Offer under tusenårsriket?

Författad av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren april 2005


Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Jes. 56:7

dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.

Fråga: När i världshistorien har templet varit ett "bönehus FÖR ALLA FOLK"? Svar: ALDRIG! Man må argumentera att världens "folk" i Jesaja 56:7 inte nödvändigtvis måste innebära var och en, utan skulle kunna referera till hela Israel. Vi finner emellertid att Jesus tolkar det här textstället lite annorlunda, när han driver ut månglarna ur templet.

Mark 11:17

17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk [ all nations; KJV].’ Men I haven gjort det till en rövarkula.»

Det grekiska ordet för "folk" är här "ethnos" [från vilket vi fått ordet "etnisk"] vilket är samma ord som normalt annars översätts med "hedningar" ["Gentiles"] i NT. Enligt Jesus så förutsade därför Jesajas profetia en framtid då det fysiska templet skulle vara ett bönehus för ALLA NATIONER [Hedningar, Gentiles]. Den enda möjliga framtida uppfyllelsen av den profetian som jag kan se är i ett fysiskt tempel i Jerusalem under tusenårsriket [som Sakarja 14 beskriver, där alla folken kommer samman för att hålla högtid]. Jag förstår inte hur man kan hålla det här för att vara en allegori, när ju Jesus tydligt refererade till templet av sten i Jerusalem när han tolkade Jesajas profetia!

Det tempel som byggs under vedermödan kommer att bli skändat av Antikrist. När Jesus återvänder kommer det inte bara att renas, utan det blir fullständigt återuppbyggt i en mycket större skala. Templet som beskrivs i Hesekiel  40-48 är millennie-templet och är det tempel som Jesaja [och Jesus] hade i åtanke, liksom också Sakarja. Enligt Hesekiel så kommer det templet att bli i en mycket större skala än något av de tidigare templen, faktiskt mycket större än vad den nuvarande tempelplatsen kan rymma.  

Det föreligger en del skilda uppfattningar angående tolkningen av Hesekiel 40-44, angående om huruvida det här storslagna templet skall förstås bokstavligt. En del reser invändningar mot tanken på något som helst tempel här, vare sig under tusenårsriket eller ej. Men Sakarja 14 är ett av de tydligaste textställena som anger ett faktiskt existerande tempel under tusenårsriket. Lägg särskilt märke till den tydliga referensen till lövhyddohögtiden och millennie-templet EFTER striden vid Harmagedon. 

Sakarja 14:1-11&16-21

1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte.

2 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden;

3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.

4 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.

6 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.

7 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.

8 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

10 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;

11 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.....

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk [HEDNINGAR] drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.

21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Faktum är att den här texten klart utsäger att det kommer att finnas både ett tempel OCH en offertjänst, samt FOLKSTAMMAR (hednafolk) som kommer för att fira lövhyddohögtiden EFTER striden vid Harmageddon, då Kristus återvänder till Oljeberget med "alla sina heliga".

Olika slags Offer

När det gäller anförda svårigheter att harmonisera dessa offer med bibelställen som Hebr.10, där Kristi försoningsgärning är utförd "en gång för alla", och då det därför inte längre skulle finnas några behov av ytterligare offer för synder, så måste man inse att inte alla offer var "försonande" offer. Tekniskt sett utfördes försoningsoffret endast en gång om året, på "Försoningsdagen". På den 10:e dagen i månaden tishri, tog översteprästen blodet och gick med det in i det allraheligaste, och bestänkte förbundsarken därmed. Det här är tydligen vad Hebreerbrevet har i åtanke när det refererar till att Kristi försoning är utförd "en gång för alla". 

Hebr. 9:22-28

22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.

23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.

24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.

25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.

26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.

27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,

28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.

Det är tydligt att genom att referera till prästen som träder fram med blodet i templet en gång om året så talar den här texten om "försoningsdagen"

Lövhyddohögtiden [Sakarja 14] och påsken [Hesekel 45] kommer att firas under tusenårsriket. Men det kommer däremot INTE försoningsdagen att göras. Lägg i följande textställe märke till vilka högtider som kommer att firas under tusenårsriket. Och lägg särskilt märke till att inte pingsten, trumpetfesten och försoningsdagen omnämns.

