Tingen är i Gud och existerar således inte i sig dvs tingen äger inte en oberoende existens.

Enligt materialismen består allting av materia som anses äga en oberoende existens. Alla händelser anses kunna förklaras som en följd av en deterministisk lagbundenhet. Man räknar med följder av orsaker och verkan som anses förmedlas via direkta kontakter mellan de elementära partiklar, som all verklighet ytterst anses vara sammansatt av. Historiskt kan man spåra denna "filosofiska materialism" till en grek vid namn Demokritos som levde ca 500 år före Kristus. Demokritos kallade sina elementarpartiklar för atomos som betyder odelbar. Vår tids atomlära har använt sig av detta grekiska ord för att ge namn åt de kemiska grundämnenas minsta enheter, atomerna.

Det skulle komma att dröja ganska länge innan materialismen slog igenom och blev till en inflytelserik världsbild. Under lång tid var det Platon och hans lärjunge Aristoteles idélära som var tongivande. Tingen som vi observerade ansågs inte riktigt verkliga utan var mera som skuggor utav en idévärld. Bibeln verkade också som vi skall återkomma till senare, mot den filosofiska materialismen. Under 1600 talet antog emellertid allt fler människor en mekanistisk världsbild. Nyckelpersonen här var den franske filosofen Descartes med sin rationalism. Han menade sig utgående ifrån det helt säkra påståendet: "Jag tänker alltså är jag till" kunna beskriva hela tillvaron.

När senare under andra hälften av 1600-talet den kanske störste av alla vetenskapsmän Sir Isac Newton formulerade sin gravitationslag blev han kritiserad för att införa ockulta krafter när han menade att materien medelst gravitationen kunde verka på avstånd. Trots denna oförenlighet kom Newtons mekanik att bli i det närmaste synonym med den mekanistiska världsbilden. Allting betraktades som ett stort mekano och varje obseverad händelse ansågs kunna reduceras till rörelser av och kollisioner mellan atomära partiklar. I allmänhet trodde man dock att Gud hade startat det hela men sedan gick det så att säga av sig självt. Inom teologin har denna gudsbild blivit kallad för deism.

Många ville då som nu ej alls ha med Gud i sitt tänkande, men tillvarons ändamålsenlighet var det svårt att bortse ifrån. Den tidens kreationister kunde visa på ögat och andra uppenbart sinnrikt utformade organ och mena att det krävdes en konstruktör som skapare och att han måste vara Gud. Av Bibeln vet vi dock att den naturliga människan inte vill ha med Gud att göra, och nästa steg mot ateismen blev följdaktligen att försöka förklara ändamålsenligheten i mekanistiska termer. När engelsmannen Charles Darwin sedan kom var tiden verkligen mogen för hans läror. I sin bok "Om arternas Ursprung" som publicerades år 1859, menade Darwin att arternas mångfald kunde förklaras genom ett så kallat naturligt urval.

Alla arter uppvisar variation och genom att de mest lämpade har större förmåga att fortplanta sig så kommer dessa att utväljas och av detta skulle så följa att nya arter bildades. Han tänkte sig också att de enklaste organismerna skulle ha kommit till på något liknande sätt genom uralstring ur en pöl innehållande lämpliga kemikalier. Numera har det klarlagts att Darwins grundtes "De mest lämpade överlever." endast uttrycker en sk tautologi, det vill säga ett ur logisk synpunkt helt tomt påstående. På frågan, vilka det är som överlever, kan svaret endast bli att det är de mest lämpade, och Darwins berömda formel reduceras till "De som överlever är de som överlever." De enda varianter som skulle kunna bidra till en eventuell evolution är ju de som fortplantar sig mer framgångsrikt än sina syskon, men huruvida dessa verkligen skulle komma att ge upphov till nya arter som innehåller nya konstruktionselement dvs nya organ, måste avgöras på empirisk väg, dvs genom observation.

