Main Menu

Old Testament
Job 19:25-27

New Testament
Matt. 24:14
John 1:1-3
John 1:12-13
John 1:18
Acts 2:38
Romans 16:25-27
1 Cor. 12:13
2 Thes. 2:1-4
Hebrews 12:28
2 Peter 3:1-18

25 Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste
           skall han träda fram över stoftet.

26 När sedan denna min sargade hud är borta, 
           skall jag i mitt kött skåda Gud.

27 Jag själv skall få skåda honom,
             med egna ögon skall jag se honom, 
      inte med någon annans.
          Därefter trånar jag i mitt innersta.
(Svenska Folkbibeln)

Job 19:25-27

25 Men jag vet att min Förlossare lever, 
och att Han på den sista dagen skall stå upp över jordens stoft.

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, är jag viss om
att jag i mitt kött skall få se Gud.

27 Förvisso skall jag själv få se Honom, 
          med mina egna ögon skall jag se Honom,
     men inte såsom en främling.
         Därefter trånar jag i mitt hjärtas innersta!

(Översättningen gjord med hjälp av pfrs nedanstående bokstavliga engelska översättning)

Job 19:25-27
25 For I know that my Redeemer lives, And He shall stand at last on the earth;
26 And after my skin is destroyed, this I know, That in my flesh I shall see God,
27 Whom I shall see for myself, And my eyes shall behold, and not another. How my heart yearns within me!
(NKJV)

Job 19:25-27
25 For I myself know that my Redeemer lives, And He shall stand up on the last day on the dust of the earth;
26 And after my skin is destroyed, this I know, That in my flesh I shall see God,
27 Whom I shall certainly see for myself, And my eyes shall behold, but not as a stranger. How my heart yearns within me!
 (Our Literal Translation from the Hebrew)

 

Den här bibeltexten från Jobs bok utgör det äldsta uttalande vi känner om vårt välsignade hopp, vår återlösares ankomst till den här planeten för att kroppsligen resa oss upp ur gravarna, och för att bo ibland sitt folk i sitt kommande rike. Det är inte bara det att den här texten synes vara mycket enkel och tydlig i sin mening, den förstods också på det här sättet av den tidiga församlingen. En med apostlarna samtida lärjunge, Clement, som blev en äldste i församlingen i Rom, skrev i det första århundradet följande därom,

"Do we then deem it any great and wonderful thing for the Maker of all things to raise up again those that have piously served Him in the assurance of a good faith, when even by a bird [referring to a previous illustration he had given of the resurrection] He shows us the mightiness of His power to fulfil His promise? For [the Scripture] saith in a certain place, 'Thou shalt raise me up, and I shall confess unto Thee;'  and again, 'I laid me down, and slept; I awaked, because Thou art with me;'  and again, Job says, 'Thou shalt raise up this flesh of mine, which has suffered all these things.' Having then this hope, let our souls be bound to Him who is faithful in His promises, and just in His judgments." (Clement of Rome, Epistle to the Corinthians, xxvi)

Fullt eniga med den här tidiga författaren, följer här vår tolkning av den här bibeltexten. 

Men jag vet att min återlösare lever... (veani yadati goeli chay) Det hebreiska verbet här "jag vet" bär första person singular "jag" med sig. Pronomenet "jag" (ani) används emellertid också emfatiskt. Innebörden är, "Jag själv vet" eller "jag vet för mig själv". Vad Job så känslofullt vet och uttalar är att hans Förlossare lever. Ordet för Förlossare återfinns i Exodus 6:6 där Jehova beskriver sig själv som Israels Förlossare.

och som den siste skall han träda fram över stoftet...  (ve'acharon al-aphar yakum). Ordet "träda fram" betyder egentligen "att stiga upp" eller "stå upp". Ordet " den sista" betyder "vid den sista" eller "vid den yttersta" dagen. Motsvarigheten finner vi i Kristi ord i Joh. 6:39, "jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen". Ordet för "stoftet" (jorden) är speciellt. Det är "aphar" och inte det vanligare ordet för "jord" som är "aretz". "Aphar" betyder "torra fina partiklar, stoft, smuts, damm eller lös jord. Bilden som förmedlas är att här omnämns det stoft och den orena jord med vilken den nedbrutna döda kroppen blandas med efter begravningen. Det är just på detta stoft som vår återlösare kommer att stå, på den sista dagen.

