Eskatologi hos den post-apostoliska församlingen
Av Tim Warner - dec 2000 - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren sept 2003


Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

I vår serie av artiklar under rubriken Posttrib Bortryckelse, lade vi fram den bibliska grunden för posttribulationismen. Vår grundtes var där att Jesu undervisning till sina apostlar, med dess posttribbortryckelse, kom att forma fundamentet för den tidiga församlingens eskatologi. I kontrast däremot hävdas det utifrån pretribteorin att Paulus undervisning utgjorde en ny eskatologi som karakteriserades av en pretrib bortryckelse som var betänkligt annorlunda än Jesu (Judiska) undervisning.

Eskatologin hos den tidiga församlingen (efter apostlarnas död) var ett direkt resultat av apostlarnas arbete. En stor fördel som den tidiga församlingen hade jämfört med oss, var den nära muntliga traditionen. Apostlarna skrev inte bara Nya Testamentets böcker under Den Helige Andes inspiration, utan de tillbringade också sina liv med att undervisa Guds Ord till den nästkommande generationen av kristna. En god illustration av betydelsen utav den muntliga traditionen har vi i 2 Tess 2 där Paulus skriver till de troende i Thessaloniki angående (the "Restrainer",) den som höll tillbaka Antikrists framträdande. Paulus skrev, "Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka,...." [vers 5,6]. Tyvärr uppenbarade Paulus inte  identiteten av tillbakahållaren ("the Restrainer") i det här textsammanhanget, och vi kan inte mer än gissa vad han verkligen sa tessalonikerna när han besökte dem.

Apostlarnas muntliga undervisning såväl som Guds skrivna Ord formade tänkandet och teologin hos de tidigaste troende. Delar från denna personliga undervisning återspeglas därför i de tidigaste kyrkofäderna skriverier. Dessa tidigaste kyrkofäder som antingen kände apostlarna personligen eller som hade blivit undervisade av män som varit direkt knutna till dem. Så kommer vi t ex här att tämligen omfattande citera både från Irenaeus och Hippolytus. Båda dessa män intresserade sig mycket för eskatologin, och de kunde båda länkas tillbaks till aposteln Johannes som skrivit Uppenbarelseboken. Johannes hade själv del i att fostra flera män till lärjungar. Kända sådana var Papius, Ignatius, och Polycarpus, den kände martyren. Polycarpus var under Johannes ledarskap föreståndare i församlingen i Smyrna, och var förmodligen den till vilken Uppenbarelsebokens sändebrev till församlingen i Smyrna, blivit adresserat. Polycarpus i sin tur fostrade Irenaeus, som senare blev föreståndare i församlingen i Lyon i Gaul (Frankrike). Irenaeus återgav en del mycket fascinerande muntliga traditioner som Johannes fört vidare genom Polycarpus och hans andra lärjungar, angående tillståndet i det kommande tusenårsriket (inklusive några uttalanden från Jesus). Irenaeus var genom sitt verk 'Mot Villfarelserna', Bok V, den förste som skrev (vars verk har bevarats) och mer ingående behandlade ändetiden utifrån det profetiska perspektivet. I Irenaeus finner vi således både en utförlig behandling av eskatologin och en hög trovärdighet beroende på den nära kopplingen till aposteln Johannes muntliga undervisning.

Hippolytus, föreståndaren i Portus var en av Irenaeus lärjungar och hade i sin gärning verkat genom att göra upp med villfarelserna vid tiden efter Irenaeus martyrium. Hippolytus eskatologiska verk är till och med än mer omfattande än Irenaeus'. Vi kan således notera att det fanns en obruten kedja av män som blivit direkt influerade av den muntliga undervisningen från Johannes, som säkerligen hade haft mycket att säga angående den yttersta tiden.  

