'Den som hindrar'

Av Tim Warner  - Revised Feb. 2002 - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren januari 2004

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

2 Tess 2:1-9
1 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
2 att I icke-vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram,
4 vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
5 Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
6 Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka (det är som fortfarande hindrar; RB), så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka (han som nu hindrar; RB) först skaffas ur vägen (har kommit ur vägen; RB).
8 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
9 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under

2 Thess 2:1-9
1 Now, brethren, concerning the coming of our Lord Jesus Christ and our gathering together to Him, we ask you,
2 not to be soon shaken in mind or troubled, either by spirit or by word or by letter, as if from us, as though the day of Christ had come.
3 Let no one deceive you by any means; for that Day will not come unless the falling away comes first, and the man of sin is revealed, the son of perdition,
4 who opposes and exalts himself above all that is called God or that is worshiped, so that he sits as God in the temple of God, showing himself that he is God.
5 Do you not remember that when I was still with you I told you these things?
6 And now you know what is restraining, that he may be revealed in his own time.
7 For the mystery of lawlessness is already at work; only He who now restrains will do so until He is taken out of the way.
8 And then the lawless one will be revealed, whom the Lord will consume with the breath of His mouth and destroy with the brightness of His coming.
9 The coming of the lawless one is according to the working of Satan, with all power, signs, and lying wonders,
(NKJV)

Pretribsynen
Paulus visar i den här texten på att någon håller tillbaka eller hindrar "laglöshetens hemlighet". När den här personen flyttas "ur vägen", kan Antikrist träda fram. Pretribbare hävdar att den Helige Ande är den som nu hindrar. Hans verkan anses förmedlad genom församlingen som skulle vara den som lägger band på Antikrist och dennes demoniska rike. De tror att den Helige Ande tillsammans med församlingen kommer att tagas bort innan Antikrist kan framträda.

Pretribbare antar flera saker som Paulus inte nämner något om. Texten säger inget om vem den är som hindrar. Pretribbare antar att det är den Helige Ande. Det sägs inget om vart 'han som nu hindrar' tar vägen när han "skaffas ur vägen". Pretribbare antar att han går till himlen. Det antas också att församlingen kommer att gå till himlen eftersom de troende är döpta i Anden.

Pretribs resonemang bygger på att man kan identifiera 'han som nu hindrar' med den Helige Ande. Vad är då grunden för slutsatsen att han som nu hindrar skulle vara den Helige Ande? Enligt Scofield följer detta från uteslutningsmetoden. Han menar att den Helige Ande är den ende som förmår att göra jobbet. Eftersom 'hindrarens' verkan har pågått från apostlarnas dagar till vår tid, måste han vara evig och övernaturlig. Det sägs att den Helige Ande är den ende som kan uppfylla dessa kriterier.    

Om den helige Ande lämnar jorden vid vedermödans början hur kan då skaror av människor bli frälsta under vedermödan? Ingen kan bli frälst utan att bli dragen och övertygad med hjälp från Guds Ande. Hur skulle 144000 judar kunna evangelisera världen på sju år utan kraften från, och närvaron av Anden, när församlingen med den Helige Ande inte har lyckats därmed under nära på 2000 år? Guds Ord lär emellertid klart i Mark. 13:9-11, att kristna under vedermödan kommer att vara utrustade med den Helige Andes kraft! Och den Helige Ande kommer att vara inneboende i dem.

Bortsett från antaganden och spekulationer, säger de här verserna endast att någon hindrar Antikrists framträdande. När 'han som nu hindrar' tages "ur vägen" (från "laglöshetens hemlighet"), träder Antikrist fram. 'Hindraren' identifieras inte i den här texten, inte heller finns där något som antyder att 'han som nu hindrar' vid det här tillfället kommer att gå till himlen. Scofield har inte rätt när han hävdar att endast den Helige Ande passar in på de kriterier som den här texten ställer.

