I båda av dessa profetior, blev Kristi födelse annonserad genom att hans Konungarike annonserades. Änglakören annonserade det till herdarna, "frid på jorden", refererade också till detta Kungarike. [Luk. 2:14]. De vise männen kom också för att se honom som var "den nyfödde Judakonungen" [Matt.2:2]. Faktum är att Herodes massaker på de späda barnen utgjorde ett försök att förhindra att profetiorna om det Messianska Riket skulle uppfyllelse. Johannes döparens far hade också profeterat om detta hopp.

Lukas 1:68-74 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70 såsom han hade lovat genom sina forntida heliga profeters mun.
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

Syftandet till förbundet med Abraham och ett Israel som lever i fred, refererar till Messiasrikets löften.

De heligas tidiga hopp.
Det kommande fysiskt närvarande Gudsriket, har allmännt i alla tider varit de heligas hopp, även innan det att Israel fanns till som en nation.  

Matt. 25:34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ‘Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

Detta hopp var inte begränsat till den Judiska nationen, men var en realitet redan innan det fanns en nation vid namn Israel. Bibelns äldsta bok talar om detta hopp. Job, som till och med levde före Abraham, såg fram emot att uppstå från döden och att få bevittna Kristi jordiska regemente.

Job 19:25-27 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 For I know that my redeemer liveth, and that he shall stand at the latter day upon the earth:

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 And though after my skin worms destroy this body, yet in my flesh shall I see God:

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta. (KB 1917)
27 Whom I shall see for myself, and mine eyes shall behold, and not another; though my reins be consumed within me.(KJV)

Lånt innan profeterna skrev om det framtida Messianska Riket, visade kung David på att det judiska folket redan var väl bekanta med detta hopp. I den andra psalmen förklarade han att Kristus vid sin tillkommelse skulle göra upp med alla den här världens riken för att sedan etablera sitt Rike där 'Sonen' kommer att vara den som regerar nationerna. Den andra Psalmer talar med samma tydlighet om det framtida Riket, och dess roll vid de heligas belöning, [Se: Ps. 37]. Hur skall vi då förstå att redan Job och David var väl bekanta med hoppet om det framtida Messianska Riket? Uppenbarligen hade den undervisningen blivit förmedlad via en muntlig tradition från släkte till släkte "från världens begynnelse". Senare vidareutvecklades den bilden av profeterna.

De återlöstas mål enligt Jesus.
När Jesus talade om de frälstas mål, så handlar det enbart om det Messianska Gudsriket. De rättfärdiga skulle uppstå så att de skulle kunna komma att få ta del av Riket. Jesus talade aldrig om en evighet i himlen för de frälsta. Hans lärjungar hörde aldrig heller någonsin en sådan undervisning, eftersom den aldrig någonstans förekommer i GT. Därför kan inte heller den läran ha ingått i det evangelium som Jesus befallde skulle bli predikat till tidsålderns slut. Jesu undervisning angående Guds Rike är av högsta vikt eftersom han är Kungen.

Matt. 19:27-29 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»
28 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
29 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.

Jesus förlade det "eviga livet" till sitt Messianska Gudsrike. Belöningen till Kristi efterföljare kommer att vara Gudsriket, inte himlen. Då han talade till de skriftlärde och fariséerna som förkastade Honom, sade han följande.    

Matt. 8:11,12 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
12 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.»

"rikets barn" var här judar med förbundstillhörighet. Jesus sa till dessa icke troende judar att de skulle komma att bli kastade ut i mörkret, medan hedningar skulle komma att få ingå i det Rike, som var förberett för judar. Abraham, Isak och Jakob var det judiska folkets patriarker. Ändå skulle belöningen komma att ärvas av hedningar. Lägg märke till sambandet mellan den belöning som judarna förväntat sig och den belöning som troende hedningar här utlovas. Det är ett och det samma, Guds Rike på jorden.

