Main Menu

Problemet:
Också den sporadiske läsaren av Bibeln ser att GT och NT presenterar skilda program för hur Gud möter människan. Bibeln nämner också att det förhåller sig på det sättet. I prologen till Johannesevangeliet så konstaterar Johannes den skillnaden när han skriver, "ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus". Hebréerbrevet börjar med ett liknande uttalande, "Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen". Hela Hebréerbrevet fortsätter med att jämföra och kontrastera det "bättre förbundet" visavi Lagen som blev given genom Moses. Kristendomen måste sammanlänka de båda Testamentena för att omfamna hela Bibeln som Guds Ord. Den oförenlighet som synes föreligga mellan det Gamla och det Nya testamentet har lett till att flera olika teologiska system har utformats.

Jesus och apostlarna lämnade över ett komplett system som harmoniserade både det Gamla och det Nya Testamentet. Men redan från första början så fanns det de som tog sig för med att, utifrån sina människoformade filosofier, färga hur de såg på Skrifterna. Dessa uppträdde precis på det sätt som Paulus i Apg. 20 varnat de äldste Efesos för att det efter hans bortgång skulle komma att uppträda falska lärare, som skulle "tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig". Därför kom de tidiga kristna ortodoxa församlingarna att befinna sig vara omgivna av ett varierat utbud av falska pseudo-kristna, så kallade gnostiska kulter. De blev tvingade till att försvara den pristina tron mot dessa villfarelser som sprang fram och hotade att förkväva Guds Ord, och den tidiga församlingen. Medan kampen mot villfarelserna var svår och ofta utsatte den tidiga församlingen för en hel del svårigheter, så pressades den ortodoxa församlingen till att finslipa en kristen apologetik, och att sammanfatta och nedteckna Apostlarnas muntliga undervisning.  

Den Judiska lösningen
Skiljaktigheterna mellan Testamentena var inte något problem för judarna. De valde helt enkelt att förkasta Jesus Kristus och hela det Nya Testamentet. Enligt judarna så representerade det Nya Testamentet en falsk religion som utövades av anhängarna till en avrättad förbrytare. Den "Fader" som Jesus förkunnade var enligt judiskt tänkande inte identisk med Israels Gud. De såg på Jesus från Nasaret som en bedragare.

Den "mystiska" lösningen - gnosticism:
Gnostikerna utgjordes av ett antal kulter som likt sekter hävdade sig vara kristna, men som förkastade det mesta av de kristna grunderna. En del av dessa sekter utvecklades mycket tidigt, ännu medan Johannes fortfarande levde. De tillväxte sedan starkt under andra århundradet och kom att bli ett verkligt problem för de ortodoxa församlingarna. Många av dem hade sitt hem i Alexandria i Egypten, centralorten för filosofi och mystiskt tänkande. Johannesprologen (Joh. 1:1-)  och Johannes första och andra brev tar itu med en tidig form av gnosticism. Gnostikerna var mystiker, starkt influerade av grekiska filosofer, i synnerhet då av Platon. Den Gnostiska världsbilden var vertikal. Grekiskt tänkande såg kosmos som engagerat i en dualistisk kamp mellan himmel och hades, med den fysiska skapelsen inklämd däremellan, involverad i deras kosmiska strid. Den primära premissen inom gnosticismen är att materien (den konkreta skapelsen och fysiska verkligheten) i sitt väsen är ond. Det vill säga att källan till all den ondska som vi finner runt omkring oss emanerar från den fysiska materien. "Frälsningen" eller undflykten från ondskans inflytande uppnås då genom att man flyr den fysiska skapelsen. Därvid uppnår man en högre andlig himmelsk verklighet som de benämnde för "pleroma" (grekiskan för "helhet"). Gnostikerna såg på jorden och den fysiska verkligheten som en lägre fördärvad existensform. Uppnåendet av det högre kosmiska målet genom befrielsen från den fysiska skapelsens band, var för dem det yttersta målet. Detta mål kunde endast uppnås genom att man mottog en mystisk "gnosis" (fördold kunskap), förmedlad med hjälp från andliga väsen som man kallade för "aeoner".

