2 Petr. 3
& Herrens dag

By Tim Warner - Nov. 2001- Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren juni 2004


Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

2Pe 3:1 Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne,

2Pe 3:2 så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.

2Pe 3:3 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.

2Pe 3:4 De skola säga: "Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse."

2Pe 3:5 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;

2Pe 3:6 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.

2Pe 3:7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

2Pe 3:8 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att "en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag".

2Pe 3:9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.

2Pe 3:10 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.

2Pe 3:11 Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,

2Pe 3:12 medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!

2Pe 3:13 Men "nya himlar och en ny jord", där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.

2Pe 3:14 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.

2Pe 3:15 Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.

2Pe 3:16 Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv.

2Pe 3:17 Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste.

2Pe 3:18 Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till evighetens dag. Amen.

2 Petr. 3 är ett bibelställe som har orsakat en hel del förvirring bland premillennialister. Petrus tycks här tala om hur den nuvarande jorden förbränns och hur en "ny himmel och en ny jord" kommer till vid tiden för Kristi andra tillkommelse. Han talar om "Herrens dags" ankomst "som en tjuv", upplösningen av den nuvarande jorden och himlarna kommer att äga rum. Han talar om "nya himlar och en ny jord" där rättfärdighet bor. Detta tycks omedelbart följa den andra tillkommelsen i Petrus eskatologi. Men, ändå talar Uppenbarelseboken om en "ny himmel och en ny jord" vid tusenenårsrikets slut, och sätter därvid ett intervall på 1000 år mellan Kristi andra tillkommelse och den "nya himlen och jorden".

Den typiska lösningen är då att hävda att "Herrens dag" utgörs av hela tusenårsriket. Förgörelsen genom eld kan då sägas inträffa UNDER "Herrens dag" (även om det sker vid dess yttersta slut). Men, som vi skall se så omintetgör en sådan tolkning hela poängen med Petrus resonemang, där Herrens dag och jordens förgörelse i eld utgör ett hot för de bespottare som säger. "Hur går det med löftet om hans tillkommelse?" 

När vi betraktar en speciell profetia i NT, så är det viktigt att urskilja huruvida det rör sig om NY uppenbarelse eller om författaren endast återupprepar tidigare profetia. Ibland nedskrev Paulus NY uppenbarelse med kommentarer i stil med, "Se, jag säger er en hemlighet". Petrus gav emellertid ingen NY uppenbarelse i 2 Petr. 3. Vi kan inte här finna någon antydan till att han förmedlade något nytt. Han skrev som om hans läsare redan var bekanta med de här detaljerna. Han sade uttryckligen att syftet till att han skrev angående dessa ting var för att PÅMINNA dem om vad de redan visste. Särskilt då om vad som hade blivit förutsagt av GT:s profeter  (jmf 2 Petr. 1:12,13 & 2 Petr. 3:1,2), liksom beträffande Kristi befallning genom sina apostlar. Petrus kommentar, "eftersom ni förbidar detta" (v. 14) förutsatte på samma sätt att hans läsare redan såg fram mot en "ny himmel och en ny jord" innan Petrus skrev det här brevet. Det finns därför goda skäl till att förr, se efter liknande tidigare profetior med vilka vi kan jämföra Petrus ord, än att anta att han här uttalade något som sedan inte blev uppenbarat förrän trettio år senare när Johannes skrev Uppenbarelseboken.

I. Verserna 1&2 INTRODUKTION

2Pe 3:1 Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne,

2Pe 3:2 så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.

Petrus huvudsakliga skäl till att skriva detta andra brev var för att påminna troende om vad de redan visste:
1. Vad som förutsagts av GT:s profeter.
2. Budet (befallningen) som Jesus gett till och genom apostlarna.

"Vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna" refererar till "Herrens dag" som Petrus förklarar i verserna 10-12. Tillkommelsen av Guds rike utgör ett centralt tema i hans brev. 2 Petr 1:4-11 utgör en maning att verka för att "i rikt mått" få inträda i detta rike. I Petrus andra predikan i apostlagärningarna, talar Petrus speciellt angående Kristi återkomst för att upprätta sitt Messianska rike (tusenårsriket) som tidigare profetiskt förutsagts, "varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun."

