Krönika 42 - Rekordmagasinets ursprung
Vi har belyst den gamla tidningen
Rekord en hel del det senaste året. Dels i vår
tidning PIZZA (i 2006 numret), dels via vår
krigstidning Truppserien (nr 5) samt via den här
hemsidan. Det vi inte kännt till kan vi lägga till
nu, nämligen tidningens amerikanska rötter. Det är
uppenbart att Rekord var det närmaste en
Pulp-tidning vi haft i Sverige. Det är den scenen
det svenska förlaget var i kontakt med, och som de
också kopierade och försvenskade.
På femtio, sextio och sjuttiotalen
gavs tusentals lösnummer ut av Pulp-tidningar i
Amerika, via många förlag. Vi har nu upptäckt att
Rekord köpte in material från flera av dem, och
sedan lade man till svenskproducerat material, lite
sport (eller mycket) och viola, Rekord var ett
faktum.
Vad det gäller krigsomslagen så
kan ni se några av dem på toppbilden. Några av de
amerikanska titlarna var; Male (1950-1977), Man´s
Action (1957-1976), Man´s Adventure (1957-1967),
Man´s Best (1961-1967), Man´s Book (1962-1971),
Man´s Conquest (1955-1972), Man´s Daring
(1966-1977), Man´s Epic (1963-1973), Man´s Escape
(1963-?), Man´s Life (1952-1974), Man´s Magazine
(1954-1974), Man´s Story (1960-1975), Man´s True
Danger (1962-1970), Man To Man (1949-1973) och
"Battle Tales".
En av de större tycks ha varit
titeln Man´s Illustrated, som tycks vara ganska lik
tidningen Rekord. Det finns även otaliga western och
deckartitlar, som säkert också tilltalade
redaktionen på Rekord. Vi talar alltså om en enorm
scen, där mustiga omslag var den säljande grejen.
Jag har ofta förvånats över hur brutala många av
omslagen på Rekord-tidningarna var, med lejon som
tuggade på offer, folk som föll från berg,
krockade med bilar och störtade med flygplan. Då vi
gör kopplingen att originalscenen var den mest
burleska som någonsin existerat, nämligen den
amerikanska Pulp-scenen, då går det upp ett ljus
(eller femtiotvå). Inte undra på att Rekord var så
fräck, så fullständigt egen och så
"farlig". Det är också talande att ingen
annan vågade konkurrera med dem, trots att alla
visste att Rekord hade en upplaga på närmare 300
000 exemplar i veckan. Inget av de stora förlagen
vågade ju ta i den här scenen med tång ens.
Undantaget kioskdeckarna, som vältrade i samma stil.
Cirkelförlaget var så orädda och
så fräcka att man erövrade en helt egen nisch i
kulturakvariet. Jag utgår ifrån att det var många
som protesterade högt över en del av omslagen man
körde då det begav sig, och att tidningen då
enbart blev ännu mer spännande för en armé av
unga pojkar som tyckte att det var toppen.
På sjuttiotalet tycks grejen ha
dött ut även i Amerika. Kanske var det tv-åldern
som knäckte scenen? Med tv-bilder från kriget i
Vietnam så gick inte kriget att glorifiera längre,
och nazister var gårdagens grej. Även hotet från
öst började att kännas urvattnat, och mustiga
omslag med halvnakna kvinnor i SS-uniformer som
piskade och torterade sina fångar (även Rekord
körde några sådana omslag då det begav sig)
ansågs säkert allt mindre politiskt korrekta.
Jag såg den gamla skitfilmen
"One Plus One" från 1968 på tv den 28
maj, mest för att Rolling Stones var med. Men
behållningen i filmen var en scen som filmades i en
brittisk second hand affär för tidningar och
böcker. På väggen zoomade man in och lät kameran
glida förbi massor av gamla klassiska tidningar, och
där fanns dom, de gamla Pulp titlarna med mustiga
omslag Made In USA. En sökning på en av dem och
hela grejen uppenbarade sig, och där fanns även
originalen till många av de gamla Rekord
tidningarna.
Den här scenen är värd att
belysas, hur vidrig den än kunde te sig, så vi har
lagt upp några gallerier på Where Eagles Dare sidan
nu. Säga vad man säga vill om en del av de här
omslagen (och i synnerhet då de som är rent
sadistiska), de är i vilket fall som helst en del av
den västerländska kulturhistorien. Något annat kan
man inte säga då vi talar om en scen som vräkte ut
lösnummer i 30 år. Att Rekord var en del av den
scenen är bara att konstatera. Många minns titeln
ifråga mest som en sporttidning idag, men det var
nog den svenska redaktionens bidrag så att de fick
göra exakt den typ av tidning som de ville göra.
Uppsatser i psykologi borde kunna
skrivas om de här tidningarna. Varför var omslag
med värnlösa vita kvinnor som attackerades av stora
svarta och krigsmålade män i det mörkaste Afrika
så vanliga? Var det en omedveten koppling till
medelklassens skräck för att de svarta skulle få
mer rättigheter och "flytta ut i
förorterna" som låg bakom det? Likaledes
omslagen med grymma araber som allt som oftast bara
var slavhandlare och elakingar? Att man
porträtterade nazister och kommunister på ett grymt
sätt är ju inte att förundras över, efter andra
världskriget och då det kalla kriget pågick för
fullt. Det finns mycket att ta upp då det gäller
den här scenens undersida. Och att många av
tidningarna har rubriker som säljer på sex och
våld samtidigt som de även tycks värna om
"gamla hederliga ideal" i andra artiklar,
det är en motsägelse som heter duga. Det var
grumliga vatten, och Rekord lyfte sig högt över den
biten med sin variant. Kanske är svensken ändå,
och kanske särskilt var, alldeles för kultiverad
för att falla för det mest negativa? Den svenska
redaktionen töjde på gränserna och var tidigt ute
(då den sexuella revolutionen kom in och ändrade
på tidningsomslagen i kioskhyllorna i Sverige
behövde Rekord inte ändra på ett skvatt!), men de
gav ändå ut en kvalitétsprodukt som än idag
känns avundsvärd.
Ingen tidning som Rekord kommer
någonsin att existera igen i det här landet.
Michael Eriksson (maj 2006)
