Från Oljeberget

Jesu eskatologiska tal från Oljeberget
Matteus 24 & Markus 13
Av Tim Warner – Reviderad November 2002, Copyright © 1998 – 2003
Översättning från engelska till svenska av Fred Örtegren – Aug 2003

Betydelsen av Jesu tal från Oljeberget.
Jesu tal från Oljeberget, som vi kan läsa i Matt 24 och Mark 13, innehåller den undervisning som är som mest rakt på sak beträffande tidsålderns avslutning som vi kan finna i Skriften. Här har vi hörnstenen till hela Nya Testamentets eskatologi. Nya Testamentets författare refererade till, och baserade sin eskatologi på denna undervisning som Jesus där gav sina lärjungar. I följande artiklar kommer vi att visa på det starka beroendet av denna Jesu förkunnelse från Oljeberget, alltifrån Peter och Paulus undervisning om bortryckandet, som för Uppenbarelseboken. Detta, apostlarnas beroende av förkunnelsen från Oljeberget är mycket betydelsefull för posttrib synen, eftersom detta raserar grunden för pretrib förespråkarnas argument att Jesu förkunnelse där inte skulle vara en angelägenhet för Församlingen. Om Apostlarna refererade sina kristna läsare till förkunnelsen från Oljeberget för att ge dem svar beträffande bortryckandet så är sambandet mellan Jesu eskatologiska undervisning där och församlingens lära uppenbar.

Bakgrund och händelsernas ordningsföljd.
Inget av de fyra Evangelieböckerna ger oss en komplett bild av Jesu liv, handlande eller undervisning. Detaljer i en Evangeliebok återfinns inte alltid i de andra. Så är också fallet beträffande Jesu tal från Oljeberget. Endast genom att granska varje framställning och synkronisera dem kan vi rekonstruera den närmast mest fullständiga framställningen av vad Jesus undervisade.

Ett vanligt misstag har varit att anta att Lukas 21 är ännu en framställning av Jesu predikan från Oljeberget. Men en noggrann granskning av Lukas 21 visar att denna predikan hölls på tempelplatsen tidigare på dagen innan Jesus och hans lärjungar senare på kvällen gav sig av till Oljeberget. Lukas 21 har ibland blivit benämnd som den stora tempel predikan (The Great Temple Discourse). I denna predikan lägger Jesus ut följande framtida sekvens av händelser som sträcker sig genom hela tidsåldern.

1. Jerusalem och templets förstöring.
2. Judarnas förskingring bland nationerna ”tills hedningarnas tider är fullbordade”
3. en tid av omvälvningar bland nationerna.
4. vissa kosmiska tecken
5. Jesu återkomst för att sätta upp sitt kungarike.

Det är betydelsefullt att uppmärksamma att i Lukas framställning ger Jesus sina lärjungar specifika instruktioner att fly undan den Romerska anstormningen mot Jerusalem. Den kom att inträffa år 70, cirka 40 år in på den nya tidshushållningen. Den tidige kyrkohistorikern, Eusebius, skrev att de tidiga kristna i beaktande av Jesu varningsord, flydde staden när de såg att den Romerska hären omringade Jerusalem, och de blev räddade. Det är därför tydligt att Jesu varningsord i den predikan berörde församlingen. Ändå, så talade Jesus till samma människor som han gav instruktionerna att ”fly bort till bergen”, när den Romerska belägringen inleddes, att de skulle veta att hans ankomst – posttrib - var nära genom att ge akt på tecknen. Han sa också till dem att bedja att de måtte befinnas vara värdiga att undkomma alla dessa ting. Genom att lägga märke till HUR de tidiga kristna flydde belägringen och förstöringen av Jerusalem, så kan vi få en god uppfattning om hur vi kan tänkas undgå den sista tidens händelser – inte genom ett bortryckande, men genom att fly vid rätt tillfälle.

Det finns ingen förvirring beträffande Templets förstöring och tidsålderns slut.
Medan det inte råder någon tvekan om att lärjungarna intresserade sig för Jesu (och Daniels i Dan 9:26) förutsägelse om Templets förstörelse så var deras främsta intresse riktade mot Jesu andra kommande och upprättandet av Hans rike. Lärjungarna kunde knappast ha undgått att lägga märke till att Jesus gjorde en åtskillnad mellan dessa två händelser, de var separata och åtskilda av en inte obetydlig tidsrymd. Inte bara det att han gjort skillnad mellan Templets förstöring och tillkommelsen i sin predikan vid Tempelplatsen tidigare den dagen enligt Lukas 21, men Matteus återger också något som Jesus nämner på Tempelplatsen, men som Lukas utelämnar. Innan de lämnar Tempelplatsen för att gå till Oljeberget sade Jesus följande:

Matt:23:37-39
37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: ‘Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.’»

