Main Menu

Gudsriket i berättelserna om Jesu födelse
Den första händelse som skildras i det Nya Testamentet är Jesu födelse. Sammanvävt med dessa födelseskildringar i Matteus och Lukas refereras det rikligt till Kristi kommande Gudsrike. Där ges större betoning på det faktum att Jesus som Messias, skall komma att regera som Kung än på hans roll som Försonare. 

Nya Testamentet börjar med följande påstående. "Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla." (Matt. 1:1). Detta uttalande avser att visa på att Jesus skulle uppfylla två olika förbund. Titeln "Abrahams son" refererar till det förbund som Gud gjort med Abraham, att alla folk på jorden skulle bli välsignade genom en som skulle utgå från hans säd. Det här löftet gäller både judars och hedningars frälsning. Något som Paulus med all tydlighet förklarar i Gal. 3. Titeln "Davids son", refererar däremot till det förbund som Gud slöt med David, att en av hans efterkommande skulle komma att sitta på Davids tron och regera nationen Israel för evig tid. Lukas återger i sin skildring av Jesu Kristi födelse, Gabriels budskap till Maria med följande lydelse: 

Luk. 1:31-33

31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

Barnet Jesus var bestämt till att regera över Israel, och hans rike kommer att bestå för evigt. Gabriel syftade på Jesajas profetia om den kommande "Kristus", den Smorde.

Jes. 9:6-7

6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

Vi visade i den föregående artikeln på att uttrycket "Davids tron" uteslutande användes som refererande till det politiska kungliga styret av nationen Israel. Israels kungar som var av Davids säd var alla  satta till att regera på "Davids tron", (jmf. 2 Sam. 3:10, 1 Kon 2:12,24,45, Jer. 17:25, Jer. 22:2,4,30, Jer. 29:16, Jer. 36:30). Jesajas profetia att barnet skulle komma att sitta på "hans fader Davids tron" (Lukas 1:32), är ett löfte om en politisk Kung för nationen Israel. Att Gabriel citerade bibelstället och tillämpade det på barnet i Marias moderliv, bevisar att Jesus var profetiskt förutbestämd till att vara Israels Kung. 

I båda dessa profetior annonserades Kristi födelse tillsammans med proklamationen av Hans kommande Gudsrike. Änglakörens annonserade till herdarna, "Frid på jorden", ock refererande också därvid till Hans Rike, (Luk 2:14). 

Luk. 2:14

»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

De vise männen kom för att se "den nyfödde judakonungen" (Matt:2:2). Faktum är att Herodes massaker på de späda barnen var ett försök att att förhindra fullbordandet av det Messianska rikets tillkommelse. Också Sakarias, Johannes döparens far profeterade angående detta hopp.

Luk. 1:68-74

68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

Referensen till förbundet med Abraham och ett Israel levande i fred, är en tydlig referens som utgår från de Gammaltestamentliga löftena om Gudsriket. 

"Kristus"
NT:s skildringar av Jesu födelse ger stort utrymme åt att presentera honom som den utlovade "Kristus". 

"The Christ"
A big part of the birth narratives is the anouncement of Jesus' being the promised "Christ." "For there is born to you this day in the city of David a Savior, who is Christ the Lord."  

Luk. 2:11

11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias [ Christ; KJV, Kristus; RB], Herren.

Titeln "Kristus" refererar speciellt till det Davidiska förbundet. "Kristus" är den svenska transkriberingen av det grekiska "Christos", som betyder "Smord" eller "den Smorde". Den hebreiska ekvivalenten är "Messiah". Den judiska traditionen att smörja sina kungar med olja började med Israels första kung, Saul.

1 Sam. 10:1

Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på hans huvud och kysste honom och sade: »Se, HERREN har smort dig till furste över sin arvedel.

Efter det att Saul hade blivit avsatt från Israels tron, så insattes David som "den smorde" på hans plats. 