Finns det något bättre sätt att bekräfta att vi har förstått lärarna rätt än att kolla upp med deras elever! Om vår teori, att en enhetlig syn på bortryckelsen kan spåras från Jesus till breven och Uppenbarelseboken är riktig, så skulle vi förvänta oss att finna samma kontinuitet i skrivet material från den post-apostoliska församlingen. Skulle däremot pretribbförespråkarna ha rätt i sin teori, att Paulus mottog ett nytt profetiskt scenario för församlingen, så skulle vi förvänta oss att den postapostoliska församlingen (speciellt då bland hedningar till vilka Paulus varit sänd) skulle ha tagit till sig det föregivna pretrib schemat, och avvikit från den eskatologi som Jesus undervisat från Oljeberget. Om nu ändå de postapostoliska kristna visar sig ha en form av posttrib förväntan som är konsekvent med Jesus undervisning från Oljeberget, så tvingas förespråkarna för pretrib till att dra den bedrövliga slutsatsen att apostlarna ömkligt måste ha misslyckats med att förmedla den sunda kristna undervisningen ens till den nästföljande generationen! 

Vi vill inte ge det intrycket att den tidiga församlingens eskatologi var alltigenom enhetlig. Det förekom en del kontroverser, huvudsakligen beträffande huruvida milleniet (tusenårsriket) skulle förstås bokstavligt. De flesta som skrev uppfattade milleniet som Kristi bokstavliga styre tillsammans med de heliga på jorden under 1000 år efter hans andra tillkommelsen. Men de som föredrog allegoriska tolkningar (förandligandet av milleniet) menade att den 70:e årsveckan (men inte ännu vedermödan) redan hade fullföljts. Dessa var uteslutande nordafrikanska skrivare, Clemens från Alexandria, Origen, och Julius Africanus (som alla stod i förbindelse med den heretiska Alexandrinska skolan). Även Tertullianus som var från Nordafrika (Karthago), ansåg att den 70:e årsveckan inträffat. Han trodde emellertid precis som de ortodoxa skrivarna på en framtida vedermöda och en framtida Antikrist, och ett bokstavligt millenium.  

Trotts oenigheten gällande milleniets natur och angående hur Daniel 9:27 skulle tolkas, så förekom det absolut inga kontroverser om hur bortryckelsen skulle tidsplaceras. Alla såg en framtida vedermöda, och en bokstavlig Antikrist som skulle komma att förfölja församlingen, och alla var posttribulationister. Man såg bara en enda framtida Kristi tillkommelse efter vedermödan - posttrib.

Vi hävdar ingen oberoende auktoritet beträffande någon kristen litteratur vid sidan av Bibeln. Somliga av de författare som vi refererar till fäster vi dock större avseende vid än andra, beroende på i vilken utsträckning de kan bedömas vara ortodoxa, och på hur pass nära de stått den apostoliska undervisningen. Vi redogör för de följande beläggen endast för deras historiska värde, för att visa hur den nästföljande generationen av kristna förstod Jesu undervisning och apostlarnas undervisning. Beroende på den naturliga tendensen för fel att insmyga sig och utbreda sig med tiden så har vi begränsat våra belägg till den ante-niceneska perioden. (från apostlarna fram till 325 A.C.). Vi har också gjort vårt bästa för att få med det väsentliga. Vi har INTE försökt att utvälja endast de citat som stöder posttrib, eller ignorerat de som skulle ha varit oförenliga dämed. Det som skrivits av de tidiga kristna stöder entydigt posttribulationism och ger absolut inte ens den minsta antydan till stöd till pretribulationism. 

Väntade man sig Jesu tillkommelse "NÄR SOM HELST" eller "INOM EN SNAR FRAMTID"?
En av pretribs fundamentala idéer är tanken att Jesu tillkommelse skulle kunna inträffa när som helst. och att ingen återstående profetisk händelse därför behöver inträffa dessförinnan. Några pretrib författare har hävdat att också de tidiga kristna förväntade sig att Jesu tillkommelse kunde vara omedelbart förestående. DETTA ÄR ABSOLUT INTE SANT. Även om det förekommer texter hos de tidiga kyrkofäderna som tyder på att de förväntade sig att Jesu tillkommelse skulle ske inom en snar framtid, så är det ett misstag att därav dra slutsatsen att de trodde att tillkommelsen kunde vara omedelbart förestående. Deras klart uttalade tro på att Herrens tillkommelse för att hämta församlingen måste föregås av ännu ej inträffade händelser utesluter att de kunde ha trott att tillkommelsen kunde ske när som helst. De flesta av dem var emellertid övertygade om att ändetidens scenario snart skulle utspela sig. De hade därför en hälsosam förväntan och beredskap inför Herrens snara tillkommelse, men de trodde inte att den var omedelbart förestående eller att den kunde ske när som helst.

