Lägg märke till att Paulus placerar bortryckandet till "Herrens dag". Detta är oerhört viktigt. Här skiftar Paulus fokus, efter att först ha behandlat händelserna i anslutning till bortryckandet, till att tala om när bortryckandet kunde förväntas ske, "ni vet själva mycket väl...". "Herrens dag" skulle komma som "en tjuv om natten".

Paulus använde sig här av ett uttryck som var välbekant bland dessa kristna. Uttrycket "Herrens dag" återfinns på flera ställen i det Gamla Testamentet och alltid då i samband med Herrens tillkommelse för att nedgöra Israels fiender, [läs: Jes 13:6, Joel 3:9-17, Sakarja 14]. Detta är också precis vad som Upp. 19 återger, striden vid Harmageddon.

Att vi förstår naturen av "Herrens dag" är väsentlig för att vi skall förstå det här bibelsammanhanget, och för varje grundläggande förståelse av eskatologin överhuvudtaget. Pretribulationister hävdar att "Herrens dag" inkluderar både en föregiven pretribbortryckelse och hela vedermödan. Därmigenom kan de harmoniera 1 Tess 5 där Paulus uppmanar de troende att vaka inför ankomsten av "Herrens dag", [1 Tess 5:1-6]. Kommer emellertid "Herrens dag" först efter vedermödan, som ju varje referens därtill i GT synes tyda på, så måste det innebära att kristna fortfarande förväntas befinna sig här - ännu vid slutet av vedermödan - för att kunna vaka inför den dagens ankomst.

Mycket har skrivits av pretribulationister för att försöka sträcka ut "Herrens dag" fram i tiden, för att därigenom få den att omfatta hela vedermödan och en föregående bortryckelse, pretrib. Till stöd har man gjort jämförelser med liknande teman, som, vrede, dom, mm. Ännu har dock ingen presenterat några bibliska belägg som gör dem synonyma. Inga av texterna i GT ger stöd för den slutsatsen. Man utgår i själva verket bara från ett förutfattat antagande om ett pretribbortryckande som man sedan läser in i tessalonikerbrevets text. Deras teori är ett resultat av reverse engineering av Skriften syftande till att uppnå det önskade resultatet mer än till att bruka sunda tolkningsregler. Tillvägagångssätten är ömsesidigt uteslutande.

För det första, genomgående rakt igenom GT så finner vi katastrofsignalerande tecken som annonserar ankomsten av "Herrens dag". Förmörkandet av solen och månen proklamerar dagen. [Läs: Jes. 13:9,10, 24:19-23, Joel 3:13-15]. Här är ett exempel.

Joel 2
31 Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

Matt 24
29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

Dessa verser visar på en tydlig sekvens av händelser. Här placeras de kosmiska tecknen, förmörkelsen av solen och månen, mellan vedermödans slut och början på "Herrens dag".

Det här utesluter varje överlappning av tiden för vedermödan in i "Herrens dag". De utgör skilda händelser. Ingen annan tolkning är möjlig utan att man gör våld på dessa bibeltexter.

För det andra, den allra första gången som "Herrens dag" nämns i Bibeln så utesluter sammanhanget uttryckligen att associera den med vedermödan. Jesaja kapitel 2 beskriver "Herrens dag" med följande ord:

Jesaja 2
10 Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät.

11 Ty människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN allena skall vara hög (upphöjd; Folkbibeln) på den dagen.

12 Ty en dag (HERREN Sebaots dag; Folkbibeln, Day of the LORD; KJV;) har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat,

17 Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög (upphöjd; Folkbibeln) på den dagen.

18 Men avgudarna skola alldeles förgås.

19 Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

Två gånger i den här texten sägs det att HERREN allena kommer att vara upphöjd  på "HERRENS dag". Det här är ett särskiljande och uteslutande uttalande. Ingen annan kan komma att upphöjas eller att tillbedjas under "HERRENS dag". Under vedermödan däremot, kommer Antikrist att tillbedjas som Gud. [Läs: Upp. 13:3-8,14 $ 2 Tess 2:3,4]. Dessutom kommer till och med hans bild att tillbedjas. Uttalandet i Jesaja om att enbart HERREN skall vara upphöjd, och att avgudarna skall försvinna under den dagen, utesluter varje överlappning med vedermödan där Antikrist upphöjs till att regera.

Det kosmiska tecknet tillsammans med uttalandena i Jes. 2, tillåter absolut inte att "HERRENS dag" sträcks ut till att inkludera vedermödan så som pretribanhängarna tänker sig. Dessutom gjorde Paulus ett annat klart uttalande som utesluter möjligheten att "HERRENS dag" skall kunna inkludera hela vedermödan, tillsammans med den antagna pretribbortryckelsen.

2 Tess 2:1-3
1 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,

2 att I icke, vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss, så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag (Kristi dag; Reformationsbibeln, KJV) redan stode för dörren.

