Huvudmeny

PD översiktligt:
Progressiv disp, 10 1
Progressiv disp, 10 2

PD fördjupning:
Guds rike i GT
Riket i Evangelierna
Riket i Jesu liknelser
Israels delning
Abrahams förbund
Ursprunget till läran om himmelsk destination
Israels roll
mysteriet uppenbarat
Paulus och mysteriet
Församlingen i GT (1)
Församlingen i GT (2)
Församlingen i GT (3)
Hoppet i Hebreerbrevet
Daniels 70 veckor
Davids tron
Överdriven Dispensatonalism
Dispensationalismens framtid

Main Menu

PFRS Home > Doctrinal Studies > Progressive Dispensationalism >

Sitter Jesus på Davids tron?

Copyright © Tim Warner
Översatt av Fred Örtegren juni 2004

En väsentlig obesvarad fråga inom den progressiva dispensationalismen är tolkningen av det davidiska förbundet. En del progressiva dispensationalister tror att det davidiska förbundet delvis är upprättat genom att Kristus nu blivit insatt på Faderns högra sida i himlen. Andra progressiva menar (liksom de traditionella dispensationalisterna) att Kristus insättande på kung Davids tron är exklusivt reserverat för tusenårsriket. Vikten av att komma till rätta med den här frågan bör inte underskattas. Frågan är inte i sig av central betydelse för det PD systemet. Det finns rum för skilda uppfattningar i den här frågan inom PD lägret utan att hela systemet äventyras. Emellertid så har konceptet med en partiell uppfyllelse som framförts av Blaising och Bock blivit de traditionella dispensationalisternas "strykpojke", när de försöker att utmåla den progressiva dispensationalismen som oortodox, och som utgörande ett närmande till a-millennialism. Progressiv dispensationalism är fullt ut pre-millenial, men den  igenkända likheten i ett partiellt upprättat davidiskt förbund med pre-mill synen (som ser det davidiska förbundet som fullständigt fullföljt med Kristus nu regerande från himlen) får klä skott för känslomässiga attacker som egentligen är grundade i fruktan. Ja, dessa som angriper den progressiva dispensationalismen fruktar att läran om pre-trib uppryckelsen allvarligt undermineras av den progressiva dispensationalismen. Den fruktan må vara välgrundad! Men den reaktionära förtalskampanjen som utmålar de progressiva som lutande åt a-millennialism, är absolut falsk. Progressiv dispensationalism är absolut oförenlig med a-millennialism. Progressiva är fast trogna den historisk-grammatiska (bokstavliga) tolkningsmetoden som gör a-mill synen fullständigt oacceptabel.

Syftet med den här artikeln är att visa på att Jesus inte ännu är insatt på kung Davids tron. Detta kommer först att ske när tusenårsriket upprättas.  

Jes. 9:6-7

Isa 9:6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

Isa 9:7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

Luk. 1:31-33

Luk 1:31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

Luk 1:32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

Luk 1:33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara."

Ängeln Gabriel annonserade att Jesus var den som skulle uppfylla det förbund som Gud gjort med kung David. Förbundet var att det från Davids säd skulle komma en rättfärdig Konung på Israels tron som för all framtid skulle regera över Israel. Frågan är, när skall detta ske? I Petrus första predikan i Apg. 2, tolkar han det davidiska förbundet på ett sätt som fått en del att mena att det nu är uppfyllt, av Kristus som nu är satt i himlen på Faderns högra sida. 

Det här är emellertid inte exakt vad Petrus sade. När vi närmar oss den här texten i dess historiska sammanhang, framträder något helt annat. Petrus syfte i den här predikan var INTE att visa att denna profetia från GT angående Messias som regerar från Davids tron nu gått i uppfyllelse. En sådan tanke skulle gå tvärs emot dessa judars, till vilka han predikade, millennialistiska hopp, och skulle ha resulterat en omedelbar negativ reaktion. Ännu trodde de inte ens något annat än att Jesus var något mer än en avrättad förbrytare. Att då framställa Jesus som att han redan på något mystiskt sätt nu regerade i himlen, då judarna endast förväntade sig en jordisk messiansk regim, skulle säkerligen ha bemötts med förakt.

