Liknelsen om fåren och getterna
Vilka kommer att återbefolka jorden?

Av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2007
Översatt av Fred Örtegren Oktober 2007

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Matt 25:31-46

31 ¶ Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.

32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.

33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.

34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ‘Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,

36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.’

37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: ‘Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?

38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?

39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?’

40 Då skall Konungen svara och säga till dem: ‘Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.’

41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: ‘Gån bort ifrån mig, I förbannade eller: i förbannelse, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.’

44 Då skola också de svara och säga: ‘Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?’

45 Då skall han svara dem och säga: ‘Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.’

46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.»

(KB 1917)

Liknelsen om fåren och getterna i Matteus 25 används av pretrib förespråkare till att diskreditera posttrib positionen. Förespråkare för pretrib utgår därvid huvudsakligen från två huvudpunkter. Den första är då att tidpunkten för händelsen förefaller att vara oförenlig med andra angivelser angående när uppryckelsen kommer att ske, som skulle göra det omöjligt att förlägga uppryckelsen efter vedermödan. Det andra invändningen är att liknelsen då inte skulle oförenlig med att några människor i naturliga kroppar lämnades kvar på jorden, förutom de rättfärdiga som, i ett posttrib scenario alla skulle ha erhållit uppståndelsekroppar. Eftersom de förhärligade heliga inte fortplantar sig så skulle det inte finnas några människor kvar på jorden som skulle kunna stå som fäder till den stora skara av människor som enligt Upp. 20, senare vid tusenårsrikets slut kommer att revoltera.

Händelsernas ordningsföljd
Den här liknelsen tycks förlägga åtskiljandet av de rättfärdiga från de onda till tiden EFTER att Kristus satt sig på Sin tron för att regera det tusenåriga Riket. Om skiljandet av fåren från getterna motsvarar separerandet av kristna från icke troende, som posttrib scenariot förutsätter, varför verkar det då som om åtskiljandet inträffar först efter den andra tillkommelsen och inte under själva tillkommelsen?

Lösningen på den här problematiken finner vi genom att jämföra med två andra liknelser som Jesus gav angående samma händelse, nämligen liknelsen om vetet och agnarna, och liknelsen om noten. 

Matt 13:24-30,36-43

24 ¶ En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ‘Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

28 Han svarade dem: ‘En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ‘Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’

29 Men han svarade: ‘Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ‘Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’»....

36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände [tidsålderns slut; Folkbibeln]. Skördemännen är änglar.

40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

Märk väl att också detta är en liknelse beträffande "tidsålderns slut". Notera att de som här åtskiljer de onda från de rättfärdiga är "änglar" medan det i Matt. 25 sägs att det är Kristus Själv som åtskiljer. Lägg också märke till att de onda här ihopsamlas först, före de rättfärdiga. Handlar detta om en annan händelse än den i liknelsen med fåren och getterna? Är det frågan om två slut på tidsåldern? Möter vi här två olika grupper av rättfärdiga och onda? Låt oss då se på ännu en liknelse. 

Matt 13:47-50

47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort.

49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Här samlas alla ihop tillsammans, därefter skiljs de åt vid samma tillfälle. Änglarna gör här åtskiljandet, inte Kristus själv som i liknelsen med fåren och getterna. Är det här en annan händelse än den vid liknelsen om vetet och agnarna? Inga av dessa liknelser överensstämmer i varje detalj med varandra.

Vad kan vi nu dra för slutsats från vår jämförelse av dessa liknelser? Om vi resonerar utifrån pretribteorin så borde vår slutsats bli att alla dessa liknelser beskriver skilda händelser, med olika par av "rättfärdiga" och "onda". Men den slutsatsen är ju orimlig eftersom det bara finns ett enda unikt slut på tidsåldern. Svaret måste då bli att Jesus inte här avsåg att ge en exakt kronologi, utan i dessa liknelser endast illustrerade det väsentligaste, nämligen att de onda och de goda skulle komma att skiljas åt vid tidsålderns slut, och att de rättfärdiga skulle komma att ärva Riket, och att de onda skulle komma att bli kastade i elden.  

