Imminens

 Kan Jesus komma när som helst?

Av Tim Warner - Revised 05/2002 - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren februari 2004

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

John Walvoord, liksom många andra pretribförfattare, hävdar att begreppet "imminens" är hörnstenen i läran om pretribuppryckelsen.

Boinniers svenska ordbok, definierar imminent som, "nära förestående, hotande, överhängande", Centralt för att förstå pretribs "imminens" är att ingenting hindrar uppryckelsen, och att ingen profeterad händelse kan föregå uppryckelsen. Om det vore som så att någon profeterad händelse måste ske före uppryckelsen, så kunde denna inte sägas vara "imminent" förrän efter det att den profeterade händelsen gått i uppfyllelse.

Pretribbare försöker att använda uttalanden av Jesus, Paulus, Jakob, och Petrus, till stöd för idén att uppryckelsen är "imminent" enligt ovanstående definition.

"Imminens" enligt Jesus
Det Bibelord man utgår ifrån då man hävdar att uppryckelse kan ske "vilket ögonblick som helst" hämtar man från Oljebergspredikan och då speciellt från de liknelser som följer efter den sekvens av händelser som Jesus först tecknat där.

Matt. 24:
36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.
43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.
44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

Tagen ur sitt sammanhang skulle dessa verser kunna tyckas undervisa om en "vilken stund som helst" uppryckelse. Problemet är emellertid att kontexten bevisar att Jesus talade om sin tillkommelse "strax efter vedermödan" [v. 29-31]. Dessa verser måste tolkas att ingå i det allmänna tidsmönstret som ges i Matt 24. Lärjungarna hade frågat Jesus efter tecken för hans tillkommelse, [v. 3]. Jesus gav en längre utläggning, där han tecknade huvuddragen av hela tidsåldern med diverse tecken som skulle föregå hans tillkommelse i härlighet efter vedermödan. Han placerade församlandet av sina utvalda till att ske efter vedermödan [v. 31]. Därefter gav han liknelsen om fikonträdet som en illustration som visade på HUR de skulle vara observanta på tecknen.

Matt 24:
32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

Jesus var helt tydlig med att "vaka" här innefattade uppmärksamhet på uppfyllelsen av de tidigare nämnda tecknen, och att alla av de där profeterade tecknen som han just räknat upp måste inträffa innan hans tillkommelse kunde betraktas som "imminent". 

Jesus fortsatte det med att säga, "Men om den dagen och den stunden vet ingen något" och "Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer." Jesus kunde här omöjligen ha talat om en "teckenlös tillkommelse", eftersom han just hade gett dem flera tecken att vaka inför!

Vers 33 ovan måste emellertid definitivt referera till en "imminent" tillkommelse, som Jesus beskrev som "nära och står för dörren". En bättre beskrivelse av "imminens" kunde inte ha givits! Lägg emellertid märke till förbehållet! Han sa, "när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren." Kristi tillkommelse för sina utvalda är "imminent" FÖRST EFTER att de tecken som Jesus gett har inträffat. Finns "allt detta" omnämnt som profetiskt förutsagda händelser i v. 4-29? Helt klart! Har nu "ALLT detta" redan inträffat? Nej! Naturligtvis inte. Därför är Jesu tillkommelse INTE heller ännu "imminent"! Den kommer att bli "imminent" först efter en viss framtida tidpunkt, efter det att dessa tecken har fullbordats. Men, inte tidigare!

När Jesus sade, "när I sen allt detta", förutsätter han att åhörarna vet vad de skall komma att se, och den informationen finns ju i de föregående verserna, ja detta utgör faktiskt temat i hela framställningen. Det handlar om, krigen, jordbävningarna, hungersnöden, förödelsens styggelse, och de kosmiska tecknen. När ALLA dessa händelser har inträffat, DÅ kan vi veta att Jesu tillkommelse är "imminent" (nära och står för dörren). Eftersom Jesus begränsade "imminensen" till periden EFTER att de specifika tecknen uppfyllts, så har vi inte rätt att hävda att Jesus lärde någon slags OVILLKORLIG "imminens" beträffande sin tillkomelse (som pretribbarna försöker göra gällande). Att antyda en "teckenlös" tillkommelse från ett sammanhang så fyllt med tecken och uppmaningar till att vakta på dessa tecken, är att göra våld mot texten!  

