Joh. 14:
1 »Edra hjärtan vare icke
oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig.
2 I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum.
3 Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara.
Johannes 14:1-3, citeras emellanåt som bevis för att Jesus skulle ha undervisat ett bortryckande före vedermödan, pretrib. Andra företrädare för pretrib tror att bortryckandet inte överhuvudtaget var uppenbarat för Jesus. De som hävdar att Johannes fjorton lär ett bortryckande pretrib tror att det här sammanhanget antyder att Jesus vid bortryckandet omedelbart kommer att föra de troende till himlen.
Om det vore som så att vi här verkligen har
belägg för att de kristna kommer att bli förda till himlen vid bortryckandet så skulle det innebära ett starkt stöd för pretribsynen och
samtidigt vara problematiskt för posttribsynen som inte är förenlig med en
undervisning där församlingen förs till himlen vid bortryckandet i stället
för att föras direkt in i det tusenåriga riket. Förutsättningar
och fördomar Frågan är inte, vad den här texten
betyder för mig idag, utan; Hur förstod lärjungarna Jesu ord vid den
tiden. Vi måste se den här texten i sitt historiska sammanhang, eftersom det
är tydligt utifrån Jesu egna ord att han här endast undervisade dem i ting
som de var kapabla att ta emot. Joh. 16:12-13 13 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder
fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han
hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma
skall. Lägg märke till att eskatologin räknades till de ting som Sanningens Ande
framledes skulle komma, för att fortsatt undervisa i och för att ta vid där
Jesus slutade. Därför är det uppenbart att Jesus endast gav lärjungarna den
undervisning som de just då kunde ta emot och klara av. Dubbel
standard Mark
13:32-37 33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. 34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina
tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla,
och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. 35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer,
om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på
morgonen; 36 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. 37 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!» "Den dagen" och "den stunden" var tiden för Jesu
tillkommelse efter den vedermöda som omnämns i de föregående verserna.
Mannen som ger sig av på en resa utrikes förebildar Jesus. Han skulle snart
återvända till himlen. Auktoriteten han gav till sina tjänare var
missionsbefallningen. Naturligtvis berör det här oss kristna, eftersom
missionsbefallningen gavs till lärjungarna och förmedlades vidare till oss via
efterföljande generationer. Men vad jag skulle vilja betona är att
lärjungarnas förväntningar utifrån förkunnelsen från Oljeberget förvisso
borde vara den att Jesus skall återkomma efter vedermödan, inte före. Vanligen
dömer pretribulationister ut Jesu förkunnelse från Oljeberget från varje diskussion
angående bortryckandet genom att hävda att den är för judarna och inte berör
församlingen. Emellertid måste varje skäl som de för fram för att skilja
förkunnelsen från Oljeberget från församlingen också äga tillämpning på
förkunnelsen i den övre salen. De var båda med endast två dagars mellanrum
adresserade till Jesu lärjungar och båda utspelade sig i judiska miljöer. Om
lärjungarna "representerar" en judisk kvarleva av heliga verksamma
under vedermödan, varför skulle detta inte likväl också gälla
framställningen i Johannes fjorton? Exakt vad i Joh. 14, som ges mitt under
firandet av den judiska påsken skiljer i det avseendet denna framställning
från den som ges från Oljeberget? Handlar då inte detta om dubbelstandard? Om
vi inte skall vränga Guds ord, så måste dessa bibelställen harmoniseras. De
kan inte referera till två skilda händelser eftersom de båda gavs till
lärjungarna med tanke på deras förväntan inför Jesu återkomst - för dem. Lärjungarna
kunde inte ha förväntat sig att bli förföljda av Antikrist och att bli
församlade "strax efter den tidens vedermöda", så som det
framgår ur förkunnelsen från Oljeberget, samtidigt som de förväntade sig
ett bortryckande pretrib baserat på Johannes fjorton. Dessa två tankegångar
är ömsesidigt uteslutande. Med förkunnelsen från Oljeberget syftade inte
Jesus enbart till att informera dem om framtida händelser för Israel. Där
gavs lärjungarna också personliga instruktioner beträffande hur de skulle
vaka inför de kommande tidstecknen, så att de skulle veta när Jesus
tillkommelse - för dem - skulle ske. Dessa tecken skulle visa sig under - och
omedelbart efter vedermödan. Jesu liknelser (i Matt. 24, 25 och Mark. 13)
beträffande fikonträdet, en tjuv om natten, den trolöse tjänaren, de tio
brudetärnorna, och mannen som for utrikes, illustrerar alla hur lärjungarna
skulle vaka inför Jesu tillkommelse "strax efter den tidens vedermöda",
som nämns i sammanhanget. Lärjungarna inkluderades i Jesu 'utvalda' som skulle
församlas vid Jesu återkomst i härlighet [Matt. 24:29-31]. Om Jesus
undervisade dem om ett bortryckande före vedermödan - pretrib - i Johannes
fjorton skulle han gå tvärtemot vad han sagt dem bara två dagar tidigare!!! Om
pretribulationisterna gör lärjungarna till representanter för
"Israel" i förkunnelsen från Oljeberget så måste de också göra
det i Johannes fjorton, annars använder de en dubbel standard. Om lärjungarna
får representera församlingen i Johannes fjorton, så måste de också göra
så i budskapet från Oljeberget. Konsistens och uppriktighet i tolkningen
kräver inget mindre. De som hävdar sig vara mästare i att tolka bibeln
utifrån den grammatiskt-historiska metoden kan inte bortse från kravet att
Skriftens budskap måste ha varit begripligt i sin ursprungliga omgivning.