Men varför skulle Jesus bruka ofullkomliga illustrationer som förefaller motstridiga i somliga detaljer för det verkliga ändetids scenariot? Svaret är att Jesus helt enkelt använde sig av några för sina åhörare välbekanta illustrationer. I deras kultur hade de alla många gånger sett hur en herde skiljde fåren från getterna när han förde dem in från fältet. Många gånger hade de också sett hur en bonde lät sina lantarbetare först avlägsna ogräset för att sedan samla in vetet i ladan. Och de hade alla sett en fiskare dra sitt nät mot stranden, för att där separera den dåliga fisken från den goda. Jesus använde sig av dessa väl bekanta sysslor för att illustrera vad han först av allt ville poängtera, nämligen att att de onda skulle komma att skiljas från de rättfärdiga. Och att de rättfärdiga till skillnad från de onda därvid skulle komma att ärva riket. Att gå utöver detta centrala budskap och att försöka pressa fram detaljer ur liknelserna är att begå ett stort misstag. Vår tendens att göra så beror på att vi i vår kultur inte är så väl förtrogna med lantbruk, att sköta flockdjur, och nätfiske. Vi tenderar att tänka oss att Jesus satte ihop de här liknelserna för att få dem att passa ihop med de eskatologiska detaljerna. Det gjorde Han inte. Han använde sig av de här välbekanta företeelserna, ofullständiga som de var, för att illustrera en enda huvudsak. 

Vilka kommer att återbefolka jorden?
Pre-tribbare argumenterar att ifall uppryckelsen inträffar först efter vedermödan, så skulle alla uppryckta och uppståndna troende erhålla härlighetskroppar, medan alla icke troende skulle förpassas till evigt straff, lämnande ingen tredje grupp till att generera ett släkte, kapabelt till att revoltera vid tusenårsrikets slut, [Upp. 20:7-10]. Den invändningen tar huvudsakligen sin avstamp ifrån liknelsen om fåren och getterna. Det kan nämligen tyckas som om den liknelsen inte skulle utelämna någon, då ju "Alla folk" är samlade inför Honom vid åtskiljandet. Pretrib företrädare tror att "fåren" i Jesu berättelse utgörs av vedermödans heliga ["tribulation saints"], som man menar har blivit frälsta efter en pretrib uppryckelse. Man tror att församlingen kommer att gå in i tusenårsriket iklädda härlighetskroppar, medan vedermödans heliga ["tribulation saints"] kommer att gå in i sina naturliga kroppar, och därefter generera den rebelliska skaran. Utmaningen för posttrib företrädare består då i att kunna förklara hur det kan komma sig att det skall finnas icke troende människor på jorden vid tusenårsrikets slut, om nu alla ofrälsta människor blir dömda, och om alla heliga mottagit härlighetskroppar, vilket innebär att de inte kommer att föda några barn.

Den här domsakten kommer att ske när Kristus framträder i härlighet med Sina änglar för att ta Sin plats på det då upprättade tusenåriga rikets tron, [Matt. 25:31]. Vi vet att det kommer att finnas en judisk kvarleva som kommer beskyddas av Gud igenom vedermödan, [Upp. 12:14]. De kommer att se upp emot Kristus och bli frälsta när Han framträder i härlighet inför slaget vid Armageddon, [Sak. 12:10,11]. De kommer då att fly till fots mot Oljeberget efter det att Kristus tillsammans med de heliga landat [Sak. 14:4,5]. Eftersom uppryckelsen enligt posttrib synen inträffar alldeles innan  Kristus framträder inför världen vid Armageddon, så kommer den här judiska kvarlevan att ha missat uppryckelsen. De kommer att gå in i det tusenåriga riket som nyomvända troende i sina naturliga kroppar. De kommer att kunna föröka sig till en stor skara människor av vilka somliga kommer att revoltera vid tusenårsrikets slut. "Fåren" utgörs av alla troende som tar del i uppryckelsen och uppståndelsen. "Getterna" utgörs av alla de icke troende som tillbett Vilddjuret. Den judiska kvarlevan kommer att utgöra en tredje grupp människor som inte omnämns i Jesu liknelse om fåren och getterna. En viktig iakttagelse som ökar trovärdigheten av det här scenariot är faktumet att Jesus sade att "folken" skulle bli dömda, några skulle räknas som får och andra som getter. Det grekiska ordet för "folk" används vanligen i Skriften för att beteckna hedniska nationer. Det översätts vanligen med "folk", "nationer" eller "hedningar." Det utesluter vanligen judar. Det här scenariot löser enligt min mening fullkomligt det problem som pretribbare rest angående varifrån de människor som revolterar vid tusenårsrikets härstammar. 