Andra synsätt
De tidigast kända tolkningarna beträffande Paulus 'hindrare' tycks ha varit det Romerska Imperiet. Detta var Tertullianus syn, (senare delen av andra århundradet). Några har också hävdat att Irenaeus (mitten av 2:a århundradet) och Hippolytos (senare delen av 2:a århundradet) också lärde så. En närmare granskning av dessa författares skrifter visar emellertid att medan de trodde att Rom först måste falla, så grundade de den övertygelsen från Nebukadnessars dröm om den stora bildstoden, inte utifrån Paulus diskussion beträffande 'han som nu hindrar'. De ansåg att benen av järn representerade det Romerska Imperiet. Eftersom de tio tårna representerade de 10 kungar som gav sin auktoritet till Vilddjuret, så drog de slutsatsen att det Romerska Imperiet skulle komma att upplösas och omformas till tio riken, varefter Antikrist skulle framträda. Detta är inte detsamma som att Rom skulle förhindra Antikrists framträdande. Först efter att Konstantin i det fjärde århundradet gjorde Kristendomen till en statligt sponsrad religion, blev det en allmänt omfattad syn bland skriftställare att man såg på Rom som 'hindraren'. Andra har sett detta som att referera till den allmänna rådande mänskliga styrelseordningen (human government). Eftersom "all överhet som finnes är förordnad av Gud", ses de mänskliga lagarna vara det som lägger band på ondskans framfart.

Varför är 'han som nu hindrar' då inte den Helige Ande, Rom, eller den 'mänskliga styrelseordningen' ?
Innan vi besvarar den frågan, låt oss först se vad som måste gälla enligt det aktuella textsammanhanget. Därefter kommer vi att jämföra de ovan nämnda kandidaterna för att se om de matchar de utifrån textsammanhanget uppställda kriterierna.

Kriterium #1. Det talas om 'den som hindrar' som ett neutrum i vers 6, "Vad det är som fortfarande hindrar". I vers 7 refereras 'den som hindrar' med ett maskulinum personligt pronomen, "han som nu hindrar". Det första kriteriet är att denne talas om som ett genus i både neutrum och maskulinum (singular). 'Den som hindrar' är både en "den" och en "han". 

Kriterium #2.  Enligt vers 7 så var "laglöshetens hemlighet" redan i verksamhet under det första århundradet. Eftersom Paulus talade om en tillbakahållande kraft under närvarande tid och projicerade denna in i framtiden till dess Antikrist framträder, kan vi sluta oss till att 'den som hindrar' har varit verksam under åtminstone snart 2000 år. Därför måste han ha existerat under minst den tidsrymden.

Kriterium #3.  'Den som hindrar' håller tillbaka det som Paulus benämner för "laglöshetens hemlighet", inte "Laglöshetens människa". Naturligtvis var inte "Laglöshetens människa" (Antikrist) i livet under det första århundradet. Kärnan av Paulus påstående indikerar att "laglöshetens hemlighet" utgör någon slags demonisk verkan, en "andlig" kraft som försöker att få 'Laglöshetens människa' att träda fram. Johannes tillför en del ljus genom följande textsammanhang.

I Joh. 4:1-3
1 Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.
2 Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
3 men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.

Lägg märke till likheten med vad Paulus skriver. Johannes säger sig veta att "Antikrists Ande" skulle komma. Han informerade dem om att den "anden" redan var verksam vid den tiden. Vårt tredje kriterium är att 'den som hindrar' på ett direkt andligt plan synes kunna ta itu med andliga krafter. Därav följer att 'den som hindrar' bör vara en andlig varelse eftersom han håller tillbaka en andlig varelse.

Kriterium #4.  'Den som hindrar' måste vara kraftfullare än den han håller tillbaka, eller ha större auktoritet. Hur skulle han annars ha kunnat hållit tillbaka under åtminstone närmare 2000 år?  