Tanken att Jesus skulle ha undervisat sina lärjungar angående sin tillkommelse
och därvid omväxlande och urskillningslöst ha låtit dem representera Israel
respektive församlingen, utan att omtala vilket, är att öppna för godtycklig
Skrifttolkning. Denna undervisning hade varit obegriplig för lärjungarna. Den
förstör fullständigt kontinuiteten i Jesu undervisning. Varje legitimt
försök att tolka Jesu undervisning till sina lärjungar måste harmonisera
hela hans undervisning till dem. Efter uppståndelsen, gav Jesus
missionsbefallningen. I dess instruktioner ingick att undervisa alla omvända
hedningar att "hålla allt vad jag har befallt eder Vart var Jesus på väg? Joh. 13:31-14:3 32 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom
i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. 33 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen
sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: ‘Dit jag går, dit
kunnen I icke komma’, detsamma säger jag nu ock till eder. 34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom
jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra. 35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I
ären mina lärjungar.» 36 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus
svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du
följa mig.» 37 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu?
Mitt liv vill jag giva för dig.» 38 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen,
sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har
förnekat mig.» 14:1 »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. 2 I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu
säga eder att jag går bort för att bereda eder rum (a place; KJV). 3 Och om jag än går bort för att bereda eder rum (a place; KJV), så
skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är,
där skolen I ock vara. I vers 36, sa Jesus till Petrus att han inte ännu kunde följa honom, men
att han skulle följa honom senare. Detta är högst sannolikt en referens till
Petrus kommande martyrdöd som Jesus profeterade i Joh. 21. Joh. 21:17-24 18 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade
du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du
nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig
dit du icke vill.» 19 Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus
skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom:
»Följ mig.» 20 När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus
älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans
bröst och frågat honom: »Herre, vilken är det som skall förråda dig?» 21 Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: »Herre, huru
bliver det då med denne?» 22 Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess
jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.» 23 Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke skulle
dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle dö, utan allenast:
»Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig
vid?» 24 Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta;
och vi veta att hans vittnesbörd är sant. Lägg märke till att Jesus lämnar möjligheten öppen att Johannes skulle
kunna komma att leva kvar fram till hans återkomst. Men det är helt uppenbart att då skulle inte
Petrus vara bland de levande. Han skulle "följa Jesus" till ett
kors. Vi vet från kyrkohistorien att Petrus blev korsfäst av Romarna ca 30 år
efter Jesus. Han bad om att få bli placerad upp och ned på korset, eftersom
han sade sig inte vara värdig att dö på samma sätt som Jesus. Eftersom Jesus
sa till Petrus att han inte ännu kunde följa honom, men skulle följa honom
senare så är det därför högst troligt att Jesus med sitt tal om att
"gå bort" hade sin korsfästelse i tankarna. Allt det här sammantaget, styrker starkt att Jesus refererade till sin korsfästelse när han
först talade om sin bortgång i kapitel 13 och i början av kapitel 14. I Joh. 14:2 skall Jesu bortgång "för att bereda er en plats" förstås
i sitt sammanhang. Jesus skulle gå till korset för att bereda frälsningens
väg, och en plats för sina efterföljare i sitt kommande rike. Några kanske invänder med att Jesus senare säger "Jag går till
Fadern," och att han därför talade om sin himmelsfärd och inte om sin
korsfästelse. Emellertid så var Jesu himmelsfärd endast den senaste av
besöken hos Fadern, inte det första. Jesus steg upp till Fadern som en del av
sin prästerliga försoningstjänst strax efter uppståndelsen. Hebréerbrevet 9
visar på att den uppgift Jesus hade i försoningsverket var mer än att vara det
slaktade "Guds Lamm". Jesus var både offret och Översteprästen som
utförde försoningen genom att frambära offret av sitt eget blod i den
bokstavliga närvaron av Gud i himmelen.