Några pretribbare hävdar att frasen "allt detta" i vers 33 inte skulle referera till de tidigare nämnda tecknen, utan till fikonträdets knoppande i vers 32. De tolkar liknelsen med fikonträdet som att den skulle syfta på att Israel blev en stat 1948. Det här gör emellertid inte deras sak bättre, eftersom det sätter återvändandet till Israel som en förutsättning för "imminensen". Med andra ord, enligt deras scenario kunde Jesu tillkommelse inte ha varit "imminent" förrän efter 1948. Det skulle då innebära att alla andra påståenden i NT som pretribbarna använder för att stödja "imminens" i själva verket INTE kan ha betytt att Jesu tillkommelse skulle ha varit "imminent" när de skrevs! När allt kommer omkring så kunde ju inte judarna ha återvänt till landet förrän efter att de blivit bortdrivna. Detta skedde inte förrän år 70, flera år efter det att Paulus hade skrivit alla sina brev. Samma brev som man menar stödjer idén om en ovillkorlig "imminens". Om dessa texter inte betydde att Jesu tillkommelse var "imminent" under det första århundradet INNAN Jerusalem förstördes, så lär de inte heller "imminens" i dag! 

För övrigt har liknelsen om fikonträdet inget som helst att göra med Israels tillblivelse som nation. Det framgår av de parallella texterna i både Markus 13 och Lukas 21:29-31, att liknelsen om fikonträdet inte innebär annat än en illustration. Lukas skrev, "Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd. När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära. Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära."  På liknande sätt som de kunde avgöra att sommaren var nära genom att vakta på fikonträdets knoppande (och på alla andra träds), så kunde de komma att veta när Jesu tillkommelse "är nära och står för dörren" genom att vakta på uppfyllelsen av "allt detta".

En annan sak som ofta ignoreras i det här sammanhanget är vers 14. Jesus uttrycker sig klart om att evangeliet först måste bli känt bland ALLA FOLK innan han skulle återvända. Detta är samma evangelium som han sände ut dessa män att förkunna, missionsbefallningen. Evangeliet blev inte känt bland alla folk ens före Johannes, den siste apostelns död. Inte heller har detta ännu fullföljts ens i dag! Hur skulle då Jesu tillkommelse ha ansetts vara "immanent" för de apostlar som skrev det Nya Testamentet? Det är omöjligt. De vaktade på uppfyllelsen av de olika tecknen och verkade outtröttligt för att förkunna evangeliet till alla nationer. De hoppades att det skulle ske under deras livstid. De trodde emellertid inte att Jesu tillkommelse var "imminent" under det första århundradet.

I vers 43 använde Jesus en liknelse som både Paulus och Petrus lånade och använde sig av, och som Jesus återanvände i Uppenbarelseboken. Jesus var först med att använde analogin "en tjuv om natten" för att illustrera vad som kommer att hända dem som inte vaktar inför tecknen.

Matt 24:43-44
43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.
44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