Act 3:21 vilken dock himmelen måste behålla intill de tider [den tid; RB] när allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.

Temat för dessa "forntida heliga profeter" var "Herrens dag", när jorden skulle återställas till sitt jungfruliga tillstånd, och då Kristus skulle börja sitt styre över hela jorden.

Därefter säger Petrus att han ville påminna dem om "budet" (befallningen) som Jesus givit till sina apostlar. Naturligtvis gav Jesus många befallningar till och genom sina apostlar. Men, observera två saker. För det första att "budet" (befallningen) här står i singular med bestämd artikel, som indikerar en enda speciell befallning som hans läsare direkt skulle känna igen. För det andra så blev inte lärjungarna kallade för "apostlar" förrän de blivit utsända för att predika. Ordet "apostel" betyder en som sänds på ett uppdrag (en ambassadör). Det förutsätter ett budskap och en mission. Petrus verkar ställa in fokus på DETTA uppdrag. Jesu Kristi befallning, som gjorde dem till "apostlar". Det vill säga missionsbefallningen. Lärjungarna blev apostlar då Jesus sände ut dem med uppdraget att predika Evangeliet.

Några kanske vill fråga, "Vad har missionsbefallningen att göra med Herrens dag?" Svaret är: Jesus knöt samman dessa med varandra vid sin förkunnelse från Oljeberget. Efter det att lärjungarna frågat Jesus angående tecknet för hans tillkommelse och "tidsålderns slut". sade Jesus följande.

Mat 24:14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

Han nämnde också "tidens ände" (tidsålderns slut) i själva missionsbefallningen.

Mat 28:19 Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,

Mat 28:20 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände."

Den enda som håller tillbaka Jesu andra tillkommelse är slutförandet av missionsbefallningen. Uppdraget MÅSTE slutföras innan Jesus återvänder. Jesu återkomst är INTE omedelbart förestående förrän efter det att missionsbefallningen blivit fullt utförd. "Herrens dag", eller som Petrus uttrycker saken i Apg. 3:21, "den tid då allt skall bli upprättat igen", kan inte inträffa FÖRRÄN vi som troende fört ut Evangeliet till alla folk. Uppenbarelseboken visar på att det kommer att finnas troende från varje stam, nation och folk. Evangeliet måste därför inte endast nå varje land, utan varje folkgrupp också på de mest otillgängliga platser.

Efter uppståndelsen, ville lärjungarna veta om Herrens dag var omedelbart förestående. De frågade Jesus om han nu skulle upprätta Riket till Israel. Lägg märke till Jesu svar.

Act 1:6 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: "Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?"

Act 1:7 Han svarade dem: "Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.

Act 1:8 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända."

Jesus refererade dem tillbaks till sin förkunnelse från Oljeberget och till missionsbefallningen. Åter förutsatte han att tidsålderns slut inte skulle komma FÖRRÄN de förkunnat Evangeliet för alla folk.

I introduktionen till det här kapitlet, påminde Petrus oss om att:
1. "Herrens dag" kommer (vårt framtida hopp)
2. Vi måste slutföra missionsbefallningen innan änden kommer (skälet för att den synes dröja)

Fortsättningen på kapitlet utvecklar dessa två punkter.

II. Verserna 3-7 KRISTI ANKOMST SYNES DRÖJA

2Pe 3:3 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.

2Pe 3:4 De skola säga: "Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse."

2Pe 3:5 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;

2Pe 3:6 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.

2Pe 3:7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

I de här verserna börjar Petrus att förklara bakgrunden till varför Kristi återkomst synes dröja. I de yttersta dagarna kommer bespottare att uppträda som förnekar Jesu andra tillkommelse. Det här textstället är remarkabelt därför att det tycks ha förutsett att den andra tillkommelsen fortfarande skulle ha varit en tämligen avlägsen framtida tilldragelse. Han talade här om de "yttersta dagarna" som om de tillhörde framtiden, åtminstone bespottarna förlades till framtiden. Vid hans tidigare på pingstdagen användande av termen "de yttersta dagarna", citerade Petrus Joels profetia om, "Herrens dags" tillkommelse. Petrus använde därvid uttrycket "de yttersta dagarna" för att referera till den tidsperiod som vi nu lever i, då Guds Ande är utgjuten över allt kött. Den tiden kommer att avslutas (enligt Petrus och Joel) med "Herrens dags" ankomst.