Hebr. 9:12,23-26 23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen
renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom
bättre offer än dessa. 24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med
händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har
gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss
till godo. 25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig
själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med
blod som icke är hans eget. 26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens
begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände,
för att genom offret av sig själv utplåna synden. Att Kristi verk var, att vara både offer och Präst, är väsentligt för
att kunna förstå vad Jesus i Joh. 14 menar med att han går till Fadern.
Alldeles efter uppståndelsen, efter det han lämnat graven, mötte Jesus Maria
vid graven. Under det att Maria var överväldigad av glädje, varnade Jesus
henne....
Joh. 20:17 Jesus talar inte här om sin himmelsfärd som nedtecknats i Apg. 1. Den
inträffade först 40 dagar senare. Han talar om sitt omedelbart förestående
uppstigande till Fadern för att fullkomna sin prästerliga tjänst i det
himmelska Templet där han som överstepräst i det allra heligaste frambar
offret av sitt eget blod. Skälet till varför Maria inte tilläts röra Jesus
var samma som varför prästen under det Gamla Testamentets tid måste rena sig
och att undvika någonting 'orent' innan han avslutat sin prästerliga tjänst.
Därför hade Jesu uttalande i den Övre Salen "jag går till Fadern"
ett samband med försoningsverket. Jesus visade sig flera gånger för sina
lärjungar under de 40 dagarna efter uppståndelsen. Vad som kallas för
"Jesu himmelsfärd" i Apg. 1 utgör endast det senaste tillfället när
Jesus for upp till himmelen, under det att hans lärjungar bevittnade det.
Härav kan vi sluta oss till att Jesu ord "jag går bort" och även
hans ord "jag går till Fadern" syftade till hans försoningsverk. Det
var till sin försoning som Jesus refererade till när han sade, "Jag går
bort för att bereda en plats år er". Han var på väg för att bringa
försoning åt sina lärjungar så att de skulle kunna regera med honom. Att
Jesus verkligen hade sin nära förestående korsfästelse och sitt framträdande som
himmelsk överstepräst i åtanke när han skulle "bereda en plats"
åt lärjungarna framgår också av det efterföljande samtalet. Joh. 16:17-23 18 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: ‘En liten tid’? Vi
förstå icke vad han talar.» 19 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I
talen med varandra om detta som jag sade: ‘En liten tid, och I sen mig icke;
och åter en liten tid, och I fån se mig.’ 20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade,
men eder bedrövelse skall vändas i glädje. 21 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är
kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda,
ty hon gläder sig över att en människa är född till världen. 22 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då
skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder. 23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något.
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
han giva eder i mitt namn. Jesus sa till dem att de skulle komma att få intensiv bedrövelse då han
skulle "gå bort" men att de skulle fyllas av glädje när de skulle
återse honom. Detta föranleder frågan; När upplevde lärjungarna denna stora
bedrövelse? Var det vid Jesu himmelsfärd? Inte enligt Lukas. Han skriver att
lärjungarna återvände efter att ha bevittnat Jesu himmelsfärd
"uppfyllda av stor glädje" [Luk 24:50-53]. Var lärjungarna
bedrövade vid Jesu korsfästelse? Helt visst!
Lägg också märke till att löftet om att få be till Fadern i Jesu namn
är placerat EFTER att deras bedrövelse vänts till glädje. (Se Joh.