Pretribbare använder den här versen mer än någon annan för att hävda "imminens". Men är detta verkligen vad Jesus undervisade? Består sammanhanget fortfarande inte av hans tillkommelse "strax efter vedermödan"? Talar inte Jesus fortfarande till samma lärjungar som han just undervisat en VILLKORLIG form av "imminens", beroende av att man FÖRST gett akt på en hel serie av tecken som måste uppfyllas innan Kristi tillkommelse blir "imminent". Att så var fallet, följer av det föregående påståendet i vers 33, att vi kan veta att Jesu tillkommelse är "nära och står för dörren" först efter att vi sett "allt detta". Det framgår mycket tydligt att Jesus inte här hade skiftat fokus från sin posttribtillkommelse (i vers 29-31) till någon föregiven pretribtillkommelse som inte ens finns antydd i texten! Observera att människorna här (refererade till som "I" och "eder" i v. 3-31, som hade fått tecken att vaka på, före och under vedermödan) är exakt samma människor som adresseras i liknelsen "en tjuv om natten". Samma människor som fick höra om tecknen, och att de efter fullbordandet av dessa tecken, kunde veta att Jesu tillkommelse för dem var "nära och står för dörren". Det slags "vakande" som Jesus talade om inkluderade konceptet av föregående tecken, och refererar specifikt till tillkommelsen posttrib i v. 29-31. Hade husets ägare vakat så skulle inte tjuven ha överraskat honom. På samma sätt undervisade Jesus sina lärjungar att vaka inför tecknen på sin tillkommelse, så att hans tillkommelse inte skulle komma som en överraskning för dem.

Det är uppenbart att syftet med Jesu varning är att de troende inte skall bli tagna med överraskning vid Jesu tillkommelse för dem. Enligt den slags "imminens" som åtföljer pretrib är det omöjligt att INTE bli överraskad av Jesu tillkommelse! Om ingen profetiskt förutsagd händelse måste föregå Jesu tillkommelse, och om tillkommelsen sker "i ett ögonblick" innan vi hinner inse vad som händer, vad finns det i så fall att vakta inför som skulle kunna förhindra oss att bli överraskade av hans plötsliga ankomst som "en tjuv om natten"? Ja, vakandet enligt Jesus, innebär att ständigt befinna sig i ett tillstånd av beredskap inför hans ankomst. Men det syftar också på att äga en brinnande aktuell medvetenhet av uppfyllelsen av de tecken som Jesus profeterat om. Detta är hela syftet med liknelsen om fikonträdet i v. 32-33.  

"Imminens" enligt Paulus
Paulus använde sig av samma analogi för att visa hur vi skulle vaka, genom att i själva verket hänvisa Tessalonikerna tillbaks till Jesu liknelse om ankomsten "som en tjuv om natten".

1 Tess 5:2-5,6
2 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.
3 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.
4 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv...
6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

Paulus uttydde Jesu liknelse för oss. Jesu återkomst blir till straffdom "som en tjuv" för de ohörsamma. De kommer att förgöras plötsligt vid hans tillkommelse. De kommer att bli ytterst överraskade (precis som de som inte vakade inför tjuven, i Jesu liknelse). Men hans ankomst kommer INTE att bli "som en tjuvs" för de troende, eftersom vi vet om tecknen för hans ankomst, och kommer att vaka. Paulus uttalande i vers 4, "Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;" visar på att vakande kristna inte kommer att bli överraskade av Jesu tillkommelse. Den blir INTE "som en tjuvs" för dem som är vakande. Att inte  vara " i mörker", därför att man vakar, tyder på att man har en speciell kunskap när Jesu tillkommelse är "nära och står för dörren". Denna text visar på att Paulus tolkade Jesu ord exakt som vi har gjort, och INTE så som pretribbarna gör.

II Tess. 2:1-3
1 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
2 att I icke-vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren (as that the day of Christ is at hand; KJV).
3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram,

De här verserna säger i klartext att Jesu tillkommelse FÖR oss INTE är imminent ÄNNU. Åtminstone två profetiskt förutsagda händelser måste först inträffa, avfallet och framträdandet av "Laglöshetens människa", fördärvets man. Bägge dessa händelser är hämtade från Jesu Oljebergspredikan, där de återfinns i samma ordningsföljd (jmf. Matt 24:9-15). Det kan lätt ses att Paulus refererar sina läsare till Jesu ord här.

Några pretribbare hänvisar till moderna översättningar som återger den senare delen av vers 2 med, "som går ut på att Herrens dag redan har kommit" (Folkbibeln) i stället för KJV (KB 1917, Reformationsbibeln), "som om Herrens dag (Kristi dag; KJV, Reformationsbibeln) redan stode för dörren. Här måste två saker behandlas. 