Man har ännu inte visat några övertygande belägg för att en storskalig evolution från kemikalier till levande organism eller från en grundläggande typ av organism till en annan skulle ha ägt rum. I stället har materialistiskt sinnade vetenskapsmän börjat tala om evolutionen som ett faktum som inte får eller kan ifrågasättas, för vi är ju här eller hur! menar man, Och hur skulle det annars ha gått till! argumenterar man. Om vi då svarar att Gud har skapat, så svarar man med att man numera inte får blanda ihop religion och vetenskap. Det här synsättet genomsyrar skolväsendet i hela västvärlden och en stor del av resten av världen. Evolutionen anses som det ljus i vilket allting annat skall ses. Någon sanning utanför vad man anser som vetenskap anses inte möjlig. Den som ifrågasätter evolutionen får till svar att han inte har förstått den. Som kristna har vi emellertid en källa till utomvetenskaplig och sann kunskap, nämligen Bibeln. Vilken är då bibelns världsbild? Låt oss läsa några bibelord som kan ge oss ljus över vårt ämne.

Gud är Ande,....

Joh. 4:24

Ty i honom (Gud) är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina ideer och med sin konstfärdighet.

apg. 17:28-29

Han (Sonen) är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare ock makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.

Kol 1:15-17

Och han (Sonen), som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord,...

Hebr. 1:3

Av dessa bibelord kan vi se att den filosofiska materialismen inte har någon förankring i bibeln. Tingen är verkliga då de ju är sammanhållna och uppburna av Gud, men vi har ingen rätt att tro att de finns "där ute" oberoende av Gud. Alla ting är i Gud. Tinget i sig som filosoferna har talat om existerar inte. Den materialistiska filosofins världsbild har också blivit diskrediterad av två skäl som också berör den som ej känner eller accepterar den bibliska världsbilden.

Det ena skälet är att det har visat sig att människan inte kan leva under den filosofiska materialismens ok. Som politiska system hade såväl nazismen som marxismen sin grund i materialismen. Bägge dessa ideologier har som bekant visat sig vara människofientliga och livsodugliga. Det andra och i min mening tyngre skälet är att det har visat sig att den mekanistiska synen på materien är helt oförenlig med den moderna fysiken. Den sk nya fysiken har populariserats i ett otal böcker under senare tid ofta av författare som varit mer eller mindre förankrade i Newage tänkande. Många kristna som endast har träffat på den nya fysiken i de här förpackningarna har nog avfärdat den som flum i stil med österländsk ockultism. Men faktum är att relativitetsteorin och kvantfysiken som utgör fundamenten i den nya fysiken har varit oerhört framgångsrika samtidigt som de visat sig vara oförenliga med de mekanistiska modellerna av verkligheten. Relativitetsteorin avskaffade etern, det mekaniska medium som man tidigare postulerat som förmedlare av ljusets vågor. Fysikern Albert Einstein visade att ljuset under vissa förhållande uppförde sig som partiklar och under andra som ljus. Andra fysiker visade i teori och med experiment att också materiens byggstenar som elektroner, protoner och neutroner under vissa förhållande måste betraktas som vågrörelser och inte som partiklar. Det är ingen överdrift att säga att materien har avmekaniserats.

Kvantfysikern vet nu att han inte ens i princip utgående från vetenskaplig metod med fullständig säkerhet kan förutsäga framtida händelser. Experiment som entydigt visar på att samband mellan i rummet avlägsna händelser äger rum som förutsätter omedelbar verkan på avstånd. Den nya fysiken är i högre grad än den gamla förenlig med den bibliska världsbilden och den tycks också förutsätta överordnade icke materiella principer.

Som kristna tror vi på under, om nu alla händelser är Guds handlingar vad är då ett under? Vi skulle kunna se det så här. Med hjälp av naturlagarna kan vi förutsäga Guds normala handlande i skapelsen. Gud är ju ordningens Gud, han handlar normalt med oss på ett sådant sätt att vi kan orientera oss i tillvaron genom att vi i viss mån kan förutsäga kommande händelser inklusive de materiella konsekvenserna av våra egna val och handlingar. Våra förutsägelser är dock inte ens i princip fullständigt säkra, endast mer eller mindre sannolika. Ibland kan dock Gud överraska oss genom att handla på ett helt oväntat sätt dvs på ett sätt som vi aldrig kunde ha förväntat oss utifrån hans normala handlande i skapelsen. Däremot kunde vi ha haft skäl att tro på att han skulle komma att gripa in mirakulöst i en speciell situation utifrån hans löften i Bibeln och vår bön. Ett mirakel är på ett påtagligt sätt ett personligt handlande från Gud till skillnad från hans normala som när:

Gud låter sin sol gå upp över både onda och goda

Matt 5:45

Den mekaniska bilden är emallertid ingen dålig bild av Guds normala handlande, men det är viktigt att inse att den är ofullständig och ibland missvisande. I Guds normala handlande ligger också Guds trofasthet och godhet mot oss även om Guds syften många gånger kan vara fördolda för oss. Guds förutvetande gör att inte heller hans normala handlande är planlöst. I Romarbrevet läser vi om Guds försyn.