15:16). Detta visar på att när Jesus går bort för att bereda en
plats åt dem hade det absolut INGENTING att göra med ett återvändande till
himlen för att bygga kristna stugor, men däremot handlade det helt och hållet
om att fullfölja försoningsverket för dem och oss genom att offra sig själv
som Guds felfria Lamm och att utföra sina prästerliga tjänster genom att
offra sitt eget blod inför Fadern i det himmelska Templet. Precis som prästen
tog offertjuren utanför lägret (3 Mos. 4:21), så led också Jesus utanför
lägret. Hebr. 13:11-12 12 Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt
lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Alldeles på samma sätt som prästen inte hade avslutat sin tjänst efter
att ha dödat djuret, utan också skulle bära fram blodet inför Guds närvaro,
så hade inte heller Jesus avslutat sina prästerliga tjänster förrän han
offrat sitt blod inför Guds närvaro i himlen.
Hebr. 9:12,24 24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med
händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har
gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss
till godo. Jesus bygger inte kristna kollektivbostäder I
vilket avseende skulle Jesu himmelsfärd kunna tänkas ha någonting att göra
med att ordna till eller förbereda redan befintliga "boningar"? Var
är en sådan tanke undervisad i Skriften? Faktum är att den tanken är helt
främmande för Skriften, och är helt och hållet byggd på förutfattade
meningar utifrån pretribsynen. Vad står egentligen
"Min Faders hus" för? Jes. 2:2-4 3 ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga
åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må
undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty
från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem. 4 Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk.
Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till
vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer
lära sig att strida. I Nya Testamentet förekommer det att församlingen kallas för Herrens
boning i en metaforisk mening, Ef 2:19-20. Men lärjungarna var inte bekanta med
detta metaforiska uttryckssätt som Paulus använde sig av och de skulle
säkerligen inte ha förstått Jesu ord här, som en liknelse. De skulle ha
förstått hans ord i ljuset av deras förtrogenhet med Gamla Testamentet och
dess ordbruk, och Jesu tidigare bruk av frasen "min Faders hus".
Joh. 2:15-17 16 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören
icke min Faders hus till ett marknadshus.» 17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt
hus skall förtära mig.» Här refererar Jesus uppenbarligen till templet i Jerusalem som "min
Faders hus". Vers 17 visar att lärjungarna associerade Jesu uttryck med en
gammaltestamentlig referens till "HERRENS hus", [Psalm 69:9]. Därför
är det naturligt att de förstår samma uttryck i Johannes fjorton på samma
sätt. Det finns också en textvariant av Lukas 2:49, som om den är korrekt
ger ytterligare stöd härför. KJV skriver här "min Faders verk" men
de flesta moderna versioner har här "min Faders hus". Lukas 2:46,49 49 Då sade han till dem:
»Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där
min Fader bor? (I min Faders hus, Hedegård, NIV) Lärjungarna förväntade sig att Guds rike skulle ha sitt centrum i
Jerusalem, och speciellt då i templet. [se: Jes. 2:1-5, Psalm 68:29]. I sitt tal
från Oljeberget, endast två dagar tidigare, hade Jesus betonat att de skulle
vänta och vaka inför hans rikes ankomst, [Matt 25:31, Lukas 21:31].
Detta var fokus i deras hopp. Eftersom lärjungarna var förtrogna både med det
gammaltestamentliga ordbruket och Jesu tidigare användning av frasen "min
Faders hus", är det därför högst troligt att de förstod Jesu ord som
att han ämnade gå för att bereda en plats i sitt rike för dem, i det tempel
från vilket han skulle styra. När han sedan återvände skulle de följa med
honom till hans rike. "Och om jag än går bort för att bereda eder
rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där
jag är, där skolen I ock vara." I Lukas parallella framställningen
av det här finner vi än mer belägg för att Jesus i den övre salen talade om
sitt rike och inte om himmelen. Fastän Lukas inte nämner Jesu uttalande om
"sin Faders hus" framgår det klart från hans redogörelse att
samtalet verkligen utspelades i ett sammanhang där det kommande tusenåriga
Gudsriket stod i fokus. Lukas 22:15-18,28-30 16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän
den kommer till fullbordan i Guds rike.» 17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta
och delen eder emellan; 18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer,
skall dricka av det som kommer från vinträd.» 28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; 29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så
