Den rådande populariteten av 'Kvarlämnad' serien ger intrycket att kristna i allmänhet skulle instämma med dess fiktiva porträtt av den sista tiden. Det finns emellertid flera skilda uppfattningar bland samtida kristna beträffande Bibelns profetior om ändens tid.  

Vedermödan
En nyckelfråga i debatten är hur mycket av Bibelns profetiska ord som redan uppfyllts, i synnerhet gäller det här profetiorna om en period av en "stor vedermöda" som Jesus, några av GT:s profeter, och Uppenbarelseboken framför. De som menar att den "vedermödan" redan har uppfyllts vid det första århundradets förstörelse av Jerusalem kallas för "preterister". De som menar att "vedermödan" omfattar församlingens hela tidsepok benämns för "historicister". Och de som menar att vedermödan kommer att vara en kort tid alldeles före Jesu återkomst till jorden kallas för "futurister". De flesta evangelikala och fundamentalistiska kristna kan nog anses tillhöra den futuristiska kategorin.

Tusenårsriket [millenniet]
Sedan har vi frågan om det tusenåriga riket som nämns i Uppenbarelsebokens 20:e kapitel. Några tror att kristen politisk aktivitet och evangelisation kommer att införa tusen år av fred och välstånd, varefter Jesus återkommer. De som har den uppfattningen kallas för "postmillenialister". Det synsättet var vanligt för några århundraden sedan, men är sällsynt idag bortsett från bland några liberala grupperingar och några radikala karismatiska grupper. Ett annat mer vanligt synsätt kallas för "amillennialism". Det synsättet dominerade kristenheten från det fjärde århundradet och fram till reformationen. Det var den Romerskt Katolska synen och omfattas också av några stora protestantiska samfund. I grunden spiritualiserar man här tusenårsriket, genom att låta det bestå av Kristi regerande från himlen över jorden under den tid som nu är. Emellertid så är den mest populära synen idag bland såväl evangelikala som fundamentalistiska kristna "premillennialism". Premillennialismen ser fram emot Jesu snara tillkommelse, varefter han kommer att regera på jorden under tusen år med sina heliga. Premillennialism var den tidigaste kristna synen på tusenårsriket, som dominerade den kristna eskatologin under de första trehundra åren. Detta synsätt har också i stor skala återuppväckts sedan början av det nittonde århundradet.

Uppryckelsen
Den tredje frågan som troligen är den som har debatterats allra hetast, är när uppryckelsen kommer att ske relativt vedermödan. De som menar att uppryckelsen/uppståndelsen inträffar före vedermödan kallas för "pretribulationister" medan de som menar att den sker mitt under vedermödan är "midtribulationister". De som ser vedermödan som inträffande vid slutet av vedermödan kallas för "prewrath" (före vreden), och de som ser uppryckelsen som inträffande alldeles vid slutet av vedermödan kallas för "posttribulationister". Frågan om uppryckelsen är mycket viktig därför att den innebär skillnaden mellan att tvingas genomgå en del eller alla av vedermödans fasor, eller att bli upptagen till himlen dessförinnan (förutsatt att den inträffar under vår livstid). 

Naturligtvis skulle vi alla föredra en pretrib uppryckelse. Men Gud frågar oss emellertid inte efter vad vi föredrar. Han begär bara av oss att vi skall förbli honom trogna intill änden, oavsett vad vi måste genomgå. Jesus uppmanade oss också att anta ett tillstånd av vaksamhet. För att så göra behöver vi förstå vad som är på väg att inträffa och exakt vad vi förväntas vara vaksamma inför.

I Amerika så är pretribsynen mycket populär bland evangelikala kristna. Därav den stora försäljningen av LaHaye-Jenkins Left-Behind serie. Men konsumenter av denna typ av fiktion litteratur drar emellertid lätt den felaktiga slutsatsen att pretribsynen alltid skulle ha varit den ortodoxt uppfattade majoritetsuppfattningen. Faktum är att det inte har kunnat återfinnas ens ett spår av pretribulationism från kristendomens första 1700 år. Ock även i vår tid, oavsett hur populär den synen nu än är inom västvärlden så utgör den fortfarande en minoritetsuppfattning världsvitt sett. John Walwoord, en av de mest kända försvararna av pretribsynen, och före detta president för Dallas Theological Seminary, skrev följande:

"Otvivelaktigt så utgör majoritetsuppfattningen när det handlar om uppryckelsen, den posttribulationalistiska synen, nämligen den att Kristus kommer att komma för sin församling i samband med sin andra tillkommelse till jorden. Det här är det synsätt som hävdas av såväl amillenialister som postmillenialister och av en del premillenialister. De hävdar att, detta att dela upp uppryckelsen från den andra tillkommelsen till jorden med en period på minst sju år, skulle vara att klyva det som Skriften avser att vara en enda odelad händelse." (Walvoord, Future Work of Christ-Part I: The Coming of Christ for His Church - BibSac Vol. 123 #489)

Posttrib är och har alltid varit majoritetssynen. En enda framtida Kristi tillkommelse, både för att rycka upp församlingen och för att göra upp med Antikrist, har varit den allmänna synen inom kristen eskatologi så långt tillbaka man har funnit, alltsedan de tidigaste kristna nedteckningarna. 

Varför är då så många kristna i väst så övertygade om att Jesus kommer att komma för att hämta dem innan någonting otrevligt händer? De flesta skulle förmodligen säga att de tror så på grund av att det är vad Bibeln lär. Men var lär Bibeln detta? Inget textställe i Bibeln placerar någonstans någon framtida Kristi tillkommelse före vedermödan. Ingen sekventiell händelse inkluderar mer än en enda framtida tillkommelse (ingen separat uppryckelse och andra tillkommelse). Och ingenstans i Skriften antyds det outtalat någon uppryckelse pretrib. Bibeln placerar däremot uttalat att Jesu tillkommelse kommer att ske "strax efter den tidens vedermöda" vid den tid då Jesus kommer att sända ut sina änglar för att församla "Hans (Jesu) utvalda" (Matt. 24:29-31). Naturligtvis ryggar pretribbare inför det här Bibelstället. De hävdar därvid att det gäller judarna. Emellertid så framgår det av det omedelbara sammanhanget att Jesus här adresserar sina egna lärjungar. Han gav dem instruktionerna att vaka inför och att förvänta sig denna posttribtillkommelse.

Alldeles före sin himmelsfärd gav Jesus Missionsbefallningen till de här lärjungar. I deras ansvar att göra lärjungar från alla folk ingick att "lära dem att hålla allting som jag (Jesus) befallt er (dem)" (Matt. 38:19,20). I Jesu tidigare instruktioner till dem ingick att de skulle vaka inför hans posttrib tillkommelse (Mark. 13:24-37). Hjärtpunkten i detta var att Jesus också lärde sina lärjungar att de sedan i sin tur skulle vidareförmedla hela den undervisning, som han gett dem, till alla nyomvända. Inte endast genom att undervisa dem om vad Jesus undervisat dem, men också att lära dem att hålla alla de befallningar som Jesus gett sina lärjungar. Och i dessa befallningar ingick specifika instruktioner beträffande vakandet inför hans posttrib tillkommelse (Matt. 24 & Mark 13). Hur vore det möjligt för lärjungarna att lyda Jesus och inte lära de nyomvända troende att förvänta sig att gå igenom vedermödan och att bli församlade "omedelbart efter den tidens vedermöda"? Det är ingen tvekan om att missionsbefallningen var avsedd till att fortsätta gälla fram till "tidsålderns slut" (Matt. 28:20). Det vill säga att exakt samma undervisning måste reproduceras och åtlydas i varje generation fram till Jesu återkomst, inklusive att lära varje generation att själva driva missionsbefallningen. Utan att nyomvända troende blir lärda att lyda Jesu undervisning i Matt. 24 och Mark. 24 och 13, så blir inte missionsbefallningen förverkligad på det sätt som Jesus avsett! Det här innebär därför att de flesta evangelikala kristna kyrkorna inte åtlyder missionsbefallningen. Om de undervisar kristna att uppryckelsen kommer att ske före uppryckelsen, och att vi inte behöver tänka på att genomgå vedermödan, så undervisar de tvärtemot vad Jesus befallde att de skulle undervisa. 