För det första, om läsningen "Kristi dag" är den riktiga så är det ingen tvekan om saken, uppryckelsen måste följa efter avfallet och Antikrists framträdande, eftersom uttrycket "Kristi dag" helt klart refererar till uppryckelsen i Fil. 1:10 & 2:16. Om "Herrens dag" är den riktiga läsningen, så vill vi hänvisa till vår artikel Herrens dag inkluderar inte Vedermödan som slutgiltigt bevisar att "Herrens dag" är dagen för Kristi återkomst EFTER vedermödan. Den är INTE hela vedermödan, som pretribbarna hävdar. Enbart det faktum att kristna förväntas vaka inför "Herrens dag" som dagen för "vårt församlande till Honom" visar på att Paulus avser en tillkommelse posttrib.

För det andra, orden "står för dörren" (is at hand; KJV) i KB 1917, översätts med "har kommit" i några moderna översättningar. Men detta är en dålig översättning. Enligt A.T. Robertson, (som använde moderna översättningar med denna läsning), så är formen "is at hand" i KJV den korrekta återgivningen trotts de moderna versionernas felöversättningar. Här följer (oöversatt) Robertsons kommentar.

"as that the day of the Lord is now present (wv oti enesthken h hmera tou kuriou). Perfect active indicative of enisthmi, old verb, to place in, but intransitive in this tense to stand in or at or near. So "is imminent" (Lightfoot). The verb is common in the papyri. In #1Co 3:22; Ro 8:38 we have a contrast between ta enestwta, the things present, and ta mellonta, the things future (to come). The use of wv oti may be disparaging here, though that is not true in #2Co 5:19. In the Koiné it comes in the vernacular to mean simply "that" (Moulton, Proleg., p. 212), but that hardly seems the case in the N.T. (Robertson, Grammar, p. 1033). Here it means "to wit that," though "as that" or "as if" does not miss it much. Certainly it flatly denies that by conversation or by letter he had stated that the second coming was immediately at hand. "It is this misleading assertion that accounts both for the increased discouragement of the faint-hearted to encourage whom Paul writes #1:3-2:17, and for the increased meddlesomeness of the idle brethren to warn whom Paul writes #3:1-18" (Frame). It is enough to give one pause to note Paul’s indignation over this use of his name by one of the over-zealous advocates of the view that Christ was coming at once. It is true that Paul was still alive, but, if such a "pious fraud" was so common and easily condoned as some today argue, it is difficult to explain Paul’s evident anger. Moreover, Paul’s words should make us hesitate to affirm that Paul definitely proclaimed the early return of Jesus. He hoped for it undoubtedly, but he did not specifically proclaim it as so many today assert and accuse him of misleading the early Christians with a false presentation." (Robertson, A.T., Word Pictures, 2 Thess. 2:3)

2 Tess 2:1-3 avgör faktiskt hela den här frågan om "imminens". Paulus gick till rätta med tessalonikernas missplacerade upphetsning som de hamnat i som en följd av deras tro att Jesu tillkommelse kunde ske när som helst. Han påminde dem om att Jesu tillkommelse ännu inte var "imminent". Han tillrättavisade dem för att de menade att den var "nära och stod för dörren". Han hänvisade dem tillbaks till Jesu uttalanden från Oljebergspredikan, om två framträdande tecken som måste föregå hans tillkommelse, det stora avfallet (Matt. 24:9-13) och framträdandet av fördärvets man (Matt. 24:15). Paulus undervisning är härvid i perfekt harmoni med Jesu undervisning i Matt. 24:32,33. Först efter att vi sett "allt detta", kan vi veta att hans tillkommelse är "nära och står för dörren".