Apg. 2:16-21

Act 2:16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

Act 2:17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;

Act 2:18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.

Act 2:19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.

Act 2:20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.

Act 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'

Petrus verkar att ha tolkat Joel som att han med de "yttersta dagarna" inkluderade hela tidsperioden från Pingsten ända fram till "Herrens dag". Och "Herrens dag" kommer EFTER de kosmiska tecknen (som infaller efter vedermödan - jmf Matt 24:29-31). Lägg också märke till sambandet med syndares frälsning under den här perioden liksom i 2 Petr 3. Petrus synes emellertid att, i 2 Petr 3, ha använt uttrycket de "yttersta dagarna" på ett mer snävt sätt, och där endast ha refererat till de allra yttersta av "de yttersta dagarna", alldeles före Herrens tillkommelse.

I verserna 4-7, förklarar Petrus hur bespottarna resonerar. Allt synes att alltifrån en avlägsen början ha fortsatt utan att Skaparen ingripit med straffdom. Därför kommer inte heller nu någon straffdom att komma. Men Petrus pekar ut felaktigheten i den sortens tänkande. Den "gamla världen" förgicks ju genom Guds straffdom över synden. Den långa tidsperioden mellan skapelsen och floden var bara möjlig på grund av Guds långmodiga natur, och hans medkännande när han höll tillbaka straffdomen. Gud är nådefull och barmhärtig och tillåter en väl tilltagen tid för bättring, för att inte nämna Noas oavbrutna predikan under mer än 100 år. Men hans straffdom kommer förvisso hastigt, och är fullständig.

Ägna särskild uppmärksamhet åt Petrus bildspråk när det gällde hur jorden förgjordes genom floden. Han uttryckte sig här i bildliknelser, och inte med ett bokstavligt menat språk. "Förgicks också den värld som då fanns", sade Petrus. Och han refererade till den nuvarande tiden som en annan "jord" och "himmel" (v.7). Petrus antydde att från Noas perspektiv, efter floden, så var det en "ny himmel och en ny jord". Blev hela himlen och jorden förgjorda av floden? Nej, bara de djur som andades förgjordes. Ändå pekar Petrus ord tydligt på en fullständig förstörelse av den gamla världen, och tillkomsten av en helt ny himmel och jord efter floden. Vers 7 projicerar sedan samma modell av vredesdom på en framtida dag. "Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås". Den nya himlen och den nya jorden från Noas tid förvaras på ett liknande sätt till en framtida dag med vredesdom, en dag som kommer att drabba dessa bespottare. Det är en dag med eld och vedergällning från Allmaktens Gud, som sedan åter kommer att följas av "nya himlar och en ny jord".

Vers 7 är avgörande för förståelsen av verserna 10-12 som talar om förgörelsen av jorden med eld. En del premillenialister förlägger, även fastän en sådan tolkning förstör hela poängen med Petrus framställning här, denna händelse till slutet av tusenårsriket. Petrus argumentering är ju att den här dagen av eld och straffdom verkligen överraskande kommer att drabba dessa bespottare. Därför måste den här reningen i eld vara vid den här tidsålderns slut, och inte vid tusenårsrikets slut. Den inträffar vid den andra tillkommelsen.

III. Vers 8 & 9 SKÄLET FÖR DRÖJSMÅLET

2Pe 3:8 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att "en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag".

2Pe 3:9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.