Petrus avsåg däremot att visa att Jesus var identisk med "Kristus" (Messias - Israels kung) som profetiskt hade förutsagts i GT som den som i fysisk gestalt skulle KOMMA att regera över Israel som "Judarnas Konung". Han predikade till en samling judar från diasporan som hade kommit till Israel för att tillbedja under högtidsdagarna. De flesta av dem var inte fast bosatta i Jerusalem eller Israel. De hade kommit resande till Jerusalem från andra länder till påsken, sju veckor tidigare, och hade antingen stannat kvar där eller nu återvänt för att delta i pingsthögtiden. De hade hört om rabaldret kring arresteringen, rättegången och korsfästelsen av Jesus. Några av dem hade säkerligen också deltagit tillsammans med folkhopen som ropade »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» De hade nog däremot knappast tagit del av undervisningen från hans treåriga förkunnelseverksamhet eller bevittnat de mirakler han utfört, även om de nog utan tvivel hade hört ryktena om de mirakulösa helanden Jesus utförde. De hade uppenbarligen också hört rykten om hans uppståndelse, rykten som templets ledarskap försökt att kväva. 

Petrus började sin predikan med att åberopa Joel 2, profetian om den Helige Andes utgjutande över Israel. Han hävdade att miraklet med talandet av främmande tungomål som de just fått bevittna var uppfyllelsen av denna profetia. Utan tvivel gav detta dem omedelbart full uppmärksamhet, eftersom det visade uppfyllelsen av att en sedan länge väntad profetia - Gud besökte sitt sedan länge utvalda folk. Därefter visade Petrus på profetians uppfyllelse i och med Jesu Kristi död och uppståndelse. Därvid visade han att Jesus verkligen var den utlovade Messias, som Judarna förväntat sig skulle ackompanjera uppfyllelsen av Joels profetia.

Apg. 2:22-24

Act 2:22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,

Act 2:23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.

Act 2:24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.

Petrus framställer därefter en följd av davidiska kungliga profetior hämtade från Psalmernas Bok för att bevisa att Jesus var subjektet för dessa profetiors uppfyllelse, och inte David själv.

Apg. 2:25-36

Act 2:25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.

Act 2:26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:

Act 2:27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse.

Act 2:28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'

Act 2:29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.

Act 2:30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',

Act 2:31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

Act 2:32 Denne - Jesus - har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.

Act 2:33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.

Act 2:34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

Act 2:35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.

Act 2:36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias."

Lägg märke till att Petrus INTE säger att Jesus för närvarande sitter på Davids tron. "Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron'". Petrus visade på att David inte talade om sig själv, utan om någon "av hans livs frukt". Sedan tillämpade han den lärdomen på en annan Psalm, "därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. Denne - Jesus - har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna." Med andra ord, profetian om hans själ som inte skulle lämnas i dödsriket, eller se förgängelsen refererade inte till David, utan till denne profetiskt förutsagde, som skulle sitta på Davids tron. Petrus sade därefter att Jesus för närvarande var satt på Gud Faderns högra sida efter att ha blivit upprest från döden. Han citerade en annan Psalm för att bevisa att det här var förutsagt att ske genom profetian om Messias FÖRE Hans regerande från Davids tron. "Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall." Observera att, detta att bli satt på Faderns högra sida är för att INVÄNTA till dess att Hans fiender har blivit lagda till Hans fotapall. Sammanfattningsvis, Petrus säger här att Jesus för närvarande uppfyller profetian medan han väntar på att bli insatt som Kung över Israel på Davids tron. Att detta är vad Petrus menade framgår tydligt från hans andra predikan.