Några hävdar att Paulus använde vissa grekiska ord som förutsätter en icke förannonserad uppryckelse "vilket ögonblick som helst";

Fil 3:20
20 Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare,

20 For our conversation is in heaven; from whence also we look for the Saviour, the Lord Jesus Christ:
(KJV)

Det grekiska ord som här översatts med "vänta" är "apekdechomai". Somliga pretribbare insisterar på att det ordet innebär "imminens" i den meningen att händelsen väntas ske "vilket ögonblick som helst". Detta är emellertid inte den bibliska meningen. Paulus terminologi kräver INTE imminens (i betydelsen "vilket ögonblick som helst"). Han undervisade bara helt enkelt de troende att förbida Kristi återkomst under ivrig förväntan och förhoppning. "Apekdechomai" är sammansatt av "apo" (#575 - bortifrån) och "ekdechomai" (#1551 - att vänta). Det betyder att vänta på något (på avstånd) under förväntan. Det betyder emellertid INTE att händelsen skulle kunna inträffa när som helst, eller att det skulle föreligga en överhängande möjlighet eller risk att händelsen skulle inträffa, vilket ögonblick som helst, utan föregående tecken. Faktum är att de flesta bibelöversättningar återger det här med "vänta på" i stället för "look for" (KJV). De övriga förekomsterna av detta ord översätts också i KJV nära nog genomgående med "wait" (vänta). I Rom. 8:19 används det beträffande "skapelsen" som "med brinnande längtan väntar på Guds söners uppenbarelse" (Reformationsbibeln). Skapelsens återställelse är posttrib. Och vi är alla överens om att speciella profetiskt förutsagda händelser måste inträffa före skapelsens återställelse. Samma ord används också i 1 Petr. 3:20, och då med avseende på Guds långmodighet under Noas dagar, medan Noa byggde en ark.

1 Pet 3:20
20 De hade en gång i tiden vägrat tro. när Gud tålmodigt väntade i Noahs tid, då arken byggdes, där endast några få, åtta själar, blev frälsta genom vatten.

Förvisso var floden inte "imminent" under hela den tid när Noah byggde på arken! Helt visst skulle den komma, och Noah med familj såg säkerligen fram emot och väntade på dagen när floden skulle komma. De visste inte när den skulle komma, men de var helt införstådda med att vissa ting först måste hända. De måste först ha avslutat bygget på arken, och fyllt den med förnödenheter och djur! Och de visste utan en skugga av tvivel att floden skulle komma efter att de fullföljt det här. Detta var exakt det slags förväntan och förutseende som Paulus med samma ord undervisade om när det gällde uppryckelsen. Det här är exakt vad han uttryckligen undervisade i 2 Tess 2:1-3.

En del pretribbare hänvisar också till Fil. 4:5, "Herren är nära!" ("the Lord is at hand"; KJV), som bevis på att Paulus lärde en "vilket ögonblick som helst", typ av förväntan. Det grekiska ordet här är "eggus". Det behöver inte betyda "imminens" i betydelsen "när som helst". Det betyder helt enkelt "nära" antingen med avseende på avstånd eller tid. Paulus kunde ha menat att Herren är nära inpå oss. Det är så NASB och NIV (KB 1917, Reformationsbibeln, Folkbibeln) återger versen. Även om Paulus syftat till närhet i tid, så kräver ändå inte "eggus" någon slags imminens av typen "vilket ögonblick som helst". Det är samma ord som i följande vers.

Matt 26:18
18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: ‘Mästaren låter säga: Min tid är nära (at hand;KJV) hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.’»

Här talade Jesus om sin korsfästelse som varande 'nära' ('at hand'). Kunde den inträffa 'vilket ögonblick som helst'? Nej, Jesus måste först äta påskmåltiden med sina lärjungar, bli bedragen av Judas, osv. Var Jesus medveten om att dessa händelser måste inträffa före det att han blev korsfäst? Förvisso. Av 'nära' ('at hand') följer inte 'vilket ögonblick som helst'. Här är ett annat exempel:

Joh. 11:55
55 Men judarnas påsk var nära (nigh at hand; KJV), och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.