Men vi vet att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa för dem, som äro kallade efter hans rådslut.

Rom 8:28

Med "allt" avses här alla händelser dvs både Guds normala och hans mirakulösa handlande med oss.

Vad kan vi veta om Guds handlande? Det som vi normalt avser med naturvetenskap begränsas till att på ett systematiskt sätt beskriva den typ av händelser som jag har kallat Guds normala handlande. Inom Naturvetenskaper som fysik och kemi har man mycket framgångsrikt kartlagt regelbundenheter i naturen. Möjligheten av denna kunskap är som nämnts ett uttryck för Guds trofasthet mot oss.

Vi får dock inte glömma att det finns andra källor till kunskap än den som vi brukar benämna naturlig. I Bibeln kan vi läsa om framtida händelser som har beskrivits av Gudomligt inspirerade författare och profeter. Gud som vet allt kan upplysa oss om förhållanden och om framtida händelser som vi omöjligen skulle kunna ha någon kunskap om på naturlig väg. Samtidigt är vi rimligen medvetna om att vår kunskap är begränsad som Paulus skriver:

Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo blivit känd.

1Kor 13:12

Också den onda andevärlden använder sig av övernaturlig kunskap. I Bibeln kan vi läsa om spådomsandar, och den som har bläddrat i veckotidningarna i sin tandläkares väntrum vet att vår tid inte lider någon brist på ockulta orakel. Bibeln varnar emellertid på det bestämdaste för dylika kontakter.

Vetenskapsfilosofer har hävdat att vetenskapen inte förklarar någonting, de modeller som vetenskapen laborerar med är inga verkliga beskrivningar av naturen utan endast framgångsrika recept till att förutsäga framtida händelser. Filosofer med denna syn har ofta kallats skeptiker då de hävdat att all verklig kunskap är omöjlig. Som kristna är vi Gud vare lov inte hänvisade till en sådan förtvivlans slutsats:

I ditt (Guds) ljus ser vi ljus,

Ps 36:10.

I bibeln har vi en kunskapskälla som med Andens hjälp kan ge oss sann kunskap inte bara om verkligheten men också om våra begränsningar. Vi förstår att någon absolut naturlig beskrivning av naturförloppen kan vi inte ha. De sk naturlagarna äger lika lite en oberoende existens än "tinget i sig". Gud är ju den som uppbär allt och lagar som föreskriver hur Gud måste handla kan vi inte tro på. När vi utgår från en Biblisk världsbild och vetenskapssyn så kan vi också bättre förstå en del skenbara svårigheter i Bibeln.

Många har misslyckats med att harmonisera Bibelns skapelseberättelse och den bild av skapelsen dvs universum som den moderna fysiken och astronomin ger. Enligt Bibeln synes skapelsen ha skett för endast några tusen år sedan medan universums tillblivelse enligt modern kosmologi skulle ha skett för flera miljarder år sedan. Vi läste i Kolosserbrevet att skapelsen skedde i Kristus. Galaxer och stjärnor existerar inte som ting i sig som svävar omkring som materiella klumpar i en död rymd. Skapelsen skedde genom ett Ord av Gud.

Ty Han (Herren) sade och det vart; Han bjöd, och det stod där.

Ps. 33:9

Genom tron förstå vi, att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

Hebr. 11:3

Vi brukar poängtera att skapelseberättelsen är historia och det är den men om vi har de materialistiska glasögonen på oss när vi läser den så kan vi inte förstå den. Det finns inte några galaxer där ute från vilka ljuset har hållit på tsaga som Gud själv nedtecknade på stentavlor och som Han via änglar förmedlade till Moses.

ty på 6 dagar gjorde Gud himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på den sjunde dagen.

