BIBELTOLKNINGSMETOD
Progressiva dispentionalister (PD) tillämpar den bokstavliga (normala) bibeltolkningsmetoden om inga särskilda skäl finns att tolka annorlunda. PD stöder sig också i hög grad på de nytestamentliga författarnas tolkningar och tillämpningar av GT:s profetiska texter. Detta innebär mer än att enbart tillämpa en tolkningssmodell baserad på den "stil" som den nytestamentliga författaren använder. Det innebär att fullt ut acceptera deras tolkningar och deras tillämpningar av GT:s profetior.

ÄR PROGRESSIVA DISPENSATIONALISTER VERKLIGEN 'DISPENSATIONALISTER?'
PD anklagas ofta för att inte vara riktiga 'dispensationalister'. Detta föregriper frågan - vad är en dispensationalist? Är en dispensationalist en som ser en serie av 'dispensationer' i Guds handlande med mänskligheten? Är en dispensationalist en som ser en framtida vedermöda, följd av Kristi tillkommelse till jorden, för att etablera sitt tusenåriga rike, där Israel ärver sitt löftesland, och intar platsen som den ledande nationen? Är en dispensationalist en som tolkar Skriften bokstavligt? Ifall detta är vad som karakteriserar dispensationalistisk tro, då är förvisso progressiva dispensationalister riktiga 'dispensationalister', eftersom vi med bestämdhet omfattar alla dessa övertygelser. Det finns därför inte någon grund för att anklaga PD för "ersättningsteologi" - att omfatta läran att Gud skulle ha avslutat sitt handlande med Israel, och att församlingen nu skulle ha tillvällt sig alla löften på Israels bekostnad. 

NOTES:

Heb 9:15
15 Därför är han också medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan hans död blev återlösningen från de överträdelser som blivit begågna under det första förbundet. (Reformationsbibeln)

15 And for this reason He is the Mediator of the new covenant, by means of death, for the redemption of the transgressions under the first covenant that those who are called may receive the promise of the eternal inheritance.
(NKJ) [BACK]

Hebr. 11:39-40
39 Alla dessa har genom tron fått vittnesbörd, men fick inte det som var utlovat,
40 därför att Gud hade utsett något bättre åt oss, för att de inte skulle bli fullkomnade utan oss.
(Reformationsbibeln)

39 And all these, having obtained a good testimony through faith, did not receive the promise,
40 God having provided something better for us, that they should not be made perfect apart from us.
(NKJ) [BACK]

Luk. 22:20
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

20 Likewise He also took the cup after supper, saying, "This cup is the new covenant in My blood, which is shed for you.
(NKJ) [BACK]

Hebr. 8:6-8
6 Men nu har denne fått ett så mycket bättre ämbete, eftersom han är medlare för ett bättre förbund, vilket blivit grundat på bättre löften.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle plats inte behövt sökas för ett annat.
8 Men nu klandrar han dem och säger: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus,-- (Reformationsbibeln)

6 But now He has obtained a more excellent ministry, inasmuch as He is also Mediator of a better covenant, which was established on better promises.
7 For if that first covenant had been faultless, then no place would have been sought for a second.
8 Because finding fault with them, He says: "Behold, the days are coming, says the Lord, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
(NKJ) [BACK]

Hebr. 9:15
15 Därför är han också medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan hans död blev återlösningen från de överträdelser som blivit begågna under det första förbundet. (Reformationsbibeln)

15 And for this reason He is the Mediator of the new covenant, by means of death, for the redemption of the transgressions under the first covenant, that those who are called may receive the promise of the eternal inheritance.
(NKJ) [BACK]

Jer. 31:31-34
31 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
32 icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
34 Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.

31 "Behold, the days are coming, says the LORD, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
32 "not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt, My covenant which they broke, though I was a husband to them, says the LORD.
33 "But this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, says the LORD: I will put My law in their minds, and write it on their hearts; and I will be their God, and they shall be My people.
34 "No more shall every man teach his neighbor, and every man his brother, saying, 'Know the LORD,' for they all shall know Me, from the least of them to the greatest of them, says the LORD. For I will forgive their iniquity, and their sin I will remember no more."
(NKJ) [BACK]

Matt. 10:5-6
5 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade: »Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad,
6 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.

5 These twelve Jesus sent out and commanded them, saying: "Do not go into the way of the Gentiles, and do not enter a city of the Samaritans.
6 "But go rather to the lost sheep of the house of Israel.
(NKJ) [BACK]

Rom 1:16
16 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.

16 For I am not ashamed of the gospel of Christ, for it is the power of God to salvation for everyone who believes, for the Jew first and also for the Greek.

Rom 2:9-10
9 Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.
10 Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken.

9 tribulation and anguish, on every soul of man who does evil, of the Jew first and also of the Greek;
10 but glory, honor, and peace to everyone who works what is good, to the Jew first and also to the Greek.
(NKJ) [BACK]

Rom 11:16-29
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»
28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.