Uttrycket "himmelriket" innebär inte att Riket kommer att vara i himmelen, utan att det är från himlen. Detta uttryck används enbart av Matteus och är synonymt med uttrycket "Guds Rike", som används i de andra evangelierna liksom i det övriga NT. Att så är fallet kan lätt uppvisas genom att jämföra parallelltexterna i de synoptiska evangelierna. Var gång som Matteus nedtecknat att Jesus säger "himmelriket" så återger de parallella texterna i Markus och Lukas "Guds Rike". Av detta kan vi dra slutsatsen att uttrycken är utbytbara. De som har utarbetat läroståndpunkter baserade på att inlägga skilda betydelser i dessa två uttryck har tagit miste.

När Jesus talade om Guds Rike avsåg Han samma Rike som det som var utlovat i GT, det Rike som judarna ivrigt väntade på. Faktum är att bägge uttrycken (Himmelriket & Guds Rike) kan härledas från Daniels profetior.

Daniel 2:44 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen;
(Se också Dan. 7:13, 14)

Jesus lärde också att de hedningar som skulle bli frälsta genom apostlarnas tjänst skulle bli belönade med att få ingå i Riket. Vändande sig till icke troende judar sa Jesus följande:   

Lukas 13:26-29 Och I skolen då säga: ‘Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.’
27 Men han skall svara: ‘Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’
28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.
29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.

Lägg märke till att Guds Rike kontrasteras med den eviga förtappelsen. De judar som förkastar Kristus kommer att sluta i det evig fördärvet medan de hedningar och judar som tar emot honom får ärva det till judarna i GT utlovade jordiska Gudsriket. Lägg vidare märke till att vårt arv av det Messianska riket kommer att delas av Gamla Testamentets heliga. Jesus gjorde ingen åtskillnad mellan GT:s och NT:s heliga när det gällde destinationen. När Jesus talade om de från öst, väst, norr och söder inkluderade han hela världen. Jesus inkluderade oss i löftet om det Messianska Riket. Det är alla kristnas mål.

När Jesus undervisade om det Messianska Riket som de rättfärdigas mål var det inget nytt. Han bekräftade bara den gammaltestamentliga undervisningen för det Nya Testamentet.

Ps. 37:9,18,22,28,29,34 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet [ de skall ärva jorden; they shall inherit the earth; KJV]....
18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen....
22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet [ jorden; the earth; KJV] , men de som han förbannar skola varda utrotade....
28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.....
34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade. [se också; Daniel 7:18,27]

David skriver inte här om Judarnas löftesland. De bodde redan i landet Israel. Han skrev att de rättfärdiga skulle komma att ärva "jorden".

Många av Judarna under Jesu tid gjorde samma misstag som också många judar gör idag. Utgående från det faktum att Messias skulle vara judisk, skulle Han regera från Jerusalem, och Israels profeter hade förutsagt hans Rike, och därmed antog de att allt som krävdes för att ingå i Messias Rike var att man var judisk. Man hade slutat att se på Riket som de rättfärdigas belöning, detta som Psalm 37 och David 7 så tydligt framhåller. Riket hade för många judar reducerats till ett politiskt revolutionärt hopp.  

Jesus gjorde klart för Nikodemus, en farisé, välbekant med det Messianska hoppet, att ingången i det Messianska Riket inte var garanterad bara för att man var judisk. Inte heller kunde den fås på grund av de goda gärningar som fariséerna utövade. 

Joh. 3:3,5 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.»....
5 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.

Nikodemus kom till Jesus på grund av dennes anspråk på att vara Messias. Jesus sa inte att hans uppfattning om Riket var felaktig, men svarade honom hur han skulle få ingå i det Rike som han så innerligt önskade. Att vara "född på nytt" var det enda kravet. De Judar som inte blev födda på nytt skulle inte komma att få se Guds rike eftersom de inte skulle komma att uppstå i de rättfärdigas uppståndelse. 