Kriterium #5.  Det grekiska ordet för "hindra" i den här texten betyder att fysiskt ta tag och hålla ner. 'Den som hindrar' verkar i direkt närkamp mot de demoniska krafterna. 

Av de som "hindrare" tidigare nämnda kandidaterna, matchar inte Rom uthållighetstestet, eftersom Rom gick under för flera århundraden sedan och 'Laglöshetens människa' har ännu inte trätt fram på scenen. Inte heller var Rom rustat för att ta itu med demoniska krafter, och hon kunde därmed inte gå i närstrid med krafter av det här slaget. Rom klarar inte heller kriteriet, att kunna benämnas med singular maskulinum genus. Och huruvida Rom var mäktigare än den här konfronterade demoniska makten är högst tvivelaktigt.

'Mänsklig styrelseordning' må ha upprätthållits under hela den här tiden, men den kan, liksom inte heller Rom, benämnas med singular maskulin genus (han). Liksom med Rom saknas här förmågan att verka på det andliga planet, förmågan att direkt kunna ta itu med de demoniska krafterna. Dessutom kommer den mänskliga styrelseordningen att fortsätta även under vedermödan, och efterlevnaden för lagarna kommer att framtvingas. Ifall den mänskliga styrelseordningen vore det som "hindrade", så skulle Paulus ord ju innebära att denna skulle upphöra innan 'Laglöshetens människa' träder fram. Vi vet från Uppenbarelseboken och Daniel att så kommer inte att ske. Liksom Rom synes den mänskliga styrelseordningen inte heller att ha tillräcklig kraft att stå emot och bromsa de demoniska krafterna, även om man i viss mån kunde verka på det planet. 

Den Heliga Ande uppfyller de flesta av kriterierna, förvisso kan Anden ta itu med de demoniska krafterna på det andliga planet, och det med tillräcklig kraft. Den helige Ande är evig, så Han har inga problem med den långa tidsperioden. Emellertid benämns vanligen inte Anden som ett neutrum (DET som hindrar). Inte heller är det typiskt för Skriften att framställa den Helige Ande som den som på ett direkt sätt håller tillbaka ondskan, eller som i direkt närkamp brottas med de demoniska krafterna. Det är sant att Anden enligt Johannes verkar som en motkraft mot Satan, ("större är han som är i er än han som är i världen"). Detta handlar emellertid om Andens inverkan på OSS, när han ger oss förmågan att övervinna fienden i vårt personliga liv. Medan den Heliga Andens närvaro indirekt kan förhindra de demoniska krafternas aktiviteter, synes Paulus emellertid här teckna en bild som innebär en mer direkt konfrontation med mörkrets krafter.

Den som hindrar är Mikael och hans änglahärar
Under Kores tid som regent över Persien, framträdde en ängel för Daniel som uppenbarade framtida händelser för honom. Han informerade Daniel om att han blivit fördröjd under 21 dagar på grund av en strid med "fursten av Persien", [Dan. 10:10-13]. Sedan sade han att han måste återvända till striden mot fursten för Persien", och därefter skulle han ta itu med "fursten för Javan (dvs Grekland)" 

Dan 10:12-14,20-21
12 Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
13 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.
14 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som syftar på framtiden.»....
20 Då sade han: »Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för Javan (Grekland).
21 Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste.

Refererade ängeln till de mänskliga furstarna över Persien och Grekland? (Persien var den ledande världsmakten vid tiden för Daniels vision). Att så skulle ha varit fallet verkar emellertid knappast troligt. Hur kunde ett mänskligt ledarskap eller en kung strida mot en ängel, eller hålla tillbaka en ängel för att komma till Daniel? Dessutom, sa samma ängel i Dan. 11:1; att han stod som stöd och värn för (to confirm and strengthen; KJV) den förste Mediepersiske Kungen (Darius), från och med det allra första året av det Persiska Imperiet. Den här ängeln hjälpte den mänsklige Persiske kungen, samtidigt som han stred mot "fursten av Persien". Jag tror att det är korrekt att här dra slutsatsen att "fursten av Persien" var en demonisk ande som försökte få med sig det Persiska riket på sin onda väg. Men ängeln hade fått uppdraget att hålla nere ondskan.