Här nedan följer ett citat från Irenaeus som var församlingsföreståndare i Lyon. I det här utdraget talar Ireanaeus i avståndstagande ordalag om en grupp av troende vänner som med entusiasm försöker att räkna ut Antikrists namn utifrån de grekiska bokstävernas talvärden. ( Några mindre tillförlitliga grekiska manuskript av Uppenbarelseboken fanns i omlopp som hade en felaktig uppgift beträffande vilddjurets tal, nämligen 616 i stället för 666). Deras förväntan var helt i överensstämmelse med tanken att ändetidsscenariot - vedermödan, Antikrist, Jesu andra tillkommelse - kunde komma att utspela sig i den nära framtiden. Deras misstag bestod emellertid i att de använde sig av ett opålitligt manuskript som angav ett felaktigt talvärde. I det här sammanhanget intresserade sig Irenaeus både för det felaktiga talvärdet som för deras osunda iver att finna en kandidat vars namns talvärde kunde adderas ihop till Vilddjurets tal. Irenaeus råd var att invänta uppfyllelsen av vissa av Uppenbarelsebokens profetior, inklusive Romarrikets fall och framträdandet av de tio kungarna, innan de skulle börja spekulera angående vem Antikrist kunde tänkas vara. Av det här följer ju att man uppenbarligen INTE trodde att Herrens ankomst ännu kunde ske, och därför inte heller att han kunde komma när som helst.

ANTIKRISTS FÖRFÖLJELSE AV FÖRSAMLINGEN
De tidiga kristna trodde enshälligt att Antikrist skulle komma att förfölja församlingen, och att uppståndelsen och församlandet till Kristus skulle inträffa vid en enda tillkommelse, efter vedermödan.

 

Justin Martyren: (AD. 110-165) "Två Kristi tillkommelser har blivit annonserade: den ena, i vilken Han framträdde som lidande, i ringhet, hånad och korsfäst, men den andra, i vilken Han skall komma från himlen med ära, när avfallets man, som talar främmande ting mot den Allra Högste, skall taga sig för att utföra laglösa dåd på jorden emot oss kristna, .... Nu är det uppenbart att ingen kan förskräcka eller underkuva oss som har kommit till tro på Jesus före allt i världen. För det är klart att, fastän halshuggna, eller korsfästa, och kastade för de vilda djuren. och kedjor, och eld, och alla andra slag av tortyr, ger vi inte upp vår bekännelse, utan desto mer dylikt inträffar, desto mer blir andra och i än större antal, trogna och tillbedjare av Gud genom Jesu namn." [Dialog med Trypho, CX] Click here for more quotes regarding post-trib (Non-Java Window).

FUTURIST eller HISTORICIST?
De tidiga kristna trodde inte att de var i vedermödan, så som somliga har hävdat. De ansåg att Antikrists uppträdande helt och hållet låg i framtiden, liksom framträdandet av de två vittnena. De trodde att Antikrist skulle skända och regera från templet i Jerusalem. Och kom då ihåg, judarna hade då blivit fördrivna från Jerusalem, och templet hade blivit förstört år 70 e.Kr., och att den romerska lagen vid den tiden förbjöd dem att återvända. Dessa kyrkofäder förväntade sig att Rom skulle falla och ersättas av tio kungar. Först därefter skulle Antikrist uppstiga och ta över makten, och judarna skulle åter etablera sig i Jerusalem, och Antikrist skulle återuppbygga templet. Först därefter skulle Antikrist komma att göra sig skyldig till "förödelsens styggelse", och till att förfölja församlingen. De höll sig till en bokstavlig "futuristisk" syn på uppenbarelsen, precis som dagens pretribulationister gör, men utan att tro på en bortryckelse före vedermödan.