Jesus undervisade om två tillkommelser.
De skriftlärda och fariséerna kände bara till en Kristi tillkommelse. De trodde att han vid sin ankomst skulle befria dem från deras romerska förtryckare och etablera Guds Rike. De kände till profetiorna om Kristi födelse, men det var uppenbart att det religiösa etablissemanget inte hade någon insikt i att han först måste dö för att så försona världen, och att det skulle dröja en lång tid innan han skulle sätta upp sitt Rike på jorden. 

De religiösa ledarna var inte de enda som såg det så här. Även lärjungarna och många andra trodde så. Vi finner att Jesus använde mycken tid till att förklara att tiden ännu inte var inne för honom att upprätta sitt Rike.

Luk. 19:11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

Det var en hel del människor som följde Jesus när Han promenerade från Jeriko till Jerusalem. Många av dem trodde att Jesus var den utlovade Kristus. Det är tydligt att de väntade sig att Jesus när de nådde Jerusalem skulle upprätta sitt Rike. Jesus försökte att korrigera deras missförstånd med följande liknelse.

Luk 19:12 Han sade alltså: "En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

Jesus visade dem på att Han först måste resa bort innan Guds rike kunde komma.

Luk 19:13 Och han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'

Här instruerar Han sina efterföljare att tjäna Herren under det att de väntar på hans återkomst.

Luk 19:14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: "Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss."

Luk 19:15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

Jesus skulle döma sina förföljare när Han återvände till sitt Rike. Låt oss nu se vad belöningen består i. 

Luk 19:16 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'

Eftersom resten av liknelsen synes avsedd att bli tagen bokstavligen, så bör också dessa belöningar förstås som bokstavliga. Och varför inte? De kronor som omnämns i Breven, är ju avsedda för styresmän i Riket.

Icke troende judar kommer inte att få ingå i Riket.
Vi har sett att Jesus när han predikar evangeliet inte nämnde himlen som de frälstas belöning. Snarare talade han om samma Rike som hade lovats Abraham och hans säd. Vi har således sett hur hoppet om detta Rike också innesluter hedningar, de adopterade sönerna, liksom till judar samtida med Jesus. Vi är dessa som kommer från öst, norr och syd. Ändå varnade Jesus judar som inte hade tron att de skulle komma att bli borthuggna från Riket. 

Luk 13:24 "Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.
25 Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder [icke troende judar] därutanför och klappen på dörren och sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'
26 Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.'
27 Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'
28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I [icke troende judar] fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.
29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike. [mina paranteser].

Som troende hedningar, kommer vi att ärva Guds Rike. De judar som förkastade Jesus kommer att gråta och klaga när de upptäcker att ett stort gap finns mellan dem och deras fader Abraham, och deras Messias. 

De självrättfärdiga prästerna, de skriftlärde och fariséerna var helt övertygade om att de skulle få de högsta positionerna i Messias kommande Rike. I Jesu liknelse om husbonden som lånade ut sin vingård, förargade Jesus dem med talet om att Riket skulle tagas ifrån dem och ges till några andra.

Mat 21:33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.
36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.
37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'
39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?"
41 De svarade honom: "Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne."

De judiska ledarna var vingårdsmännen som ville lägga beslag på arvet. Jesus förklarade att de hade gjorts arvlösa av Gud och ersatts av mer trogna vingårdsmän. De trogna vingårdsmännen var Jesu lärjungar.  

Det Nya Förbundet slöts av Kristus med hans lärjungar.

Mar 14:23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.

Det behöver inte råda något tvivel om att Jesus syftade på Jeremias profetia. Men ändå framgår det helt tydligt att det Nya Förbundet skulle upprättas med Israel. Här etablerar Jesus det Nya Förbundet med Sina lärjungar, som kommer att bli församlingens äldste. Finns det någon motsägelse däri? Inte alls. Lärjungarna var judar. Ledarna av den judiska nationen hade förkastat det Nya Förbundet genom att förkasta Kristus. Liknelsen om de onda vingårdsmännen som Jesus riktade till det icke troende judiska ledarskapet, slutade med följande uttalande av Jesus.  

Mat 21:42 Jesus sade till dem: "Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt."