Lägg dessutom märke till att ängeln sade att han skulle återvända för att strida mot "fursten av Persien" efter att ha lämnat Daniel. Därefter skulle "fursten av Grekland" komma. Om vi följer följden av riken i Daniel, ser vi att Grekland skulle komma efter Persien, och i sin tur följas av Rom. Därefter skulle Antikrist komma ur de tio riken som skulle följa Rom.

Det är tydligt att ängeln stred mot en serie av demoniska krafter som försökte att influera dessa successiva riken till sina onda avsikter. Om det fanns det en "furste av Persien" under den tid då Persien dominerade den kända världen, följd av en "furste av Grekland" då Alexander den store kom till makten och erövrade Persien, så är det mer än rimligt att anta att det också skulle komma att finnas en "furste av Rom". Och att ängeln även skulle komma att bli engagerad i striden mot den demoniska makten. Lägg emellertid märke till vad ängeln sade till Daniel angående Mikael. "Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står (holdeth; KJV) mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste". Benämningen "Mikael, eder furste" refererar till "fursten av Israel". Tidigare i vers 14 sade samma ängel följande till Daniel, "nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk (Israel) i kommande dagar..." Så det står helt klart, att "Mikael, eder furste" är Israels furste. Ordet "står" ("holdeth"; KJV) betyder att hålla nere, hindra, eller att hålla tillbaka (to restrain). Tidigare hade ängeln sagt att Mikael hade kommit för att hjälpa honom i kampen mot "fursten av Persien" (v. 13). Mikael tycks vara mäktigare än den här ängeln, åtminstone i styrka och förmodligen också i rang. Av ängelns ord i det här sammanhanget att döma, kan vi sluta oss till att änglar, och i synnerhet Mikael är engagerade i att hålla nere (hindra, restraining) de demoniska krafter som försöker att influera och kontrollera mänskliga styrelseordningar till sina onda avsikter. Eftersom åtminstone två successiva "furstar" är namngivna (Persiens och Greklands) i den följd av riken som ingår i det ledande scenario som leder fram till Antikrist, så kan vi sluta oss till att denna tillbakahållande aktivitet också har fortsatt vidare i de följande rikena. Mikael är definitivt här identifierad som den som håller tillbaka, 'den som hindrar' (the restrainer).

Samme ängel som fortsatte samtalet med Daniel rakt genom kapitel 11, uppenbarade flera detaljer beträffande världsrimperierna från Daniels tid ända fram till Antikrists slutliga rike. Han avslutade genom att åter referera till Mikael i sammanhang med den kommande vedermödan.

Dan. 12:1
1 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.

Det är i det här sammanhanget med änglar som håller tillbaka de successivt framträdande demoniska makter som söker att få kontrollen över dessa världsimperier och leda dem till Antikrist, som vi finner att Mikael kommer att "träda upp" och en tid av nöd inträder.  Det är Mikael och hans krafter som har "STÅTT" emot de demoniska andar som har försökt att få kontrollen över världsimperierna. Vi har redan uppmärksammat att Mikael blivit omnämnd som Israels "furste", och här ser vis amma sak nämnas. Mikael står som försvarare för Daniels folk. D.v.s. han är Israels försvarare. Mikael kommer att "träda upp" ("stand up"; KJV) och nödens tid börjar. Vad menas med att Mikael "träder upp" (standing up)? Det Hebreiska ordet kan betyda "stå overksam" (d.v.s. upphöra med att hålla tillbaka). Men, utifrån det faktum att samma ord används som refererande till att han "står" för Israel, synes det innebära att Mikael intar en försvarsposition för Israel vid den tid då den stora vedermödan börjar. Det synes som att Mikael kommer att upphöra med sin offensiva roll som den som håller tillbaka de demoniska "furstarna" och i stället fokusera på en rent defensiv roll som Israels försvarare under vedermödan.