Hippolytus: (AD. 170-236) "Liksom dessa ting, således, tillhör framtiden, och liksom bildstodens tio tår motsvarar (lika många) demokratier, och det fjärde vilddjurets tio horn är satta över tio riken, så låt oss se närmare på det här, och överväga dessa ting i det klara ljuset av en personlig granskning. Bildstodens huvud av guld och lejoninnan motsvarar Babylonier, skuldrorna och armarna av silver, och björnen motsvarar Persier och Medier; buken och låren av brons, och leoparden, betyder de Greker som hade makten från Alexanders tid; benen av järn och det skrämmande och förfärliga vilddjuret, svarade mot Romarna, som har makten för närvarande, tårna på  fötterna som delvis var av lera och delvis av järn, och de tio hornen, var symboler för de riken som ännu återstår att uppkomma; det andra lilla hornet som växte upp ibland dem betyder Antikrist i deras mitt; stenen som träffar jorden och för med sig dom över världen var Kristus". [Avhandling om Kristus och Antikrist, 27,28] Click here for more quotes on the future 70th week (Non-Java Window).

Några pretrib författare har antytt att skälet till att de tidiga kristna inte lärde pretribulationism var att de inte skulle ha varit lika teologiskt sofistikerade som dagens lärde. De skulle inte ha utarbetat sina läromässiga positioner tillräckligt för att upptäcka pretrib bortryckelsen. De ursäktar vidare denna absurditet med att hävda att de tidiga kristna egentligen inte var särskilt fokuserade på det profetiska. De gör vidare gällande att församlingen inte intresserade sig för eskatologi förrän efter reformationen, när pretribulationismen "återupptäcktes".

Detta sätt att resonera förutsätter att den korrekta teologin framkommer ur en evolutionär process. Församlingen skulle växa till och bli mer teologiskt sofistikerad med tiden. Men är inte överföringen av sann lära från en generation till den nästföljande, något som skall anses vara oföränderligt? Blev inte de tidiga kristna personligen undervisade av apostlarna? Var apostlarna inte lika teologiskt sofistikerade som dagens bibellärare? Kan det inte tänkas att vi berömmer oss själva väl mycket om vi anser oss ha kommit fram till sanningar i läran som varit helt okända i den tidiga församlingen. Förmedlade apostlarna ett primitivt teologiskt system som var i behov att förfinas av senare generationer? Hela konceptet av en teologi under utveckling är fullständigt emot Bibeln. I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de nyomvända höll fast vid (continued steadfastlly in; KJV) apostlarnas lära [Apg. 2:42]. Paulus tillsade Timoteus att troget förmedla det han hade blivit lärd, till andra trogna män, som i sin tur kunde anförtros till att överföra den sunda läran till nästföljande generation, [2 Tim 2:1,2]. Paulus förmanade också äldstebröderna i församlingen i Efesos, att vaka över det som de blivit lärda, och fortsätta därmed även efter apostelns bortgång. Det fanns risk för att fel skulle smyga in och försvaga den rena läran, Kristi och apostlarnas lära, [Apg. 20:29,29]. I Judas brev förmanas bröderna till att "uppriktigt kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" [Judas 3]. Det uppstod inget eskatologiskt vakuum i den tidiga församlingen! Och den omfattande behandlingen av ändens tid enligt profetian, som gjordes av Irenaeus och Hippolytus visar på att där fanns en väl utvecklad förståelse redan från början. Om det finns ett behov att gå vidare teologiskt idag, så innebär det ett återvändande till det Kristus och apostlarna lärde. Vid sidan av Skrifterna själva så är då den bästa vittnesbörden att ta reda på vad apostlarnas egna lärjungar trodde och lärde. Uppenbarligen skedde emellertid så småningom efter det att nya generationer av kristna kommit, lärda av sina föregångare, precis det som Paulus hade varnat för, att det skedde en degradering av den sunda läran. Människor förde in sina egna idéer, både med eller utan uppsåt och apostlarnas undervisning förvanskades. Denna degenerationsprocess framgår med all tydlighet från den Romerskt Katolska Kyrkans traditioner, där tradition lagts till tradition, så att dess nuvarande lärosystem knappast kan sägas vara likt apostlarnas lära. Naturligtvis är de av oss som håller oss till Bibeln som vår slutliga auktoritet, bättre förankrade än katolikerna. Det går dock knappast att förneka att teologin har genomgått en utvecklingsprocess även bland icke katoliker. Folk fortsätter att komma med sina förutfattade filosofiska idéer vid sina tolkningar av Skriften. 