Men, här handlar det inte bara om en judisk kvarleva. Flera gammaltestamentliga skriftställen visar på att där kommer att finnas icke judar som överlever vedermödan och som med sina naturliga kroppar kommer att gå in i och leva under tusenårsriket. Här följer några få exempel därpå.

Jes. 2

2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

3 ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

4 Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

Jes. 14

1 ¶ Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

2 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

Sak. 14

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett....

16 ¶ Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

Hes. 36:

24 Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land.

25 ¶ Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

26 Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

27 Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

28 Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.....

36 Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

De här texterna visar tydligt på att där kommer att finnas ofrälsta som överlever vedermödan och lever vidare med sina naturliga kroppar in i tusenårsriket. En del menar att vi också indirekt kan se att så är fallet fråni Uppenbarelseboken. Enligt Upp. 13:8 så kommer alla som inte återfinns skrivna i livets bok att dyrka Vilddjuret, och alla de som dyrkar Vilddjuret kommer att bli fördömda, [Upp. 14:9-11]. Från de här verser ur Uppenbarelseboken framgår emellertid inte om den här domen verkställs före eller efter tusenårsriket, eller vid avslutningen av deras naturliga liv under tusenårsriket.

De som hänvisar till Matt. 25 och verserna ur Uppenbarelseboken för att ta avstånd från post-tribulationismen tycks inte inse att de skapar ett problem för sig själva. Företrädare för posttrib kan hänvisa till texter i G.T. som visar på att en del hedningar kommer att fortleva in i tusenårsriket. Även om somliga posttrib företrädare inte på ett tillfredsställande sätt förmått att förlika att så är fallet med Jesu liknelse om fåren och getterna, så har de ändå Skriftliga belägg för att hävda att en del ofrälst folk kommer att leva under Kristi regim under tusenårsriket, tillsammans med den judiska kvarleva som tog emot Kristus när Han återkom i sin härlighet. Det är alltså dessa som kommer att föröka sig under tusenårsriket. Företrädare för pretrib som gör den här invändningen visavi posttribulationism, gör detta huvudsakligen utifrån sin tolkning av Matt. 25. Men, så länge man inte kan harmoniera sin tolkning med de Skriftställen i G.T. som visar på att en del ofrälsta kommer att leva inom tusenårsriket så har man ingen giltig grund för sin invändning. Problemet som de skapar drabbar alla premilleanister. Det gynnar ingen enskild uppryckelseposition inom det premilleanistiska lägret. Eftersom deras läsning av Matt. 25 inte går att förena med de ovan citerade skriftställena från G.T. så måste det vara något fel med deras tolkning av Matt. 25. Enda sättet att harmonisera läsningen av dessa Skrifter är att inse att Jesus där gjorde ett generellt uttalande när han sade "alla folk," [Matt. 25:32]. Han menade inte att varje enskild levande individ skulle motsvara antingen ett "får" eller en "get", utan bara att varje nation skulle ha några "får" och några "getter". Fastän att Jesu ord inte speciellt nämner någon tredje kategori av människor, så utesluter de dem inte heller. I liknelsen med noten, så är det naturligt att förmoda att inte alla människor är inkluderad i den fångsten. Från den liknelsen skulle ingen anta att noten fångade upp ALL fisk i hela havet. Det är inte heller nödvändigt att anta att uttrycket "alla folk" betyder varje levande människa på jorden. Enligt Sak. 14:2, kommer Gud att församla "alla folk" mot Jerusalem till slaget vid Armageddon. Innebär det att varje man, kvinna, pojke, och flicka, kommer att ta till vapen och tåga mot Jerusalem vid slutet av vedermödan? Naturligtvis inte. Upp. 19 visar på att det är nationernas arméer som drar upp emot Jerusalem. Jes. 2 omtalar att "alla folk" går upp till Jerusalem för att tillbedja under tusenårsriket. Men ändå läser vi i Jes 34:2 att Gud skall låta slakta "alla folk" vid Sin andra tillkommelse. Lämnad ingen vid liv? Haggai säger att Gud åter kommer att skaka "alla folken" (han talar om vedermödan) och fortsätter med att säga att dessa folk kommer att gå upp till Jerusalem för att där tillbedja vid templet under tusenårsriket! De här Skriftsammanhangen utgör kompletterande information som utelämnats i Matt. 25. Fåren och getterna i Jesu liknelse inkluderar inte alla människor.