1 Sam. 16:1

Och HERREN sade till Samuel: »Huru länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, ty jag vill icke längre att han skall vara konung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå åstad jag vill sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till konung.»

När Samuel fann David. "smorde" han honom till kung över Israel. 

1 Sam 16:12-13

12 Då sände han åstad och lät hämta honom, och han var ljuslätt och hade sköna ögon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: »Stå upp och smörj honom, ty denne är det.»

13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder; och HERRENS Ande kom över David, från den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.

Från det tillfället och framåt refererades David som "den smorde" (jmf. 2 Sam. 12:7, 2 Sam. 19:21, 2 Sam. 22:51, 2 Sam. 23:1, Psalm 18:50, Psalm 89:38,51, Psalm 132:10). De hebreiska textställena använder ordet "messiah" (översatt med (den) "smorde" när de refererar till David.

Det är mycket viktigt att inte glömma bort att titeln "den Smorde" (Messiah på hebreiskan & Christ på grekiska) refererar till innehavaren av den Israeliska nationens konungaämbete, och härleder sig från traditionen att gjuta olja på huvudet av Israels kung, som ett tecken på att han insattes av Gud. Den utlovade Kungen av Davids säd som skulle komma för att sitta på Davids tron och regera nationen Israel för all framtid, var känd som den förväntade "Messiah" (hebreiska). "Messias" (arameiska). eller "Christ" (grekiska). Hur Israels folk väntade på sin "Messiah" framgår tydligt av följande Bibelställe: 

John 1:40-41

40 En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus’ broder.

41 Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).

Också den samaritiska kvinnan vid brunnen väntade på att den utlovade Kungen från Davids säd.

John 4:25-26

25 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»

26 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»

Närhelst du läser ordet "Kristus" i det Nya Testamentet så är meningen alltid, 'den till David utlovade Smorde Kungen över Israel'. Petrus är den som allra bäst får förklara det här i sin predikan på pingstdagen:

Apg. 2:29-30

29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.

30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att ‘av hans livs frukt sätta en konung på hans tron’,

31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

Om vi erinrar oss att varje gång vi ser att Jesus blir kallad för "Kristus" i det Nya Testamentet så refereras därmed till Hans roll som Israels utlovade Kung. Vi får då med den adekvata innebörden från texten, och inser då hur prevalent Jesu ställning som Israels Kung verkligen är i Skriften. 

De återlöstas destination enligt Jesus
När Jesus talade om de frälstas destination så gjorde han det endast i samband med sitt kommande Rike. Uppståndelsen av de rättfärdiga skulle ske så att de skulle kunna att ingå i Kristi rike. Jesus nämnde aldrig något om en förestående evig tillvaro i himlen för de frälsta. Inte heller fick hans lärjungar ta del av någon sådan undervisning från Jesus, från de judiska lärarna, eller från det Gamla Testamentet. Jesus lärde att just det Kristi rike som den judiska nationen såg fram emot, utifrån alla de Gammaltestamentliga profetior som vi diskuterade i den föregående artikeln, skulle komma att utgöra de frälstas belöning och arvedel. Här förekom inte den minsta antydan om att himlen skulle vara de återlöstas slutmål.

Matt. 19:27-29

27 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»

28 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.

29 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.

Jesus förlade det "eviga livet" till sitt kommande Gudsrike. Belöningen för Kristi efterföljare kommer att bli att få ingå i Guds rike, inte himlen. När Jesus talade till de skriftlärde och fariséerna som förkastade honom, sade han:  

Matt. 8:11,12

11 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,

12 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.»

"Rikets barn" var judar, till vilka förbunden var ämnade. Jesus gjorde klart för de icke troende judarna att de skulle komma att hamna i det yttersta mörkret och att hedningar skulle komma att få ärva det Gudsrike som primärt var ämnat för judarna. Abraham, Isak och Jakob var det judiska folkets fäder. Ändå skulle hedningar få ärva deras eviga belöning. Observera sambandet mellan den belöning som judarna förväntade sig, och den till de troende hedningarna utlovade belöningen. Den är en och densamma, Guds rike på jorden.