Det har funnits tillfällen när teologins "utveckling" blivit prövad genom en revolution. Så blev fallet vid Reformationen. En mer än tusenårig Romersk Katolsk tradition blev då förkastad och kristna började åter att söka svaren i Skriften. När massorna blev förtrogna med Guds skrivna Ord, började de rensa undan de falska och förtyngande läror de blivit matade med. Merparten av de "nya" läror som protestanterna kom att omfatta lärdes direkt i Skriften, och i skrivet material från den tidiga församlingen, där fanns egentligen inget "nytt", endast återupptäckter. 

Det är klart att desto närmare som vi kan spåra en lära tillbaka till apostlarnas krets, desto troligare är det att den läran verkligen lärdes ut av apostlarna. Detta är i synnerhet fallet om läran kan visas vara nära samtida med apostlarna. Detta borde t ex gälla en brett accepterad lära som undervisats av församlingsledare under det första århundradets senare decennier, medan aposteln Johannes fortfarande var i livet och hade uppsikt över de lokala församlingarna i Mindre Asien. En sådan lära borde troligen ha haft Johannes erkännande. Om den läran sedan kan visas ha varit vida eller allmänt accepterad av trogna kristna ledare med band till aposteln, talar det starkt för att det rör sig om ortodox lära. Saknar läran däremot speciellt stöd i den i den tidiga församlingen, och är den till och med oförenlig med den då allmänt hållna synen, så måste den läran ses som synnerligen suspekt! Fastän vi inte anser att anknytningen till den tidiga församlingen som ett bindande bevis för lärans riktighet, så utgör den ändå ett stödjande vittnesmål och vägande bidrag därför. Själva kärnan i den historiskt baserade argumenteringen för posttrib gentemot pretrib är emellertid att varje ny lära är en falsk lära. Kan den inte spåras tillbaks till Skriftens inspirerade skrivare, så rör det sig inte om "den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" och vi skall inte heller "kämpa" för den!

Naturligtvis uppkom en del falska läror även under det första århundradet, som sedan kom att överföras till efterföljande generationer, så att de kan spåras långt tillbaka i kristen historia. I den tidiga församlingen kunde emellertid detta omöjligen ha inträffat utan en stark reaktion från de som höll sig till den sunda läran. När allvarligt falska läror uppkom så utgjorde de sunt troende som blivit fostrade under apostlarnas undervisning en naturlig spärr mot spridandet av dessa falska läror, och de larmade ljudligt mot dem. I skrifter från de tidiga kristna finner vi häftiga attacker mot nya och falska läror, och ett tappert försvar av den ortodoxa tron. Irenaeus fem böcker 'Mot Villfarelserna' utgör en katalog på de falska läror som förekom under Irenaeus tid, och de uppgörelser med dem som Irenaeus hade, utifrån Skriftens undervisning, och den muntliga traditionen från apostlarna. Faktum är att en stor del av det skrivna materialet från de tidiga ante-nicenska fäderna utgörs av bemötanden av villfarelser som där vederläggs. Ett av Irenaeus argument mot dessa tidiga villfarelser var att de inte kunde spåras tillbaks till apostlarna. Irenaeus argumenterade för att den ortodoxa tron kunde spåras bakåt genom successionen av ordinerade föreståndare i de lokala församlingar som grundats av apostlarna. Dessa lokala församlingar hade anförtrotts både Nya Testamentets originalmanuskript såväl som den muntliga undervisningen, från de apostlar som grundlagt dem, och till att börja med varit deras ledare.  

Eftersom de tidiga kristna som kände både Skriften och den apostoliska muntliga traditionen var enstämmigt posttrib, synes det svårt att tro att de alla kunde ha avvikit från apostlarnas undervisning utan att någon enda skulle ha skrivit och utmanat dem! Dessutom så synes det närmast omöjligt att föreställa sig att om pretribulationismen verkligen skulle ha undervisats av apostlarna, att det då inte skulle ha lämnats minsta spår därav till den nästföljande generationen av troende! Argumentet att dessa tidiga kristna inte skulle ha varit teologiskt sofistikerade är fullständigt nonsens, som var och en som läser deras avhandlingar lätt kan se. De citerade Skrifterna genomtänkt och utförligt, och sammanställde en väl utarbetad eskatologi som baserades på en bokstavlig tolkning av det profetiska ordet, som var premillianistisk, futuristisk, och posttribulatioalistisk.   

Gå till original

Gå till: Pretribs historiska rötter 

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

Klicka på linjen för att gå hem

EasyCounter