16 For if the firstfruit is holy, the lump is also holy; and if the root is holy, so are the branches.
17 And if some of the branches were broken off, and you, being a wild olive tree, were grafted in among them, and with them became a partaker of the root and fatness of the olive tree,
18 do not boast against the branches. But if you do boast, remember that you do not support the root, but the root supports you.
19 You will say then, "Branches were broken off that I might be grafted in."
20 Well said. Because of unbelief they were broken off, and you stand by faith. Do not be haughty, but fear.
21 For if God did not spare the natural branches, He may not spare you either.
22 Therefore consider the goodness and severity of God: on those who fell, severity; but toward you, goodness, if you continue in His goodness. Otherwise you also will be cut off.
23 And they also, if they do not continue in unbelief, will be grafted in, for God is able to graft them in again.
24 For if you were cut out of the olive tree which is wild by nature, and were grafted contrary to nature into a cultivated olive tree, how much more will these, who are natural branches, be grafted into their own olive tree?
25 For I do not desire, brethren, that you should be ignorant of this mystery, lest you should be wise in your own opinion, that blindness in part has happened to Israel until the fullness of the Gentiles has come in.
26 And so all Israel will be saved, as it is written: "The Deliverer will come out of Zion, and He will turn away ungodliness from Jacob;
27 For this is My covenant with them, when I take away their sins."
28 Concerning the gospel they are enemies for your sake, but concerning the election they are beloved for the sake of the fathers.
29 For the gifts and the calling of God are irrevocable.
(NKJ) [BACK]

Ps. 89:3-4
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4  ‘Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.’» Sela.

3 I have made a covenant with my chosen, I have sworn unto David my servant,
4 Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne to all generations. Selah.
(KJV)

Ps. 132:11
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

11 The LORD hath sworn in truth unto David; he will not turn from it; Of the fruit of thy body will I set upon thy throne.
(KJV)

Jes. 9:6-7
6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

6 For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace.
7 Of the increase of his government and peace there shall be no end, upon the throne of David, and upon his kingdom, to order it, and to establish it with judgment and with justice from henceforth even for ever. The zeal of the LORD of hosts will perform this.
(KJV)

Luk. 1:31-33
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

31 And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS.
32 He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:
33 And he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end.
(KJV) [BACK]

Luke 19:11
11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

11 And as they heard these things, he added and spake a parable, because he was nigh to Jerusalem, and because they thought that the kingdom of God should immediately appear.
(KJV) [BACK]

Jer. 23:5-8
5 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
6 I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN vår rättfärdighet.
7 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land»,
8 utan: »Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus släkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra länder till vilka jag hade drivit dem bort.» Och så skola de få bo i sitt land.

5 "Behold, the days are coming," says the LORD, "That I will raise to David a Branch of righteousness; a King shall reign and prosper, and execute judgment and righteousness in the earth.
6 In His days Judah will be saved, and Israel will dwell safely; now this is His name by which He will be called: THE LORD OUR RIGHTEOUSNESS.
7 "Therefore, behold, the days are coming," says the LORD, "that they shall no longer say, 'As the LORD lives who brought up the children of Israel from the land of Egypt,'
8 "but, 'As the LORD lives who brought up and led the descendants of the house of Israel from the north country and from all the countries where I had driven them.' And they shall dwell in their own land."
(NKJ) [BACK]

Joel 2:28-32
28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;
29 också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.
31 Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.
32 Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.

28 "And it shall come to pass afterward that I will pour out My Spirit on all flesh; your sons and your daughters shall prophesy, your old men shall dream dreams, your young men shall see visions.
29 And also on My menservants and on My maidservants I will pour out My Spirit in those days.
30 "And I will show wonders in the heavens and in the earth: blood and fire and pillars of smoke.
31 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before the coming of the great and awesome day of the LORD.
32 And it shall come to pass that whoever calls on the name of the LORD shall be saved. For in Mount Zion and in Jerusalem there shall be deliverance, as the LORD has said, among the remnant whom the LORD calls.
(NKJ) [BACK]

Apg. 2:15-21
15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17 ‘Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.’

15 "For these are not drunk, as you suppose, since it is only the third hour of the day.
16 "But this is what was spoken by the prophet Joel:
17 'And it shall come to pass in the last days, says God, that I will pour out of My Spirit on all flesh; your sons and your daughters shall prophesy, your young men shall see visions, your old men shall dream dreams.
18 And on My menservants and on My maidservants I will pour out My Spirit in those days; and they shall prophesy.
19 I will show wonders in heaven above and signs in the earth beneath: blood and fire and vapor of smoke.
20 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before the coming of the great and awesome day of the Lord.
21 And it shall come to pass that whoever calls on the name of the Lord shall be saved.'
(NKJ) [BACK]

Apg. 10:43
43 Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.»

43 "To Him all the prophets witness that, through His name, whoever believes in Him will receive remission of sins."
(NKJ) [BACK]

Apg. 15:14-18
14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16 ‘Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.’

