Huvudmeny

PFRS Hem
Läro studier
Progressiv Dispensationalism

Introduktion

PD översiktligt:
Progressiv disp, 10 1
Progressiv disp, 10 2

PD fördjupning:
 Guds rike i GT
Riket i Evangelierna
Riket i Jesu liknelser
Israels delning
Abrahams förbund
Ursprunget till läran om himmelsk destination
Israels roll
mysteriet uppenbarat
Paulus och mysteriet
Församlingen i GT (1)
Församlingen i GT (2)
Församlingen i GT (3)
Hoppet i Hebreerbrevet
Daniels 70 veckor
Davids tron
Överdriven Dispensatonalism
Dispensationalismens framtid


Main Menu

PFRS Home
Doctrinal Studies


Progressive
Dispensationalism
Introduction

PD Summary
Pro-Disp 101
Pro-Disp 102

PD In Depth
Kingdom Hope in the OT
Kingdom in the Gospels
Kingdom in Parables
That Prophet
The Abrahamic Covenant
Heaven Destiny Origin
Israel's Role
The Mystery Revealed
Paul & the Mystery
Church in the OT - I
Church in the OT - II
Church in the OT - III
Daniel's 70 Weeks
Jesus & David's Throne
Excessive Dispensationalism
Dispensationalism's Future


PD Debate
Intro: Couch vs. Warner
I. Opening - Warner
I. Rebuttal - Couch
I. Response - Warner
I. Closing - Couch
II. Opening - Couch
II. Rebuttal - Warner
II. Response - Couch
II. Closing - Warner

PFRS Home > Doctrinal Studies > Progressive Dispensationalism >


Församlingen  i det Gamla Testamentet- del 1
Jesus & församlingen i Psalm 22
Copyright © Tim Warner
Översatt av Fred Örtegren

Det grekiska ord som översätts med "församling" är "ekklesia". Det betyder "en utkallad skara människor". Ordet förekommer 112 ggr i det grekiska Nya Testamentet. Vid alla dessa 112 tillfällena utom i Matt.16:18, Apg.7:38, 1Kor.10:32, Ef.1:22, Ef.3:10, Ef.5:23-32, Kol.1:18,24, Heb.2:12, Heb.12:23, refereras det till lokala församlingar. Av dessa få undantag, refererar ett specifikt till Israel i GT (Apg. 7:37), och ett annat ingår i ett citat från en profetia i GT om församlingen (Hebr. 2:12).

Apg. 7:37-38

Act 7:37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'

Act 7:38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen [församlingen i öknen; FB, RB],  både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder [oss; KJV, FB, RB]

Acts 7:37-38
37 This is that Moses, which said unto the children of Israel, A prophet shall the Lord your God raise up unto you of your brethren, like unto me; him shall ye hear.
38 This is he, that was in the church in the wilderness with the angel which spake to him in the mount Sina, and with our fathers: who received the lively oracles to give unto us:
(KJV)

Dispensationalister definierar vanligen "församlingen" som en unik skara troende grundad på Pingstdagen (en judisk högtidsdag), och fullständigt skild från nationen Israel. Men ändå finner vi hur Stefanus i sitt försvarstal inför Stora Rådet, refererade till Israel efter uttåget, som "församlingen i vildmarken" Varför skulle Stefanus bryta mot den förmodade dispensationalistiska ordningen genom att referera till Israel som "församlingen?"

De flesta tidiga kristna kunde inte läsa hebreiska. De använde sig av en grekisk översättning av det Gamla Testamentet gjord av 70 judiska skriftlärda ca 200 år före Kristus. De tidiga kristna liksom judarna kallade den för "de Sjuttios Version". Idag refereras den till som "Septuaginta" (som betyder 70) eller enbart med det latinska talet "LXX". Under det första århundradet var den grekiska LXX den vanligaste Bibeln i de judiska synagogorna och de tidiga församlingarna. Men judarna i Judéen använde sig i första hand av den Hebreiska Skrifterna. Apostlarna refererade ofta till LXX och citerade den rikligt i NT. Faktum är att det har visats att det Nya Testamentets författare oftare citerade LXX än det hebreiska GT [1]. Fastän LXX var felaktigt på några ställen så användes den i stor utsträckning av apostlarna och de tidiga kristna eftersom den var skriven på vanlig grekiska och kunde läsas av de vanliga kristna liksom av judarna inom den västliga judiska diasporan (Mindre Asien och Europa). Det var tämligen lätt att få tag på en kopia av LXX till ett överkomligt pris, medan de hebreiska Skrifterna vanligen endast fanns i synagogorna inom själva Israel och inom den östliga diasporan (Syrien och Persien), och var mycket dyrbara [2].

I Apg. 7:37 var skälet till att Stefanus refererade till Israel som "församlingen" den att han var förtrogen med LXX. Han refererade till Bibelställen likt de följande.

Deu 9:10 Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där [på församlingens dag; LXX].

Deuteronomy 9:10
10  And the LORD delivered unto me two tables of stone written with the finger of God; and on them was written according to all the words, which the LORD spake with you in the mount out of the midst of the fire in the day of the Church.
(LXX)

Deut. 18:16 Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag då I voren där församlade [på församlingens dag; Septuaginta] och du sade: "Låt mig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippa att längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö."

Deuteronomy 18:16
16  According to all that thou desiredst of the LORD thy God in Horeb in the day of the Church, saying, Let me not hear again the voice of the LORD my God, neither let me see this great fire any more, that I die not.
(LXX)

Det finns många fler ställen i LXX där hela den Israeliska menigheten när den samlades till Gudstjänst och tillbedjan benämns "församlingen" i LXX. Faktum är att det grekiska ordet "ekklesia" (församling) återfinns 73 ggr i LXX GT, närapå lika många ggr som i NT. Därför hade de tidiga kristna som talade grekiska den här bakgrunden till att förstå det här ordet ekklesia. 


