter. För att en enhet av något slag skall kunna reproducera sig måste den ha en hög grad av komplexitet. Den oreducerbart komplexa struktur som här måste beaktas utgörs av fortplantningsorganen. Michael Denton, en molekylärbiolog som i boken ’Evolution: a Theory in Crisis’ redovisar flera av evolutionslärans tillkortakommanden i ljuset av modern forskning skriver följande om svårigheterna med att beskriva livets uppkomst ur ett naturalistiskt perspektiv:

Another Nobel Prize winner, biochemist Francis Crick, in his recent book, Life Itself, concedes:

An honest man, armed with all the knowledge available to us now, could only state that in some sense, the origin of life appears at the moment to be almost a miracle, so many are the conditions which would have had to have been satisfied to get it going.

The origin of life is actuelly far more diffucult to envisage than the above discussion implies. There is much more to the cell than the "mere" origin of the protein synthetic apparatus. In fact, the protein synthetic mechanism cannot function in isolation but only in conjunction with other complex subsystems of the cell.

Without a cell membrane the components of the protein synthetic apparatus could not be held together. The integrity of the cell membrane, however, depends on the existence of a protein synthetic apparatus capable of synthsizing the protein components of the membrane and the enzymes required for the synthesis of its fat components. However, the protein synthetic apparatus consists of a number of different components and can only function if these are held together by a membrane: two seemingly unbreakable interdependent systems. To continue, the proteine synthetic apparatus also requires energy. The provision of energy depends on the coherent activity of a number of specific proteins capable of synthesizing the energy-rich phosphate compounds – proteins which are themselves manufactured by the proteine synthetic apparatus. A further couple of interdependent cycles! As we have seen, the information for the specification of all the proteine components of the cell, including those of the proteine synthetic apparatus, is stored in the DNA. However, the extraction of this information is dependent on the proteins of the proteine synthetic apparatus – Yet again another set of interdependent cycles.

It is not only biochemists who have difficulty in envisaging the design of a simple self-replicating system. Eminent engineers and mathematicians, such as von Neumann, who have concidered theoretically the general abstract design of self-replicating automata have shown that any automaton sufficiently complex to reproduce itself would necessarily possess certain component systems which are strictly analogous to those found in a call. One component would be an automatic factory capable of collecting raw materials and processing them into an output specified by a written instruction. This is the analogue of the ribosome. Another component would be a duplicator, an automaton which takes the written instruction and copies it. This is the analogue of the DNA replicating system. Another component would be a written instruction containing the specification for the complete system, which is the analogue of the DNA.

The fact that artificial automata and living organisms both have to conform to the same general design to meet the criteria for selfreplication tends to reinforce the feeling that perhaps no system simpler than the basic cell can exist which could undergo genuine autonomous self-dublication.

The difficulty that is met in envisaging how the cell system could have originated graduelly is essentially the same as that which is met in attempting to provide gradual evolutionary explanations of all the other complex adaptations in nature. It is perfectly obvious, in the case of the feather, that function as an aerofoil is impossible unless the hooks fit the barbules, that is, unless the components are exquisitely coadapted to function together. It is the same in the case of the avian lung or in the case of the wing of a bat, and it is the same in the case of human artifacts such as a watch which can only function when all the cogwheels fit together, and it is the same in the case of sentences. The problem of the origin of life is not unique – it only represents the most dramatic examples of the universal principle that complex systems cannot be approached gradually through functional intermediates because of the necessity of perfect coadaption of their components as a pre-condition of function. Transitions to function are of necessity abrupt. The origin of life problem lends further support to the notion that the divisions of nature arise out of the necessities rooted in the logic of the design of complex systems.