Eftersom gnostiker såg på skapelsen som fördärvad och ond, så tänkte de sig att Skaparen (Judarnas Gud) var en ofullkomlig gud som bundit människan med sina lagar och som själviskt krävde att dyrkas. De hävdade att Gamla Testamentets Gud inte var identisk med den "Fader" som Jesu förkunnade, utan var en lägre gud, en ofullkomlig och korrupt "aeon". De gjorde sig av med problemet att harmonisera det Gamla och Nya Testamentet genom att förkunna en dikotomi mellan sinsemellan stridande "gudar" med fullständigt oförenliga program. 

En av de mest välkända av de gnostiska kulterna, Marcions efterföljare, hävdade att enbart Paulus brev och Lukas evangelium var inspirerade. De använde sig av Paulus förklaring av "mysteriet" till att hävda att den nya uppenbarelsen som gnosticismen sades vara, inte var profetiskt förutsagd i det Gamla Testamentet. De förkastade helt och hållet det Gamla Testamentets koncept om en återställelse av skapelsen och Gudsrikets jordiska kommande. Däremot förde de fram visionen om en kosmisk destination för några speciellt "utvalda", vilka, den oskickliga skapar-aeonen till trotts, hade blivit begåvade med en gudomlig gnista inom sig. Eftersom gnostikerna med vämjelse föraktade den materiella skapelsen så var det naturligt för dem att förneka kroppens uppståndelse, och ett bokstavligt kommande jordiskt Kristi rike, på en återställd jord. Gnostiker förlitade sig huvudsakligen på allegoriska Bibeltolkningar. Enligt dem så var Skriftens verkliga sanningar hemliga, och avsedda endast för de upplysta och "utvalda". Gnosticismens hemligheter var därför inte tillgängliga utifrån en normal bokstavlig läsning och förståelse av Bibelns texter.  

Den ortodoxa lösningen - kiliasm:
Tidiga ortodoxa kristna skriftställare tillbakavisade gnostikernas approach, och insisterade på att hålla fast vid den tro som apostlarna hade överlämnat. Irenaeus (AD120-202) skrev fyra volymer i vilka han katalogiserade och tillbakavisade olika gnostiska kulters trosläror. Hans approach var att demonstrera den HARMONI som finns mellan det Gamla och det Nya Testamentet. Han bevisade från ett stort antal Bibelställen citat och logiska argument att den nuvarande tidshushållningen var profetiskt förutsagd i det Gamla Testamentet, som nästa steg i en enda progressiv plan för mänsklighetens återlösning. För de tidiga ortodoxa kristna var "mysteriet" det evangelium som fanns inneslutet i det Gamla Testamentet, och som hade varit gömt där på ett sådant sätt att det inte kunde förstås förrän då Jesus visade sina lärjungar därpå. Nu genom församlingen har det blivit känt också bland alla andra folk. "Mysteriet" var därefter inte längre fördolt.

Gnostikerna försökte uppnå en högre kosmisk verklighet och att undfly den lägre fysiska skapelsen genom ett fortsatt inhämtande av mystisk kunskap. De ortodoxa kristna (och judarna) hade däremot en horisontell syn på tillvaron. De såg på människans existens som uppdelad i successiva tidsåldrar inom den skapade ordningen. De trodde att de heligas destination var Kristi tillkommande eskatologiska rike. Deras hopp bestod inte av en andlig existens i "pleroman", utan de såg fram emot "de tider när allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun" (Apg. 3:21). Det vill säga, återlösningen av den fysiska skapelsen vid ankomsten Kristi rike. Denna teologi kallades för "kiliasm" (kil'-E-az-um) efter det grekiska ordet ""chilia" (kil'-E-a) som betyder "millennium". Den kallades så av senare skrivare eftersom man tolkade de 1000 åren "millennium" i Upp. 20 bokstavligt.

Ortodox kristendom skiljde sig fundamentalt från gnosticism med avseende på sina grundläggande premisser. Skapelsen var ett verk av Gud, och var från början "god". Gud kom in i sin skapelse, och påbörjade återställelseverket genom inkarnationen av Kristus, Gudsmänniskan. Destinationen för den kristnes fysiska kropp var att den skulle frälsas. Det kallades för "uppståndelse". Så var också den övriga skapelsen destinerad för återställelse, och tillsammans med den återställda skapelsen skulle sedan den uppståndne människan komma att få åtnjuta innerlig och konkret gemenskap med sin Skapare.