Vilka är då de människor i ovanstående bibelsammanhang som varken motsvaras av "fåren" eller av "getterna", och som fortlever efter det att slaget vid Armageddon utkämpats, för att sedan ställas under den ordning som kommer att gälla i det tusenåriga Riket? Svaret därpå är inte alls komplicerat. Det kommer att finnas miljontals med barn på jorden vid Jesu återkomst. De kommer på grund av sin låga ålder inte att ha tillbett Antikrist, eller att ha tagit hans märke. Märket  behövs bara för att köpa eller sälja, något som barn sällan behöver göra. Även om de tvingats att delta i den påbjudna formella tillbedjan av Antikrist, så kommer inte Gud att hålla dem ansvariga därför eftersom de ännu inte är mogna nog för att ställas till svars därför.. De som förpassas till "evigt straff" är de "onda", de som aktivt motsatte sig Kristus genom att förfölja eller inte brydde sig om att hjälpa Hans folk, [Matt. 25:41-45]. Små barn är som det framgår av följande text mycket dyrbara för Kristus. De betraktas inte som "onda" även när de ej ännu är troende. Barnen möter alla de kriterier som krävs för få att ingå i Kristi rike.

Mark. 10:

13 ¶ Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.

14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

15 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

16 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Fastän att det i Joh.3 påpekas att den som inte blir "född på nytt" inte kan ingå i Guds rike, så är det helt klart att Jesus därmed inte utestänger de små barn. Om detta gällde för barnen som Jesus då mötte, hur mycket mer då inte för dessa barn som föds under eller före vedermödan och som kommer att stå inför upprättandet av just detta Guds rike. Där finns också flera texter i Gamla Testamentet som visar på att barn kommer att gå in i Kristi tusenåriga rike. 

Jes. 11:

4 Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga.

5 Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter.

6 Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem.

7 Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar.

8 Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga.

9 Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.

Ps. 17

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
[Armageddon]

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
[Tusenårsriket]

Talande angående Israels återupprättelse under Tusenårsriket, skrev Jeremia följande:

Jer. 3

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra fäder till arvedel.

19 Jag tänkte: »Vilken plats skall jag ej förläna dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra härligaste arvedel bland folken!» Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»

Bibeln är inte så tydlig när det gäller vad det skall bli av de barn som lever under vedermödan, Vi kan emellertid förmoda att Han kommer att behandla dem på i stort sätt samma sätt som han tidigare gjort. Bibeln indikerar att den som inte tror Evangeliet kommer att bli fördömd. Vi vet ändå att detta inte inkluderar omogna barn. Skriften lämnar emellertid inga tydliga besked i den här saken. Vi kan emellertid nå välgrundade uppfattningar härom utifrån att reflektera över Guds karaktär. Jag utgår bara ifrån att Gud kommer att behandla barnen på samma sätt vid vedermödans slut som han gjort tidigare. Vid uppryckelsen kommer enbart de pånyttfödda kristna att bli upptagna. Det finns inget stöd i Bibeln för att ofrälsta barn kommer att bli uppryckta. Barn som inte är troende kommer inte att uppryckas. De passar emellertid inte in i vare sig kategorin "får" (de rättfärdiga) eller "getter" (de onda). "Fåren" (alla troende) kommer att gå in i riket som är berett för dem från världens begynnelse, [Matt. 25:34], medan "getterna" (alla de som dyrkade Vilddjuret) kommer att kastas i den eviga elden, [Matt. 25:41]. De barn som ännu inte är gamla nog för att ställas till svars för sina val när det gäller Evangeliet och frälsningen, kommer att fortsätta sina liv under tusenårsriket med fortsatta möjligheter att komma till frälsande tro, eller till den upproriskhet, som somliga kommer att välja enligt Sak. 14:16-19. Barnen kommer att växa upp och tillsammans med den judiska kvarlevan kommer de att föröka sig och somliga av deras avkomma kommer att utgöras av den stora skara som kommer att följa Satan vid slutet av tusenårsriket.  

Kanske att några läsare blir bekymrade  över att små barn vill komma att lämnas föräldralösa vid övergången till tusenårsriket. Antingen var ju deras föräldrar troende och togs därför upp vid uppryckelsen, eller så var de inte troende och förgjordes därvid vid slaget vid Armageddon. Oavsett vilket, så skulle det, om det här scenariot är riktigt finnas en stor mängd barn som kvarlämnats utan några som tog hand om dem. Jag kan förstå att den möjligheten inte skulle sitta så väl till bland kristna föräldrar med små barn.

