Hon började tidigt att gå i söndagsskolan, och där grundlades en barnatro som hon behöll tills hon var 12-13 år.

Men ju mer Eleonor fick lära sig i skolan om utvecklingsläran, desto mindre plats blev det kvar för Gud i hennes världsbild. Hon intresserade sig för geologi och astronomi, och läste också böcker i dessa ämnen på egen hand. Bit för bit försvann den gudstro hon en gång haft. Hon berättar:

- Allting hade ju utvecklats av sig självt, och det fanns inte plats för min gudsbild någonstans. Själva utvecklingsläran som sådan gjorde att man fick intryck av att Gud inte existerade. Han var onödig och ersatt med slumpen i stället. Därför växte en ny världsbild utan Gud fram för mig. Eftersom mina föräldrar inte var troende, uppmuntrades jag inte heller till att behålla min barndomstro.

- Under hela min grundskoletid mötte jag aldrig någon som ifrågasatte utvecklingsläran. Vad jag vet framfördes skapelseläran inte heller som ett trovärdigt alternativ. Nu på senare år har jag dock förstått att jag på mellanstadiet hade en lärare som var kristen.

Mitt förnuft sade till mig att jag inte var klok som blev omvänd, eftersom Gud inte fanns. Den första tiden blev också något av en berg- och dalbana för mitt trosliv.

- Hela tiden stred mitt förnuft och min gamla världsbild mot mina känslor och min erfarenhet av att på något sätt ha mött Gud. Efter ungefär ett halvår började jag så smått få in Gud i min världsbild och bli någorlunda grundad i tron.

- Däremot kunde jag inte på något sätt få ihop utvecklingsläran med min nya tro. Det var en konflikt som jag inte klarade av att lösa. Jag bestämde mig helt enkelt bara för att lägga den åt sidan och inte fundera mer på den. Rent intellektuellt insåg jag att utvecklingsläran utesluter Gud.

Det skulle dröja flera år innan Eleonor på nytt kunde börja bearbeta konflikten mellan utvecklingsläran och skapelsetron.

- Det var en otrolig upplevelse att få läsa om en alternativ teori, som gav en logisk förklaring utifrån skapelsetron. Alltsedan dess har jag läst alla böcker jag har kommit över om skapelsetron. Särskilt intresserad är jag av fossil. Därför passade jag också på tillfället att i somras tillsammans med mina två pojkar vara med på fossil-letarvecka på Gotland.

Som mellanstadielärare går Eleonor in i vissa klasser och undervisar om skapelsetron. Hon har för tillfället ingen egen klass, men försöker att komma in i alla klasser i årskurs sex och ge dem just denna information om skapelsen.

Hon brukar börja med att fråga eleverna vilket som är troligast – att ett hus kommit till av sig självt eller att en arkitekt först tänkt ut det och sedan någon byggt det. Sedan blir det frågor om fossil och ordningsföljden efter vilken de lagrats. Framför allt påpekar hon att samma sak kan tolkas olika, beroende på vilken teori man har som utgångspunkt.

Eleonore har också berört katastrofteorin, olika dateringsmetoder och big-bang teorin. Som avslutning framhåller hon sedan att varken evolutionsteorin eller skapelseteorin är bevisad utan man väljer själv vad man vill tro på.

- I Jönköping finns det många kristna elever. Jag tror att det är viktigt för dem att ha haft en lärare som har talat om för dem att de inte är mer ovetenskapligt att tro på skapelseläran än utvecklingsläran. I dag är vetenskapen något av en gud, och det är lätt att barns gudstro plockas sönder med allt tal om evolution.

- Eftersom jag själv förlorade min barnatro under skoltiden vill jag gärna försöka hjälpa någon att behålla sin tro under de viktiga åren i skolan, då eleven formar sin världsbild, slutar Eleonor.

För lärare som är kristna eller av andra orsaker har betänkligheter inför evolutionsläran skapar kravet från läroplanen konflikter med samvetet. En del "löser" detta problem genom att inte hinna med evolutionsavsnittet. Det har emellertid blivit svårare att klara sig undan eftersom evolutionstanken sällan begränsas till ett eget avsnitt…..

När problemet för några år sedan dryftades vid ett seminarium på lärarhögskolan i Mölndal, avfärdades betänkligheterna med: "Ni skall undervisa vad vetenskapen anser idag." Att undervisa evolution, men lägga ansvaret på vetenskapen, är ungefär som soldaten som hänvisar till sin överordnade då han utför illdåd. Jag tror inte man kommer ifrån sitt samvete så enkelt!

Skall man då kanske avstå från att undervisa i biologi? Följden skulle bli att eleverna fick ännu mindre nyans på evolutionsfrågan. Varje kristen lärare bör ju vara ett "salt" i skolan. Man kan lösa problemet t ex genom att man presenterar fakta skilda från tolkningar, redovisar grunder för olika tolkningar och sedan låter eleverna själva ta ställning.

"Debatten skapelse/evolution handlar alltså inte om en debatt mellan tro och vetande, utan mellan olika slags tro. Att "tro sig veta" eller att "veta sig tro", är mer än en ordlek, det är skillnaden mellan självbedrägeri och insikt."