The only alternative is to consider the possibility of saltation. However, the probability of a sudden fortuitous event assembling the first cell de novo has generally struck most biologists as outrageously improbable. Yet, if gradualism is impossible, there may be no alternative but to presume that such an extraordinarily lucky accident was responsible for creating the first cell. [Denton, Michael, 268-270, 1985]

Varken den enligt det evolutionära scenariot först bildade självreplikerande organismen eller de enzymer som uppbygger de irreducibelt komplexa system som ingår i högre organismer kan förväntas uppkomma ur gradvisa processer och är därför ytterst osannolika. Några räknekunniga herrar som har räknat på det här är astrofysikern Fred Hoyle och matematikern Chandra Wickramasinghe. De har uppskattat sannolikheten för att en dylik organism skulle komma till genom en naturlig dvs slumpmässig process som 1 chans på 10^40000 [Hoyle, s. 23 ff, 1981]. De avslutar boken ’Evolution from Space’, där sannolikhetsberäkningen presenterades, med att sammanfatta:

From the beginning of this book we have emphasized the enormous information content of even the simplest living systems. The information cannot in our view be generated by what are often called ’natural’ processes, as for instance through meteorological and chemical processes occuring at the surface of a lifeless planet. As well as a suitable physical and chemical environment, a large initial store of information was also needed. We have argued that requisite information came from an ’intelligence’ [Hoyle, s.150, 1981]

Hoyle och Wickramasinghe beräkningar är mycket förenklade, de har valt att enbart räkna på sannolikheter vid bildandet av de acceptabla sekvenser av aminosyror som krävs för att bilda de oreducerbart komplexa enzymer som ingår i högre levande organismer. Det finns emellertid inte skäl att anta att någon spontant uppkommen miljö skulle kunna leverera alla dessa aminosyror, eller att de om de ändå skulle bildas också skulle reagera till några längre sekvenser. Så här skriver Gary Parker som är Professor i biology vid Christian Heritage College i San Diego om de kemiska svårigheterna vid biogenesis. (min översättning):

Kemin är inte vår förfader, den är vårt problem. När celler förlorar sin biologiska ordning och dess molekyler börjar att reagera på kemiskt sätt så dör vi. En död kropp innehåller alla för livet nödvändiga molekyler i ungefär den rätta mängden av varje. Vad som går förlorat vid döden är balansen och den biologiska ordningen som annars använder föda för att hålla oss samman snabbare än kemin bryter ner oss!

Tiden och slumpen är inte heller till någon hjälp för evolutionisten, eftersom tiden och slumpen bara kan verka på befintliga kemiska egenskaper. Att försöka att slå "liv" med ett antal molekylära tärningar är som att försöka slå "13" med ett par speltärningar. Det är helt enkelt omöjligt. Möjligheten finns helt enkelt inte, så sannolikheten är noll. [Parker, s. 8, 10, 1980]

Professor Parker är en kristen vetenskapsman som menar att de vetenskapliga argumenten för skapelsetron har betytt mycket för hans förståelse av bibelns lära om skapelsen. Den kände kosmologen Fred Hoyle är en vetenskapsman med en helt annan utgångspunkt som har kommit att få tänka om, på grund av vetenskapliga fakta. Han var ursprungligen en agnostiker dvs han menade att man inte kunde veta huruvida Gud existerar eller ej. På grund av sannolikhetsbetraktelser gällande livets uppkomst menar Hoyle nu att:

"Det måste finnas en Gud" (Aug. 14, 1981 i Daily Express). I en intevju i det naturvetenskapliga magasinet "Nature" gör Sir Fred Hoyle följande betraktelse över sannolikheten att livet skulle kunna ha uppkommit av en slump, lång tid och i materien inneboende egenskaper som jämförbar med att "..... en tornado som blåser genom ett skrotupplag skulle ha sammanställt en Boeing 747 från där befintligt material." (Hoyle on Evolution", Nov. 12, 1981, Nature).

För att visa att sannolikhetsargumenten mot evolutionen inte endast har gjort intryck på några få kanske udda vetenskapsmän så kan vi gå tillbaks till 1967 och Wistar Institute-symposiet. Här hade ett antal internationellt kända och inflytelserika biologer och matematiker kommit samman för att behandla "Den matematiska utmaningen mot den neodarwinska uttydningen av evolutionen":

Alla närvarande var evolutionister och de hade uttryckligen kommit överens om att ingen fick ifrågasätta själva evolutionen. Den enda tillåtna frågeställningen var om mutationer tillsammans med ett naturligt urval var en tillräcklig mekanism att förklara de evolutionära förändringarna med. Matematikernas svar var ett entydigt nej, ett klart nej. Känslorna gick höga. Ordförande för samlingen C. H. Waddington sade, "Ert argument är liktydigt med att liv måste ha kommit till genom en skapelseakt!" Stenografisten antecknar: "Schutzenberger: Nej! Röster: Nej!" Allting var tydligen bättre än skapelse." (Översatt ur ’What is Creation Science’, Morris och Parker 1982). [Morris, s. 64-65, 1982]