överlåter jag likadan makt åt eder, (I appoint unto
you a kingdom; KJV, jag överlåter ett rike åt er;
Reformationsbibeln) 30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter. Enligt Lukas framställning, talade Jesus i den övre salen om sitt rike utan
att nämna någonting om himlen. Men enligt Joh 14 sade Jesus, "I min Faders hus äro många boningar; om så icke
voro, skulle jag nu
säga eder att jag går bort för att bereda eder rum". Han talade om
offrandet av Guds Lamm syftande till att bereda rum i hans rike för hans "lilla
jord". Lukas placerar dem som styresmän vid sidan av Kristus på 12
troner, och ätande och drickande med honom vid hans eget bord i det kommande
riket. Detta placerar lärjungarna i templet under det tusenåriga riket som
Kristi medregenter. När vi försöker att tillämpa den
grammatiskt-historiska metoden vid tolkningen av Joh 14:1-3, måste vi beakta
följande:
En av svårigheterna med hur den här texten tolkas är våra
fördomar. Om vi tror på ett pretrib bortryckande, så kommer vi helt naturligt
att läsa texten utifrån ett förutfattat pretrib perspektiv. Vi antar
kanhända att eftersom Jesus här talar om att komma för att ta lärjungarna
till sig, så avser
han ett pretrib bortryckande. Om vi tror att de troende går till himlen
efter bortryckandet så är vi benägna att tolka uttrycket 'Min Faders hus' som
himlen. Men om vi har ett förutfattat posttrib synsätt så skulle vi däremot vara
benägna att anta att Jesus här talar om sin andra tillkommelse. Men om vi skall
kunna förstå det här sammanhanget rätt, så krävs det att vi ser på det
utifrån de lärjungars perspektiv som Jesus här vänder sig till, och därvid
tar hänsyn till deras förutfattade meningar. Vi har alla förutfattade
meningar som vi för med oss till vår textläsning. (Förutfattade meningar är
sådant som vi FÖRUTSÄTTER vara sant utifrån något som inte direkt ingår i
textsammanhanget). Lärjungarna hade själva förutfattade meningar. För
att därför på ett korrekt sätt kunna tolka det här textsammanhanget skall vi
inte närma oss texten utifrån våra förutfattade meningar utan från en förståelse
av de förutfattade meningar med vilka lärjungarna närmade sig Jesu
undervisning. Vad hade de redan för kunskap angående Jesu återkomst?
Den förförståelse som Lärjungarna hade beträffande Jesu återkomst
för att "ta dem till sig", måste vara en avgörande komponent som måste ingå i vår tolkning
om den skall vara rättvis och opartisk, och vi avser att här troget tillämpa
den grammatiskt historiska metoden.
12 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
Den svårighet som ännu måste övervinnas av pretribulationister
- som hävdar att den här texten stöder deras syn - är hur de ska kunna
harmonisera de här verserna med Jesu förkunnelse från Oljeberget. Den
predikan hade hållits endast två dagar tidigare, och den var en lång utläggning
angående den yttersta tiden och den andra tillkommelsen. Där omtalades inget
pretrib kommande eller bortryckande. Den enda Kristi tillkommelse som nämns är
"strax efter den tidens vedermöda" [Matt. 24:29-31]. Jesus
hade gett dem en serie av tecken att vaka för. Genom att ägna uppmärksamhet
åt dessa tecken skulle de kunna veta när tillkommelsen var "nära, och
står för dörren" [Matt. 24:33]. Därefter sa Jesus följande:
32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen,
icke ens Sonen-ingen utom Fadern.
Det huvudsakliga syftet med Jesu tal i den Övre Salen var att förbereda
lärjungar inför sin bortgång. Lärjungarna förstod inte fullt ut att
värdera hans två skilda tillkommelser. Vid förkunnelsen från Oljeberget
talade Jesus om de händelser som skulle föregå tillkommelsen i härlighet på
skyn. Han antydde också att det skulle förflyta en lång tid innan det
tusenåriga riket skulle upprättas. Han hade ju sagt att evangeliet först måste bli
förkunnat bland alla folk innan änden kunde komma. Lärjungarna förstod ännu
inte att Jesus inte skulle fortsätta att vara närvarande bland dem medan de
predikade evangeliet till alla folk. I den Övre Salen talade Jesus om för
dem att han måste gå bort för att bereda en plats åt dem. Det råder ingen
tvekan om att den frånvaro Jesus här förutsade, omfattade hela tiden från
hans himmelsfärd till hans andra tillkommelse. Detta framgår i hans tal om den
kommande Hjälparen. Ändå så var det som så att när han talade om att gå
bort för att bereda en plats för dem så talade Jesus egentligen om sin
korsdöd. Eftersom det här samtalet skedde kvällen före korsfästelsen synes
det naturligt att Jesus förberedde lärjungarna på vad som skulle hända
följande dag. När du läser John 14:1-3 i sitt sammanhang så inser du
omedelbart att Jesus här talar om sin korsdöd, för att återlösa människorna.