Pretribbare kan inte slingra sig undan det här genom att åberopa senare uppenbarelser. Det finns ingen senare uppenbarelse som visar på någonting tvärt emot vad Jesus lärde. All senare undervisning av Paulus och Petrus i det Nya Testamentet är i perfekt harmoni med Jesu kronologi i Matt. 24 och Mark. 13. Faktum är att en del av deras undervisning förutsätter en posttrib uppryckelse. Till exempel 2 Tess. 1:7-10 visar på att kristna slutligen kommer att bli befriade från förföljelse samtidigt som Jesus kommer och förgör de ogudaktiga. 2 Tess. 2:1-3 visar på att "vårt församlande till honom" sker först efter avfallet och framträdandet av Syndens Människa. Uppenbarelseboken är inte heller till någon hjälp för pretribbare. Där förekommer eller omtalas helt enkelt inte någon pretrib uppryckelse. Pretribbare tvingas att göra avsteg från sunda regler för biblisk tolkning och "spiritualiserar" Johannes till att ha varit upptagen till himlen, allt för att pressa in sin syn i Uppenbarelseboken.

Pretribulationister har gjort ytterligare skada genom att förneka troende de verktyg de behöver för att förbereda sig inför de svåra dagar som förestår. I deras försök att distansera Matteus Evangelium från församlingen i syfte att undgå Matt. 24, har de också eliminerat ett annan nyckelsammanhang gällande vår förberedelse. Det textstället är Bergspredikan, som återfinns i Matteus kapitel fem till kapitel sju. I den här predikan till sina lärjungar, gav Jesus dem tio av sina bud. Dessa var ju också indirekt inkluderade i Jesu Missionsbefallning.

Mat 7:24 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.

Mat 7:25 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.

Mat 7:26 Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden.

Mat 7:27 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort."

Vi har här Jesu ord om hur en invand lydnad till dessa hans bud, som ges i den här predikan, garanterar oss en styrkeposition när stormen anländer. Men det är typiskt för pretribbare att också avfärda det här textsammanhanget som icke tillämpligt för församlingen. Scofields Bibeln, som till stor del varit ansvarig för pretribulationismens utbredelse, har infogat följande kommentar till den här texten. "Bergspredikan ger församlingen vare sig privilegiet eller plikten" ["The Sermon on the Mount gives neither the privilege nor duty of the Church"] (Scofield Referrence Bible, p.1000).

Än mer, efter att ha beskrivit några av vedermödans händelser i Lukas 21, uppmanade Jesus oss att vi därför alltid skulle "Vaka och be om kraft för att kunna [räknas värdiga att; RB, öf  KJV] undfly allt det [dessa ting; öf KJV] som skall komma" (Lukas 21:36 FB). Lägg märke att Jesus här inte talade om att undkomma själva vedermödan, utan alla dessa speciella händelser som ingår i den. Det vill säga, att vi skulle förmå oss att klara oss igenom välbehållna. Hur många kristna ber ständigt att de må räknas värdiga att undkomma dessa ting? Jag vågar mig på att säga att inga pretribbare gör det, därför att de menar sig redan ha fått en biljett undan det här, innan det inträffar. Men om det nu vore så, varför skulle då Jesus uppmana oss att bedja? Pretribsynen underminerar fullständigt dessa och många andra av Jesu ord.

Slutsumman av det här är. Under de senaste 200 åren har kristna i väst blivit förledda in i en falsk känsla av säkerhet, och ett flagrant ringaktande av det Jesus undervisat. Förvisso appellerar och passar en pretrib uppryckelse väl till vår västvärldsliga livsstil. Pretribundervisningen må till viss del vara harmlös så länge som inte något verkligt dåligt drabbar oss. Men den snabbt stegrade konflikten med terrorism och där situationen i Mellersta Östern är på väg att bryta samman kan tyda på att vi nu befinner oss mycket nära den tid då dessa ändetidens händelser kommer att utspela sig. Församlingen i västvärlden står måhända vid randen till en enorm överraskning. Det är dags att sluta att spela och vända åter till vad Jesus undervisade. Det är hög tid för församlingen att utrusta de heliga inför den förestående striden.

Ef. 6:11-13

Eph 6:11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.

Eph 6:12 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Eph 6:13 Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.

EasyCounter