Det tycks ovedersägligt att evolutionen som ursprungsförklaring även om den i princip inte kan vederläggas, ur vetenskaplig synpunkt utgör ett forskningsprogram som brottas med stora svårigheter, den är som Michael Denton boktitel anger "En teori i kris" [Denton, 1985]. Men ändå är det nog på det sättet att forskarsamhället i stort ännu håller fast vid evolutionsläran i någon form även om allt fler börjar uttrycka sina tvivel, somliga av dessa menar att en rent mekanistisk förklaringsmodell tycks alltmer otillräcklig, och av dessa är det som vi sett en del som menar att en speciell skapelse ungefär så som vi finner i bibeln är den förklaring som bäst överensstämmer med den empiriska verkligheten. Alla dessa senare är inte bibelfundamentalister, det är givetvis möjligt att som forskare inte omfatta föreställningen om en allomfattande evolution av det skälet att det än så länge inte har framlagts övertygande bevis för densamma. Huruvida den enskilde forskaren sedan är bibeltroende eller som Fred Hoyle, tror på några kosmiska intelligenser som smittar ner jorden med virus, eller lämnar frågan om grundformernas ursprung öppen, är väl mer en fråga att behandla i livsåskådningssammanhang, även om den enskilde forskaren kan styras av sitt val forskningsområde som följd av sin trosövertygelse. Vad är då de empiriska beläggen för evolutionen?

Pågår evolutionen?

Givetvis sker förändringar av organismer och anpassningar till förändrade miljöförhållanden men dessa förändringar kan inte utan belägg tas som intäkt för en pågående storskalig evolution. Organismerna är utrustade med en kapacitet för anpassning medan evolutionen menas vara en skapande process såtillvida som den anses medföra att nya organ tillkommer. Att t ex organ tillbakabildas eller missbildas genom mutativa förändringar är emellertid inte exempel på evolution även om sådana förändringar ibland kan ha ett positivt överlevnadsvärde för populationen. Alla de evolutionära förändringar som observerats synes vara begränsade till sk mikroevolution och det saknas bevis för att mikroevolutionen skulle leda till storskalig evolution eller makroevolution som denna hypotetiska process har kallats.

Professor Philip Johnson med examen från Harvard och 20 års undervisande vid University of California vid Berkeley är en väl kvalificerad jurist med argumentationsanalys som specialitet som har påtagit sig uppgiften att granska huruvida den populära bilden av evolutionen som ett faktum är hållbar. I boken "Darwin On Trial" granskas anspråken. Är framställningen av evolutionen som ett faktum, som den ofta görs av evolutionstrons inflytelserika protagonister verkligen sakligt grundad? Philip Johnson kommer fram till att darwinismen härvidlag mer är att likna vid de av vetenskapsfilosofer karakteriserade pseudovetenskaperna.

Enligt den kände nu avlidne vetenskapsfilosofen Karl Popper bör det förmenta vetenskapsbygge som inte är öppet för riskfyllda förutsägelser som kan leda till teorins falsifiering, klassas som pseudovetenskap. Detta är precis vad som karakteriserar evolutionsläran. Philip Johnson konstaterar att darwinismen har dessa pseudovetenskapens kännetäcken:

We can only speculate about the motives that led scientists to accept the concept of common ancestry so uncritically. The triumph of Darwinism clearly contrybuted to a rise in the prestige of professional scientists, and the idea of automatic progress so fit the spirit of the age that the theory even attracted a surprising amount of support from religious leaders. In any case, scientist did accept the theory before it was rigorously tested, and therafter used all their authority to convince the public that naturalistic processes are sufficient to produce a human from a bacterium, and a bacterium from a mis of chemicals. Evolutionary science became the search for conforming evidence, and the explaining away of negative evidence.