Apg. 3:19-21

Act 3:19 Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade,

Act 3:20 på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus,

Act 3:21 vilken dock himmelen måste behålla INTILL de tider nå allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. INTILL de tider nå allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.

Uppenbarligen så såg Petrus Kristus som för närvarande intagande platsen intill Fadern, under en tid av VÄNTAN på den tid då profetian om det jordiska Messianska riket skulle uppfyllas. Andra bibelställen stöder detta koncept om en "vänteperiod".

Hebr. 10:12-13

Heb 10:12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida

Heb 10:13 och väntar nu allenast på att "hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall".

Gamla och Nytestamentliga textställen sammanbinder helt klart insättandet av Messias på Davids tron med det fulla återupprättandet av Israel till sitt land

Jer. 23:5-8

Jer 23:5 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

Jer 23:6 I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN vår rättfärdighet.

Jer 23:7 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land",

Jer 23:8 utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus släkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra länder till vilka jag hade drivit dem bort." Och så skola de få bo i sitt land.

Matt 19:28

Mat 19:28 Jesus svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt [in the regeneration; KJV], då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.

 Matt 25:31

Mat 25:31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.

 Ordet "Kristus" (Heb. - Messias) betyder "den smorde", och används på andra ställen att de som "smorts" till konungar för Israel. Men, att ha blivit "den smorde" garanterar INTE nödvändigtvis ett omedelbart tillträde till positionen och tjänsten som Israels kung. David blev "smord" till Israels kung av Samuel. Men ändå dröjde det en lång tid under det att Saul förföljde David, under vilken David fick VÄNTA till dess tronen var redo för honom, efter det att Saul hade avlägsnats! Jag tror att förhållandet är detsamma för Jesus. Han var den "smorde" Messias och Konungen vid sin första tillkommelse, men Han måste VÄNTA till dess hans fiender har blivit lagda honom till en fotapall, innan han intar sin roll som "Israels Kung". Ändå så fullbordar han denna väntan vid Faderns högra sida. Det finns en sak som håller tillbaka Jesus från att utöva sin fulla makt som Israels Kung, och det är inväntandet av Israels omvändelse och nationella frälsning.

På palmsöndagen var många av judarna villiga att ta emot Jesus som deras Kung, men nationen som helhet förkastade honom som Israels Kung. De sista dagarna före korset av Jesu liv, har en hel del att säga på temat, Jesus som den Israels Kung, som utlovats sitta på Davids tron.

Matt 21:9

Mat 21:9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: "Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

Matt 21:15

Mat 21:15 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: "Hosianna Davids son!", då förtröt detta dem;

Matt 22:41-46

Mat 22:41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

Mat 22:42 och sade: "Vad synes eder om Messias, vems son är han?" De svarade honom: "Davids."

Mat 22:43 Då sade han till dem: "Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

Mat 22:44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

Mat 22:45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?"

Mat 22:46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

 Därefter talade Jesus i kraftfulla ordalag och gjorde det fullständigt klart att det Israeliska ledarskapet inte längre hade hans välsignelse. Han avsatte dem! Han följde sedan upp med följande veklagan.

Matt 23:36-39

Mat 23:36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

Mat 23:37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

Mat 23:38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

Mat 23:39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'"

Jesus antydde att Hans trontillträde som Israels Konung som "Davids Son" hade blivit uppskjuten TILL DESS Israel som nation omvände sig. Paulus säger att detta kommer att ske först när "hedningarna i fulltalig skara har kommit in" [Rom 11]. Detta förminskar på inget sätt att Jesus är Konungen! Det innebär bara att Israel INTE åtnjuter förmånen att ha Jesus som sin Kung FÖRRÄN de omvänder sig. När väl nationens omvändelse sedan sker, kommer Jesus att inta sin plats på "sin härlighets tron" [Matt. 19:28, Matt. 25:31].