De ortodoxa skriftställarna använde sig av den bokstavliga metoden vid tolkningen av båda Testamentena till stöd för sin position. Några av dem hämtade dessutom ytterligare stöd från "förebilder" ur det Gamla Testamentet, men kännetecknande nog inte på bekostnad av den bokstavliga tolkningen. (Ibland så har detta blivit missförstått som att de därvid skulle ha använt sig av allegoriska tolkningar, på bekostnad av den bokstavliga meningen). De uppmärksammade emellertid att det "mysterium" som Paulus skrev om, bestod av evangeliet, som också fanns i det Gamla Testamentet men som där var fördolt så att det inte kunde förstås förrän när Kristus kom och visade sina apostlar därpå, och sände ut dem till alla folk med de goda nyheterna om riket.

Origenes lösning - semi-gnosticism:
Den ortodoxa uppfattningen om skapelsen och dess mål uppfattades inte som särskilt attraktiv av de skolade grekerna. Tanken på att den materiella skapelsen skulle komma att bli återlöst, och att de troendes kroppar skulle komma att återuppstå i en materiell form, sågs som ren dårskap av de intellektuella som var skolade i grekisk filosofi. Origenes, en författare under tredje århundradet, verksam i Alexandria, försökte sig på att smälta samman kristen ortodoxi med samma dualistiska grekiska filosofier som drev det gnostiska tänkandet. Origenes var väl förtrogen med både grekisk filosofi och kristendom. Han ville göra kristendomen mer accepterbar för studeranden av grekisk filosofi. Därvid avlägsnade han sig långt bortom vad apostlarnas och profeternas undervisat. Genom att använda sig av en allegorisk tolkning av GT så läste han in Platons filosofi i Skrifterna. Origenes teologi uppfattades därför av de sedan barnsben i den grekiska kulturen och filosofin inskolade hednakristna som att den innehöll en familjär grundton och till synes som att den var i harmoni både med Bibeln och med de välkända grekiska poeterna. Men, Origenes allegoriska metodologi undergrävde på ett subtilt sätt själva grundstrukturen i ortodoxin. Genom Origenes skickliga stilistiska förmåga, hans påbjudande av grekisk filosofi, och hans oförtäckta iver att övertala de intellektuella, så blev resultatet av hans inflytande att kristna tänkare började avlägsna sig från kiliasm.

Även om Origenes höll fast vid tron på att bägge Testamentena bekände en och samme Gud, så accepterade han gnosticismens tanke angående den "kosmiska destinationen". Han opponerade sig därför emot de tidigare ortodoxa författarnas eskatologiska syn om ett kommande fysiskt Kristi rike. Hans världsbild var i hög grad vertikal, i likhet med gnostikernas och de grekiska filosofernas. Origenes var en lärare, och rektor för den Alexandrinska skolan. Hans teologi formades utifrån en lärares sätt att tänka. Origenes undervisade att hela skapelsen var att likna vid ett klassrum, syftande till att utbilda mänskligheten. Guds handlande med människan inom skapelsen utgjorde en fostrande mognadsprocess som syftade till att göra henne lämpad för tillvaron i vad som var hennes kosmiska destination. Origenes trodde att själen existerade före födelsen, men att den blev sänd till jorden för att bli övad i det fysiska riket. Detta tjänade som en förberedelse för att kunna fulländas i sin "kosmiska" roll, efter fullbordad träning här nere. Han förnekade uppståndelsen av de frälstas kroppar. Och han lärde att alla, inklusive Satan! skulle komma att bli frälsta, och till slut nå upp till sin kosmiska destination.

Origenes anses som fadern till den typ av allegorisk tolkning av Skriften som sker på bekostnad av dess bokstavliga betydelsen. På grund av Origenes kom den typen av allegoriska tolkningar som tidigare nästan enbart förekommit bland gnostikerna, att bli accepterade i vida kretsar. Det var Origenes och hans Alexandrinska skola som fick många församlingar att lämna den pristina tron för att anta en hybridiserad ortodox-hellenistisk tro. Medan gnosticismen i sig, med dess absurda spekulationer var ett yttre problem för de av apostlarna grundade församlingarna, så kom Origenes att föra in en del av gnosticismens mer subtila tänkande och antaganden in i kristenhetens huvudfåra.

