Församlingen i det Gamla Testamentet
Del 2 - LXX, Psalm 22 & Hebr 2
Tim Warner - Jan. 2003 - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av
Fred Örtegren juli 2004 ![]()
Klicka på linjen för att gå till Introduktion och
Start
Jes. 28 innehåller en profetia om judarnas "förbund med döden", det förbund som de gjorde med Rom för att döda Jesus. Där refereras också till det beklagliga tillståndet hos det judiska ledarskapet vid Kristi tid på jorden. Där profeteras om Guds straff över Israel som kom att inträffa år 70 e.Kr. Här återfinns också profetian om tungotalet som först uppfylldes på Pingstdagen. Här refereras det till Jesus som församlingens grundsten och till församlingen som de som som förtröstar på honom.
A. Tillståndet hos det judiska
ledarskapet.
Jes.28 nämns dessa "bespottare, I som råden över folket
här i Jerusalem." (v.14). De här var fariséerna, de skriftlärde, tillsammans
med de ledande prästerna. Jesaja målar en bild av det judiska ledarskapet som
druckna präster "här raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; både
präster och profeter ragla av starka drycker, ... de raglar när de profetera, de
vackla, när de skipa rätt. Ja, alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren
fläck finnes." (v.7-8).
B. Guds dom över Israel.
Den här profetian
förutsade Guds dom över Israel på grund av deras överenskommelse med romarna att
döda Jesus. "Eftersom I sägen: Vi hava slutit ett förbund med döden, med
dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en
översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår
tillflykt och falskheten till vårt beskärm" (v.15). De judiska ledarna
försökte att blidka romarna genom att överlämna och låta dem korsfästa judarnas
Konung. Men, i slutänden var det ändå romarna som förstörde Jerusalem och gjorde
slut på prästerskapet. Att de offrat Jesus för att uppehålla freden med Rom var
dem till ingen hjälp år 70 e Kr. (Joh.11:49-53). "Och jag skall låta rätten
vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder
lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. Och edert förbund med
döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå;
när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då skolen I varda
nedtrampade." (v.17-18)
C. "Tungotalet" som tecknet på Guds hotande dom över
det trolösa Israel.
En intressant iakttagelse är att manifestationen av
"tungotalet" bland de kristna, från pingstdagen fram till år 70 e.Kr., var
tecknet på Guds överhängande dom " - Ja väl, genom stammande läppar och på
ett främmande tungomål skall han tala till detta folk, han som en gång sade till
dem: "Här är vilostaden, låten den trötte få vila; här är vederkvickelsens ort."
Men sådant ville de icke höra. Så skall då HERRENS ord bliva för dem "gnat på
gnat, gnat på gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där". Och så
skola de, bäst de gå där, falla baklänges och krossas, varda snärjda och
fångade." (v.11-13). Paulus citerade den här texten i 1 Kor.14 när han
förklarade syftet med tungotalet som en Andens gåva. Paulus skrev: "Det är
skrivet i lagen: "Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars
läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig,
säger Herren." Alltså äro "tungomålen" ett tecken, ej för dem som tro, utan för
dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan
för dem som tro." (1 Kor.14:21-22). Genom att citera den här texten så
förklarade Paulus att Jesajas profetia angående tungotalet, som tecknet för Guds
kommande dom över det trolösa Israel, var framställt i församlingarna. Det var
till ett tecken för den icke troende delen av Israel att domen var på väg att
komma.
Jesaja profeterade till och med över vad troende skulle komma att säga i dessa främmande språk. I Apostlagärningarna finns det nedtecknat vad judarna i Jerusalem hörde på pingstdagen genom dessa främmande tungomål, nämligen "Guds underbara gärningar". Vilka var då dess Guds underbara gärningar? Jesaja berättar för oss. "- Ja väl, genom stammande läppar och på ett främmande tungomål skall han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: "Här är vilostaden, låten den trötte få vila; här är vederkvickelsens ort". Men sådant ville de icke höra." På pingstdagen talade lärjungarna med främmande tungomål som var välkända för de judar i diasporan som hade kommit samman för att delta i pingsthögtiden. Petrus och de andra talade i tungor och sade, "Här är vilostaden, låten den trötte få vila" och "här är vederkvickelsens ort". Vilken "vila"? Vilken "vederkvickelse"? Evangeliet givetvis! Jesus sade:
Matt. 11:28-30
Mat 11:28 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.
Mat 11:29 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.