Jesus är Kung, och Hans Kungarike är närvarande i den troende kvarlevan. Men, det davidiska förbundet talar specifikt om en politisk tron för Messias. Jesus är den rätte Kungen, precis som David var den rätte kungen efter det att Samuel smort honom. David var emellertid tvungen att invänta Sauls avlägsnande. På liknande sätt så VÄNTAR Jesus nu i himlen på att hans fiender skall bliva lagda honom till en fotapall. Låt oss se på Johannes rapport från Jesu rannsakan inför Pilatus. 

Joh. 18:36-37

Joh 18:36 Jesus svarade: "Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men NU är mitt rike icke av denna världen."

Joh 18:37 Så sade Pilatus till honom: "Så är du dock en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst."

Ordet 'nu' pekar på att Jesu rike för närvarande inte är "av denna världen", men kommer att bli det i framtiden. Detta är också helt klart vad lärjungarna väntade sig när de frågade Jesus om, när han skulle "upprätta igen riket åt Israel".

Apg. 1:6-8

Act 1:6 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: "Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?"

Act 1:7 Han svarade dem: "Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.

Act 1:8 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända."

Av det här kan vi sluta oss till att upprättelsen av Israels tron kommer att ske först EFTER det att evangeliet förts ut till alla folk.

Jesus sitter nu med sin Fader på HANS tron. Han sitter ännu INTE på sin tron. När han kommer så kommer han att sitta på SIN EGEN tron, platsen för Israels Kung i det davidiska förbundet.

Upp. 3:21

Rev 3:21 Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.

Här görs tydligt en åtskillnad mellan den 'tron' som Jesus för närvarande sitter på och den framtida 'tronen'. Den ena sägs vara Faderns tron, och den andra sägs vara Jesu tron.

Det är därför tydligt att Jesu nuvarande plats vid Faderns sida är en plats där han VÄNTAR. Och enligt Upp. 3:21, anser Jesus INTE placeringen vid Faderns sida vara identisk med hans placering på sin tron. På liknande sätt utsäger flera textställen att han kommer att sitta på sin egen tron vid sin andra tillkommelse, [Matt. 19:28 & Matt, 25:31].

Termen "Davids tron" är en synonym för "Israels Kung". Andra av Israels kungar sades vara satta på "Davids tron", [1 Kon. 2:12,24, Jer. 22:2,4, Jer. 36:30].

Det här tyder starkt på att detta att vara "satt på Davids tron" innebär att vara satt till att regera över Israel i politiskt avseende. Faktum är att detta är precis vad Gabriel lovade Maria -  han skall vara konung över [reign over; KJV] Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

Inte förrän Jesus återvänder, och verkligen intar platsen som "Israels Kung", kan han betraktas som insatt på Davids tron, fullföljande det davidiska förbundet. 

Det finns väl belagt i Skriften att Jesus är den Kungen, och även att han för närvarande regerar i hjärtana hos den trogna kvarlevan. Hans rike är emellertid nu begränsat till de återlöstas hjärtan. Ännu utgör det inget politiskt rike, regerande jorden med Israel som huvud över nationerna.

Upp. 12:5

Rev 12:5 Och hon födde ett gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;

Här har åter en tydlig åtskillnad gjorts mellan Jesu nuvarande plats i himlen, och hans framtida plats när han skall regera nationerna med järnspira. Hans regerande enligt detta mönster inleds vid hans tillkommelse som "Kungarnas Kung och Herrarnas Herre".

Upp. 19:11-16

Rev 19:11 Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen som satt på den heter "Trofast och sannfärdig", och han dömer och strider i rättfärdighet.

Rev 19:12 Hans ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor och hade ett namn där skrivet, som ingen känner utom han själv.

Rev 19:13 Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är "Guds Ord".

Rev 19:14 Och honom följde, på vita hästar, de himmelska härskarorna, klädda i fint linne, vitt och rent.

Rev 19:15 Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå folken. Och han skall styra dem med järnspira; och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.

Rev 19:16 Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet: "Konungarnas konung och herrarnas herre."

Gå till orginal

Back to the top

Freds hemsida