När sedan denna min sargade hud är borta, är jag viss om... (va'achar ori nikfu-zot)  orden "är jag viss om" finns inte i hebreiskan men är förmedlade av översättaren. Orden behövs emellertid eftersom den följande texten grammatiskt refererar tillbaks till verbet "Men jag vet" i början av vers 25. Detta refererar inte till Jobs aktuella krämpor vilka han hoppades bli helade ifrån. Huden förstörs här genom en nedbrytande process efter döden - förruttnelsen -  i gravens stoft.  

skall jag i (fri ifrån; KB1917) mitt kött skåda Gud... (umibasari echeze elohai)  Job förväntade sig att få se Gud med sina egna ögon. Att det här refereras till ett "skådande" med "köttets" d v s kroppens ögon framgår av den efterföljande versen. Invändningar emot den här tolkningen kommer att bemötas längre fram i den här artikeln.

Jag själv skall få skåda honom... (asher ani echeze-li) Det första personens pronomena "Jag", "mig" förekommer tre ggr i den här korta klausulen som knappast kunde ha gjorts mer känsloladdad. Ordet för "skåda" är identiskt med motsvarande ord i den föregående klausulen. 

med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans (ej såsom en främling; KB1917)... (ve'eynai ra'u velo-zar) Ordet "ögon", som betyder kroppens fysiska ögon, framställs här i en emfatisk position. Job lämnar inte enbart en redogörelse utan han upprepar med stark känslomässighet att han kommer att få se sin förlossare med sin egna två fysiska ögon. Uttrycket "inte med någon annans" i FB betyder "ej såsom en främling". Det är emellertid möjligt att tänka sig att Job eller hans vänner skulle ha kunnat tolkat hans nuvarande omständigheter och vedermödor. Job var fullt förvissad om att han skulle få se sin återlösare som en vän och inte som någon som var honom främmande.

därefter trånar jag i mitt innersta... (kalu kilotai becheki) Ordet "yearns" (NKJV), trånar, betyder att "bli svag, längta". Jämför med Psalm. 143:7, "min ande förgås". "Heart" (NKJV), betyder den allra innersta och mest fördolda sidan av människan. Jämför med Jer. 11:20. 

Utifrån de här kommentarerna föreslår vi följande översättning.

Men jag vet att min Förlossare lever,
Och att Han på den sista dagen skall stå upp över jordens stoft;
Och sedan denna min sargade hud är borta, är jag viss om 
att jag i mitt kött skall få se Gud,
förvisso skall jag själv få se Honom, 
Med mina egna ögon skall jag se honom, men inte såsom en främling.
Därefter trånar jag i mitt innersta! 

(Ö.a. Vid översättningen till svenska ovan har jag förutom av kommentarerna ovan utgått från artikelförfattarens förslag på engelska som jag återger nedan)

For I myself know that my Redeemer lives,
And He shall stand up on the last day on the dust of the earth;
And after my skin is destroyed, this I know,
That in my flesh I shall see God,
Whom I shall certainly see for myself,
And my eyes shall behold, but not as a stranger.
How my heart yearns within me! 

"skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud" KB 1917

"Then without my flesh shall I see God" ASV

Detta är uppenbarligen en rakt motsatt mening mot vad vi fann i NJKV. Här återges versen från några andra översättningar.  