The descent to pseudoscience Was completed with The triumph of the neo-Darwinian synthesis, and achived its apotheosis at the centennial celebration of the publication of The Origen of Species in 1959 in Chicago. By this time Darwinism was just a theory of biology, but the most important element in a religion of scintific naturalism, with its own ethical agenda and plan for salvation through social and genetic engineering. Julian Huxley was the most honored speaker at Chicago, and his triumphalism was unrestrained:

Future historians will perhaps take this Centennial Week as epitomizing an important critical period in the history of this earth of ours – the period when the process of evolution, in the person of inquiring man, began to be truly conscious of itself…This is one of the first public occasions on which it has been frankly faced that all aspects of reality are subject to evolution, from atoms and stars to fish and flowers to human societys, that all reality is a single process of evolution…

In the evolutionary pattern there is no longer either need or room for the supernatural. The earth was not created, it evolved. So did all the animals and plants that inhabit it, including our human selves, mind and soul as well as brain and body. So did religion….

Finally, the evolutionary vision is enabling us to discern, however incompletely, the linements of the new religion that we can be sure will arise to serve the needs of the coming era.

These propositions go far beyond anything empirical science can demonstrate, of cource, and to sustain this worldview Darwinists had to resort to all the tactics that Popper warned truth-seekers to avoid. Their most important device is the deceptive use of the vague term "evolution". [Johnson, s. 150-151, 1991]

Men visar inte de fossila lämningarna att en storskalig evolution verkligen skett? Boken Vårt ursprung? som utifrån ett skapelsetroperpektiv grundligt behandlar ursprungsfrågan, innehåller flera citat som belyser vad fossilens budskap är till dem som verkligen ägnat sig åt att utforska dess vittnesbörd.

För Darwin var stenarnas vittnesbörd problematiskt, de mellanformer som borde ha funnits där om evolutionen skett på det långsamma och gradvisa sätt som Darwins teori förutsatte lyste med sin frånvaro. Så här skrev Darwin själv i Om arternas uppkomst:

…intermediära länkar? De geologiska vittnesbörden visar förvisso inte upp någon sådan fingraderad organisk kedja; och detta är kanske den både närmast till hands liggande och allvarligaste invändning som alls kan riktas mot min teori." [Molén, s. 79, 1988]

Darwin hoppades emellertid på att avsaknaden av mellanformer berodde på kunskapsluckor som skulle fyllas igen av framtida fynd. Denna förutsägelse har inte besannats! Så här uttalar sig t ex en framstående forskare, David Raup som är intendent vid Naturhistoriska museet i Chicago:

Vi är nu omkring 120 år efter Darwin och kunskapen om fossillämningarna har kraftigt expanderat. Vi har nu en kvarts miljon fossila arter men situationen har inte ändrats mycket. Lämningarna från evolutionen är fortfarande överraskande ofullständiga och, ironiskt, nog, har vi till och med färre exempel på övergångsformer än vi hade på Darwins tid.

Vidare skriver Raup:

I stället för att finna en gradvis utveckling av livet är det som geologerna på Darwins tid och dagens geologer verkligen finner ett i högsta grad oregelbundet eller ryckigt bevarat vittnesbörd dvs, arter uppkommer mycket plötsligt, visar ingen eller liten förändring under sin existens och sedan försvinner de plötsligt. [Molén, s. 80, 1988]

Fossilens vittnesbörd stöder inte evolutionen, den variation som förekommer är mellan arter respektive varianter som enligt såväl evolutionister som skapelsetroende kan tolkas som att de varit relativt nära besläktade med varandra. Mats Molén sammanfattar:

Ju större skillnad mellan organismerna, desto mindre antal förslag till mellanform finns det, fast det borde vara tvärtom enligt evolutionsteorin! Endast där skillnaden i skelettstrukturen mellan olika organismer har varit liten, har man kunnat konstruera mer kompletta förslag till utvecklingsträd, som i exemplet med "hästarna". Mellan organismgrupper som det är större skillnad mellan, t. ex. Ryggradslösa djur och ryggradsdjur, finns inte en enda övergångsform, fast det borde ha funnits kanske tusentals eller miljontals övergångsformer enligt evolutionsteorin. Nästan varje grupp av ryggradslösa djur har därför någon gång föreslagits som en tänkbar förfader till ryggradsdjuren. [Molén, s. 79, 1988]

Ett annat problem som den evolutionstroende har att konfrontera är förekomsten av sk levande fossil. Det har visat sig att många organismer som har återfunnits som fossil och daterats till att ha begravts för miljontals till uppemot flera 100 miljoner år sedan har återfunnits som nu levande och uppenbart nära besläktade organismer.