Vid detta tillfälle skriver Johannes att påsken var 'nära' ('at hand'), och fortsatte med att nämna resan till Jerusalem (som tog åtminstone flera dagar). Var det risk för att påsken skulle komma att inträffa "när som helst"? Nej! De visste alla att påsken inföll den 15:e Nisan! Den här versen är helt enkelt Johannes sätt att uttrycka att tiden för påsken närmade sig med hast. Det är hans sätt att säga att uppmärksamheten och förväntan hade nu vänts mot den annalkande påsken. Men vad som är viktigt att observera här är att med det grekiska ordet "eggus" följer ingen osäkerhet beträffande tiden för händelsen. Tvärtemot så refereras det vid bägge de ovan nämnda tillfällena till en händelse vars exakta tidpunkt var väl känd! Och i ingendera fallet antyds det att ingen annan känd händelse inte skulle kunna inträffa dessförinnan! Tvärtom! Vid bägge dessa tillfällen visste de berörda att andra händelser först måste ske.

Samma grekiska ord användes av Paulus då det gällde kristnas förväntan inför uppryckelsen. Paulus skrev tydligt och otvetydigt i 2 Tess 2:1-3, angående "huru vi skola församlas till honom" att dessförinnan måste först två specifika händelser inträffa. Paulus undervisade helt enkelt inte den typ av "imminens" som pretribbarna gör.

"Imminens" enligt Petrus
Petrus refererade också sina läsare till Jesu liknelse om "som en tjuv om natten". Ändå visar sammanhanget att han refererade till Kristi posttrib tillkommelse.

2 Petr. 3:3-10
3 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.
4 De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.»
5 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;
6 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.
7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.
8 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».
9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.
10 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv (om natten; KJV, Reformationsbibeln), och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.

Petrus använder här nästan exakt samma uttryck som Paulus i 1 Tess. 5:2, "Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten". Paulus skrev otvivelaktigt angående den dag som de kristna vakade inför, dvs uppryckelsen. Både Petrus och och Paulus hänvisade sina läsare tillbaks till Jesu liknelse om "tjuven om natten" i Oljebergsförkunnelsen. Jesus talade om sin tillkommelse för att församla sina utvalda "strax efter vedermödan" (Matt. 24:29-31&43). Genom att citera från Jesu liknelse, förutsatte de båda att uppryckelsen var posttrib, och att de tecken som Jesus talade om ingick i det scenario där vårt vakande liknades vid det inför "tjuven om natten".

En sak som noga bör uppmärksammas i 2 Petr. 3, är att samma Kristi tillkommelse som hotade bespottarna med plötsligt fördärv också är den utlovade dagen som de kristna längtar efter. Det är ytterst svårt att föreställa sig att den tillkommelse som Petrus här refererar till, som Herrens dags kommande som en "tjuv om natten", skulle vara en pretribuppryckelse. 

"Imminens" enligt Jakob
Jakob 5:7-8
7 Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
8 Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära (drawed nigh: KJV).

Här använder sig Jakob av en liknelse, tålmodigt väntande på skördetiden. Är detta bilden av en omedelbart förestående tillkommelse, utan några föregående tecken? Förväntar sig bonden en skörd mogen "vilket ögonblick som helst" under hela året efter sådden? Liknelsen förklarar hur vårt väntande skall vara. En bonde vet att det finns en särskild tid för skörd, efter det att grödan har mognat. Jakob refererar till hans väntan på regnperioden som föregår skördetiden. I Israel förekommer det två regnperioder, och de två skördarna följde dessa regnsäsonger. Bönder skördade aldrig sina fält förrän efter regnen. Därför kan regnen i den här liknelsen ses motsvara de tecken som måste föregå Kristi tillkommelse. Av detta följer att, även om i Jakobs maning, Herrens tillkommelse närmar sig är den inte "imminent" i den meningen att ingenting först skulle behöva föregå den. Finns det tecken (regn) som föregår bondens skördande i Jakobs liknelse så finns det också tecken som föregår Jesu tillkommelse, innan den kan ses som "immanent".