Här förklarar Petrus grundligt varför tillkommelsen dröjer. Först påminner han dem om att tidsaspekten inte är något problem för Gud. När Bibeln lärde det första århundradets kristna att Jesus snart skulle komma, och instruerade dem till att vara vakande inför hans tillkommelse, så innebar detta ingen motsägelse fastän det nu har förflutit nära två årtusenden. För Gud är två tusen år inte mer än två dagar. Petrus tycks här ha förutsett det mycket långa tidsintervall som nu har förflutit utan att Kristus har återkommit. Det här kapitlet är ett svar till preterister som menar att uttryck i stil med "se jag kommer snart" etc. kräver att Jesus redan skulle ha kommit på något icke bokstavligt sätt under det första århundradet.

Vers 9 förklarar ytterligare sambandet med missionsbefallningen. Lägg märke till att skälet till att Kristus tycks dröja är hans "långmodighet". Men, långmodighet med avseende på vilka? Fastän Herren inte vill att någon skall förgås, så gäller hans "långmodighet" OSS, och inte de förlorade. Säger Paulus här att troende kan gå förlorade? Nej, han säger att Gud visar tålamod med OSS till att fullfölja missionsbefallningen, till att förkunna Evangeliet bland alla folk så att många från varje folk och stam som Gud älskar inte skall förgås! Petrus placerar ansvaret fast (men milt) på kristnas skuldror. Kollektivt, så är det vi som fördröjer eller påskyndar Kristi tillkommelse, Herrens dag, och straffdomen över de onda.

IV. Verserna 10-14 HERRENS DAG

2Pe 3:10 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.

2Pe 3:11 Eftersom nu allt detta [alla dessa ting; ö.f. KJV] sålunda går till sin upplösning, hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,

2Pe 3:12 medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!

2Pe 3:13 Men "nya himlar och en ny jord", där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.

2Pe 3:14 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta [sådana ting; ö.f. KJV], skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.

Här kommer Petrus fram till brevets höjdpunkt. Kom ihåg att terminologin beträffande floden var att jorden fullständigt förgjordes, och följdes av en ny himmel och en ny jord. Här använder Petrus exakt samma slags överdrivna bildspråk (hyperbola) till att beskriva den förgörelsens dag som skall komma att drabba bespottarna i eld. Medan KJV/NKJV säger att jorden kommer att "brinna upp", säger NIV att den kommer att "läggas bar" [laid bare]. I vilket fall, säger Petrus inte att jorden skall bli totalt förstörd, mer än vad den blev under floden. Snarare var det som så att han lånade en del gammaltestamentlig terminologi där renande eld och förgörelse sades åtfölja Herrens tillkommelse och Herrens dag.

Erinra er vad Petrus sade i verserna 1,2, där han PÅMINDE dem om vad de redan visste utifrån det Gamla Testamentets profeter. Att de redan var väl förtrogna med det här framgår också tydligt från hans kommentar, att hans läsare för närvarande förbidade "nya himlar och en ny jord" i v. 13,14. Det här tyder starkt på att Petrus utgick från gammaltestamentlig profetia och INTE förmedlade ny, tidigare okänd uppenbarelse till sina läsare. Han uppmuntrar dem beträffande vissa andliga mål utifrån deras nuvarande kunskap och förväntan angående dessa ting. För att därför riktigt förstå hans ord, så behövs det att vi ordentligt gör oss bekanta med de texter från GT som Petrus här hade i åtanke, och som hans läsare också utan tvivel omedelbart kände igen.

Det finns en hel del bibelställen i GT där det refereras till "Herrens dags" tillkommelse. Dessa texter talar om jordens fortsatta existens efter Herrens kommande, även om jorden rent geografiskt blir förvandlad. [Joel 3:9-17, Sak. 14]. Det finns emellertid ett textställe som brukar exakt samma terminologi som den Petrus använde, refererande till en "ny himmel och ny jord".

Jes. 65:11-66:24

Isa 65:11 Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni,

Isa 65:12 eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt.

Isa 65:13 Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.

Isa 65:14 Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.

Isa 65:15 Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: "Sådan död give dig Herren, HERREN." Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

Isa 65:16 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i "den sannfärdige Guden", och den som svär i landet, han skall svärja vid "den sannfärdige Guden". Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon.

Isa 65:17 Ty se, jag vill skapa NYA HIMLAR OCH EN NY JORD; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.