14 "Simon has declared how God at the first visited the Gentiles to take out of them a people for His name.
15 "And with this the words of the prophets agree, just as it is written:
16 'After this I will return and will rebuild the tabernacle of David, which has fallen down; I will rebuild its ruins, and I will set it up;
17 So that the rest of mankind may seek the Lord, even all the Gentiles who are called by My name, says the Lord who does all these things.'
18 "Known to God from eternity are all His works.
(NKJ) [BACK]

Rom 1:1-2
1 Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium,
2 vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,

1 Paul, a bondservant of Jesus Christ, called to be an apostle, separated to the gospel of God
2 which He promised before through His prophets in the Holy Scriptures,
(NKJ) [BACK]

Rom 4:13-17
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
17 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.

13 For the promise that he would be the heir of the world was not to Abraham or to his seed through the law, but through the righteousness of faith.
14 For if those who are of the law are heirs, faith is made void and the promise made of no effect,
15 because the law brings about wrath; for where there is no law there is no transgression.
16 Therefore it is of faith that it might be according to grace, so that the promise might be sure to all the seed, not only to those who are of the law, but also to those who are of the faith of Abraham, who is the father of us all
17 (as it is written, "I have made you a father of many nations") in the presence of Him whom he believed-- God, who gives life to the dead and calls those things which do not exist as though they did;
(NKJ)

Rom 4:23-24
23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,

23 Now it was not written for his sake alone that it was imputed to him,
24 but also for us. It shall be imputed to us who believe in Him who raised up Jesus our Lord from the dead,
(NKJ) [BACK]

Rom 9:32-33
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

32 Why? Because they did not seek it by faith, but as it were, by the works of the law. For they stumbled at that stumbling stone.
33 As it is written: "Behold, I lay in Zion a stumbling stone and rock of offense, and whoever believes on Him will not be put to shame."
(NKJ) [BACK]

Rom 15:4
4 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.

4 For whatever things were written before were written for our learning, that we through the patience and comfort of the Scriptures might have hope.
(NKJ)

Rom 15:8-10
8 Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus blivit en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att bekräfta de löften som hade givits åt fäderna;
9 hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighets skull. Så är ock skrivet: »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.»
10 Och åter heter det: »Jublen, I hedningar, med hans folk»;

8 Now I say that Jesus Christ has become a servant to the circumcision for the truth of God, to confirm the promises made to the fathers,
9 and that the Gentiles might glorify God for His mercy, as it is written: "For this reason I will confess to You among the Gentiles, and sing to Your name."
10 And again he says: "Rejoice, O Gentiles, with His people!"
(NKJ) [BACK]

2 Kor. 6:16-7:1
16 Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»
17 Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder

16 And what agreement has the temple of God with idols? For you are the temple of the living God. As God has said: "I will dwell in them and walk among them. I will be their God, and they shall be My people."
17 Therefore "Come out from among them and be separate, says the Lord. Do not touch what is unclean, and I will receive you."
18 "I will be a Father to you, and you shall be My sons and daughters, says the Lord Almighty."
7:1 Therefore, having these promises, beloved, let us cleanse ourselves from all filthiness of the flesh and spirit, perfecting holiness in the fear of God.
(NKJ) [BACK]

Hebr. 8:6-13
6 Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.
8 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
9 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.
10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: ‘Lär känna Herren’; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.
12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
13 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.

6 But now He has obtained a more excellent ministry, inasmuch as He is also Mediator of a better covenant, which was established on better promises.
7 For if that first covenant had been faultless, then no place would have been sought for a second.
8 Because finding fault with them, He says: "Behold, the days are coming, says the Lord, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
9 "not according to the covenant that I made with their fathers in the day when I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt; because they did not continue in My covenant, and I disregarded them, says the Lord.
10 "For this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, says the Lord: I will put My laws in their mind and write them on their hearts; and I will be their God, and they shall be My people.
11 "None of them shall teach his neighbor, and none his brother, saying, 'Know the Lord,' for all shall know Me, from the least of them to the greatest of them.
12 "For I will be merciful to their unrighteousness, and their sins and their lawless deeds I will remember no more."
13 In that He says, "A new covenant," He has made the first obsolete. Now what is becoming obsolete and growing old is ready to vanish away.
(NKJ) [BACK]

Jer. 31:31-34
31 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
32 icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
34 Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.

31 "Behold, the days are coming, says the LORD, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
32 "not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt, My covenant which they broke, though I was a husband to them, says the LORD.
33 "But this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, says the LORD: I will put My law in their minds, and write it on their hearts; and I will be their God, and they shall be My people.
34 "No more shall every man teach his neighbor, and every man his brother, saying, 'Know the LORD,' for they all shall know Me, from the least of them to the greatest of them, says the LORD. For I will forgive their iniquity, and their sin I will remember no more."
(NKJ) [BACK]

Dan. 9:26
26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.

26 And after threescore and two weeks shall Messiah be cut off, but not for himself: and the people of the prince that shall come shall destroy the city and the sanctuary; and the end thereof shall be with a flood, and unto the end of the war desolations are determined.
(KJV) [BACK]

Hes. 37:1-14
1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.
3 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»
4 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
5 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.
6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»
7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.
8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
9 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»
10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.
11 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: ‘Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.’
12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.
13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN.»