Jesus förberedde sina lärjungar inför händelserna den följande dagen genom
att förutsäga korsfästelsen genom vilken han skulle bereda en plats i Guds
rike för sin "lilla hjord". Att Jesus i de föregående verserna verkligen
talade om sin väg till korset ("Dit jag går") kan vi förstå av
Jesu ord till Petrus angående dennes kommande förnekelse.
31 Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen
förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
17 För tredje gången frågade han honom: »Simon, Johannes’ son, har
du mig kär?» Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade
honom: »Har du mig kär?» Och han svarade honom: »Herre, du vet allting; du
vet att jag har dig kär.» Då sade Jesus till honom: »Föd mina får.
12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod,
en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
17 Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu
icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag
far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.»
17 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han
säger till oss: ‘En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid,
och I fån se mig’ ,så ock: ‘Jag går till Fadern’?»
11 Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod översteprästen
bär in i det allraheligaste till försoning för synd, »brännas upp utanför
lägret».
12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en
gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
Jesus for inte till himlen för att bygga kristna kollektivbostäder
vid sin slutliga himmelsfärd. Han gick för att sitta ner vid Faderns högra
sida för att där invänta att hans fiender skulle bli gjorda till hans
fotastol (Hebr. 10:12,13). Att Jesus inte syftade till att han skulle till himlen
för att bygga kristna kollektivbostäder framgår med all tydlighet av det
språk han använder.
1. Jesus talade om boningar i presens. Han sade: "I min Faders hus finns
många boningar". Detta språkbruk förutsätter att de boningar som Jesus
syftade på redan existerade när Jesus yttrade dessa ord. Jesus påstod
helt enkelt att han skulle ordna rum till lärjungarna bland de redan befintliga
boningarna.
2. Ordet "bereda" betyder inte "bygga", men att få
någonting i ordning. Detta är samma ord som Jesus använde när han sände
sina lärjungar i förväg för att ordna (bereda) den övre salen inför
påskmåltiden. Jesus gick således inte bort för att bygga någonting.
Frasen "min Faders hus" står inte för himlen. Vi får
inte bara godtyckligt tillägna detta uttryck en mening utan att kunna ange
några bibliska precedensfall. Här måste det till en tolkning i samma mån som
för varje annat bibliskt sammanhang. Vi jämför med andra förekomster av
denna och andra liknande fraser. Jag kan inte finna några precedenser i
Skriften som skulle ge stöd för att Jesus med uttrycket "min Faders
hus" skulle ha avsett himlen. I de många gammaltestamentliga sammanhangen
som nämner "HERRENS hus", avses alltid templet. Detsamma gäller
tabernaklet [1 Sam 1:24], Salomos
tempel [2 Krön 2:1, 7:16], som
millenietemplet [Jes 2:2-4, Joel 3:18]. De bibliska texterna refererar
ingenstans till himlen som HERRENS hus. "HERRENS hus" är alltid
jordiskt och relaterat till ett av templen eller till Kristi tempel under
milleniet, som kommer att utgöra centralorten för Kristi rike. Här kommer
några exempel.
2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är
skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt
över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur
helgedomen,.....
46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt
ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
(K 1917)
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta
påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
(K 1917)
1. det sammanhang i vilket Jesus talade om att gå bort för att korsfästas
2. lärjungarnas förtrogenhet med de gammaltestamentliga referenserna till
"HERRENS hus"
3. Jesu tidigare bruk av uttrycket "Min Faders hus"
4. Jesu instruktioner i förkunnelsen från Oljeberget, endast 2 dagar
dessförinnan.
5. den parallella redogörelsen i Lukas 22, som visar på att sammanhanget var
tusenårsriket
6. de slutsatser som följer av hur de judiska bröllopsceremonierna är
associerade till "Faderns hus", och hur profeten Jesajas skriver om
bröllopskammarn ["chuppah"] som relaterad till det tusenåriga
riket.