Isa 65:18 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

Isa 65:19 Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.

Isa 65:20 Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

Isa 65:21 När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt.

Isa 65:22 När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.

Isa 65:23 De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

Isa 65:24 Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.

Isa 65:25 Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.

Isa 66:1 Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?

Isa 66:2 Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.

Isa 66:3 Den däremot, som slaktar sin offertjur, men ock är en mandråpare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken på en hund, den som frambär ett spisoffer, men därvid frambär svinblod, den som offrar rökelse, men därunder hyllar en fåfänglig avgud - likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar och likasom deras själ har behag till deras styggelser,

Isa 66:4 så lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att låta förskräckelse komma över dem, eftersom ingen svarade, när jag kallade, och eftersom de icke hörde, när jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina ögon, och hade sin lust i att göra, vad mig misshagligt var.

Isa 66:5 Hören HERRENS ord, I som frukten för hans ord. Edra bröder, som hata eder och stöta eder bort för mitt namns skull, de säga: "Må HERREN förhärliga sig, så att vi få se eder glädje." Men de skola komma på skam.

Isa 66:6 Hör, huru det larmar i staden, hör dånet i templet! Hör dånet, när HERREN vedergäller sina fiender, vad de hava gjort!

Isa 66:7 Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn.

Isa 66:8 Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?

Isa 66:9 Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det? säger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.

Isa 66:10 Glädjens med Jerusalem och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär; jublen högt med henne, alla I som haven sörjt över henne.

Isa 66:11 Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm.

Isa 66:12 Ty så säger HERREN: Se, jag vill låta frid komma över henne såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och I skolen så få dia, I skolen bliva burna på armen och skolen få sitta i knäet och bliva smekta.

Isa 66:13 Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst.

Isa 66:14 Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande gräs; och man skall förnimma, att HERRENS hand är med hans tjänare och att ogunst kommer över hans fiender.

Isa 66:15 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara såsom en stormvind; och han skall låta sin vrede drabba med hetta och sin näpst med eldslågor.

Isa 66:16 Ty HERREN skall hålla dom med eld, och med sitt svärd skall han slå allt kött, och många skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

Isa 66:17 De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst i lustgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äta svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skola allasammans förgås, säger HERREN.

Isa 66:18 Jag känner deras gärningar och tankar. Den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet.

Isa 66:19 Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem som bliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttfolken, till Tubal och Javan, till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något om mig eller sett min härlighet; och de skola förkunna min härlighet bland folken.

Isa 66:20 Och på hästar och i vagnar och bärstolar och på mulåsnor och dromedarer skola de från alla folk föra alla edra bröder fram till mitt heliga berg i Jerusalem såsom ett spisoffer åt HERREN, säger HERREN, likasom Israels barn i rena kärl föra fram spisoffer till HERRENS hus.

Isa 66:21 Och jämväl sådana skall jag taga till mina präster, till mina leviter, säger HERREN.

Isa 66:22 Ty likasom DE NYA HIMLAR OCH DEN NYA JORD, som jag vill göra, bliva beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara med edra barn och med edert namn.

Isa 66:23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbeder inför mig, säger HERREN.

Isa 66:24 Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, som avföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall icke dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till vämjelse för allt kött.

Det är uppenbart från den här texten att Jesaja ser fram emot ett jordiskt rike efter Messias tillkommelse efter det att Han utverkat straffdomen MED ELD och MED ELDSLÅGOR. Jesaja kallar detta jordiska rike, som upprättas efter det att jorden renats genom Herrens eld, för "de nya himlarna och den nya jorden". Tydligen kommer den NUVARANDE staden Jerusalem att bestå. Det finns flera tydliga hänsyftningar till den här profetian i NT. Jesus refererade i sitt tal från Oljeberget speciellt till Jes. 66:7-13, när han talade om "början av födslovåndorna" och en "stor vedermöda"

Vi vet att den nuvarande planeten Jorden aldrig kommer att fullständigt förstöras. David sade att jordens grund skulle bestå för evigt (Ps. 104:5). Jesajas och Petrus poäng var att människans verk kommer att renas från jordens yta (2 Petr. 3:10).