1 The hand of the LORD was upon me, and carried me out in the spirit of the LORD, and set me down in the midst of the valley which was full of bones,
2 And caused me to pass by them round about: and, behold, there were very many in the open valley; and, lo, they were very dry.
3 And he said unto me, Son of man, can these bones live? And I answered, O Lord GOD, thou knowest.
4 Again he said unto me, Prophesy upon these bones, and say unto them, O ye dry bones, hear the word of the LORD.
5 Thus saith the Lord GOD unto these bones; Behold, I will cause breath to enter into you, and ye shall live:
6 And I will lay sinews upon you, and will bring up flesh upon you, and cover you with skin, and put breath in you, and ye shall live; and ye shall know that I am the LORD.
7 So I prophesied as I was commanded: and as I prophesied, there was a noise, and behold a shaking, and the bones came together, bone to his bone.
8 And when I beheld, lo, the sinews and the flesh came up upon them, and the skin covered them above: but there was no breath in them.
9 Then said he unto me, Prophesy unto the wind, prophesy, son of man, and say to the wind, Thus saith the Lord GOD; Come from the four winds, O breath, and breathe upon these slain, that they may live.
10 So I prophesied as he commanded me, and the breath came into them, and they lived, and stood up upon their feet, an exceeding great army.
11 Then he said unto me, Son of man, these bones are the whole house of Israel: behold, they say, Our bones are dried, and our hope is lost: we are cut off for our parts.
12 Therefore prophesy and say unto them, Thus saith the Lord GOD; Behold, O my people, I will open your graves, and cause you to come up out of your graves, and bring you into the land of Israel.
13 And ye shall know that I am the LORD, when I have opened your graves, O my people, and brought you up out of your graves,
14 And shall put my spirit in you, and ye shall live, and I shall place you in your own land: then shall ye know that I the LORD have spoken it, and performed it, saith the LORD.
(KJV) [BACK]

Rom 10:18-19
18 Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas? Jo, visserligen; det heter ju: »Deras tal har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.»
19 Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det? Redan Moses säger: »Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk; mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»

Rom 11:11
11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».

Dan. 12:1-3,13
1 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.
2 Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.
3 De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.
13 Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.»

1 And at that time shall Michael stand up, the great prince which standeth for the children of thy people: and there shall be a time of trouble, such as never was since there was a nation even to that same time: and at that time thy people shall be delivered, every one that shall be found written in the book.
2 And many of them that sleep in the dust of the earth shall awake, some to everlasting life, and some to shame and everlasting contempt.
3 And they that be wise shall shine as the brightness of the firmament; and they that turn many to righteousness as the stars for ever and ever. ...
13 But go thou thy way till the end be: for thou shalt rest, and stand in thy lot at the end of the days.
(KJV)

Mal. 3:16-4:3
16 Men därunder hava också de som frukta HERREN talat med varandra; och HERREN har aktat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte till åminnelse av dessa som frukta HERREN och tänka på hans namn.
17 Och dessa, säger HERREN Sebaot, skall jag hava såsom min egendom på den dag, då jag utför mitt verk; och jag skall skona dem, såsom en fader skonar sin son, som tjänar honom.
18 Och I skolen då åter få se, vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom.
1 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra, vad ogudaktigt är, bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem.
2 Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar, som hava varit instängda i stallet.
3 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter på den dag, då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot.

16 Then they that feared the LORD spake often one to another: and the LORD hearkened, and heard it, and a book of remembrance was written before him for them that feared the LORD, and that thought upon his name.
17 And they shall be mine, saith the LORD of hosts, in that day when I make up my jewels; and I will spare them, as a man spareth his own son that serveth him.
18 Then shall ye return, and discern between the righteous and the wicked, between him that serveth God and him that serveth him not.
4:1 For, behold, the day cometh, that shall burn as an oven; and all the proud, yea, and all that do wickedly, shall be stubble: and the day that cometh shall burn them up, saith the LORD of hosts, that it shall leave them neither root nor branch.
2 But unto you that fear my name shall the Sun of righteousness arise with healing in his wings; and ye shall go forth, and grow up as calves of the stall.
3 And ye shall tread down the wicked; for they shall be ashes under the soles of your feet in the day that I shall do this, saith the LORD of hosts.
(KJV)

Rom 11:2-5
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
3 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.

2 God hath not cast away his people which he foreknew. Wot ye not what the scripture saith of Elias? how he maketh intercession to God against Israel, saying,
3 Lord, they have killed thy prophets, and digged down thine altars; and I am left alone, and they seek my life.
4 But what saith the answer of God unto him? I have reserved to myself seven thousand men, who have not bowed the knee to the image of Baal.
5 Even so then at this present time also there is a remnant according to the election of grace.
(KJV)[BACK]

Jer. 31:31-34
31 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
32 icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
34 Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.