Ett förklarande ord är här påkallat eftersom många hävdar att Matteus användning av uttrycket "himmelriket" innebär att Gudsriket skulle vara I himmelen. Den sanna meningen är den att "himmelriket" är FRÅN himlen. Det här uttrycket används bara av Matteus och är utbytbart mot uttrycket "Guds rike" som används i de andra Evangelierna och överallt annars i NT. Att så är fallet låter sig lätt demonstreras genom en jämförelse av parallellställen i de synoptiska Evangelierna. Vid varje tillfälle där Matteus återger Jesus sägande "himmelriket" så återges det i motsvarande parallellställen i Markus och Lukas med "Guds rike". Vi kan därav dra slutsatsen att uttrycken är utbytbara. De som har utarbetat läromässiga positioner baserade på ett särskiljande av dessa uttryck har misstagit sig.

När Jesus talade om Guds rike, så avsåg han samma Gudsrike som det judarna utifrån det Gamla Testamentets Skrifter såg fram emot, Messias rike som judarna ivrigt väntade på. Faktum är att de båda benämningarna (himmelriket & Guds rike) är förkortade uttryck från Daniels primära profetia angående det kommande Gudsriket.

Dan. 2:44

Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen;

Det av himmelens Gud upprättade riket, "himmelriket" eller "Guds rike" var uppenbarligen båda benämningar för detta "rike" som himmelens Gud enligt denna profetia skall komma att upprätta. Men det är helt klart att Evangeliernas författare använde dem båda som utbytbara beteckningar. Vi kan därför dra slutsatsen att Jesus inte på något som helst sätt avsåg att indikera att "himlen" utgjorde platsen för hans kommande Rike, eller att han skulle komma att regera från himlen på något mystiskt sätt.

Jesus lärde till och med att detta Rike, som judarna utifrån GT:s Skrifter såg fram emot, också skulle komma att bli belöningen och destinationen för de hedningar som skulle komma att bli frälsta genom Apostlarnas tjänst. När han talade till de judar som inte trodde sade han följande:

Luk. 13:26-29

26 Och I skolen då säga: ‘Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.’

27 Men han skall svara: ‘Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’

28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.

29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.

Observera att kontrasten till Guds rike är helvetet. De judar som förkastade Kristus kommer att hamna i helvetet medan de hedningar och de judar som tog emot honom kommer att få sin arvedel i det till Israel i GT utlovade Gudsriket. Observera vidare att vår arvedel som kristna kommer att delas med GT:s heliga. Vad bestod då den arvedel av som utlovades till de heliga under det Gamla Testamentet? Det var förvisso inte en evig boning i himmelen! Det som utlovades var en arvslott i en kontext av en återställd skapelse. Jesus gjorde härvid ingen åtskillnad mellan de heliga under det Gamla Testamentet och de under det Nya. När Jesus talade om de som kom från öst, väst, norr och söder inkluderade han hela världen. Jesus inkluderade oss i löftet om att få ingå i hans Rike. Gudsriket som Daniel skrev om som skulle komma att omfatta och råda över alla riken "under himlen" (Dan. 9:27), skall bli de kristnas destination, arvedel och belöning. Jesu Kristi undervisning om att detta Gudsrike skulle vara de rättfärdigas destination, var inte någon ny lära. Han hävdade bara på nytt Gamla Testamentets undervisning inför sina lärjungar. 

Många av judarna under Jesu dagar gjorde samma misstag som också många judar gör idag. Utifrån det faktum att Messias skulle var judisk, och att Han skulle komma att regera från Jerusalem, och att Israels profeter förutsade Hans Kungarike, så antog de att allt som krävdes för att få inträde i Messias rike var att vara "judisk". Man förstod inte längre vad det innebar att Riket var en belöning ämnad för de rättfärdiga, på det sätt som Psalm 37 och Daniel kapitel 7 så tydligt framhåller. Messias Kungarike hade enbart blivit ett uttryck för ett hopp om en politisk revolution för många judar. 