Som föräldrar så månar vi naturligtvis om våra barns välfärd. Men, varför skulle vi förvänta oss att Gud skulle rycka upp våra barn? Fastän det är ett vanligt pre-trib antagande så kan jag inte hitta något prejudikat i Skriften som antyder att så skulle vara fallet. Antag att ett kristet par omkommer i en bilolycka. Rycker då Gud övernaturligt upp barnen? Nej de lämnas till att ta sig fram vidare i livet på bästa sätt de förmår. De kommer att få utstå prövningen att leva vidare med en mycket svår och traumatisk upplevelse. Jag kan inte inse varför det skulle vara så annorlunda i samband med uppryckelsen. 

Jag tror att uppryckelsen kommer att inträffa samma dag som Kristus kommer för att upprätta sitt Rike. Därför så kommer barnen att befinna sig i en "vänlig" omgivning som direkt följer uppryckelsen. Dessutom så kommer hela himmelens härskaror av änglar att åtfölja Kristus, för att ta del både i slaget vid Armageddon och vid församlandet av de utvalda vid uppryckelsen [2 Tess. 1:7,8 & Matt. 24:29-31]. Men jag misstänker att de dessutom kommer att ha en annan uppgift.

Hebr. 1:

14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skall få frälsning till arvedel?

Lägg här märke till den framtida verbformen "skall få". Av den följer att änglarna sänds ut för att hjälpa människor redan INNAN de ännu är frälsta. Jag håller det för troligt att änglarna efter det att de fullbordat uppdraget med att församla de "utvalda", kommer att sändas på ett nytt uppdrag. Det är inte utan anledning som det också kallas för tjänsteandar eller väktare.

Matt 18:

10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

Faktum är att Bibeln säger inte exakt hur det här kommer att förlöpa. Jag tror emellertid att vi bara behöver förlita oss på att Herren kommer att göra det allra bästa för oss och för våra barn. Det bästa vi kan göra är att lära dem om Herren så snart de förmår att förstå. Därefter, får vi lämna dem i Guds händer. Det skulle emellertid förvåna mig om alla dessa änglar som kom med Kristus bara skulle stå där sysslolösa efter Kristi andra tillkommelse utan något mer att göra!

Grunden för domen
Något som har förbryllat många läsare av Jesu liknelse om fåren och getterna är vad grunden för separationen som där omnämns kan vara. Fåren ges inträda i Riket som är berett för dem "från världens begynnelse" på basis av hur de har behandlat "mina (Jesu) minsta bröder". Getterna döms till den eviga elden på grund av att de, som det sägs inte hade tagit emot och bistått "mina (Jesu) minsta bröder". En del kanske uppfattar det som om den här texten, undervisa om frälsning genom gärningar? I vilket fall som helst så blir utgången permanent. Vers 46 säger: "Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv". "Evigt liv" alternativt "evigt straff" utdelas här till fåren resp. getterna. Därför måste grunden för domen och åtskillnaden vara förbunden med frälsningen. Nyckeln till den här skenbara svårigheten finner vi genom att identifiera vilka Jesu bröder i liknelsen är.

Matt 12:46-50

46 ¶ Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

47 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»

48 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

50 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

Matt 28:9-10

9 Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom.

10 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalen detta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; där skola de få se mig.»

Jesus förberedde utsändandet av Sina lärjungar till hela världen för att predika Evangeliet. När Jesus sände ut sina lärjungar den första gången för att predika enbart för Israel, befallde Han dem:

Matt 10:11-18,40-42

11 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I lämnen den orten.

12 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.

13 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder.

14 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter.

15 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

16 ¶ Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.

17 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;

18 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna....

40 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.

41 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en rättfärdig mans lön.

42 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge-sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»

Vers 40 utgör nyckeln. Att ta emot lärjungarna, som Jesus sänt ut som sina ambassadörer med Evangeliet är att ta emot Jesus. Och att ta emot Jesus det är att ta emot Fadern. Det här är demonstrerat med hur Jesu "minsta bröder" blir emottagna och bemötta. Därför kunde Jesus angående den dagen säga, "‘Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.’

Gå till original

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Klicka på linjen för att gå hem