Utifrån alla dessa överväganden, så är min övertygelse den att Petrus refererade till början av det messianska tusenårsriket (och i synnerhet till Jes. 65 & 66) när han talade om den "nya himlen och nya jorden". Elementens smältande är en dramatiserad bildlig (hyperbolic) framställning av "Herrens dag" omtalad av profeterna. Den här världsordningen kommer att gå mot sin upplösning och blir ersatt av Guds rike på den här planeten som då har blivit renad genom Guds eld.

Det är också högst troligt att Joel 2 beskriver den verkliga processen bakom den förbränning som kommer att inträffa på Herrens dag.

Joel 2:1-11

Joe 2:1 Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

Joe 2:2 en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

Joe 2:3 Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

Joe 2:4 De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

Joe 2:5 Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

Joe 2:6 Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

Joe 2:7 Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

Joe 2:8 Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

Joe 2:9 I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

Joe 2:10 Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

Joe 2:11 Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd


Här kan vi läsa om hur en änglahär från Herren spelar en aktiv roll vid jordens rening med eld på Herrens dag. Sakarja 14 beskriver de ogudaktigas öde på den dagen, som att deras kroppar kommer att upplösas medan de fortfarande står på sina fötter!

Ytterligare ett textsammanhang från GT förtjänar här att nämnas. Här uppvisas människor som fortfarande befinner sig på jorden efter dess förbränning på "Herrens dag"

Mal 4:1-3

Mal 4:1 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra, vad ogudaktigt är, bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem.

Mal 4:2 Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar, som hava varit instängda i stallet.

Mal 4:3 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter på den dag, då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot.

Missa inte Petrus kommentar i vers 12, att vi som kristna förväntas "påskynda Guds dags tillkommelse". Hur då? Genom att vara verksamma i att utföra missionsbefallningen, naturligtvis!

I det här sammanhanget påminner Paulus oss om eskatologins renande inverkan för den troendes liv. Det är när vi "förbidar detta" som vi blir motiverade till att leva ett heligt och rent liv, medan vi ser fram emot Kristi ankomst för oss. Petrus ord om att befinnas vara "obefläckade och ostraffliga", refererar till brudens förberedelse till att möta brudgummen (jmf 2 Kor. 11:2, Upp. 19:7). Lägg märke till att uttrycket "befinnas vara" i detta tillstånd, förutsätter att vi kommer att vara närvarande på jorden när "Herrens dag" kommer. (Observera: "Herrens dag" och "Guds dag" används som utbytbara uttryck. Se Upp.16:14 för den enda andra skriftstället där termen "Guds dag" används.)

V. Vers 15-18 SLUTORD

2Pe 3:15 Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.

2Pe 3:16 Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant [dessa ting; RB], fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv.

2Pe 3:17 Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste.

2Pe 3:18 Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till evighetens dag. Amen.

Lägg åter märke till hur sambandet mellan Herrens "långmodighet" och syndares "frälsning", åter igen får påminna oss om Jesu missionsbefallning.

Petrus omnämnande av Paulus och dennes brev blir oss till alldeles särskild hjälp här. Detta textställe visar på att Petrus bejakade Paulus undervisning som ju omfattar väsentliga dispensationalistiska indelningar. Det framgår också att Petrus verkligen skrev till hednakristna, eftersom Paulus brev var skrivna till hednakristna och Petrus här adresserade samma människor. Lägg också märke till att Petrus sade att Paulus i alla sina brev talade om sådant ("dessa ting"). I vers 11 & 14, talade Petrus om "sådana ting" ("dessa ting") i samband med "Herrens dags" tillkommelse (då Kristus kommer att återvända till jorden). "Sådant" (dessa ting) i vers 16 måste fortsatt referera till den kommande dagen för Kristi återkomst, i eld, med straffdom över de ogudaktiga, och till de troendes undsättning. Jag måste här särskilt påpeka för dem som tror att det här textsammanhanget refererar till händelser som åtföljer det messianska tusenårsrikets slut, att Paulus aldrig nämnde "dessa ting" i NÅGOT av sina brev! Men, Paulus talade definitivt om Kristi tillkommelse vid tidsålderns slut i ALLA sina Brev. Det kan därför inte råda några tvivel om att Petrus (över)dramatiserade framställning av Herrens dag verkligen är identisk med dagen för Kristi återkomst vid tidsålderns slut. 