Jesus gjorde klart för Nikodemus, som var väl förtrogen med det Messianska hoppet om Guds rike, att ingången i det Messianska Riket inte skedde med någon automatik bara för att man var judisk. Inte  heller kunde det förtjänas genom de goda gärningar som fariséerna praktiserade.

John 3:3,5

3 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt (eller: ovanifrån), så kan hon icke få se Guds rike.»......

5 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.

Nikodemus kom till Jesus på grund av att Jesus hade gjort anspråk på att vara Messias. Jesus sa inte till Nikodemus att hans föreställning om Guds rike var alltigenom fel, i stället undervisade han honom om hur han skulle kunna komma in i detta Guds rike som han så ivrigt åstundade. Att vara "född på nytt" var allt som behövdes. De judar som då inte var eller blev födda på nytt skulle inte heller få ta del i de rättfärdigas uppståndelse.

Jesus undervisade om två Kristi tillkommelser.
De skriftlärda och fariséerna kände endast till en enda Kristi tillkommelse. De trodde att när Messias kom så skulle han befria dem från deras romerska förtryckare och upprätta Guds rike. De kände till profetiorna om Kristi födelse, men det är uppenbart att det religiösa etablissemanget inte hade någon insikt i att Kristus måste dö för att bringa världen försoning, eller att det skulle bli ett långt tidsintervall fram till dess att Han skulle upprätta sitt Kungarike på jorden.

Det var inte bara de religiösa ledarna som hade den här föreställningen. Också lärjungarna och många andra trodde på samma sätt. Vi kan finna att Jesus brukade en hel del tid för att förklara att tiden ännu inte var inne för honom att upprätta Guds rike.

Luke 19:11

11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras [genast skulle träda fram på ett synligt sätt; FB].

Det var en tämligen stor samling människor som åtföljde Jesus när han vandrade till fots från Jeriko till Jerusalem. Många av dem trodde att Jesus var den utlovade Kristus. De trodde uppenbarligen att när de nådde fram till Jerusalem så skulle Jesus upprätta sitt Kungarike. Jesus försökte att korrigera den missuppfattningen med hjälp av följande liknelse: 

12 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

Jesus visade dem att Han först måste lämna dem innan Guds rike skulle komma.

13 Och han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ‘Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.’

Här instruerar Jesus sina efterföljare att tjäna Herren under det att de väntar på hans återkomst.

14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: ‘Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»

Det här var sagt om de judar som vid korsfästelsen ropade, "bort med den mannen ...korsfäst honom".

15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

Jesus kommer att döma sina efterföljare vid sin återkomst i sitt Kungaike. Låt oss nu se på vad belöningen kommer att bli.

16 Då kom den förste fram och sade: ‘Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.’

17 Han svarade honom: ‘Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.’

18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: ‘Herre, ditt pund har avkastat fem pund.’

19 Då sade han jämväl till denne: ‘Så vare ock du satt över fem städer.’

Eftersom resten av den här liknelsen tycks vara avsedd till att kunna förstås tämligen bokstavligt så borde också de här belöningarna kunna tas bokstavligt. Och varför inte? De kronor som annars omnämns i NT:s Brev står ju för tjänster av ledarskap inom Guds rike.

Icke troende judar kommer inte att ingå i Kristi Rike.
Vi har sett att Jesus under sin förkunnelse av Evangeliet inte någonstans omnämnde att himlen skulle bli de frälstas belöning och slutmål. Däremot talade han om samma Gudsrike som Abraham och hans säd, och David, fått löfte om. Vi har också kunnat se att hoppet om Kristi rike inkluderar hedningar, de adopterade sönerna, likväl som de troende judarna från Jesu samtid. Vi är de som kom från öst, väst, norr och syd. Men Jesus varnade de judar som inte trodde för att de skulle bli borthuggna, och gå miste om sin arvedel i det kommande Gudsriket.