2Mos. 20:11

Detta Skriftens ord är det Gudomliga skälet till vår sjudagarsvecka och jag kan inte förstå varför vi skulle betrakta dessa dagar som något annat än som dagar om än väldigt speciella. Vi kan inte räkna med att de mänskliga påhitt som vi så förmätet kallat för naturlagar skulle vara adekvata beskrivningar för de förhållanden som rådde under skapelseveckan. Många har spekulerat över dessa tidiga dagar långt utöver vad bibelordet lär, men jag tror att vi här får acceptera bibelordet:

Vad som ännu är fördolt hör Herren, vår Gud till.

5 Mos. 29:20

Möjligen kan dessa spekulationer tjäna det syftet att visa att vid sidan av de kosmologiska spekulationer som endast räknar med mycket höga åldrar finns det de som är förenliga med Bibliska tidsmått. Det är klart att om man tillåter sig att låta de dimensionslösa tal som i våra teorier bestämmer förhållanden mellan de grundläggande storheterna och krafterna i vårt nuvarande universum att vara tidsvariabla på lämpligt sätt, så kan man få fram en önskad ålder på universum.

Så har t.ex. en australiensk astrofysiker vid namn Barry Setterfield genom att låta ljushastigheten variera enligt en lämpligt vald formel kommit fram till att skapelsen skedde för ca 8000 år sedan. Andra har menat att Gud för ca 10000 år sedan skapade universum tillsammans med ljuset från avlägsna galaxer. Men det kanske är så att vårt mekanistiska sätt att tänka inte är tillämpligt beträffande dessa unika händelser som skedde i begynnelsen, lika lite som den klassiska fysiken kan användas för att beskriva mikrokosmos.

När astronomer kommer fram till att vissa stjärnor är äldre än vad man uppskattat universums ålder till så är det kanske inte så att den ena uppskattningen är riktig och den andra felaktig lika lite som att när ett experiment visar att ljuset är en vågrörelse och ett annat att det består av partiklar skulle innebära att man misstagit sig. Verkligheten är större än vad vi kan föreställa oss och var gränsen för vetenskaplig metodik går vet vi inte, men Bibeln har ju gett oss klart besked om att vår kunskap är ett styckverk.

Kosmologer talar i dag om fysikens slut, man skulle stå på tröskeln till att formulera en teori om hela universum, en sk TOE (Theory Of Everything). Steven Hawking den kände rullstolsbundne kosmologen skriver i sin populäravetenskapliga bestseller, "En kort historik", om en formel möjlig att trycka på en T-shirt sammanfattande en dylik teori. Som Kristna har vi redan vår TOE nämligen Guds Ord , Jesus Kristus.

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

Joh. 1:1-3

Som följande ord av Jesus belyser får vi inte tänka oss Gud som begränsad i eller av tiden.

Förrän Abraham blev till är jag.

Joh. 9:13

Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.

Upp. 22:14

Enligt Jesus perspektiv är det inte endast så att han var närvarande vid skapelsen han är närvarande, ja han till och med är begynnelsen.

Tänk när vi får se honom "ansikte mot ansikte" (1 Kor 13:12), då skall vår kunskap bli fullständig. Kanske kommer det också att innebära att vi i våra nya andliga kroppar får vara med Jesus där i begynnelsen och se himlar och jord skapas.

Vad är då tiden? Vi som begränsade dödliga varelser har ett tidsmedvetande. Gud i sin godhet skapade himlakropparna för att vi skulle kunna orientera oss i tiden, sedan dess har vi funnit och uppfunnit flera andra klockor i naturen som tjänar samma syfte samma syfte, men klockan är ju inte tiden utan endast det instrument med vilket tiden mäts.

Mig synes det som att det vore helt meningslöst att tala om tid utan tidsmedvetna varelser. Detta resonemang leder till att skapelsen av himmel och jord måste ha skett parallellt med skapandet av tidsmedvetna varelser, objekt för Guds handlande i tiden. Nu skulle någon kanske vilja invända och påpeka att människan tillika med de högre djuren som skulle kunna tänkas ha ett tidsmedvetande inte skapades förrän på den sjätte dagen. Då ger Bibeln svar!

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes mått - du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det, som lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Job. 38:4-7

Guds änglar var närvarande och skapandet av dem i begynnelsen innebar också tidens början, då ju änglarna som skapade och intelligenta varelser är tidsmedvetna och rimligen bör ha samma mått för att mäta tid med som människan när hon ju enligt bibeln har samma mått för att mäta längd.