Hes. 45:21-25

21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid; i sju dagar skall ni hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.

23 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.

24 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

"Påsken" var en högtid som varade en dag och som inledde "det osyrade brödets högtid" som varade sju dagar [Lev. 23]. Därför kan det förstås av den ovanstående texten, att eftersom "påsken" fortsätter med en 7 dagars högtid, så hålls hela påsk/osyrade brödet/förstfrukts högtiderna. Vad som däremot inte omnämns är pingsten, som inträffade 50 dagar efter första söndagen [förstfrukten] efter påskdagen. Vi finner också att av den 7:e månadens högtider, trumpetfesten [tishr 1], försoningsdagen [tishri 10], och lövhyddohögtiden [tishri 15-21], så är endast lövhyddohögtiden omnämnd. Frågan är då varför? Jag tror att svaret åtminstone delvis är att finna i att "försoningen" var fullbordad i Kristus. Jeremia gör klart att "försoningsdagen"  INTE kommer att bli firad under tusenårsriket. 

Jer. 3:14-17

14 Vänden om, ni avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var släkt, och föra eder till Sion.

15 Och jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.

16 Och det skall ske, att när ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny sådan.

16 And it shall come to pass, when ye be multiplied and increased in the land, in those days, saith the LORD, they shall say no more, The ark of the covenant of the LORD: neither shall it come to mind: neither shall they remember it; neither shall they visit it; neither shall that be done any more. [KJV]

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

"Arken" var endast "besökt" ["visit"; KJV] en gång om året av överste prästen, då han bestänkte den med blod, och bringade FÖRSONING för sitt folk. Den övriga tiden av året, befann den sig bara där i det allraheligaste borta från dagens ljus. När Jeremia säger "aldrig skall detta ske igen" [ö.f. KJV], säger han att överste prästens besökande av det allraheligaste på försoningsdagen [tishri 10] inte längre kommer att ske. Därefter talar han om varför! Eftersom i stället för "HERRENS förbundsark" så kommer HERRENS tron då att vara där! Med andra ord, under GT:s tid så var "förbundsarken" TEMPORÄR och ett SUBSTITUT för den fysiska närvaron av Herren på sin tron i sitt heliga tempel! Gud har varit på sin tron i sitt heliga tempel såsom det är beskrivet i Uppenbarelseboken. Templet på jorden var endast en kopia eller en representation av Guds tempel i himmelen [Hebr. 8:5]. "Förbundsarken" representerade Guds tron. Prästen som gick in i det allraheligaste för att bestänka arken med blodet var en symbol för Kristus som trädde in i himmelens tempel med Sitt eget blod!

Hebr. 9:12

12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.

Visst är det underbart att se hur finstämt allt det här  passar samman! I tusenårsriket kommer det inte att finnas någon präst som står under någon restriktion som hindrar honom från att träda inför det allraheligaste i templets mer än en gång om året! Herrens tron kommer att vara på den allraheligaste platsen, och templets förlåt kommer att vara ÖPPNAD! Människor kommer att ha fullt tillträde till Herren inför Hans tron! De kommer att komma till Jerusalem för att tillbedja, och föra med sig sina offer inför Herren.

De offer som kommer att frambäras kommer INTE att vara försoningsoffer för synd. Kristus tog itu med den saken en gång för alla. Där kommer emellertid att framföras många offer av lovprisning, och till åminnelse. Det här är i själva verket också vad påsken var, en högtid till åminnelse av Guds befrielse från Egypten, och en profetia om korsfästelsen. Lövhyddohögtiden var till åminnelse av ökenvandringen, och utgör samtidigt en profetia om tusenårsriket! Dessa högtider kommer att bli storartade högtider till åminnelse av vad Gud har gjort för oss, precis liksom vi nu håller "Herrens måltid" både som en åminnelse av korsfästelsen, OCH en profetia om tusenårsriket, när vi kommer att sitta ner och hålla måltid med Jesus själv. 