Luk. 13:24-29

24 »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.

25 Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: ‘Herre, låt upp för oss’, så skall han svara och säga till eder: ‘Jag vet icke varifrån I ären.’

26 Och I skolen då säga: ‘Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.’

27 Men han skall svara: ‘Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’

28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.

29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.

Som troende hedningar kommer vi att få del av arvet i Guds rike. De judar som förkastade Jesus kommer däremot att gråta och sörja när de finner att där är ett stort svalg mellan dem, och deras fader Abraham, och deras Krisrtus.

De självrättfärdiga prästerna, skriftlärda, och fariséerna var tämligen säkra på att de skulle få de högsta positionerna i Kristi Kungarike. I Jesu liknelse om  husbonden som lejde ut sin vingård så förargade Jesus dem genom att framföra budskapet att Riket skulle tagas från dem och ges till några andra.

Matt. 21:33:41

33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.

34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.

35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.

36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.

37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: ‘De skola väl hava försyn för min son.’

38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: ‘Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.’

39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.

40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?»

41 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»

De judiska ledarna var vingårdsmännen som själva ville komma över arvet. Jesus gjorde det klart för dem att Gud hade gjort dem arvlösa och att de skulle ersättas av andra mer trogna vingårdsmän. De trogna vingårdsmän var Jesu lärjungar. 

Matt. 21:42-43

42 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: ‘Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon’?

43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.»

Jesus menade inte att Riket skulle ges till en annan nation än Israel. Han menade att det skulle ges till ett troget Israel, ett Israel från vilka de icke troende avlägsnats. Det skulle ges till en trogen kvarleva av Israel med omskurna hjärtan. Notera det Jesus här sa till sina lärjungar:

Luk. 12:32

32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.

Lärjungarna, som ju var judar ersatte prästernas, de skriftlärdes och fariséernas positioner i det Gudsrike som skulle ha gått till dem. Jesus framställde att så var fallet för lärjungarna under sitt tal vid påskmåltiden i den övre salen.

Luk. 22:15-20,28-30

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder....

28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

Som de nya ledarna för ett renat Israel, utan de icke troende elementen, mottog lärjungarna löftena i det Nya Förbundet och hedersplatserna i Kristi kommande rike, där de skall regera vid Kristi sida från Hans tempel. Tanken att Gud skulle ha helt skilda program för "Församlingen" och "Israel" är inte biblisk. Kristendom  är uppfyllelsen av sann biblisk judendom. Församlingens fasta grundval är Jesus Kristus, den judiska Messias. Församlingens Apostlar är judiska, och de tog emot det judiska Nya Förbundet som sitt certifikat. Eftersom det Nya Förbundet senare blev breddat till att också tillåta hedningar att ingå i den judiska Församlingen, så får också vi som är troende hedningar rätt att regera med den judiska Messias från Hans judiska tempel, tillsammans med Hans judiska Apostlar.

Joh. 10:16

Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

Jesus gör klart för sina lärjungar att arvedelen i Riket enligt Evangeliebudskapet är samma Gudsrike som proklamerats ända från världens början. 

Jesus ger sina lärjungar klart besked om att den i Evangeliet utlovade arvedelen i Guds rike är identisk med besittningen i det Rike som förberetts (och proklamerats) från världens begynnelse.

Matt. 25:34

Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ‘Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

I den här artikeln har vi sett en enhetlighet mellan det Gamla Testamentet och Jesu undervisning angående Guds rike. Jesu undervisning förutsätter en bokstavlig läsning av det Gamla Testamentets profetior om Gudsriket. Jesus talar aldrig om himlen som destinationen för något återlöst folk. I nästa artikel kommer vi att titta närmare på Jesu liknelser angående Gudsriket.

Gå till original

Gå till Freds hemsida