 

Jesus prisar Herrens namn, i församlingens mitt.
Psalm 22:14-22

Psa 22:14  Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Psa 22:15  Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Psa 22:16  Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Psa 22:17  Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Psa 22:18  De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Psa 22:19  Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Psa 22:20  Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Psa 22:21  Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Psa 22:22  Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

 

Psalm 22:14-22
14  (21:14) I am poured out like water, and all my bones are loosened: my heart in the midst of my belly is become like melting wax.
15  (21:15) My strength is dried up, like a potsherd; and my tongue is glued to my throat; and thou hast brought me down to the dust of death.
16  (21:16) For many dogs have compassed me: the assembly of the wicked doers has beset me round: they pierced my hands and my feet.
17  (21:17) They counted all my bones; and they observed and looked upon me.
18  (21:18) They parted my garments among themselves, and cast lots upon my raiment.
19  (21:19) But thou, O Lord, remove not my help afar off: be ready for mine aid.
20  (21:20) Deliver my soul from the sword; my only-begotten one from the power of the dog.
21  (21:21) Save me from the lion’s mouth; and regard my lowliness from the horns of the unicorns.
22 ¶ (21:22) I will declare thy name to my brethren: in the midst of the church will I sing praise to thee.
(LXX)

 Hebr. 2:9-12

Heb 2:9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord "ringare än änglarna", honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.

Heb 2:10 Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.

Heb 2:11 Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader [alla av en; FB]. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;

Heb 2:12 han säger ju: "Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig";

 

Hebrews 2:9-12
9 But we see Jesus, who was made a little lower than the angels for the suffering of death, crowned with glory and honour; that he by the grace of God should taste death for every man.
10 For it became him, for whom are all things, and by whom are all things, in bringing many sons unto glory, to make the captain of their salvation perfect through sufferings.
11 For both he that sanctifieth and they who are sanctified are all of one: for which cause he is not ashamed to call them brethren,
12 Saying, I will declare thy name unto my brethren, in the midst of the church will I sing praise unto thee.
(KJV)

Psalm 22:18- är en direkt profetia om den nytestamentliga församlingen, och Paulus tolkade den helt klart också som så i Hebr.2. I det sammanhanget så talade Paulus om hur hela kroppen av troende var förenade i Kristus. Detta är ett unikt signum på den nytestamentliga församlingen. I vers 10 skrev han om Kristus som "deras frälsnings hövding". I följande vers skrev han att alla de återlösta är ett i Kristus, vår hövding. Han citerar därefter Psalm 22:22 från LXX till stöd härför. Psalm 22 är en tydlig profetia om Kristi korsfästelse. David skrev den Psalmen i första person singular som om det handlade om honom själv. Ändå är det helt klart att den handlar om Kristus och den tolkas också som så av Matteus [jmf. Matt. 27:35 & Psalm 22:18). Det är som om Jesus själv talade. David skrev, "De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad", osv..

Vi bör här lägga märke till ett mycket betydelsefullt faktum. Den här Psalmen, rätt tolkad bryter med den grammatiskt historiska metoden. En strikt grammatiskt historisk läsning av Psalmen kan endast leda till en enda slutsats. Nämligen att David här skrev om sina egna lidanden, eftersom han skrev i första person och förfluten verbform. Emellertid så kan varje sann troende här se att den här Psalmen i själva verket är en profetia om Kristus. Här har vi ett klart exempel på HUR "hemligheten" var gömd i de profetiska Skrifterna. Här hade den Helige Ande inspirerat David till att göra bruk av en grammatisk konstruktion för att beslöja den här profetiska Psalmen, och gömma dess mening för judarna.

Eftersom det inte råder någon osäkerhet om huruvida den här Psalmen verkligen handlar om Kristus, och eftersom den är skriven i första person, så är det helt klart att det är Kristus själv som profetiskt talar i den här Psalmen. När vi kommer till vers 22, så är det samme person (Kristus) som fortsätter att tala profetiskt. Han säger, "mitt i församlingen skall jag prisa dig [Fadern]". Lägg också märke till att Paulus i sitt citat tydligt indikerar att Jesus var den som talade i Psalm 22:22 (inte David). Paulus skrev att "Fördenskull blyges han (Jesus) icke för att kalla dem bröder; han säger ju: ..." och citerar därefter den här Psalmen som Kristi ord. Det här är helt följdriktigt med de föregående verserna i Psalm 22 där Kristus otvivelaktigt är den som talar trots att David skriver Psalmen i första person. Varför skulle Paulus citera den här Psalmen om Kristus som lovprisar mitt i församlingen som stöd för att de troende är ett i Kristus? Den enda möjliga förklaringen är att Psalm 22:22 är en profetia om församlingens förening med Kristus! I annat fall skulle det innebära att Paulus skulle ha rört ihop sina dispensationella uppdelningar, och misshandlat Psalm 22! Därför, till skillnad mot vad de traditionella disensationalisterna hävdar, så är Jesu Kristi församling (Hans kropp) direkt profetiskt förutsagt i GT.

Gå till: Församlingen i GT - Del 2

NOTES
[1] See the following Website: Notes on the Septuagint
[2] For a thorough discussion of the LXX and its influence on early Judaism and Christianity, see Alfred Edersheim's The Life and Times of Jesus the Messiah, ch. II.


Gå till orginal

tillbaks till början

Freds hemsida