31 "Behold, the days are coming, says the LORD, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
32 "not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt, My covenant which they broke, though I was a husband to them, says the LORD.
33 "But this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, says the LORD: I will put My law in their minds, and write it on their hearts; and I will be their God, and they shall be My people.
34 "No more shall every man teach his neighbor, and every man his brother, saying, 'Know the LORD,' for they all shall know Me, from the least of them to the greatest of them, says the LORD. For I will forgive their iniquity, and their sin I will remember no more."
(NKJ)

Heb 8:6-13
6 Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.
8 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
9 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.
10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: ‘Lär känna Herren’; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.
12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
13 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna. (KB 1917)

6 But now He has obtained a more excellent ministry, inasmuch as He is also Mediator of a better covenant, which was established on better promises.
7 For if that first covenant had been faultless, then no place would have been sought for a second.
8 Because finding fault with them, He says: "Behold, the days are coming, says the Lord, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah--
9 "not according to the covenant that I made with their fathers in the day when I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt; because they did not continue in My covenant, and I disregarded them, says the Lord.
10 "For this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, says the Lord: I will put My laws in their mind and write them on their hearts; and I will be their God, and they shall be My people.
11 "None of them shall teach his neighbor, and none his brother, saying, 'Know the Lord,' for all shall know Me, from the least of them to the greatest of them.
12 "For I will be merciful to their unrighteousness, and their sins and their lawless deeds I will remember no more."
13 In that He says, "A new covenant," He has made the first obsolete. Now what is becoming obsolete and growing old is ready to vanish away.
(NKJ)

Hebr. 9:14-15
14 huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.

14 how much more shall the blood of Christ, who through the eternal Spirit offered Himself without spot to God, cleanse your conscience from dead works to serve the living God?
15 And for this reason He is the Mediator of the new covenant, by means of death, for the redemption of the transgressions under the first covenant, that those who are called may receive the promise of the eternal inheritance.
(NKJ)

Hebr. 10:9-17
9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»

9 then He said, "Behold, I have come to do Your will, O God." He takes away the first that He may establish the second.
10 By that will we have been sanctified through the offering of the body of Jesus Christ once for all.
11 And every priest stands ministering daily and offering repeatedly the same sacrifices, which can never take away sins.
12 But this Man, after He had offered one sacrifice for sins forever, sat down at the right hand of God,
13 from that time waiting till His enemies are made His footstool.
14 For by one offering He has perfected forever those who are being sanctified.
15 But the Holy Spirit also witnesses to us; for after He had said before,
16 "This is the covenant that I will make with them after those days, says the Lord: I will put My laws into their hearts, and in their minds I will write them,"
17 then He adds, "Their sins and their lawless deeds I will remember no more."
(NKJ) [BACK]

Matt. 21:33-44
31 Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.
32 Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.
33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.
36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.
37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: ‘De skola väl hava försyn för min son.’
38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: ‘Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.’
39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?»
41 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»
42 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: ‘Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon’?
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.»
44 »Och var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad, men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

33 "Hear another parable: There was a certain landowner who planted a vineyard and set a hedge around it, dug a winepress in it and built a tower. And he leased it to vinedressers and went into a far country.
34 "Now when vintage-time drew near, he sent his servants to the vinedressers, that they might receive its fruit.
35 "And the vinedressers took his servants, beat one, killed one, and stoned another.
36 "Again he sent other servants, more than the first, and they did likewise to them.
37 "Then last of all he sent his son to them, saying, 'They will respect my son.'
38 "But when the vinedressers saw the son, they said among themselves, 'This is the heir. Come, let us kill him and seize his inheritance.'
39 "So they took him and cast him out of the vineyard and killed him.
40 "Therefore, when the owner of the vineyard comes, what will he do to those vinedressers?"
41 They said to Him, "He will destroy those wicked men miserably, and lease his vineyard to other vinedressers who will render to him the fruits in their seasons."
42 Jesus said to them, "Have you never read in the Scriptures: 'The stone which the builders rejected has become the chief cornerstone. This was the Lord's doing, and it is marvelous in our eyes'?
43 "Therefore I say to you, the kingdom of God will be taken from you and given to a nation bearing the fruits of it.
44 "And whoever falls on this stone will be broken; but on whomever it falls, it will grind him to powder."
(NKJ)

Luk. 12:31-32
31 Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.
(Reformationsbibeln)

31 "But seek the kingdom of God, and all these things shall be added to you.
32 "Do not fear, little flock, for it is your Father's good pleasure to give you the kingdom.
(NKJ)

Luk. 22:28-30
28 Men ni är de som har stannat kvar hos mig i mina frestelser.
29 Och jag överlåter ett rike åt er, såsom min Fader har överlåtit det åt mig,
30 för att ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

28 "But you are those who have continued with Me in My trials.
29 "And I bestow upon you a kingdom, just as My Father bestowed one upon Me,
30 "that you may eat and drink at My table in My kingdom, and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel."
(NKJ) [BACK]

Matt 8:11-12
11 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
12 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.»