När lärjungarna lyssnade till Jesu ord var det nödvändigt för dem att assimilera (foga ihop) hans nya undervisning med vad han tidigare hade lärt dem tillsammans med deras kunskap från det Gamla Testamentet. Utifrån en syntes av allt detta kunde lärjungarna endast sluta sig till att då Jesus återvände skulle de komma att följa honom till hans rike, där de skulle sitta på troner och regera med honom. Detta är varför de efter uppståndelsen frågade Jesus; "Herre skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?" [Apg 1:6]. De tycks ha trott att hans hans död var hela uppfyllelsen av den bortgång Jesus förutsagt och missförstod uppståndelsen som den återkomst Jesus talat om och att han nu skulle tillkännage sin återkomst med en ljungeld i skyn för att därefter samla ihop de utvalda. Det var ju ändå bara några dagar tidigare som han sagt dem, "om jag än går bort ... så skall jag dock komma igen och taga eder till mig". Naturligtvis var Jesus tvungen att rätta till deras missförstånd genom att påminna dem om budskapet från Oljeberget. Evangeliet måste först bli förkunnat bland alla folk, [Apg 1:8]. Men deras fokus är ändå tydligt. Även efter uppståndelsen och oavsett deras missförstånd så såg de ändå fram emot det kommande tusenårsriket, inte efter en tripp till himlen.
Många
boningar Josefus, som var ögonvittne till templet
under Jesu tid, beskrev lägenheterna som fanns i anslutning till
tempelstrukturen på tempelplatsen, med följande ord. "Nu fanns där
intill sidorna av templets lägre del, små hus som var förbundna med varandra;
de fanns i ett ganska stort antal och de var av tre våningars höjd; det fanns
också förbindelser till dem från templets varje sida." De som vid den
tiden bebodde dessa "många boningar" var inte kvalificerade att styra
tillsammans med Messias. Jesus gjorde den saken klar inför sina lyssnande
lärjungar, och det samma dag som som han höll sin förkunnelse från
Oljeberget.
Matt 21 Inom hörhåll från dessa lägenheter, och genom
att tala direkt till dem som bebodde dessa, svarade Jesus med
liknelsen om de lejda vingårdarbetarna som hade uppsikt över Guds vingård.
Men de slog hans tjänare, och dödade hans Son. Resultatet var att de blev
förgjorda när vingårdens ägare återkom, och vingården överlämnades till
andra. Den här liknelsen avsåg att övertyga översteprästerna och de äldste
om att de blivit förkastade av Jesus som nu delgav dem deras
vräkningsbesked. Jesus avslutar sitt svar med följande besked.
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och
givas åt ett folk som bär dess frukt.»
Men till sina lärjungar hade Jesus tidigare sagt: Lukas 12: När vi jämför dessa verser med Jesu uttalande att lärjungarna skulle
komma att sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar i hans rike
framgår bilden tydligt. Lärjungarna var utvalda inte bara för att sprida
evangeliet, utan för att ersätta de trolösa judiska prästerna i det kommande
tusenåriga riket. Detta innebär inte att församlingen ersätter Israel och
usurperar dess ställning och löften. Lärjungarna var judar liksom de äldste
i den tidigaste församlingen. Församlingen är det renade Israel med hedningar
som blivit adopterade in i Abrahams säd, utgörande en kropp av återlösta
människor. Jag inser att somliga kommer att opponera mot den här synen
eftersom det förvisso inte kommer att finnas nog med "boningar" för
att rymma hela församlingen i det kommande templet under det tusenåriga riket.
Jesus talade emellertid inte här till hela församlingen, utan bara till sina
lärjungar. Förvisso avsåg han inte att hela församlingen skulle sitta på
tolv troner för att döma Israel! Både det här sammanhanget i Lukas 22 och i
Joh. 14 var menade för de lärjungar som "har förblivit hos mig i mina
prövningar" [Lukas 22:28]. Alla Guds heliga kommer att regera med
honom i hans rike. Men, lärjungarna har förtjänat en speciell plats, de får
regera vid Kristi sida i templet. Andra troende som lidit för Kristus kommer
att ges en ställning av auktoritet över olika städer, [Lukas 19:11-26, 2 Tim.