3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett (Ty han kommer inte, om inte avfallet först har skett; Reformationsbibeln) och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram, (KG 1917)

3 Let no man deceive you by any means: for that day shall not come, except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition; (KJV)

De flesta översättningar har uttrycket "Herrens dag" i vers 2. I de grekiska manuskripten finns här olika varianter. Somliga har här uttrycket "Kristi dag" medan andra har "Herrens dag". Jag ämnar inte här gå in i debatten om vilket uttryck som är det korrekta. Det gör ingen egentlig skillnad. Om "Herrens dag" är det korrekta, så utsäger texten att "Herrens dag" kommer efter vedermödan, eftersom händelser som utspelar sig under vedermödan, [avfallet och Antikrists framträdande], sägs komma före "Herrens dag". Om "Kristi dag" är det korrekta uttrycket så är enbart det uttrycket tillräckligt för att avgöra saken i debatten mellan pretrib och posttrib, eftersom uttrycket "Kristi dag" endast används av Paulus på andra ställen för att referera till församlingens bortryckelse. I så fall är det Paulus säger att uppryckelsen inte kan komma förrän avfallet skett och Antikrist har trätt fram.

Innebörden av uttrycket "Herrens dag" utgör nyckeln till tolkningen av Paulus instruktioner till troende i 1 Tessalonikerbrevet. Meningen av 1 Tess 4:13 - 5:9 är helt avhängig innebörden av detta uttryck. Det är tveklöst så att bortryckelsen och ankomsten av "Herrens dag" är fast förbundna hos Paulus i det här textsammanhanget. Han använder termen "Herrens dag" som synonymt med bortryckelsen. Lägg märke till att Paulus instruerar kristna att vaka inför tillkommelsen av "Herrens dag". Det bortryckande som Paulus syftar till är efter vedermödan. 

1 Tess 5:2-6
2 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.

3 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.

4 Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;

5 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till;

6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

Eftersom han instruerar kristna att vaka inför ankomsten av "Herrens dag", och den dagen kommer ju som vi sett först efter vedermödan, så bekräftar Paulus här helt enkelt bara Jesu undervisning från Oljeberget. Här kan vi inte finna något som tyder på nya uppenbarelser eller en fördold pretribbortryckelse. I själva verket är det motsatsen som gäller. Paulus sade i v.2 att de redan "nogsamt" kände till det här. Vad han nu skriver tjänar bara till att friska upp deras minne. Det är visserligen sant att Paulus i det föregående kapitlet hade givit dem en del ny uppenbarelsekunskap. Han placerade där in tidpunkten för uppståndelsen till att inträffa alldeles före bortryckandet av de levande. Den exakta sekvensen av dessa händelser var dessförinnan inte känd. Däremot tyder hans påpekande i kapitel 5 på att de redan var väl underättade beträffande tillkomsten av Herrens dag. Han fortsätter därefter sin framställning med att hänvisa bakåt till vad som redan finns uppenbarat i Skriften.

Hur kunde de troende i Tessalonike "nogsamt" veta att Herrens dag skulle komma som en "tjuv om natten"? Därför att de var väl förtrogna med Jesu undervisning från Oljeberget! Liknandet av Kristi tillkommelse vid "en tjuv om natten" har sitt ursprung från Jesus egen beskrivelse av sin tillkommelse:

Matt 24:42-44
42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

Det är ingen tvekan om att när Paulus besvarade tessalonikernas frågor om uppryckandet så hänvisade han sina läsare till Jesu undervisning från Oljeberget, som ju enbart lär en posttrib tillkommelse av Kristus. Detta utgör ett starkt bevis på att att Paulus lärde ut att bortryckandet skulle komma att ske efter vedermödan - posttrib. Hans bruk av uttrycket "Herrens dag", som ju också andra skriftställen placerar efter vedermödan, för att tala om bortryckandet, gör det enligt min mening omöjligt att harmoniera den här bibeltexten med pretribulationism. Ännu en gång har vi all anledning till att sätta likhetstecken mellan Paulus undervisning om bortryckandet och Jesu undervisning om sin tillkommelse. Ingenting som vi funnit, talar emot denna koppling. Och som tabellen här ovan illustrerar, finns det en hel del som talar för det här. Därför blir den naturliga slutledningen att Paulus helt enkelt anknyter till Jesu undervisning och uppmuntrar de troende tessalonikerna att vaka inför Jesu tillkommelse efter vedermödan!

Här skall jag ge ännu ett skäl utifrån det här bibelsammanhanget till varför inte "Herrens dag" kan sträckas ut till att inkludera vedermödan . Paulus skrev, "Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan." (1 Tess 5:3). Lägg särskilt märke till dessa som överraskas av den plötsliga ankomsten av Herrens dag, detta möte som innebär "plötsligt fördärv" utan någon möjlig flyktväg! I ett pretrib scenario, där ankomsten Herrens dag antages vara början på vedermödan, så förväntas många av dem som går in i vedermödan och följaktligen är bland dem som blir överraskade vid ankomsten av Herrens dag, ändå vara eller bli frälsta och tillhöriga skaran av vedermödans heliga (tribulation saints). Därför skulle Paulus påstående att "de förvisso icke skall kunna fly undan", vara falskt om pretrib-teorin vore sann! Herrens dag kommer att ju att medföra "plötsligt fördärv". Paulus poängterar klart att de som är "i mörker" och som överraskas av Herrens dags ankomst kommer att drabbas av ett "plötsligt fördärv" och ingen av dem kommer att kunna fly undan! Det här är precis vad Paulus också tillkännager i 2 Tess 1, som vi skall behandla i nästföljande artikel.

Gå till original

Gå till: Vi vilar efter vedermödan

Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start

 

Klicka på linjen för att gå hem

EasyCounter