Mat 11:30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
D. Församlingens grundsten
I den här profetian,
beskriver också Jesaja på vilket sätt som Jesus undervisade det judiska folket
under sin tjänst. "Så skall då HERRENS ord bliva för dem "gnat på gnat, gnat på
gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där". Och så skola de, bäst
de gå där, falla baklänges och krossas, varda snärjda och fångade." (v.13). Det
kan synas märkligt att HERRENS ord som för dem var "gnat på gnat" [bud på bud;
FB. precept upon precept; KJV]; "prat på prat", skulle ha syftat till att de
skulle falla baklänges, och bli "snärjda och fångade". Men det här var exakt vad
Jesus angav som skäl till varför han talade till den judiska nationen i
liknelser, "för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma,
och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och
undfå förlåtelse'." (Mark.4:12). Israel var delvis förblindat så att
korsfästelsen skulle kunna komma att ske. Men en kvarleva av Israel förtröstade
på honom. Jesaja skrev, "därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt
i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som
tror på den behöver icke fly." (v.16).
Citat från det Nya Testamentet
| Jes 28:4-18 Och det går med hans strålande härlighets
vissnande blomma på bergshjässan ovan den bördiga dalen, såsom det går med
ett fikon därnere, ett som har mognat före sommarskörden: så snart någon
får syn därpå, slukar han det, medan han ännu har det i sin hand.
Jes 28:5 På den tiden skall HERREN Sebaot bliva en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk; Jes 28:6 och han skall bliva en rättens ande för den som skipar rätt, och en starkhetsmakt för dem som driva fienden på porten. Jes 28:7 Men också här raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; både präster och profeter ragla av starka drycker, de äro överlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, när de profetera, de vackla, när de skipa rätt. Jes 28:8 Ja, alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren fläck finnes. Jes 28:9 - "Vem är det då han vill lära förstånd, och vem skall han få att giva akt på sin predikan? Äro vi då nyss avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet? Jes 28:10 Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där!" Jes 28:11 - Ja väl, genom stammande läppar och på ett främmande tungomål skall han tala till detta folk, Jes 28:12 han som en gång sade till dem: "Här är vilostaden, låten den trötte få vila; här är vederkvickelsens ort." Men sådant ville de icke höra. Jes 28:13 Så skall då HERRENS ord bliva för dem "gnat på gnat, gnat på gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där". Och så skola de, bäst de gå där, falla baklänges och krossas, varda snärjda och fångade. Jes 28:14 Hören därför HERRENS ord, I bespottare, I som råden över folket här i Jerusalem. Jes 28:15 Eftersom I sägen: "Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm", Jes. 28:16 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly. Jes. 28:17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. Isa 28:18 Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då solen I varda nedtrampade. Jes 8:14 Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller. Ps 118:21-23 Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning. Ps 118:22 Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten. Ps 118:23 Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.
Isa 28:4-18 Isaiah 8:14 Psalm 118:21-23 |
1Kor 14:21-22 Det är skrivet i lagen: "Genom människor med främmande tungomål och genom
främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola
de höra på mig, säger Herren."
1Kor 14:22 Alltså äro "tungomålen" ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.
Rom 9:31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag. Rom 9:32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen, Rom 9:33 såsom det är skrivet: "Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam." Rom 10:9-13 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Rom 10:10 Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. Rom 10:11 Skriften säger ju: "Ingen som tror på honom skall komma på skam." Rom 10:12 Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som åkalla honom. Rom 10:13 Ty "var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst". 1Kor 3:11 Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; Ef. 2:19-20 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, Ef 2:20 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, 1Pet 2:4-8 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är "utvald och dyrbar"; 1Pet 2:5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett "heligt prästerskap", som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud. 1Pet 2:6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: "Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam." 1Pet 2:7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro "har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten", 1Pet 2:8 som är "en stötesten och en klippa till fall". Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
Rom 9:30-33 Rom 10:9-13 1 Cor 3:11 Eph 2:19-20 1 Peter 2:4-8 |
I Rom 9:33, kombinerar Paulus Jes. 28:16 & Jes. 8:14 till en enda mening. Petrus citerar också båda dessa bibelställen i 1 Petr.2:4-8. Vi skall se närmare på Jes.8 i del III.
Jes.28 talar om Israel på två sätt. Dels finns där den icke troende majoriteten inklusive det upproriska ledarskapet. Dels finns där också kvarlevan. I vers 5 kallas de för "kvarlevan av hans folk" Medan straffdomen skall komma över den upproriska nationen, så "skall HERREN Sebaot bliva en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk" Israel. NT lär, som vi senare kommer att se i den här serien, att kvarlevan är församlingen.
Återigen har vi sett att NT:s författare otvunget tillämpar GT:s profetiska texter - speciellt givna till Israel - på församlingen. Ovanstående texter handlar speciellt om födelsen av Jesu församling mitt bland ett icke troende Israel, men med kärnan av församlingen bestående av Israels kvarleva förtröstande på "den dyrbara hörnstenen". Resten av Israel var på väg mot den straffdom som skulle komma att drabba dem via deras bundsförvanter - romarna.
Go to: The Church in the Old Testament - Part III
Klicka på linjen för att gå hem ![]()
Klicka på linjen för att gå till Introduktion och
Start