Ännu en gång så åtskiljer Jesus Templets förstöring från den andra tillkommelsen. De flesta kommentatorer hävdar att lärjungarnas fråga »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.» Förutsätter att dessa båda inträffar vid samma tidpunkt. Men så är inte fallet. Jesus förutsäger tydligt, att Israel skall komma att förkasta honom, Templet att ödeläggas, och Israel skall komma att förskingras bland nationerna, innan han återkommer.

På Oljeberget
På Oljeberget, senare på kvällen, frågade fyra av lärjungarna Jesus speciellt angående tecknen för hans tillkommelse och tidsålderns slut. Deras intresse var mer än akademiskt. De förväntade sig att få leva för att komma att se hans tillkommelse. De ville veta hur de skulle kunna känna igen när tillkommelsen närmade sig. I den här predikan bevarade Jesus deras fråga mycket rakt på sak, Han nämnde en sekvens av händelser ända fram emot tidsålderns slut, och tillkommelsen i härlighet. Han nämnde en serie av TECKEN som de skulle uppmärksamma, det var krig, hungersnöd, jordbävningar, evangeliets förkunnande bland alla nationer, förödelsens styggelse, och slutligen, de kosmiska tecken som kommer att annonsera hans tillkommelse, som sker efter vedermödan. Denna åskådliga sekvens avslutades med följande ord;

Matt 24:29-31
29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

Här ser vi att vid Jesu tillkommelse - efter vedermödan - kommer han att låta basunen ljuda och sända ut sina änglar för att samla ihop ”sina utvalda”. I Markus framställning av denna händelse framgår det tydligt att Jesu utvalda kommer att samlas både från jorden och från himlen [Mark 13:27]. Lägg nu märke till vers 33;

Matt 24:33
33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

Av Jesu ord framgår tydligt att först efter det att alla dessa tecken fullbordats, kunde de förvänta sig hans ankomst.

Det pågår en enorm debatt mellan pretribbare och posttribbare om huruvida det här ”församlandet” är för Församlingen. Emellertid, låt mig bara föreslå att du läser hela kapitlet och därvid speciellt uppmärksammar de skriftställen där Jesus använder de personliga pronomenen ”ni” och ”er”. Därav framstår det som självklart, att Jesu svar till lärjungarna förutsatte att dessa kunde komma att leva kvar och se hans tillkommelse. Hur kunde det vara möjligt? Kristna, inklusive Paulus, förväntade sig att leva ända fram till Jesu återkomst [John 21:20-23, 1 Tess 4:15]. Faktum är att hela Nya Testamentet är skrivet utifrån den förutsättningen att Jesus kunde komma under det första århundradet. Detta faktum är väsentligt för att förstå hela sammanhanget i Jesu förkunnelse från Oljeberget och hur det fortsätter att vara aktuellt fram till vår tid och ända till dess Han kommer åter.

Naturligtvis ifrågasätter förespråkarna för pretrib att detta sammanhang refererar till Jesu efterföljare i Församlingen. De menar att lärjungarna här representerar en annan grupp, som möjligen är några under vedermödan speciellt utvalda Judar. För att avgöra den här frågan anser jag att Jesu missionsbefallning är av största vikt. Jesus sa till sina lärjungar;

Matt 28:19-20
19 Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,

20 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»

Vi måste komma ihåg att Jesus här adresserar samma lärjungar som bara några dagar tidigare frågat honom angående hans återkomst, de satt vid hans fötter medan Han instruerade dem att vaka inför alla de tecken som skulle föregå församlandet av de utvalda ”strax efter den tidens vedermöda”. Jesus befaller dem också här att föra ut Sin undervisning till hela världen och att göra alla folk till lärjungar. Speciellt skall vi lägga märke till orden; ”lärande dem att hålla ALLT VAD JAG HAR BEFALLT EDER”. Jesus gav dessa män uppdraget att undervisa dig och mig allt han undervisat dem. Om vi skall ta Jesus på allvar här så måste detta även inkludera hans undervisning från Oljeberget, att vakta efter de tecken som skulle föregå hans återkomst efter vedermödan. Vi kan härav sammanfatta två betydelsefulla fakta:

1. Jesus nämnde aldrig något om ett bortryckande pretrib som skulle ske före Hans återkomst i härlighet. Han talade om att Hans lärjungar skulle genomgå vedermödan och om deras vakande inför tecknen på Hans återkomst - efter vedermödan. Detta är då Han kommer att ”församla Sina utvalda”.