Augustinus lösning - amillenialism: 
Augustinus (4:e århundradet) var utan tvivel starkt influerad av Origenes, men han var mer ortodox. Till skillnad mot Origenes så höll han fast vid kroppens fysiska uppståndelse. I korthet kan det vidare sägas att det var han som utarbetade vad som idag kallas för "amillenialism". Augustinus världsbild var både vertikal och horisontell. Han såg historien komma till sin fulländning vid Kristi återkomst. Då skulle alla människor antingen för evigt komma att förflyttas antingen till himmelen eller till helvetet. Likt Origenes och gnostikerna så trodde han inte heller på ett framtida materiellt och jordiskt Kristi rike, eller på en framtida återlöst och återställd skapelse.

Augustinus använde sig av en tvåsidig tolkningsmetod. Mycket ofta så tolkade han Skriften bokstavligt, och bitvis tämligen ortodoxt. Men när det kom till det profetiska i det Gamla Testamentet, och speciellt i sammanhang där jordens återställelse och Guds rike berördes, så kände han sig fri att allegorisera Skrifterna. Augustinus influens dominerade kristenheten från det fjärde århundradet, och dominerar fortfarande både katolicismen och den reformerade teologin inom stora delar av protestantismen. Hans lära angående de frälstas kosmiska destination har i många kristnas föreställning förblivit ett av kristendomens fundamenta.

Darbys lösning - dispensationnalism:
Reformationen gjorde sig av med en hel del villfarande katolsk teologi, men den övergripande synen på kosmologin övertogs oförändrad. Augustinus idéer som hade stått sig under ett årtusende fortsatte att undervisas inom de reformerade kyrkorna. Förändringar började emellertid att komma i början av det nittonde århundradet. John Nelson Darby, grundande medlem av Plymouth Bröderna, lade märke till det fel som hade begåtts genom att man tolkat profetiorna i det Gamla Testamentet allegoriskt. Han insisterade på att använda en mer bokstavlig metod. Emellertid så kom också han att ställas inför det ursprungliga problemet. Gud hade handlat annorlunda med Israel under det Gamla Testamentet än med församlingen under det nya Testamentet. De återlöstas destination var enligt det Gamla Testamentet Kristi kommande rike, och skapelsens återställelse. Ändå såg inte Darby några skäl till att ifrågasätta Augustinus koncept om en himmelsk destination för församlingen. Darbys lösning var att hävda en fullständig åtskillnad mellan Israel och församlingen. Före Darby så hade kristna alltid ansett att "församlingen" inkluderade alla de återlösta, inklusive det Gamla Testamentets heliga. Darby uppfann två klasser av "utvalda", ett "jordiskt folk" som passade ihop med hoppet om ett Messianskt rike, och ett "himmelskt folk" som han menade var förenligt med det "himmelska hoppet" i Augustinus synsätt.

Enligt vår uppskattning så gjorde Darby en hel del gott genom att återinföra den bokstavliga metoden, och att tillämpa den vid tolkningen av det profetiska, och att därmed åter popularisera den tidiga synen på ett bokstavligt tusenårsrike (en position som numera benämns för "premillennialism"). Darby var emellertid fortfarande influerad av sin amillennialistiskt - Augustinianska bakgrund från den Anglikanska Kyrkan. Idén om den "kosmiska destinationen" som hade räknats som en grundläggande del av den kristna teologin sedan det fjärde århundradet, förblev orubbligt fast i Darbys tänkande. Genom återupptäckten av den bokstavliga tolkningsmetoden och genom att tillämpa den på det Gamla Testamentet, fortsatt fasthållande vid amillennialismens idé om den "kosmiska destinationen", och genom en fortsatt användning av allegori, när det gällde "församlingen"¹, tvingades Darby för att kunna förklara de två till synes radikalt skilda destinationerna för de utvalda, att utarbeta en dikotomi mellan Israel och församlingen. Vi anser att dispensationalismen var ett steg i rätt riktning, men Darby begick ett misstag när han helt enkelt bara antog amillennialismens "kosmiska destination" för församlingen, ursprungligen ett lånegods från gnosticismen. För att kunna harmonisera sin bokstavliga tolkning av det Gamla Testamentet med sin Augustinska syn på det Nya Testamentet, tvingades Darby att ta till en del av det dualistiska tänkande som en av kristendomens tidigaste heretiker, Marcion, använt sig av. Detta inkluderar Marcions syn att Paulus exklusivt skulle ha varit "mysteriets" apostel och att "mysteriet" inte hade någon som helst bakgrund i det Gamla Testamentets Skrifter som sades beröra ett annat folk och program.² Darby tog emellertid inte ut steget lika extremt som Marcion gjort, genom att göra en åtskillnad mellan judarnas Gud och de kristnas Gud. Vi är emellertid inte ensamma om at ha lagt märke till hur Darby adopterade en del av Marcions tänkande.

