Introduktion

I NT förblir sambandet mellan de troende judarna och Gt:s löften obrutet. Genom att tro Evangeliet blir juden vare sig skild från sina band med patriarkerna, eller skild från Guds löften med Israel. Något som den traditionella dispensationalismen lär. Han är inte bara en i den 'kristna' familjen. Han är en kristen, men han äger fortfarande samma hopp som sina fäder, som en del av Israel - nationernas huvud - under det kommande tusenåriga riket, med Kristus som Konung. Löftet om det land som i Hesekiel utlovades som arvedel till de tolv stammarna står fast för alla de tolv stammar som kommer att uppstå vid de rättfärdigas uppståndelse. Här inkluderas fördelningen av landet Israel i stammar, där var och en garanteras sin del ('lot'). Jag nämner denna praxis att fördela land efter familj genom lottkastning, eftersom det var den metod som Gud förordnade under Joshuas tid. Och det kommer att ske på samma sätt under tusenårsriket. Beviset härför har vi i Daniel 12, där den avslutande versen består av ett personligt budskap till Daniel. Han skulle dö, men han skulle komma att uppstå till sin del ('lot'; KJV, Strong: 01486. ...;figuratively, a portion or destiny (as if determined by lot):— lot.) vid slutet av de 1290 dagarnas stora vedermöda. Detta visar på att den arvedel som GT:s heliga kommer att få efter att ha uppstått verkligen är löfteslandet. Arvet av land är emellertid INTE bara förbehållet judar som överlever vedermödan som många traditionella dispensationalister lär. Det är för alla heliga i uppståndna kroppar.

Att Israel (inklusive judiska kristna) kommer att åtnjuta uppfyllelsen av speciella bokstavliga löften under tusenårsriket innebär inte att de troende av hednisk börd skulle vara förbisedda eller lottlösa. Det är bara som så att Israels arvedel är så mycket mer uttryckligt förklarad i Skriften. Alla troende kommer att bli belönade och får mottaga en arvedel i Kristi Rike här på jorden. Det är bara det att att Gud mycket mer i detalj berättade för judarna vad deras arv skulle bli. Jesus talade till och med om för de lärjungar som skulle komma att bli församlingens äldste, att deras ställning i Riket skulle bli att få äta vid Kristi bord, och att sitta på tolv troner som guvernörer, regerande över var och en av Israels tolv stammar.

Beträffande den roll som de troende av hednisk börd kommer att få, så bör vi betänka att världen är en plats med gott om utrymme, i synnerhet kommer så att vara fallet när Antikrists efterföljare har blivit avlägsnade. Landet Israel är emellertid en liten plats. Kommer du ihåg liknelsen med punden? Belöningen för trogen tjänst blir att få auktoritet i Kristi Rike över ett antal städer. Nationella särmärken kommer att bestå i Riket också för de frälsta, då i sina uppståndelsekroppar. Löftena om land kommer att förverkligas för hela det troende Israel. Men precis som när de nationella skillnaderna inte är åtskiljande inom församlingen i vår tid så kommer de inte heller att vara det i den kommande tiden. Blir vi idag besvärade av de nationellt betingade särdragen mellan församlingen i Ryssland och församlingen i USA, eller i China? Nej! Vi utgör en Kristi kropp trotts de nationella särdragen. Varför skulle då dessa särdrag (inte splittringar) besvära oss under tusenårsriket? Guds Ord visar oss tydligt på att de nationella särdragen kommer att bestå för evigt. Talande om det Nya Jerusalem, säger Gud...

Upp. 21:24
24 Och folken som blivit frälsta skall vandra i dess ljus, och kungarna på jorden skall föra sin härlighet och ära in i den. (Reformationsbibeln)

Församlingen utgör emellertid inte en utvidgning av Israel. Församlingen består av den troende kvarlevan av Israel och den troende kvarlevan av alla andra folk, förenade i en kropp. Det är bara som så att Gud speciellt har utvalt Israel till en plats i historien med ett större ansvar, men också med större välsignelser. Välsignelserna kommer till följd av förbunden. Israel under lagen utgjorde exemplet inför hela klassen (folken). Vi såg genom Guds handlande med Israel som ett folk, ett mikrokosmos av hans kommande handlande med hela mänskligheten. Här har vi en demonstration av Guds karaktär och helighet, och varför han inte kan tolerera synden. Detta är för hela klassen att se och ta lärdom av.

