Under den sista veckan av sin tjänst, efter det att han kommit till Jerusalem inför påskhögtiden, besökte Jesus dagligen Tempelplatsen och undervisade där folket. Man hade kommit från hela Israel och från fjärran länder för att delta i denna judendomens allra främsta högtid.
Översteprästerna och de skriftlärde lyssnade intensivt till Jesu undervisning för att finna något skäl till att anklaga honom. Deras upphetsning stegrades såväl av hans anspråk som av hur han fördömde dem, som utgjorde det religiösa ledarskapet. Spänningen stegrades för var dag. När Jesus sedan i formen av en liknelse utdömde de judiska ledarna som odugliga herdar för Guds folk, var måttet rågat.
Matt. 21:33-43
33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han
satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett
vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till
vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en
annan dräpte de, en tredje stenade de.
36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde
med dem sammalunda.
37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: ‘De skola väl hava
försyn för min son.’
38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: ‘Denne
är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.’
39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och
dräpte honom.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de
vingårdsmännen?»
41 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra
dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom
frukten, när tiden därtill är inne.»
42 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: ‘Den sten som
byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den
blivit detta, och underbar är den i våra ögon’?
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt
ett folk som bär dess frukt.»
Det var uppenbart för de här religiösa männen att Jesus refererade till dem som de onda vingårdsarbetarna som hade blivit anförtrodda Guds vingård under Mose lag. Men Jesus varslade dem nu om uppsägning. Guds rike skulle tagas ifrån dem och ges till några andra. Det nya fruktbärande folket som snart skulle komma och inta de judiska ledarnas platts som vårdare av Guds vingård var lärjungarna. Jesus hade tydligt sagt dem det.
Lukas 12:32
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder
riket.
Tanken att denna brokiga skara efterföljare till denne självutnämnde "Messias" skulle överta deras plats gjorde de judiska ledarna rasande. Hur vågade denne Jesus tala om att de skulle få foten från templet och allt vad det representerade. De önskade nu inget annat än hans död. Och de började att konspirera för att döda honom. Fastän Jesus förstod vad de var ute efter fortsatte han att förvärra situationen genom att öppet fördöma dem inför folkskaran. Han började senare att offentligt instruera sina lärjungar som de nya trogna vingårdsmännen, som skulle var utnämnda till att leda Guds hjord, och den gudstjänstfirande skaran. Han sade dem hur de skulle agera, och när han gör det, så fördömer han samtidigt översteprästernas, de skriftlärdes och fariséernas gärningar.
Matt 23:1-12
1 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar
2 och sade: »På Moses’ stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.
3 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter
deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.
4 De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men
själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.
5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De
göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.
6 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i
synagogorna
7 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ‘rabbi’.
8 Men I skolen icke låta kalla eder ‘rabbi’, ty en är eder Mästare, och I
ären alla bröder.
9 Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ‘fader’,ty en är eder
Fader, han som är i himmelen.
10 Ej heller skolen I låta kalla eder ‘läromästare’, ty en är eder
läromästare, Kristus.
11 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som
ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.
Det här var tämligen starka ord, men inte lika starka som de som följer sedan. Jesus vänder sig då direkt till de skriftlärda och fariséerna och fortsätter med att grundligt gå till rätta med dem. Jag kan föreställa mig hur Jesus står där under Salomons pelargång, och pekar ut dem och tillrättavisar dem offentligt, medan folkskaran tyst bevittnar det hela och lärjungarna står där med öppna munnar.
Matt. 23:13-36
13 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten
himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja
komma dit tillstädjen I icke att komma in.
14 Ve eder, I skriftlärde och fariseér, I skrymtare, att I utsugen änkors
hus, medan I för syns skull hållen långa böner. Därför skolen I få en
dess hårdare dom.
15 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över
vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det,
gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!
16 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: ‘Om någon svär vid templet, så
betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden
av sin ed’!
17 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som
har helgat guldet?
18 Så ock: ‘Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon
svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.’
19 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som
helgar offergåvan?
20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som
ligger därpå.
21 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som
bor däri.
22 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom
som sitter därpå.
23 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta
och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen
rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke
underlåta det andra.
24 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!
25 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av
bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat
genom rofferi och omättlig ondska!
26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också
dess utsida må bliva ren.
27 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade
gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben
och allt slags orenlighet!
28 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes
ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.
29 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp
profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter
30 och sägen: ‘Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke
hava varit delaktiga med dem i profeternas blod’!
31 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte
profeterna.
32 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.
33 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas
till Gehenna?
34 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde.
Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I
gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.
35 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på
jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’,Barakias’
sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.
36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.