11 "And I say to you that many will come from east and west, and sit down with Abraham, Isaac, and Jacob in the kingdom of heaven.
12 "But the sons of the kingdom will be cast out into outer darkness. There will be weeping and gnashing of teeth."
(NKJ)

Matt. 19:27-29
27 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»
28 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
29 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.

27 Then Peter answered and said to Him, "See, we have left all and followed You. Therefore what shall we have?"
28 So Jesus said to them, "Assuredly I say to you, that in the regeneration, when the Son of Man sits on the throne of His glory, you who have followed Me will also sit on twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.
29 "And everyone who has left houses or brothers or sisters or father or mother or wife or children or lands, for My name's sake, shall receive a hundredfold, and inherit eternal life.
(NKJ)

Luk. 13:26-29
26 Och I skolen då säga: ‘Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.’
27 Men han skall svara: ‘Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’
28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.
29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.

26 "then you will begin to say, 'We ate and drank in Your presence, and You taught in our streets.'
27 "But He will say, 'I tell you I do not know you, where you are from. Depart from Me, all you workers of iniquity.'
28 "There will be weeping and gnashing of teeth, when you see Abraham and Isaac and Jacob and all the prophets in the kingdom of God, and yourselves thrust out.
29 "They will come from the east and the west, from the north and the south, and sit down in the kingdom of God.
(NKJ)

Joh. 10:16
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

16 "And other sheep I have which are not of this fold; them also I must bring, and they will hear My voice; and there will be one flock and one shepherd.
(NKJ)

Hebr. 11:39-40
39 Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;
40 ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

39 And all these, having obtained a good testimony through faith, did not receive the promise,
40 God having provided something better for us, that they should not be made perfect apart from us.
(NKJ) [BACK]

Rom 2:28-29
28 Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet.
29 Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.

28 For he is not a Jew who is one outwardly, nor is circumcision that which is outward in the flesh;
29 but he is a Jew who is one inwardly; and circumcision is that of the heart, in the Spirit, not in the letter; whose praise is not from men but from God.
(NKJ)

Rom 4:13-16
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,

13 For the promise that he would be the heir of the world was not to Abraham or to his seed through the law, but through the righteousness of faith.
14 For if those who are of the law are heirs, faith is made void and the promise made of no effect,
15 because the law brings about wrath; for where there is no law there is no transgression.
16 Therefore it is of faith that it might be according to grace, so that the promise might be sure to all the seed, not only to those who are of the law, but also to those who are of the faith of Abraham, who is the father of us all.
(NKJ)

Rom 9:6-8
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.

6 But it is not that the word of God has taken no effect. For they are not all Israel who are of Israel,
7 nor are they all children because they are the seed of Abraham; but, "In Isaac your seed shall be called."
8 That is, those who are the children of the flesh, these are not the children of God; but the children of the promise are counted as the seed.
(NKJ)

Hebr. 6:12-20
12 så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
13 Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv-eftersom han icke hade någon högre att svärja vid-
14 och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»
15 Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
16 Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
17 Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
18 Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
19 I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
20 dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».

12 that you do not become sluggish, but imitate those who through faith and patience inherit the promises.
13 For when God made a promise to Abraham, because He could swear by no one greater, He swore by Himself,
14 saying, "Surely blessing I will bless you, and multiplying I will multiply you."
15 And so, after he had patiently endured, he obtained the promise.
16 For men indeed swear by the greater, and an oath for confirmation is for them an end of all dispute.
17 Thus God, determining to show more abundantly to the heirs of promise the immutability of His counsel, confirmed it by an oath,
18 that by two immutable things, in which it is impossible for God to lie, we might have strong consolation, who have fled for refuge to lay hold of the hope set before us.
19 This hope we have as an anchor of the soul, both sure and steadfast, and which enters the Presence behind the veil,
20 where the forerunner has entered for us, even Jesus, having become High Priest forever according to the order of Melchizedek.
(NKJ) [BACK]

Rom 11:1-7
1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
3 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd. Men har den skett på grund av gärningar, så är det icke mer nåd; annars vore gärning icke mer gärning.
7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.

1 I say then, has God cast away His people? Certainly not! For I also am an Israelite, of the seed of Abraham, of the tribe of Benjamin.
2 God has not cast away His people whom He foreknew. Or do you not know what the Scripture says of Elijah, how he pleads with God against Israel, saying,
3 "Lord, they have killed Your prophets and torn down Your altars, and I alone am left, and they seek my life"?
4 But what does the divine response say to him? "I have reserved for Myself seven thousand men who have not bowed the knee to Baal."
5 Even so then, at this present time there is a remnant according to the election of grace.
6 And if by grace, then it is no longer of works; otherwise grace is no longer grace. But if it is of works, it is no longer grace; otherwise work is no longer work.
7 What then? Israel has not obtained what it seeks; but the elect have obtained it, and the rest were blinded.
(NKJ)

Rom 11:16-27
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»