I "Vakandet" inför Jesu tillkommelse ingår som en del att vakta på de tecken som Jesus gav i Matt. 24. Samma sak skulle kunna sägas angående alla uppmaningar om vaksamhet. Om Jesus kunde uppmana lärjungarna att vaka inför hans tillkommelse "strax efter vedermödan", trotts att den tillkommelsen var utstakad till att föregås av en rad av tecken, så har pretribbarna ingen rätt att hävda att andra uppmaningar till att "vaka" skulle förutsätta en tillkommelse "när som helst".

"Imminens" enligt Johannes
Uppenbarelseboken 16:
15 »Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»
16 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

Det här är det sista tillfället i Bibeln som anknyter till Jesu liknelse om "tjuven" som kommer om natten. Dessa verser visar att Jesu kommande som "en tjuv" refererar till hans posttrib tillkommelse. Kontexten av denna välsignelse är för handen omedelbart före Jesu tillkommelse i härlighet för att förgöra Antikrist. Den utgör den slutliga varningen till de troende som vaktar på de tecken som visar sig under vedermödans tid. I Uppenbarelsebokens kronologi är den placerad mellan den 6:e och 7:e vredesskålen. Den 7:e vredesskålen är Babylons fall, och Kristi tillkommelse vid Harmagedon. 

Pretrib konceptet av "imminens" missar fullständigt poängen med Jesu uttalanden i Matt. 24. Man föreställer sig att vad som beskrivs i liknelsen med den nattliga "tjuven" skulle vara en tillkommelse pretrib, fastän ingen sådan finns antydd i texten, medan kontexten otvivelaktigt visar fram mot Jesu tillkommelse posttrib. Pretribidén om "imminens" ignorerar Paulus uttalande i 1 Tess 5, att kristna INTE kommer att bli överraskade av Jesu tillkommelse, och den kommer INTE heller att bli lik ankomsten av "en tjuv om natten" för dem av oss som är vakande. Det här kan bara inte passas in i ett pretrib schema. Pretribidén om "imminens" förvränger Paulus ord i 2 Tess 2:1-3, där han i klartext skriver att Jesu kommande för oss INTE är imminent ännu. Pretribidén om "imminens" vänder också ett blint öga till Upp. 16, där "som en tjuv om natten" liknelsen med högsta sannolikhet kan ses som en sista varning för de troende under vedermödan, att Jesu tillkommelse nu blivit "imminent".

Om det är som John Walvoord och andra pretrib författare hävdar, att ovillkorlig "immanens" är själva hörnstenen inom pretribulationismen, då är det fullt klart att pretrib har lämnats UTAN sin hörnsten! Bibeln lär helt enkelt inte att Jesus skulle kunna komma när som helst. Hans tillkommelse är endast "imminent" EFTER att den serie av tecken som Jesus gav har inträffat.

En annan sak som ofta ignoreras av pretribbare är Jesu profetia angående Petrus död. Johannes var den ende som tecknade ner profetian som återfinns i det avslutande kapitlet av hans Evangelium. Johannes skrev sitt Evangelium EFTER Jerusalems förstörelse och efter det att Petrus lidit martyrdöden i Rom. Johannes var förmodligen den ende kvarlevande aposteln vid den här tiden. Det är tydligt att Johannes skrev det här för att tysta ryktena om att Jesus skulle återkomma innan Johannes dog.

Johannes 21:17-24
17 För tredje gången frågade han honom: »Simon, Johannes’ son, har du mig kär?» Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: »Har du mig kär?» Och han svarade honom: »Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär.» Då sade Jesus till honom: »Föd mina får.
18 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.»
19 Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: »Följ mig.»
20 När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans bröst och frågat honom: »Herre, vilken är det som skall förråda dig?»
21 Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: »Herre, huru bliver det då med denne?»
22 Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»
23 Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke skulle dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle dö, utan allenast: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?»
24 Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesbörd är sant.