Under den nuvarande dispensationen erbjöds Israel att ingå i det Nya Förbundet såsom Jeremia hade profeterat. En del av Israel gjorde det. Men som alltid förblev majoriteten av Israel kvar i sin otro. Vid Kadesh Barnea, när de misslyckades med att tåga in i det utlovade landet, skiljde sig majoriteten från förbundets välsignelser. Samma sak hände när den judiska majoriteten förkastade Kristus. Men hedningarna har nu 'kommit nära' de välsignelser som utlovades Israel. Samma SLAGS välsignelser är genom tron våra. Så församlingen utgör i själva verket inte en utvidgad Israelisk nation (fastän den skulle kunna ses som en utökning av den troende kvarlevan av Israeler). Israel utgör helt enkelt den kanal genom vilken välsignelserna flyter till den troende kvarlevan från alla folk. Israel är till en del förblindat under denna dispensation, för att hedningarna skall så att säga kunna hinna ikapp och ingå i Guds återlösningsplan. Missionsbefallningen innebär att de Goda Nyheterna nu proklameras för alla folk medan Israel till stor del hålls tillbaka. Men i sin tid kommer HELA Israel (en hel generation) att på en enda dag att bli inlemmade i församlingen, detta sker när förblindelsen (förstockelsen) hävs och de "ser upp till Honom som de har stungit."

Varje dispensation innehåller ett mikrokosmos av den nästkommande dispensationen. Det som i begränsad form framträder i en dispensation är fullt utvecklat i nästa. Efter tornbyggandet i Babel och den följande uppdelningen av befolkningen i nationer genom språkförbistringen, började Guds plan få upp farten. Den började med en man och hans familj, Abraham. Löftet var begränsat till en man, och fördes vidare till hans son Isak, och till dennes son Jakob, och till de tolv stammarna. Under Mose lag började Gud sedan att handla med en hel nation, som ett mikrokosmos av sin framtida plan. 'Israel' under lagen var en illustration på Guds handlande med hela världen i den följande dispensationen. Nu utgör inte enbart den troende kvarlevan inom en nation Guds egendomsfolk, utan de troende kvarlevorna inom varje nation utgör nu Guds folk (församlingen). I den kommande tidsåldern kommer den troende kvarlevan från alla nationer, som då inte längre utgör en kvarleva, att regera över jorden, och ondskan kommer att hållas nere genom att Kristus regerar som konungarnas Konung i detta Messianska Rike. När detta Rike övergår till sitt eviga tillstånd kommer all ondska att elimineras från jorden, och hela jordens befolkning kommer endast att bestå av de återlösta. Guds Messianska Rike med de återlösta folken som medborgare kommer att bestå för evigt.

Det här är också den process enligt vilken Guds skapelse progressivt görs helig. Under den tid när hela världen var hednisk, vid tiden för den babyloniska språkförbistringen, begynte Gud med en trosmänniska, Abraham. Från Abraham utgick en nation, Israel. Från Israel framgick en kvarleva som var ett heligt folk (ett egendomsfolk, en helig nation). Under den närvarande dispensationen så övervinner rättfärdigheten ondskan genom att Gud kallar ut en kvarleva från de hedniska nationerna och förenar dem med kvarlevan av Israel, genom sin skapelse 'församlingen'. Vid slutet av denna dispensation kommer Gud att tvinga hela världens befolkning till ett ställningstagande, att välja antingen honom eller Antikrist. Vid början av nästa dispensation så kommer de som dyrkade vilddjuret att bli avlägsnade, och den nuvarande ringa kvarlevan (den sanna församlingen) kommer att regera världen med Kristus! I den slutliga eviga tidsåldern kommer ondskan att vara fullständigt utestängd.

Allt detta har gjorts möjligt genom att Gud har använt sig av Israel som sin kanal för att uppenbara sig själv och sin plan, som ett levande exempel på sitt handlande med mänskligheten, och som den strömfåra genom vilken frälsningen nått ut till kvarlevan av alla nationer, och som förde fram en avkomling (Jesus Kristus) från Abraham, genom vilken alla kan ärva evig frälsning. Av den anledningen kommer Israel att stå fram som nationernas huvud under tusenårsriket.

Gå till: Det uppenbarade Mysteriet