"skall jag i mitt kött skåda Gud" Svenska Folkbibeln

"yet in my flesh I will see God" New International Version

"yet from my flesh I shall see God" New American Standard Bible

"yet in my body I will see God" New Living Translation

"yet in my flesh shall I see God" King James Version

"yet in my flesh I shall see God" English Standard Version

"yet from this body I will see God" Contemporary English Version

"Then from my flesh I see God" Young's Literal Translation

Skall översättningen vara I (=IN), FRÅN (=FROM) eller FRI IFRÅN (=WITHOUT)? Vilken översättning är den korrekta?

Den Hebreiska prepositionen är här "min", som betyder "från" relativt "källa, utgångspunkt eller ursprung". Den här prepositionen förekommer ofta i form av ett prefix till det substantiv som den är associerad till. Som ett prefix skrivs den antingen som "mi + subst." eller "min + subst". Till exempel när den förekommer som prefix till substantivet "Ha'aretz" ("jorden"), blir det "MinHaAretz" vilket betyder "från jorden". "MiMitsraim" betyder på liknande sätt "från Egypten". Därför bör översättningen "från" vara den mest bokstavliga.

I Job 19:26, är innebörden "i mitt kött" eftersom hans (uppståndna) kropp framställs som seendets källa. Så här förklaras det här i en modern kommentar av Jamison, Eausset and Brown:

In Job 19:26, the sense is "from my body" because his (resurrected) body would be the source of the sight. Here is the explanation of a modern commentary, Jamison, Fausset and Brown:

Även fastän min hud (inte finns mer) denna (kropp) är nedbruten ("kropp" nämns inte, eftersom den var så nedbruten att den inte förtjänade namnet), ändock från mitt kött (från min förnyade kropp, synens startpunkt, "seende ut från fönstren") "skall jag se Gud." Den efterföljande klausulen ( Job 19:27 ) bevisar att här avses ett kroppsligt seende, eftersom den specificerar "mina ögon".  

 Om Job hade avsett att uttrycka konceptet "utan" i betydelsen av okroppslighet, icke-fysiskt, icke-materiell existens som preterismen förutsätter, så kunde han här ha använt sig av en tydligare preposition, av vilka det finns flera i hebreiskan att välja bland. Här nämner jag fem dylika prepositioner som alla otvetydigt betyder "utan", tillsammans med exempel på hur de används i Skriften. Alla exemplen finns i Jobs bok utom det första eftersom detta hebreiska ordet inte förekommer i Job.

biladey

Genesis 41:44 "...utan din vilja..."
 

ephek

Job 7:6 "...utan något hopp..."
 

b'lee

Job 6:6 "...utan salt..." (FB)
Job 24:7 "...utan kläder..." (FB)
31:39 "...utan att betala..." (FB)
33:9 "...utan överträdelse..." (FB)
Job 35:16 "...utan insikt..." (FB)
 

eyn

Job 9:10 "...without number..." (NKJV)
Job 31:19 "...without covering..." (NKJV)
 

lo 

Job 12:25 "...utan ljus..." (FB)
Job 26:2 "...without power..." (NKJV)

Preterister och andra som förnekar uppståndelsen svarar på det här genom att citera Job 11:15 där prepositionen "min" förekommer och kan översättas med "utan" ("fri ifrån"). I KB1917 lyder Job 11:15,

"Ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam (without spot; NKJV), du står fast och har intet att frukta."

De här orden uttalades av Sofar från Naama, en av Jobs tre vänner som kom för att "trösta" Job under dennes vedermöda. Här har vi vad som vid första anblicken verkar utgöra ett starkt stöd för läsningen "utan" eller "fri ifrån" i Job. 19:25. Men hur är det egentligen med den saken? 

Uttrycket "utan skam" eller "utan fläck" ("without spot" or "without blemish") återfinns på 53 ställen i GT. Vid det stora flertalet tillfällena så refereras det då till offerdjur, och skälet till att offerdjuren måste vara utan fysiska skavanker är den liknelsemässiga symboliken med Frälsarens syndfrihet och oskuld. Det vill säga "fläck" ("spot") används här symboliskt för "synd".