2. Det evangelium som Jesus befallde apostlarna att predika inkluderade inget bortryckande före vedermödan, pretrib. Däremot undervisades där om vaksamhet inför Hans återkomst efter vedermödan, posttrib [som inkluderarade ett bortryckande posttrib].

Jämför dessa ord ur Jesu predikan från Oljeberget med motsvarande ord i Missionsbefallningen.

Jesu Predikan från Oljeberget

Missionsbefallningen

Matt 24:14
14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

Matt 28:19
19 Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,

Matt 24:3
3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

Matt 28:20
20 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»

Jesus avgränsade uttrycket “tidens ände” i sin predikan från Oljeberget genom att associera det med vedermödans slut. Jesus talade om en ”stor vedermöda” som inträffar strax före ”tidens ände” [Matt 24:, 21, 29]. Det är därför uppenbart, att den ”tidens ände” som nämns i Missionsbefallningen infaller vid vedermödans slut. Vi har uppdraget att predika evangeliet till alla folk intill ”tidens ände”. Därför måste vi fortsätta att lyda Missionsbefallningen ända till vedermödans slut. Detta är den logiska slutsatsen från dessa bibelsammanhang.

Markus återgivning av Jesu förkunnelse från Oljeberget avslutas med en tydlig varning och instruktion till kristna att vara vaksamma inför hans återkomst - efter vedermödan, posttrib.

Mark 13:24-37
24 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

25 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.

26 Och då skall man få se ‘Människosonen komma i skyarna’ med stor makt och härlighet.

27 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

28 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

29 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

30 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen, ingen utom Fadern.

34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;

37 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

Enligt min bedömning framgår det av dessa skriftställen att Jesus talade till den kristna församlingen i sin förkunnelse från Oljeberget. Lägg märke till att; mannen som ”lämnar sitt hus”, motsvarar Jesu himmelsfärd. Han nämnde också för lärjungarna vid ett annat tillfälle att han skulle ”lämna dem”, för att senare återvända. Därefter, ger han ”sina tjänare makt och myndighet” och, ” åt var och en hans särskilda syssla”. Det är ingen tvekan om att det här motsvarar Missionsbefallningen, som gavs till Församlingen. Därefter, befallde han dem att ”vaka” inför hans återkomst. Jesus talar här liknelsevis om tidsperioden mellan himmelsfärden och sin återkomst, [eller med ett uttryck lånat från pretrib Församlingens tidshushållning]. Han adresserar också kristna när han uppmanar ”vaka”. Frågan inställer sig då, vaka för vad? Sammanhanget ger svaret i verserna 24-27. Vi som kristna skall vaka inför Jesu tillkommelse - ”efter den vedermödan”.

För en mer utförlig behandling av Jesu predikan från Oljeberget se våran verse by verse commentary för Matteus 24.

NOTES:
Matt 24:1-51
1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

5 Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Jag är Messias’ och skola förvilla många.

6 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

9 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

10 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

15 När I nu fån se ‘förödelsens styggelse’, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats - den som läser detta, han give akt därpå-

17 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

18 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

21 Ty då skall det bliva ‘en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’,ej heller någonsin skall förekomma.

22 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

23 Om någon då säger till eder: ‘Se här är Messias’, eller: ‘Där är han’, så tron det icke.

24 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

26 Därför, om man säger till eder: ‘Se, han är i öknen’, så gån icke ditut, eller: ‘Se, han är inne i huset’, så tron det icke.

27 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. -

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid-

46 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

47 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

48 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: ‘Min herre kommer icke så snart’,

49 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

50 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

51 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»

Mark 13:1-37
1 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»

2 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:

4 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»

5 Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.

6 Många skola komma under mitt namn och säga: ‘Det är jag’ och skola förvilla många.

7 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till ‘födslovåndorna’.

9 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.

11 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.

12 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

13 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Men när I fån se ‘förödelsens styggelse’ stå där han icke borde stå-den som läser detta, han give akt därpå - då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

15 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,

16 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

19 Ty den tiden skall bliva ‘en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma.

20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

21 Och om någon då säger till eder: ‘Se här är Messias’, eller: ‘Se där är han’, så tron det icke.

22 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.

24 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

25 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.

26 Och då skall man få se ‘Människosonen komma i skyarna’ med stor makt och härlighet.

27 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

28 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

29 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

30 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen - ingen utom Fadern.

34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;