Luk. 22:15-20

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

Du kan här både se åminnelseaspekten av Herrens måltid liksom den profetiska aspekten. Det är på samma sätt med alla högtiderna. När vi väl är på den andra sidan av Jesu andra tillkommelse så kommer det som nu är "profetiskt" att då vara "till åminnelse".!

Det synes mig att alla de offer som nämns i samband med Hesekiels tempel borde uppfattas som att de kommer att vara åminnelsehögtider, tillbakablickande mot vad som redan förverkligats, på ett liknande sätt som vi nu högtidlighåller korsfästelsen med bröd och vin.

Några kanhända invänder och menar att varje slags offer skulle vara hädiska. Men vad var då offren för något till att börja med? Fanns det någonsin någon kraft i dem till att försona synder? Hebreerbrevets författare säger, nej!

Heb 10:1-4

1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

Hans poäng är INTE att offer inte längre kan sona synd, Kristus dog en gång för alla. Hans poäng är helt tydligt den att, de ALDRIG någonsin KUNNAT sona för synd! Om de hade kunnat så hade det inte funnits någon anledning att upprepa dem år efter år. Så därför var inte ens under GT:s tid offren avsedda att bringa någon verklig försoning, utan tjänade till att utgöra en påminnelse för Israel om deras synder på en årlig basis. Offren pekade mot Kristus. Israels problem var att de fäste för stor mening till offren utan att inse deras PROFETISKA betydelse. I stället förväntade de sig att kunna tillräkna sig  någon speciell merit genom blodet från "tjurar och bockar" som om de skulle kunna rena dem från deras synder, medan de kom att förkasta den enda verkliga försoningen för synd. 

Om djuroffren aldrig någonsin utgjort några verkliga "försoningsmedel" för synder, utan var profetiska till sin natur, vad är det då för problematiskt med ett offer som offras till åminnelse av den fullbordade profetiska typen? Ingenting!

Är det synd att idag fira påsken, genom att döda ett lamm och att äta det i gemenskap med sin familj, under det att man påminner sig om hur Gud befriade sitt folk ur Egypten? Naturligtvis inte! Men, när man observerar den profetiska aspekten av påsken och hur den visar fram emot Kristus och när man firar påsken i tro och tillbedjan av Kristus så är dess mening fullständig.

De som hävdar att ett sådant firande skulle vara hädiskt, därför att Kristus dött en gång för alla, borde tillämpa samma princip på Herrens måltid! Innebär inte firandet av Herrens måltid med vin och bröd samma sak? Visst gör det! Det är en symbolism som visar mot Kristus! Sade inte Jesus själv att Han skulle fira påsken tillsammans med Sina lärjungar i det kommande riket?

Luk. 22:15-16

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

Vem är den mystiska "Fursten" i Hesekiels tempel?

Hes. 44:1-3

1 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster; den var nu stängd.

2 Och HERREN sade till mig: »Denna port skall förbliva stängd och icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den vara stängd.

3 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.»

Hes. 45:16-17,21-22,25

16 Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd åt fursten i Israel.

17 Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels hus’ högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels hus.......

21 På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.....

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

Det kommer att vara Furstens uppgift att officiera vid offren och högtiderna, men vem är denne "furste"? Många premillennialister tror att det är Jesus. Men, det finner jag ganska märkligt. Jesus kommer ju att vara "hela jordens Konung" enligt Sakarja 14:9. Fursten tycks var den som leder tillbedjan, inte att själv vara den som tillbeds, vilket ju däremot Jesus kommer att vara. Hesekiel ger oss emellertid liksom också några av de andra profeterna faktiskt svaret på vem den här fursten verkligen är.

Jer. 30:7-10

7 Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur.

8 Och det skall ske på den tiden, Säger HERREN Sebaot, att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals och slita av dina band. Ja, inga främmande skola längre tvinga honom att tjäna sig,

9 utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag låta uppstå åt dem.

10 Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN. och var ej förfärad du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

Hes. 34:23-24

23 Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

24 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.

Return to: "Homepage"

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Gå till original

EasyCounter