Eftersom Johannes gjorde det klart att det förekom ett rykte bland bröderna att han skulle leva kvar för att se Jesu återkomma, och eftersom det ryktet var baserat på Jesu profetia om Petrus död, så är det uppenbart att de tidiga kristna visste om att Jesu tillkommelse inte kunde vara "imminent" förrän först efter Petrus död. När därför alla av Paulus, Petrus, och Jakobs brev skrevs, kunde Jesu tillkommelse INTE ha varit "imminent" vid den tiden! Följaktligen kunde inte några av påståendena i de här breven ha betytt att Jesu tillkommelse var "imminent", för dem till vilka breven var adresserade! Hur kan då pretribbare argumentera utifrån dessa samma påståenden att Jesu tillkommelse är "imminent"? Har de ändrat sin betydelse efter det att de blev skrivna och mottagna av den tidiga församlingen? Pretribs "imminens" är helt enkelt en ohållbar ståndpunkt.

Pretribbare hävdar ofta att påståendena i NT om kristna som "väntar på" (looking for, ser fram emot) Jesu tillkommelse talar för att hans tillkommelse måste vara imminent. Enligt deras förmenande skulle vi inte kunna "vänta på" (look for) Jesu tillkommelse om vi visste att särskilda händelser först måste ske. Det här resonemanget är emellertid inte hållbart. En förväntansfull moder "väntar på" (looking for, ser fram emot) sitt barns födelse. Ändå är hon väl medveten om att ett födsloarbete väntar henne innan hon kan hålla den lilla krabaten i sin famn. Hur kommer det sig då att det är så svårt för pretribbare att förstå att vi (posttribbare) kan "vänta på vårt saliga hopps fullbordan" (looking for that blessed hope; KJV)? Det som pretribbare misslyckas med att inse är att de ord som NT använder beträffande vår förväntan på Kristi ankomst innesluter en iver och längtan. Det är med en ivrig förväntan som vi inväntar Herrens tillkommelse, eftersom vi längtar efter att få se Honom. Vi är INTE i ivrig förväntan inför vedermödan, Antikrist, Vilddjurets märke, eller farsoterna, eftersom dessa företeelser inte är i fokus för vårt hopp! Vårt fokus är Kristus och hans "härlighets uppenbarelse" (glorious appearing)! Vi ser bortom dessa ting till den ende som vi sätter vårt hopp till! Att vi sedan måste genomgå en kort period av vedermöda har lika lite konsekvens för vårt "väntan på" (looking for) honom som födslosmärtorna har för modern. Det är en fråga om perspektiv. Fråga vilken som helst pretribbare om han "väntar på" (looking for) Jesus, och han kommer att försäkra dig att han helt visst gör det! Det är pretribbare som försöker att ändra språkets mening för att förneka oss detta "saliga hopp" (blessed hope). Vi kommer emellertid inte att bli förnekade! Vi kommer att gå vidare i ivrigt väntan på Jesu tillkommelse, och i hoppet se fram mot hans återkomst med glädje, samtidigt som vi är väl medvetna om att det kommer att bli en del "födslosmärtor" att gå igenom före födseln. Vårt fokus är Jesus! Därför ser vi fram emot (looking for) vår Frälsare. Denna form av "väntan" (looking for) under ivrig förväntan är tydligt framställd av Petrus när det gäller de nya himlarna och den nya jorden! Ändå skulle ingen pretribbare här hävda "imminens".

2 Petr 3:12-14
12 medan I förbiden (väntar på; Folkbibeln, looking for; KJV) och påskynden (väntar och ivrigt längtar efter; Reformationsbibeln) Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!
13 Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida (look for; KJV,) vi efter hans löfte.
14 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.

Om det första århundradets kristna kunde "förbida" (look for) "»nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor", varför skulle inte posttribbare kunna "vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse", (Titus 2:13)

Ta också del av vår artikel veta dagen och stunden för en diskussion om hur och när vi kan veta tiden för Jesu tillkommelse.

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Gå till original