I Uppenbarelseboken 12 hämtar vi mer insikt angående Mikaels aktivitet under den här tiden. 

Upp: 12:7-17
7 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem,
8 men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem.
9 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.
10 Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
11 De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv så att de drogo sig undan döden.
12 Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»
13 Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.
14 Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn.
15 Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne.
16 Men jorden kom kvinnan till hjälp; jorden öppnade sin mun och drack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
17 Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.

Utan tvivel var den här texten avsedd som en påminnelse till Daniel 12:1. Tajmningen av Daniels "träda upp" är till, början av "en tid av nöd". Jesus refererade till den här versen i Matt 24:21, och benämnde den "en stor vedermöda" som följer efter "'förödelsens styggelse'" (v. 15). Och här i Upp 12 ser vi att längden av denna tidsperiod då Israel står under beskydd i öknen är 1260 dagar. Båda texterna är därför parallella. Mikael "träder upp" vid samma stund som det uppstod ett "krig i himlen", vid mitt-tidpunkten av den 70:e årsveckan.

När vi undersöker Paulus ord i 2 Tess. 2, finner vi att också han där refererade till exakt samma tid när han beskriver "förödelsens styggelse" som "Laglöshetens människa" som sätter sig i Guds tempel och föregiver sig vara Gud. Detta beskriver hur denne kommer att "träda fram" (bli uppenbarad; RB) så snart som bara "han som nu hindrar har kommit ur vägen" (v. 7; RB) för "laglöshetens hemlighet" (KB).

Ordet "hindrar" (RB) eller "håller tillbaka" (KB) i 2 Tess 2:6-8 är översatt från det grekiska ordet "katecho", som bokstavligt betyder; "att greppa och hålla nere". 'Tillbakahållaren' "håller nere" "laglöshetens hemlighet". Vid den tid då Mikael och hans änglar kastar Satan och hans demoner ner på jorden, och Mikael träder upp till försvar för Israels kvarleva "i öknen", kommer den tillbakahållande kraften att tagas ur vägen från "laglöshetens hemlighet" varvid Vilddjuret får fritt tillträde att utan spärrar träda fram på världsarenan. En tid av nöd börjar med denna otyglade "förödelsens styggelse". Två ggr citerade Jesus, i sin undervisning från Oljeberget, från denna Davids vision, och knöt därvid samman Antikrist med den sista kungen i Daniels vision [jmf. Dan. 11:31 & Matt. 24:15], och identifierade "en tid av nöd" med "en stor vedermöda", [jmf. Dan. 12:1 & Matt. 24:21]. Eftersom Paulus påminner om Laglöshetens människa (syndens människa; RB) sittande i templet är en parallell till Jesu uttalande angående "'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel", så är det mycket troligt att Paulus hade Mikael i tankarna när ha skrev om "han som hindrar" (the restrainer).

Mikael och hans änglahär matchar alla kriterierna. Beträffande genuskriteriet så är änglahären neutrum, och Mikael dess befälhavare är singular maskulinum. Mikael och hans änglar har varit i verksamhet i över 2000 år, så de passar in på tidsramskriteriet. Mikael och hans änglar är de perfekta kandidaterna när det gäller att direkt ta itu med andliga kombattanter, eftersom de själva är andliga varelser. Mikael är i Skriften direkt utpekad som en motkraft emot Satan, den som direkt tvistar med Satan [Judas 1:9]. Mikael och hans arme av änglar är också kraftfullare än Satan och dennes demoner, efter vad som illustreras genom deras seger vid "striden i himlen" [Upp. 12:7] när de kastar Satan och hans demoner ner till jorden.