"Marcions undervisning innehåller en del likheter med dispensationalismens läror, som de undervisades av några sentida protestanter som J. N. Darby (1800-1882). Båda såg den sanna församlingen, som enligt deras definition, i ett visst avseende, befann sig stående utanför världshistorien; båda menade att en lag hade getts till judarna, och att de kristna levde under en annan lag (eller dispensation), under nåden,"³

PFRS lösning - Ett återvändande till "kiliasm"/ Progressiv dispensationalism: 
I linje med hela syftet för "The Pristine Faith Restoration Society", som ju är att upptäcka och restaurera den tidigaste kristna traditionen, så måste vi förstås ställa oss bakom och försvara det som vi funnit vara de tidigaste kristnas syn beträffande de heligas destination. Vårt "systen" om man vill kalla det så, kan ses som en radikal modifikation av Darbys dispensationalism, kallad för "progressiv dispensationalism" (pd). Låt inte namnet skrämma dig. Pd innebär bara ett återvändande till den tidiga församlingens "kiliasm", läran om tusenårsriket, som man trodde på innan man influerad av grekiskt tänkande lämnade sitt tidiga hopp om en återupprättad skapelse. Darby var den som tog det första avgörande steget genom att anlägga ett bokstavligt approach till profetian i det Gamla Testamentet. Vi tar bara nästa steg som för vår teologi in i linje med den tidiga församlingens (och Bibelns) syn. Progressiv dispensationalism håller sig till en enda progressiv återlösningsplan inkluderande både Israel och hedningar, och hela skapelsen. Pd lär att det finns en enda gemensam destination för alla de återlösta - Kristi eskatologiska rike och en restaurerad skapelse. Och den tolkar Gamla Testamentets löften till Israel bokstavligt, att dessa löften kommer att förverkligas i det tillkommande fysiska riket. Progressiv dispensationalism förmår att tillämpa en konsistent hermeneutik i båda Testamentena, och förklarar skillnaderna mellan hur Gud handlar med Israel som en nation och med hela församlingen som en återlöst kropp. Progressiv dispensationalism gör det här på samma sätt som Irenaeus gjorde under det andra århundradet när han vederlade Marcion och andra gnostiker. Det sker genom att illustrera att den nuvarande "församlingen" var profetiskt - om än i en slags kryptisk form (ett mysterium) - förutsagd, i det Gamla Testamentet. Jesus förklarade det här mysteriet för apostlarna utifrån det Gamla Testamentets Skrifter. Progressiv dispensationalism stöder sig starkt på de aktuella tolkningarna av det Gamla Testamentet som görs av det Nya Testamentets författare.

Vi vill i de följande artiklarna presentera de bibliska argumenten till stöd för progressiv dispensationalism. De här artiklar skrevs som primärt riktade till traditionella dispensationalister och kommer lättast att kunna förstås av de med den bakgrunden (vilket också är den här författarens bakgrund). Men även amillennialister kommer säkerligen också att finna artiklarna vara informativa och till hjälp. Vårt syfte är inte att bryta ner konkurrerande system som företräds av andra kristna. Snarare är det vår önskan att bygga vår sak utifrån en positiv exposition av Guds Ord. Ibland tvingas vi därvid att peka ut felaktigheter i andra system. Vår premiss är därvid den att vår syn är historiskt sett den äldsta kristna synen och även den syn som är mest i överensstämmelse med den naturliga läsningen av båda Testamentena. Artiklarna återfinns listade i den vänstra kolumnen. (ö.a. Överst i svensk översättning och därunder de engelska originalen.)

Gå till Freds hemsida