Här är en av Paulus referenser till denna dag av eld och vredesdom. Likt Petrus så förlägger han vår förlossning till denna dag som är samma dag som den när de ogudaktiga förgörs med eld! I båda texterna undsätts de kristna vid samma Kristi tillkommelse som förgör de onda med eld.

II Tess 1:5-10

2Th 1:5 Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Så skolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I liden.

2Th 1:6 Guds rättfärdighet kräver ju att de som vålla eder lidande få lidande till vedergällning,

2Th 1:7 men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar,

2Th 1:8 "i lågande eld", och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga.

2Th 1:9 Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet,

2Th 1:10 när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skall ske på den dagen.

Paulus använde sig även av exakt samma terminologi beträffande "Herrens dag". Både Petrus och Paulus lånade från Jesu förkunnelse från Oljeberget (Matt 24:42,43). Petrus sade "Herrens dag skall komma såsom en tjuv" (v. 10). Paulus sade exakt det samma när han refererade till den andra tillkommelsen.

1Tess 5:2-6

1Th 5:2 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.

1Th 5:3 Bäst de säga: "Allt står väl till, och ingen fara är på färde", då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.

1Th 5:4 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;

1Th 5:5 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till;

1Th 5:6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

Sammanfattningsvis så skriver Paulus här, att Herrens dag skulle komma över de onda "som en tjuv om natten". Men, den skulle inte komma "som en tjuv" över de troende som vakade! De som hörsammar varningarna kommer att vara redo för att möta Herren i luften när han kommer. Detta är exakt vad också Petrus undervisade. De onda bespottar, och överraskas när dagen med straffdomen med Herrens eld kommer över dem. Däremot så vakar de visa troende och förbereder sig till att bli befunna vara "obefläckade och ostraffliga", och "påskyndar" den dagens tillkommelse genom sin lydnad till Herrens missionsbefallning.  

I vers 17 ges en sista varning att inte komma på fall. I kapitel 2 varnade Petrus för de falska profeter som förleder troende bort från tron, alldeles som Jesus och Paulus varnade för att många troende skulle komma att avfalla i dagarna före Jesu tillkommelse (jmf Matt 24:9-13 & 2 Tess 2:1-3). Vi bör förstå den här varningen hos Petrus som en varning för konsekvensen av att ignorera hans tidigare maning i brevets början, angående hur vi bör försäkra oss om att vårt inträde i Kristi rike må komma oss till del i ett rikligt mått. 

2 Petr 1:2-11

2Pe 1:2 Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus.

2Pe 1:3 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.

2Pe 1:4 Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen.

2Pe 1:5 Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap,

2Pe 1:6 i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, i ståndaktigheten gudsfruktan,

2Pe 1:7 i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärleken allmännelig kärlek.

2Pe 1:8 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, så tillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i fråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.

2Pe 1:9 Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; han har förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,

2Pe 1:10 Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.

2Pe 1:11 Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike förlänas eder i rikligt mått.

Lägg märke till att temat i det här Brevet är de troendes förberedelse till ett rikt inträde till Kristi kommande rike. Kapitel 2 varnar för fallgroparna längs vägen som har ödelagt, och som kommer att ödelägga många troendes liv. Kapitel tre behandlar eskatologin gällande Kristi kommande rike och dess syfte är att uppmuntra oss till att på den dagen bli funna i Honom obefläckade och ostraffliga, och att motivera oss till att fullfölja vårt uppdrag att föra ut Evangeliet till hela världen. Vi som kristna kan påskynda Herrens dags tillkommelse. Men vi behöver vara redo att möta Honom när Han kommer.

 


Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start


Gå till original


Klicka på linjen för att gå hem

1


EasyCounter