2:12] För det andra kommer måhända några att opponera sig mot att den här
synen förenar Guds program för Israel och församlingen. Emellertid har den
invändningen sin rot ur en överdriven dispentionalism och inte i en sund
exeges av de relevanta texterna. Medan det kommer att finnas kvar nationella
särdrag under tusenårsriket så kommer det inte att finnas några
dispentionella åtskillnader. Det kommer endast att finnas ett program under
tusenårsriket. Det kommer endast att finnas en kropp av återlösta människor
som blivit frälsta före Jesu andra tillkommelse. I dessa inkluderas alla
heliga från både gamla och nya testamentets tid. Lukas 13:29 Matt. 8:10-12 11 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få
vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 12 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall
vara gråt och tandagnisslan.» Gå till
vår avdelning Progressive Dispensationalism för utförligare behandling av
dispentionella tolkningsmönster. Läs vår artikel Jewish
Wedding Customs & the Rapture för en behandling av hur Johannes 14
relaterar till de judiska bröllopstraditionerna. Sammanfattning Jag avser inte att antyda att en boning i
skyn skulle vara obibliskt. Gud har berett en stad för oss, det Nya Jerusalem,
beskriven i Uppenbarelsebokens kapitel 22. Emellertid kommer denna inte att bli
presenterad för oss som vår boning förrän vid tusenårsrikets slut, [Upp.
21:2]. Misstaget är tanken att orden "min Faders hus" i Joh. 14
skulle referera till himlen eller till det Nya Jerusalem. Det finns inga precedenser
i Skriften för den tolkningen och alla förekomster av liknande uttryck pekar
fram mot Jerusalems tempel under tusenårsriket. Pretribföreträdarnas syn på
dessa verser utgår helt från antaganden som inte kan backas upp från
Skriften, och går tvärs emot vad Jesus undervisade sina lärjungar. Utifrån
lärjungarnas judiska bakgrund, deras förtrogenhet med tempelbyggnaderna, deras
kunskap i Gamla Testamentets Skrifter, och den undervisning om Guds rike som
Jesus meddelat dem, är det naturligt att förmoda att de förväntade sig att
få erfara den vedermöda som Jesus talat om två dagar tidigare och att strax
därefter bli bortryckta vid Jesu ankomst. De skulle sedan få ta plats i
templets "boningar" och regera med Kristus, placerade på hans högra
och vänstra sida. De präster som då var bosatta i templets prästerliga
kamrar skulle enligt vad Jesus sagt bli uppsagda och utestängda från hans
rike.
Lärjungarna var inte endast förtrogna med templet utifrån
Skriften, utan de hade också besökt tempelkomplexet många gånger. De hade
varit tillsammans med Jesus i templet samma dag som han gav sin förkunnelse
från Oljeberget. De var därför bekanta med hela tempelkomplexets vackra
arkitektur som också omfattade många lägenheter (boningar) som ingick i
tempelstrukturen som var avsedda för templets präster [1 Kon 6:5-10 & 1
Krön 9:26,27]. Baserat på Jesu ord om de "många boningar" som
skulle beredas för dem, och utifrån Jesu besked att de skulle komma att regera
tillsammans med honom på 12 troner, och äta med honom vid hans bord i hans
rike, borde det nog inte råda någon tvekan om att de föreställde sig själva
som den Kungliga styrande ministären, som skulle överta dessa luxuösa
våningar. Lärjungarna var nog säkerligen också bekanta med Hes 40-44, som i
detalj beskriver de många kamrar [lägenheter] som kommer att bli en del av det
tempel från vilket Jesus kommer att regera under det tusenåriga riket. Det
borde ha varit naturligt för dem att associera de "många boningar"
som Jesus utlovat med dessa kamrar eftersom de tydligt kunde associera Jesu
uttryck, "min Faders hus" med templet, [Joh. 2:16-19, Psalm
69:10].
23 När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde
översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han
undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit
dig sådan myndighet?»
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder
riket.
29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder
och bliva bordsgäster i Guds rike.
10 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde
honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit
så stor tro.
Det finns inga skäl att separera Jesu återkomst i Johannes 14 från
vad han bara två dagar tidigare på Oljeberget sagt lärjungarna. Att göra så
är att fullständigt negligera den föregående undervisning som Jesus gett
sina lärjungar, att ignorera den bibliska definitionen av "min Faders
hus", att avlägsna Jesu ord från deras sammanhang, och att bortse från
parallellstället i Lukas. 
Original; The Last Trumpet - John 14