Och han (ängeln) mätte dess mur den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter människors mått, som och är änglars.

Upp. 21:17

Tiden och historien började således med att Gud skapade änglarna i tidens morgon, morgonstjärnorna jublade tillsammans med Guds söner! När geologer, astronomer och kosmologer daterar jordiska och himmelska objekt till att ha existerat under tidsrymder omfattande flera miljarder år, så kanske det ibland har någon fysikalisk relevans, men denna tid är då förhistorisk och enbart en fysikalisk teoriberoende parameter som aldrig har upplevts av något medvetande. I detta sammanhang kan det vara av intresse att reflektera över när Jesus på bröllopet i Kana förvandlade vatten till gott dvs gammalt vin.

Jesus sade till dem: "Fyllen krukorna med vatten." Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han till dem: "Ösen nu upp och bären till övertjänaren." Och de gjorde så. Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke, varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänaren visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen och sade till honom: "Man brukar eljest alltid först sätta fram det goda vinet och sedan när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu." Detta var det första tecken, som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galiléen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.

Joh. 2:7-11

En vinexpert skulle säkert datera det goda vinet som varande flera år gammalt. Dateringen skulle kanske vara helt korrekt utifrån beprövad erfarenhet men ändock faktiskt felaktig.

En modern evolutionist skulle mena att vinet hade gjorts på druvor som hade kommit till genom en biologisk evolution från en slampöl för sådär fyra miljarder år sedan. En modern astrofysiker skulle gå ännu längre och hävda att de atomer som de hypotetiska druvorna var sammansatt av hade bildats i en jättestjärna som exploderat som en supernova för sådär 5 miljarder år sedan varefter de hade kommit att ingå i ett stoft och gasmoln som kollapsat så lyckligt att vårt solsystem råkade bildas. Om vår astrofysiker också har en kosmologisk läggning så skulle han kanske också hävda att den materia som druvorna innehöll ytterst bildats ur en kvantfluktuation som utvecklat sig till den jättesmäll som brukar kallas Big Bang.

Såväl evolutionisten som astrofysikern har ju liksom vinexperten fel i sak men de hade också haft fel om det gällt ett helt vanligt vin då ju också detta kommit till via gudomliga speciella skapelseakter som i begynnelsen. Evolutionisten har helt fel när han hänvisar till evolutionära processer, inga druvor har ju kommit till via en evolution. Astrofysikern däremot kan i viss utsträckning stödja sig på beprövad vetenskaplig teori som han emellertid sträcker ut att gälla områden långt utöver där teorierna har kunnat testats.

Enligt min mening skapades de första stjärnorna i det ögonblick då de först observerades, alla senare observationer är beroende av dessa tidigaste så tillvida som att dessa måste överensstämma med de föregående enligt den ordning som Gud fastlade i begynnelsen. Under skapelseveckan manifesterades denna ordning och var därefter bestämd att gälla framledes men med undantag ifrån de extraordinära tillfällen när Gud väljer att handla annorlunda. Bibeln kallar dessa undantag för tecken och under, de visar att vi har en levande Gud som är verksam i skapelsen. Enligt det här synsättet kan det mycket väl vara så att de tyngre grundämnena på vår jord har ett samband med exploderande supernovor som aldrig existerat i sinnevärlden.

Vi är inte stjärnstoff som astrofysikerna vill få oss att tro utan särskilda skapelser av Gud, ja faktiskt skapade till hans avbild. Våra kroppar är visserligen danade av stoft och underkastade förgängelsen, men Gud har inblåst livsande i människan. Gud har gjort henne till en levande själ som förvisso inte kan beskrivas som ett antal atomer även om stoftet vi består av är underkastat den naturliga ordningen i universum. Vi som har kommit till tro på Jesus vet att Gud fortfarande verkar i nya skapelser.

Alltså om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se något nytt har kommit!

2Kor. 5:17

Vi vet också att den nuvarande ordningen som har blivit störd av synden skall upphöra och ersättas med en ny!

Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss. Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val utan för dens skull som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas, att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet, som tillhör Guds barns härlighet. Vi veta ju, att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allena; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom. 8:18-23

Vi åter har vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi och Herren Jesus Kristus som frälsare, vilken skall så förvandla vår förnedringskropp att den bliver lik hans härlighetskropp - genom den kraft, varmed han och kan underlägga sig allt.