Jesus menade inte att Riket skulle ges till en annan nation än Israel. Han menade att det skulle ges till ett rent Israel där de icke troende avlägsnats. Det skulle ges till ett rent Israel bestående av en kvarleva med omskurna hjärtan. Lägg märke till vad Jesus säger till lärjungarna.

Luk.12:32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.

Det Nya Förbundet kan inte vara åtskilt från Israel. Texten i Jeremia skulle inte tillåta det. Lärjungarna, som var judar, ersatte prästerna, de skriftlärde och fariséerna, och erhöll den position i Riket som skulle ha tillfallit dem. Jesus gjorde det här tydligt för lärjungarna i den övre salen.

Luk 22:15-20,28-30 Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder......
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

Lärjungarna, som var de nya ledarna för ett renat Israel, utan den otroende falangen, tog emot det Nya Förbundet, och de högst hedervärda platserna i Kristi Rike, att komma att få regera tillsammans med Honom från det Messianska templet. Tanken att Guds program för "församlingen" och "Israel" skulle vara helt och hållet åtskilda är inte biblisk. Kristendom är fullbordandet av sann biblisk judaism. Församlingens fasta grund är Jesus Kristus, den judiske Messias. Församlingens apostlar är judiska, och de tog emot det judiska Nya Förbundet som deras kontrakt. Eftersom det Nya Förbundet senare blev breddat och kom att tillåta hedningar att ingå i den judiska församlingen, så har vi nu fått rätt att regera med den judiske Messias från Hans judiska tempel tillsammans med de judiska apostlarna.

Joh. 10:16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

I den här artikeln har vi kunnat se att det föreligger en enhetlighet mellan det Gamla Testamentet och Kristi undervisning om Guds Rike. Det är tydligt att Jesus aldrig talade om himlen som destination för några återlösta människor. Några må invända mot den tanken att Guds Rike såsom den undervisas av Kristus skulle handla om det fysiska rike som skall komma vid Jesu återkomst. Många har tolkat uttrycket "Guds Rike" i Evangelierna som Guds suveräna regerande över universum, Kristi regerande över församlingen, eller någon annan definition. Den grammatiskt-historiska metoden kräver att Skriften skall vara begriplig för sina primära mottagare tvingar oss därför att se på det här uttrycket i sitt judiska sammanhang, med Gamla Testamentet som bakgrund. Det finns definitivt en kontinuitet när det gäller det trogna Israels destination enligt Gamla Testamentet och Jesu Kristi efterföljares destination.

Somliga må hävda att betoningen ändrades till att bli ett himmelskt hopp efter pingsten. Men, denna tanke saknar stöd i Skriften. Det finns Skriftställen som tyder på att Riket idag existerar i en andlig bemärkelse. Att så är fallet förminskar emellertid inte på något sätt hoppet om det bokstavliga Riket, som de heligas mål. Vi rekryterar nu människor och för dem in i Kristi andliga Rike, så att de kan komma att få del i Riket från himlen, när det kommer att ersätta den här världens rike. I Apostlagärningarna, Breven och Uppenbarelseboken är betoningen fortfarande på det Messianska Riket (tusenårsriket), som mål för de återlösta. 

[Se: Apg. 1:3,6, 8:12, 1 Kor. 6:9,10, Gal. 5:21, Ef. 5:5, 1 Tess. 2:12, 2 Tess. 1:5, 2 Tim. 4:1]

Att man förstår Jesu betoning av det Messianska Riket, som de rättfärdigas belöning, är väsentligt för förståelsen av den progressiva uppenbarelsen av bibelns profetiska ord. Vi måste undvika det vanliga misstaget att överföra efterapostolisk kristen filosofi till den bibliska texten. Detta leder endast till att budskapet undermineras. Den moderna idén som återfinns bland både a-millianister och dispensationalister, att församlingens mål skulle vara en evig tillvaro i himlen, kan spåras till att ha sina rötter, inte i den tidiga ortodoxa kristendomen, utan i grekisk mytologi.

Gå till: Ursprunget till föreställningen om himlen som de troendes mål 

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Gå till original