Enligt bibeln var mänsklighetens tidiga tänkande beträffande alltings ursprung grundat på skapelsetron. Paulus kunde enligt Apg. referera till Atenarnas ’okände gud’ som varande identisk med sin Gud, världens skapare. Don Richardson [Richardson, 1985] har belagt att man såväl i det tidiga Grekland som i andra äldre kulturer tidigt dyrkade en skapargud som sedan övergavs för en polyteistisk tro. Richardson som är missionär, antropolog och lingvist argumenterar utifrån bibeln och sina kontakter med och studier av ett antal ursprungsbefolkningar och deras traderade historieberättelser och myter.

Det finns därför skäl att tro att Paulus åhörare som bestod av Atens filosofer som var "både epikureer och stoiker" inte var helt främmande för den del av budskapet som talade om den Gud som hade "skapat världen och allt som är i den".

Atens filosofer var emellertid inte heller främmande för evolutionstron. Redan i de tidigaste källorna från de Ioniska sk naturfilosoferna kan vi se prov på försök att förklara det levandes mångfald i evolutionära banor. Bert Thompson skriver i The History of Evolutionary Thought:

De tidiga grekiska naturfilosofernas spekulationer om ett ursprung ur vatten kan jämföras med vad aposteln Petrus skriver:

Aposteln Petrus hade säkerligen inte här någon tanke på evolution utan hade hämtat sin undervisning från Mose: "Gud sade: ’Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra bliver synligt’. Och Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav," (1 Mos. 1:9-10) [Folkbibeln, 1998]

Varifrån Thales sedan hämtat sin kunskap vet vi inte, men tanken på att också han är påverkad av mycket tidiga källor, möjligen en gemensam uruppenbarelse, antyds av likheterna med bibelns skapelseberättelse, avseende ett ursprung "ur vatten". Att så skulle vara fallet är inte långsökt utifrån ett biblisk skapelsetroperspektiv.

Thales lärjunge Anaximander är däremot tydligt evolutionistisk i sitt tänkande när han lärde, "De levande varelserna uppstod först av uppvärmt slam i havet, och [att] människorna härstammar från fiskarna" [Wedberg, s. 23, 1961]

Den uralstringslära som Anaximander här uttryckte blev mycket seglivad och har i olika varianter varit den dominerande ursprungsläran fram till dess att Loise Pasteure vid en föreläsning i Sorbonne år 1864 presenterade ett experiment som falsifierade uralstringsläran. Pasteure proklamerade därvid:

Pasteurs uttalande står sig än i dag, trots alla resurser som har satsats på att försöka syntetisera liv, eller att åtminstone försöka presentera rimliga scenarios för hur något levande skulle ha kunnat uppkomma genom självalstring.

Det grekiska ursprungstänkandet var antingen rent materialistiskt eller teleologiskt. Det teologiska synsättet innebar att man förutsatte att de formande processerna var ändamålsenligt styrda. Atomisten Democritus (384-322) B.C. ) som lärde en typ av evolution där förvärvade egenskaper gick i arv, företrädde ett materialistiskt och i grunden ateistiskt synsätt. Teleologiska synsätt företräddes av Platon och dennes lärjunge Aristoteles. Platon tänkte sig existensen av en värld med eviga ideer som förverkligade sig i den förnimbara världen vars levande varelser hade kommit till genom degeneration från ideala former. Platons tänkande, liksom hans lärjunge Aristoteles, var inte som Democritus, ateistiska. Bakom den här tillvaron fanns en formgivare. Inflytandet från Platon och Aristoteles kom att bli stort på det västerländska tänkandet i ursprungsfrågan och kan idag kännas igen hos dem som tänker sig en evolution styrd av Gud eller någon högre intelligens. Också den bibliska skapelsetron innebär ett teleologiskt synsätt. Gud har ett syfte med sin skapelse Uppenbarelse 4:11 »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.» (Upp. 4:11), men i bibeln finner vi däremot inte bara tanken att Gud skapar genom naturliga processer utan där sker skapelsen övernaturligt genom Guds Ord, "Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där" (Ps. 33:9). De grundtyper eller slag som skapades "I begynnelsen" (1Mos 1) skall emellertid inte förväxlas med vad vi i dag benämner arter även om det finns likheter, fortplantning skall ju ske inom sina respektive "slag". "Gud sade: ’Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd som efter sina slag bär frukt med frö i sig’" (1:Mos. 1:11). Skapelsetroende biologer forskar bland annat genom att utföra korsningsförsök, för att därigenom kartlägga vilka skapade "slag" som olika djurgrupper tillhör [Scherer, 1993].

Även om de första kristna stod för en biblisk skapelsetro kom det grekiska inflytandet att förbli stort, uralstringslära fortlevde i syntes med grekiskt och judiskt-kristet tänkande. Man fortsatte att tro på uralstring av enklare organismer även om man nu tänkte sig att Gud styrde uralstringsprocesserna, när det däremot gällde människans och de som man ansåg mer högtstående djurens ursprung var det dock särskild skapelse som gällde. I och med reformationen när den katolska hegemonin delvis bröts i konfrontationen inte bara mot oppositionellt politiska makter utan mot det återupptäckta bibelordet inleddes ett nytänkande. Aristoteles var inte längre den store auktoriteten, utan kunde ifrågasättas. Förutsättningarna för den vetenskapliga revolutionen var nu för handen och forskare som också vanligen var bibeltroende började använda en nyfunnen frihet. I stället för att stanna vid mänskliga och kyrkliga auktoriteter gick man vidare för att utröna hur det egentligen förhöll sig med både det ena och det andra. Det var män som Johannes Kepler som i sitt forskande frågade efter hur Gud ordnat sin skapelse som nu fick utrymme att verka. Då den fromme Kepler upptäckte lagbundenheten för planeternas rörelse runt solen sägs han ha utbrustit, 'Gud jag tänker dina tankar efter dig'. Uppenbarligen en fruktbar metod som han delade med åtskilliga av den moderna vetenskapens pionjärer. Det har sagts av vetenskapshistoriker att det inte var en tillfällighet att den moderna vetenskapen uppkom just i den västerländska kultursfären som var djupt influerad av den judiskt-kristna världsbilden.

Krister Renard som stöder den tanken i sin bok ’Vetenskap och tro – två vägar till en världsbild’ skriver och citerar:

Renard menar vidare att:

En svensk skapelsetroende vetenskapsman som kan nämnas i det här sammanhanget var Carl von Linné [1707-1778]. Han har med rätta blivit kallad taxonomins fader då han är den som gett oss det binära nomenklatursystemet inom biologin för klassifiering av djur och växter. Linné lärde, eller så kom man åtminstone att tolka honom, att alla de arter som han namngav var ursprungligt skapade av Gud och att de hade fortplantat sig utan att ha förändrats. En som det skulle visa sig allt för snäv tolkning både av vad bibeln lärde om variation inom ursprungligt skapade grundtyper och vad senare naturalister som Charles Darwin skulle komma att observera i naturen.

[Nästa]

[ Förord | Inledning | Darwins tid | Efter Darwin | Skapelselära | min erfarenhet | Läraruttalanden | Intervjuer | Sammanfattning | Referenser | Länkar | Intervjufrågor ]

[ Innehållsförteckning ] [ hem ]