Av dessa 53 ställen där uttrycket "utan fläck" förekommer så är Job 11:15 helt unikt i att bruka prepositionen "min". 49 av dessa förekomster brukar konstruktionen "tamim". 2 har konstruktionen "eyn...mum" och en använder konstruktionen "lo... mum". Den enda återstående referensen är Job 11:15 där konstruktionen är "mimum", som bokstavligt blir, "från fläck" ("from blemish"). Young's bokstavliga översättning är den enda Bibelöversättning jag känner till som översätter Job 11:15 med "from".

"For then thou liftest up thy face from blemish, And thou hast been firm, and fearest not." YLT

"Ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam (från smutsen; översatt från YLT), du står fast och har intet att frukta." ( KB1917 modifierad av översättaren)

Konstruktionen är i vilket fall som helst inte bara ovanlig utan den är fullständigt unik. Och just därför är det kanske som så att vi missar en meningsnyans i de engelska (och den svenska) översättningarna. Låt oss därför se det i sin kontext. För att den här versen skall kunna tas till stöd för ståndpunkten att Job 19:25 borde översättas "fri ifrån", ("without") som i KB1917 (ASV), så måste uttrycket "utan skam" ("without spot") betyda "avsaknad av varje synd", eftersom "skam" ("spot") naturligtvis också här symboliskt står för synd.

Nå, hur mycket av kontexten behöver vi egentligen granska för att förstå att Sofar från Naama omöjligen kan ha menat att Job kunde vara "utan, d v s fri från varje synd"? Hela poängen som Jobs vänner försökte att framföra var ju just den att Job INTE kunde vara utan synd och skuld. Så här uttryckte Sofar själv detta i just samma kapitel,

Job 11:6

då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Och lyssna sedan till vad Elifas har att säga i kapitel 15:

Job 15:

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Av detta följer att det vore helt otänkbart att Sofar uppmanade Job till syndfrihet. Vad Sofar gör är att han uppmanar Job till att bättra sig från  de missgärningar som han menar föranleder hans lidanden. Sofar hävdar att om bara Job skulle följa hans råd, och ändra sitt sätt att leva, så skulle hans elände, lidanden, och sjukdomar komma att upphöra. Job skulle då utan bittra minnen kunna se tillbaks på den här svåra tiden, och efter att sålunda ha kommit ur sin situation av överträdelser, förtvivlan, och elände, skulle han med förtröstan kunna lyfta upp sitt ansikte. Här är kontexten. 

Job 11:

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

En av de saker vi särskilt skall lägga märke till beträffande vers 15 här i kapitel 11,  är att Sofar alluderar till Jobs egna ord i kapitel 10 där Job sade,

Job 10:

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Härtill svarar Sofar att om Job bara ville erkänna och göra bättring, så skulle han kunna lyfta sitt ansikte från lorten, det vill säga, komma upp ur det avgrundsdjup ditt synden fört honom. "Min" står för ursprung. Det här är den verkliga innebörden av Sofers ord. Det är uteslutet att han skulle ha antytt att Job, ifall han omvände sig, skulle bli fri från synd, och därför utan synd. Varken Sofars teologi, kontexten, eller betydelsen av "min" kan tas till stöd därtill. Därför ger den här versen inget som helst stöd till den preteristiska tolkningen av kapitel 19.  

Slutsats
Lärdomen är att Job likt alla andra av Gamla Testamentets heliga, såg fram emot en fysisk uppståndelse och en förnyad kropp. Detta var det hopp som han vid tiden för sina extrema fysiska lidanden uttryckte. Detta var Jobs hopp. Det var Enoks hopp. Det var Paulus hopp. Och det förblir de heligas hopp också idag tills dess att Kristus kommer åter.

Gå till Freds hemsida