Det mest kända fallet är väl fångsten av den som utdöd ansedda urtida kvastfeningen. Kvastfeningen återfanns livs levande efter att enligt evolutionär datering ha varit utdöd sedan 65 miljoner tillbaka. Fisken fångades utanför sydafrikas kust år 1938.

Frågor som evolutionsföreträdarna har att besvara är dels hur det kan komma sig att arten kunnat bevarats så oförändrad under så lång tid, och var den hållit till under de förmenta årmiljonerna utan att lämna några fossila spår.

Kvastfeningen är ju särskilt intressant därför att evolutionsföreträdarna hävdat att just dess nära släktingar skulle ha ingått i en tänkt kedja av djur som via landdjuren ledde till människan. Annars bör det påpekas att fallet med kvastfeningen inte alls är unikt. Dr Joakim Scheven som har intresserat sig mycket för de sk levande fossilen har i det museum han förestår, samlingar av omkring 500 olika fossil, vilka har motsvarigheter bland idag levande djur och växter. För några år sedan besökte jag detta museum som är beläget i Hohenlimburg i Tyskland och det var verkligen intressant att beskåda de utställda fossilen tillsammans med deras nutida motsvarigheter som ibland till och med förvarades livs levande i akvarier eller som växter i trädgården. Den som vill bekanta sig mer med dr Schevens arbete kan besöka museets hemsida http://www.amen.org.uk/vorwelt/.

I det här sammanhanget vill jag också nämna om den sk kambriska explosionen, dvs det förhållandet att så gott som alla djur och växtgrupper finns representerade inom en i evolutionsperspektivets tolkning relativt kort tidsrymd för ca 600 miljoer år sedan. Så här skriver Philip Johnson i sin granskning av darwinismens förutsägelser:

No doupt a certain amount of evolution could have occurred in such a way that it left no trace in the fossil record, but at some point we need more than ingenious excuses to fill the gaps. The discontinuities between the major groups-phyla, classes, orders-are not only pervasive, but in many cases immense. Was there never anything but invisible peripheral isolates in between?

The single greatest problem which the fossil record poses for Darwinism is the "Cambrium explosion" of around 600 million years ago. Nearly all the animal phyla appear in the rocks of this period, without a trace of the evolutionary ancestors that Darwinists require. As Richard Dawkins put it, "It is as though they were just planted there, without any evolutionary history." In Darwin’s time there was no evidence for the existence of pre-Cambrian life, and he conceded in The Origin of Species that "The case at present must remain inexplicable, and may be truly urged as a valid argument against the views here entertained." If his theory was true, Darwin wrote, the pre-Cambrian world must have "swarmed with living creatirres". [Johnson, s. 54, 1991]

Phillip Johnson är juristen som sätter "Darwin On Trial". Vad har då evolutionslärans företrädare att anföra när nu Darwins förutsägelser utifrån sin teori har kommit på skam. Visserligen har man ju hittat spår av förkambriska primitiva organismer men de kan knappast påstås utgöra de "svärmar av levande varelser" som Darwin förutsade skulle komma att upptäckas i de förkambriska lagren. Phillip Johnsson citerar ur boken Wonderful Life, skriven av en av världens främsta auktoriteter på området Thomas Gould:

"Two different kinds of explanations for the absense of Precambrian ancestors have been debated for more than a centuary: the artifact theory (they did exist, but the fossil record hasn’t preserved them), and the fast-transition theory (they really didn’t exist, at least as complex invertebrates easily linked to their descendants, and the evolution of modern anatomical plans occurred with a rapidity that threatens our usual ideas about the stately pace of evolutionary change)." [Johnson, s.55, 1991]

Den 'Kambriska explosionen' påminner faktiskt en hel del om vad vi skulle förvänta oss vid en första omfattande katastrof, där för första gången en mångfald av jordens levande organismer plötsligt begravs för att därefter omvandlas till fossil. Den bibliska skapelseläran förklarar förhållanden som den kambriska explosionen med att referera till bibelns berättelse om en global översvämningskatastrof.

[Nästa]

[ Innehållsförteckning ] [ hem ]