|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Huvudmeny
PD översiktligt:
PD fördjupning:
PFRS Home Introduction PD Summary Pro-Disp 101 Pro-Disp 102 PD In Depth Kingdom Hope in the OT Kingdom in the Gospels Kingdom in Parables That Prophet The Abrahamic Covenant Heaven Destiny Origin Israel's Role The Mystery Revealed Paul & the Mystery Church in the OT - I Church in the OT - II Church in the OT - III Daniel's 70 Weeks Jesus & David's Throne Excessive Dispensationalism Dispensationalism's Future PD Debate Intro: Couch vs. Warner I. Opening - Warner I. Rebuttal - Couch I. Response - Warner I. Closing - Couch II. Opening - Couch II. Rebuttal - Warner II. Response - Couch II. Closing - Warner |
|
PFRS
Home > Doctrinal
Studies > Progressive
Dispensationalism > Församlingen i
Gamla Testamentet - del 3 I del 2 i den här serien, såg vi närmare på Jes.28 och många av citaten därifrån i NT. Därvid fann vi att Paulus och Petrus citerade både från Jesaja 28 och Jesaja 8 och kombinerade och därmed refererade till församlingen. I denna del 3, kommer vi att se närmare på denna koppling, och även knyta an till del 1, där Paulus citerade Psalm 22 i Hebr.2, där han också tillämpade den Psalmen som syftande på Jesus och hans församling. Temat i Jesaja 8 är detsamma som i Jesaja 28. Där talas om födelsen av Jesu församling, och den kommande straffdomen över den del av Israel som vägrar att ta emot Jesus. Liksom i Jesaja 28 så är den straffdom som skulle komma att drabba det judiska ledarskapet också här kopplad till den överenskommelse som judarna gjorde med romarna. Gud varnade sin trogna kvarleva av Israel genom Jesaja att inte sätta sin tillit och säkerhet till romarna (som deras ledare gjorde), utan till honom. "I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför. Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas." (Jes. 8:12-13) Jesaja säger att den Levande Stenen skall "vara en helgedom" i Israel för de som tror. Men för de ohörsamma av dem "för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller." (v.14). Denna uppdelning av Israel framgår klart av den följande versen, där en del av nationen snavar, men inte alla. "Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de skola snärjas och varda fångade." (v.15) Enligt min mening så innehåller de följande tre verserna en av de allra mest spännande profetiorna i hela det Gamla Testamentet. Efter att ha beskrivit det judiska ledarskapets snubblande, skriver Jesaja, "Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan. Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg." (v.16-18). Den här texten är den enda i GT där ordet "lärjungar" är använt. Och det är inga tvivel om att det är Jesus och hans lärjungar som avses. Orden "jag och barnen som HERREN har givit mig" är en referens till Jesus och hans lärjungar, och på alla dem som tror på Jesus. Du kan här tydligt i det här textsammanhanget se hur Jesu Kristi församling föds mitt ibland den Israeliska nationen. Den troende delen av Israel förs in i församlingen, medan den icke troende delen går mot straffdomen. Att det här helt otvetydigt är en profetia om församlingen bevisas av att Paulus citerar den i Hebr. 2. Som du kanske kommer ihåg så behandlade vi Hebr. 2 i del 2 av den har serien, och vi visade där att Paulus citerade Psalm 22 som en profetia om hur Jesus och församlingen var förenade till ett. Men Paulus stannade inte vid att citera Psalm 22. Han citerade också det här textsammanhanget.
När Paulus citerar Jesaja 8, så är det uppenbart att han använder sig av LXX översättning som innehåller orden "Jag vill förtrösta på honom" (Jes. 8:17 LXX). De här orden ingår inte i den hebreiska texten. Den Hebreiska texten lyder "de barn som HERREN [YHVH] har gett mig," medan Paulus tydligt följer LXX texten, "de barn som Gud [Theos] har gett mig," (Jes.8:18 LXX). Det var en allmän praxis bland de judiska rabbinerna att, när de undervisade sina lärjungar, då bara citera korta textsegment ur ett sammanhang i GT för att därigenom föra upp hela textsammanhanget till diskussionen. Eleverna som var mycket förtrogna med Skrifterna, förväntades därvid att genast känna igen meningen av hela texten i sitt sammanhang. Här är nu Paulus en messiansk judisk troende, som tillämpar precis den här metoden i sitt brev till de hebreiska bröderna. Han förde därvid fram hela textsammanhanget från Jes. 8 i fokus till stöd för sin huvudtes i Hebr. 2:9-13. Den tesen är att både Jesus (han som helgar) och de som helgas (de troende) alla är "av en och samma Fader". Denna enhet är församlingen, Kristi kropp. Och som stöd härför, citerar han två viktiga profetior från LXX. Psalm 22 som handlar om Jesu lidande följt av hans lovprisande "i församlingen". Och Jesaja 8 som handlar om Jesus och de som givits till honom, hans lärjungar. Dessa som utgör Kristi kropp, Jesus och de återlösta, "de skall vara till tecken och under i Israels hus från Härskarornas Herre" (Jes. 8). Som vi såg i Jesaja 28, så inkluderade några av dessa "tecken och under" gåvan att tala i tungor som ett tecken på den förestående straffdomen över Israels. En annan punkt värd att lägga märke till är att den här profetian som återges i Jesaja 8 synes vara tagen ut ur sitt sammanhang. Den omgivande kontexten tycks vara en profetia om Israels nära förestående nederlag mot den Assyriske kungen. Trots detta så kan vi där se hur, utan något som helst avbrott i framställningen, profetian om Kristus och församlingens födelse, pressas in i detta helt annorlunda sammanhang. Om vi skulle tolka hela detta kapitel utifrån den grammatiskt-historiska metoden så skulle det här inte kunna vara en profetia om Kristus, eftersom det skulle bryta mot kontexten (sammanhanget). Men här har vi emellertid ännu ett exempel på den finurliga form som Gud använt sig av för att dölja "hemligheten" i de profetiska Skrifterna. I Psalm 22 såg vi att han hade ändrat på grammatiken så att David syntes tala till sig själv angående något som hade inträffat i hans eget förgångna. I Jesaja 8, är den finurliga formen den att placera in profetian om Kristus mitt i en orelaterad profetia om Israels förgörelse genom Assyrien i Jesaja egen tid. Vi har ett annat exempel på samma sak i Jesaja 7:14, där "jungfrun som skulle föda" till synes är en profetia angående Israel i Jesaja egen tid. Ändå vet vi från Matteus och Lukas att det här var en profetia om Jesu födelse. Plötsliga och oförklarliga ändringar i sammanhang och person, är två av de sätt som används för att dölja "hemligheten" i de profetiska Skrifterna. Jesaja synes att föredra den subtila och oförklarliga omkastningen i sammanhanget, medan Psalmerna synes föredra omkastningar i den refererade personen. Vi kommer att ta upp fler exempel från Psalmerna när vi senare i den här serien fortsätter med att behandla Petrus predikande i Apg. Liksom i del 1 och 2, ser vi här exakt samma företeelse. Det Nya Testamentets författare citerar fritt från GT:s profetior och tillämpar dem direkt på församlingen. Därför utgör dessa Gammaltestamentliga profetior tydliga exempel på att församlingen finns omnämnd i den Gammaltestamentliga profetian. Detta måste dispensationalisterna medge förutsatt att de inte vill argumentera för att apostlarna skulle ha använt en felaktig hermeneutik under inspiration av den Helige Ande. |
|