16 For if the firstfruit is holy, the lump is also holy; and if the root is holy, so are the branches.
17 And if some of the branches were broken off, and you, being a wild olive tree, were grafted in among them, and with them became a partaker of the root and fatness of the olive tree,
18 do not boast against the branches. But if you do boast, remember that you do not support the root, but the root supports you.
19 You will say then, "Branches were broken off that I might be grafted in."
20 Well said. Because of unbelief they were broken off, and you stand by faith. Do not be haughty, but fear.
21 For if God did not spare the natural branches, He may not spare you either.
22 Therefore consider the goodness and severity of God: on those who fell, severity; but toward you, goodness, if you continue in His goodness. Otherwise you also will be cut off.
23 And they also, if they do not continue in unbelief, will be grafted in, for God is able to graft them in again.
24 For if you were cut out of the olive tree which is wild by nature, and were grafted contrary to nature into a cultivated olive tree, how much more will these, who are natural branches, be grafted into their own olive tree?
25 For I do not desire, brethren, that you should be ignorant of this mystery, lest you should be wise in your own opinion, that blindness in part has happened to Israel until the fullness of the Gentiles has come in.
26 And so all Israel will be saved, as it is written: "The Deliverer will come out of Zion, and He will turn away ungodliness from Jacob;
27 For this is My covenant with them, when I take away their sins."
(NKJ) [BACK]

Rom 1:16
16 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.

16 For I am not ashamed of the gospel of Christ, for it is the power of God to salvation for everyone who believes, for the Jew first and also for the Greek.
(NKJ)

Rom 15:8-12
8 Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus blivit en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att bekräfta de löften som hade givits åt fäderna;
9 hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighets skull. Så är ock skrivet: »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.»
10 Och åter heter det: »Jublen, I hedningar, med hans folk»;
11 så ock: »Loven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk.»
12 Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma, ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på honom skola hedningarna hoppas.»

8 Now I say that Jesus Christ has become a servant to the circumcision for the truth of God, to confirm the promises made to the fathers,
9 and that the Gentiles might glorify God for His mercy, as it is written: "For this reason I will confess to You among the Gentiles, and sing to Your name."
10 And again he says: "Rejoice, O Gentiles, with His people!"
11 And again: "Praise the Lord, all you Gentiles! Laud Him, all you peoples!"
12 And again, Isaiah says: "There shall be a root of Jesse; and He who shall rise to reign over the Gentiles, in Him the Gentiles shall hope."
(NKJ)

Rom 15:26-27
26 Macedonien och Akaja hava nämligen känt sig manade att göra ett sammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom.
27 Ja, därtill hava de känt sig manade; de stå också i skuld hos dem. Ty om hedningarna hava fått del i deras andliga goda, så äro de å sin sida skyldiga att vara dem till tjänst med sitt lekamliga goda. -

26 For it pleased those from Macedonia and Achaia to make a certain contribution for the poor among the saints who are in Jerusalem.
27 It pleased them indeed, and they are their debtors. For if the Gentiles have been partakers of their spiritual things, their duty is also to minister to them in material things.
(NKJ) [BACK]

Gal 3:6-29
6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

6 just as Abraham "believed God, and it was accounted to him for righteousness."
7 Therefore know that only those who are of faith are sons of Abraham.
8 And the Scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles by faith, preached the gospel to Abraham beforehand, saying, "In you all the nations shall be blessed."
9 So then those who are of faith are blessed with believing Abraham.
10 For as many as are of the works of the law are under the curse; for it is written, "Cursed is everyone who does not continue in all things which are written in the book of the law, to do them."
11 But that no one is justified by the law in the sight of God is evident, for "the just shall live by faith."
12 Yet the law is not of faith, but "the man who does them shall live by them."
13 Christ has redeemed us from the curse of the law, having become a curse for us (for it is written, "Cursed is everyone who hangs on a tree"),
14 that the blessing of Abraham might come upon the Gentiles in Christ Jesus, that we might receive the promise of the Spirit through faith.
15 Brethren, I speak in the manner of men: Though it is only a man's covenant, yet if it is confirmed, no one annuls or adds to it.
16 Now to Abraham and his Seed were the promises made. He does not say, "And to seeds," as of many, but as of one, "And to your Seed," who is Christ.
17 And this I say, that the law, which was four hundred and thirty years later, cannot annul the covenant that was confirmed before by God in Christ, that it should make the promise of no effect.
18 For if the inheritance is of the law, it is no longer of promise; but God gave it to Abraham by promise.
19 What purpose then does the law serve? It was added because of transgressions, till the Seed should come to whom the promise was made; and it was appointed through angels by the hand of a mediator.
20 Now a mediator does not mediate for one only, but God is one.
21 Is the law then against the promises of God? Certainly not! For if there had been a law given which could have given life, truly righteousness would have been by the law.
22 But the Scripture has confined all under sin, that the promise by faith in Jesus Christ might be given to those who believe.
23 But before faith came, we were kept under guard by the law, kept for the faith which would afterward be revealed.
24 Therefore the law was our tutor to bring us to Christ, that we might be justified by faith.
25 But after faith has come, we are no longer under a tutor.
26 For you are all sons of God through faith in Christ Jesus.
27 For as many of you as were baptized into Christ have put on Christ.
28 There is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free, there is neither male nor female; for you are all one in Christ Jesus.
29 And if you are Christ's, then you are Abraham's seed, and heirs according to the promise.
(NKJ) [BACK]