Lägg märke till hur Jesus i vers 34 säger att han skulle sända "profeter och vise och skriftlärde" till Israel, men att de judiska ledarna skulle förfölja också dem. Den profetian ser vi uppfylld i Apg. Apostlarna och andra som Stefanos är bland dem som det judiska ledarskapet kommer att fortsätta med att förfölja. Det här är en viktig punkt, något som klart kommer att framgå när vi kommer att behandla frågan om för vilka Jesu tal på Oljeberget var ämnat för, församlingen eller Israel.
Efter det här så börjar Jesus att beklaga sig över Jerusalem, och det judiska folket. Deras förblindelse skulle bringa dem mycket lidanden och bedrövelser. Men där fanns också möjligheten till omvändelse.
Matt. 23:37-39
37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro
sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom
hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.
38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.
39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I
sägen: ‘Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.’»
Med detta uttalande vänder Jesus ryggen till sin egen nation i resignation inför det faktum att de nu måste möta Guds vredesdom innan de skulle kunna återupprättas till gemenskapen med sin Gud. Detta hade blivit profeterat av många av GT:s profeter, tydligast av Hosea.
Hosea 5:14-6:3
14 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon
mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det
bort utan räddning.
15 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått
lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte.
1 Ja, i sin nöd skola de söka mig: »Kommen, låtom oss vända om till HERREN.
Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock
förbinda oss.
2 Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda; ja, på tredje dagen skall
han låta oss stå upp, så att vi få leva inför honom.
3 Så låtom oss lära känna HERREN, ja, låtom oss fara efter att lära känna
honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma över
oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden.»
Här kan vis se att det förutsades att det skulle komma en tidsperiod när Israel skulle vara öde, utanför Guds omsorg. Detta är vad Jesus refererade till när han sade, "Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: ‘Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.’"
Efter att ha förkunnat dom över Israel, inför den här upprörda samlingen, vänder sig Jesus om och banar väg genom hopen och lämnar tempelkomplexet tillsammans med sina lärjungar.
Matt 24:1-3
1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då
fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.
2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen
säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva
nedbrutet.»
3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom,
medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som
bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»
Någonting inträffar mellan vers 2 och 3 som inte finns nedtecknat i Matteus, men som finns med i Lukas 21. Medan han fortfarande befann sig på tempelplatsen gav Jesus en tämligen lång redogörelse där han berättar om den kommande förstörelsen av templet, [som i detalj gick i fullbordan år 70 AD]. För att kunna få en full förståelse av Jesu undervisning från Oljeberget, föreslår jag att du först läser Lukas 21 i dess helhet. Fastän den redogörelsen huvudsakligen berör Jerusalems kommande förstöring år 70 AD [i verserna 12-24], så omnämns där också Kristi tillkommelse, efter vedermödan, för att sätta upp sitt Messianska tusenåriga rike.
Efter att ha hört Jesu beskriva den framtida totala förstörelsen av templet, lämnade lärjungarna tillsammans med Jesus Jerusalem och tar vägen via Kidrondalen upp till Olivberget. Helt säkert begrundade de dagens händelser och Jesu fördömande uppgörelse med det judiska ledarskapet, liksom den kommande förstörelsen av templet. Det tycks emellertid som om det som intresserade lärjungarna allra mest var Kristi andra tillkommelse, ett ämne som Jesus endast flyktigt berört i sin undervisning på tempelplatsen. Att så var fallet framgår av den fråga som de ställer till Jesus, när de senare sitter ner på Oljeberget, betraktande templet nedanför sig.
3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»
Eftersom Jesus endast flyktigt nämnt detaljerna kring sin andra tillkommelse vid framställningen på tempelplatsen (the Temple discourse), [där han inte ens omnämnt vedermödan], och eftersom lärjungarna var mest intresserade i tillkommelsen av Kristi rike, ställde de en tämligen rättfram fråga. Hur skulle de kunna veta när den dagen närmade sig? Vilka exakta tecken skulle föregå Jesu tillkommelse i makt och härlighet för att upprätta sitt Kungarike? Lärjungarna kände väl till från vad de lärt i Gamla Testamentets Skrifter, att efter perioden av dom som Israel först skulle genomlida, så skulle Messias anlända i glänsande härlighet för att upprätta sitt Kungarike. Detta var känt som "HERRENS dag", [Se Joel 3.9-17 & Sak. 14]. De var ivriga till att få styra och regera med Messias. De ville veta vilka tecken som skulle annonsera den här händelsen, så att de kunde veta när den närmade sig. De förväntade sig att få leva och se det här komma. De hade ännu inte förstått att innan Kristi rike kunde upprättas på jorden, så förelåg det dem en stor uppgift att fullborda, nämligen att sprida evangeliet bland alla folk.