Fil. 3:20-21

Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. Därför sucka vi ju och av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda; ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna. Ja vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

2Kor. 5:1-4

Nu torde någon fråga: "På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?" Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. Och när du sår, då är det du sår icke den växt, som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. Så finnas och både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. Så är det och med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; här sås en själisk kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finns en "själisk" kropp, så visst finnes det och en andlig. Så är och skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande. Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga. Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. Sådan som den jordiska var, sådana äro och jordiska; och sådan den himmelska är, sådana äro och de himmelska. Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi och bära den himmelskas gestalt. Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. Se jag säger eder en hemlighet; Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

1Kor. 15:35-51

Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom, sådan han är.

1Joh. 3:3

Gud skall också skapa nya himlar och en ny jord för sina barn som ju är nya skapelser.

Och det mån i framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor, som vandra efter sina egna begärelser. De skola säga: "Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag, då våra fäder avsomnade, har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse." Ty när de vilja påstå detta, förgäta de, att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så och en jord, som hade kommit till av vatten och genom vatten; och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns. Men de himlar och den jord, som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås. Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta att"en dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag". Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom många mena, att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring. Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och de verk, som äro därpå, brännas upp. Eftersom nu allt detta sålunda går mot sin upplösning, hurudana bören icke i då vara i helig vandel och gudsfruktan, medan i förbidan och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld och himlakroppar smälta av hetta! Men "nya himlar och en ny jord", där rättfärdighet bor, förbidar vi efter hans löfte.

2 Petr. 3:3-13

Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget." Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Ytterligare sade han: "Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna." Han sade vidare till mig: "Det är gjort. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

Upp. 21:1-6

Helt klart handlar det här om ett kosmiskt skeende, "nya himlar och en ny jord", men också om ett etiskt, en ny världsordning, "där rättfärdighet bor". Vår plats i denna nya värld frälste broder och syster bestämmes av hur vi förverkligar vår kallelse här i tiden, hur "vi hava burit vår jordiska gestalt". Vi läste i Jobs bok hur "morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop" under det att Gud skapade den nuvarande himmelen och jorden. Vi har också läst om hur "skapelsen blev lagd under förgängelsen" på grund av Adams synd. Han åt ju trots Guds påbud av frukten på kunskapens träd.

Ett av resultaten blev att vår nuvarande kunskap endast är ett styckverk, "vi se ju nu på ett dunkelt såsom i en spegel". I en spegel ser man ju sin egen bild och den bilden var otydlig i de speglar som fanns under apostelns tid. "Men då skall vi se ansikte mot ansikte", och "då skall vi bliva lika honom". Den nya skapelsen är helt sammanvävd med Jesus, Människosonen, det slaktade lammet. Han är också "den klara morgonstjärnan" som går upp i våra hjärtan medan vi som Guds barn höjer glädjerop samtidigt som det är jubel i himmelen när syndare frälses och Gud lägger grunden för den nya skapelsen och vår tro förbyts till åskådning. Tänk att Paulus avslöjar en hemlighet som varit fördold i tidsåldrar, vårt härlighetshopp.

Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som fattas i det mått av Kristusbedrövelser, som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp som är församlingen. Ty dennas tjänare har jag blivit i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall för eder förkunna Guds ord, den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga. Ty för dem ville Gud kungöra, huru rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet, vilken är Kristus i eder, vårt härlighetshopp".

Kol. 1:24-27

Vårt härlighetshopp är Kristus gestaltad i syskonen, "Kristus i eder, vårt härlighetshopp". Aposteln Petrus liknar de troende vid levande stenar.

Och kommen till honom (Herren), den levande stenen......och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus,

1Petr. 2:4-5

Dessa stenar utgör byggnadsmaterial till ett andligt hus ett tempel där Jesus är hörnstenen dvs den sten efter vilken alla andra stenars läge skall bestämmas. Denna byggnad är identisk med det Nya Jerusalem, Lammets hustru som aposteln Johannes i sin syn får se komma ned från himmelen från Gud. Den nya himmelen och jorden dvs den nya ordningen hör helt samman med denna stad.

Och jag såg i den (staden) intet tempel , Ty Herren Gud den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den, och dess ljus är Lammet.

Upp. 21:22-23