Gal 4:4-7
4 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 
6 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
7 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

4 But when the fullness of the time had come, God sent forth His Son, born of a woman, born under the law,
5 to redeem those who were under the law, that we might receive the adoption as sons.
6 And because you are sons, God has sent forth the Spirit of His Son into your hearts, crying out, "Abba, Father!"
7 Therefore you are no longer a slave but a son, and if a son, then an heir of God through Christ.
(NKJ)

Gal 6:15-16
15 Ty det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han är en ny skapelse.
16 Och över alla dem som komma att vandra efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja, över Guds Israel.

15 For in Christ Jesus neither circumcision nor uncircumcision avails anything, but a new creation.
16 And as many as walk according to this rule, peace and mercy be upon them, and upon the Israel of God.
(NKJ) [BACK]

Ef. 1:4-14
4 såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.
5 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
6 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.
7 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.
8 Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,
9 i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
10 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.
11 I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.
12 Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.
13 I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,
14 vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

4 just as He chose us in Him before the foundation of the world, that we should be holy and without blame before Him in love,
5 having predestined us to adoption as sons by Jesus Christ to Himself, according to the good pleasure of His will,
6 to the praise of the glory of His grace, by which He has made us accepted in the Beloved.
7 In Him we have redemption through His blood, the forgiveness of sins, according to the riches of His grace
8 which He made to abound toward us in all wisdom and prudence,
9 having made known to us the mystery of His will, according to His good pleasure which He purposed in Himself,
10 that in the dispensation of the fullness of the times He might gather together in one all things in Christ, both which are in heaven and which are on earth-- in Him.
11 In Him also we have obtained an inheritance, being predestined according to the purpose of Him who works all things according to the counsel of His will,
12 that we who first trusted in Christ should be to the praise of His glory.
13 In Him you also trusted, after you heard the word of truth, the gospel of your salvation; in whom also, having believed, you were sealed with the Holy Spirit of promise,
14 who is the guarantee of our inheritance until the redemption of the purchased possession, to the praise of His glory.
(NKJ)

Ef. 3:14-15
14 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern -
15 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn -

14 For this reason I bow my knees to the Father of our Lord Jesus Christ,
15 from whom the whole family in heaven and earth is named,
(NKJ)

Ef. 4:4-10
4 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse-
5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,
6 han som är över alla, genom alla och i alla.
7 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.
8 Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»
9 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?
10 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.

4 There is one body and one Spirit, just as you were called in one hope of your calling; 5 one Lord, one faith, one baptism;
6 one God and Father of all, who is above all, and through all, and in you all.
7 But to each one of us grace was given according to the measure of Christ's gift.
8 Therefore He says: "When He ascended on high, he led captivity captive, and gave gifts to men."
9 (Now this, "He ascended"-- what does it mean but that He also first descended into the lower parts of the earth?
10 He who descended is also the One who ascended far above all the heavens, that He might fill all things.)
(NKJ) [BACK]

Ef. 2:11-22
11 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet-
12 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
13 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
14 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
15 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid,
16 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.
17 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära.
18 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
20 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
21 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
22 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.

11 Therefore remember that you, once Gentiles in the flesh--who are called Uncircumcision by what is called the Circumcision made in the flesh by hands--
12 that at that time you were without Christ, being aliens from the commonwealth of Israel and strangers from the covenants of promise, having no hope and without God in the world.
13 But now in Christ Jesus you who once were far off have been brought near by the blood of Christ.
14 For He Himself is our peace, who has made both one, and has broken down the middle wall of separation,
15 having abolished in His flesh the enmity, that is, the law of commandments contained in ordinances, so as to create in Himself one new man from the two, thus making peace,
16 and that He might reconcile them both to God in one body through the cross, thereby putting to death the enmity.
17 And He came and preached peace to you who were afar off and to those who were near.
18 For through Him we both have access by one Spirit to the Father.
19 Now, therefore, you are no longer strangers and foreigners, but fellow citizens with the saints and members of the household of God,
20 having been built on the foundation of the apostles and prophets, Jesus Christ Himself being the chief corner stone,
21 in whom the whole building, being joined together, grows into a holy temple in the Lord,
22 in whom you also are being built together for a dwelling place of God in the Spirit.
(NKJ)

Ef. 3:4-6
4 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet,
5 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter.
6 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet-detta genom evangelium,

4 by which, when you read, you may understand my knowledge in the mystery of Christ),
5 which in other ages was not made known to the sons of men, as it has now been revealed by the Spirit to His holy apostles and prophets:
6 that the Gentiles should be fellow heirs, of the same body, and partakers of His promise in Christ through the gospel,
(NKJ) [BACK]