KRÖNIKA 38 - EN PIZZA MED
HIGH CHAPARRAL TACK
Kommer ni ihåg den klassiska
westernserien High Chaparral? Den gick på
tisdagskvällar 1968 på svensk tv och de som var med
på den tiden glömmer knappast Big John Cannon med
familj (frugan Victoria och hennes bror Manolito,
sonen Blue och brodern Buck). De stred för sin
ranchs överlevnad under den brännheta solen i
Arizona och det var lycksökare, revolvermän,
guldletare, revolutionärer, markägare, banditer
både från Mexiko och från den egna sidan av
gränsen och diverse annat slödder som man hade ett
helsike med. För att inte tala om apacherna under
hövdingen Cochise. Det var fantastisk television och
till denna dag är detta den bästa westernserien som
någonsin har producerats i Amerika.
Som skribent med möjlighet att få
ut precis det jag vill så har tanken att göra
något om High Chaparral funnits där ganska länge.
I PIZZA 2006 tidningen bjussar vi på sju sidor som
inkluderar mittuppslag med fantastiska bilder, en
krönika av undertecknad och en av Anders Tengner,
samt Del 1 av en komplett episodguide (de 35 första
avsnitten). Som skribent kan man inte ha roligare än
så här, det kan jag lova. Jag har samlat på mig
artiklar från den gamla goda tiden för att kunna ge
en genuin bild av hur det var på den tiden, och den
biten har varit rolig den också. Förberedelserna
för jobbet har alltså pågått ett bra tag. Ni
kommer att kunna kolla in singelomslagen för seriens
titelmelodi och låten "Manolito" som gavs
ut av Lill-Babs då det begav sig, och vi kikar även
på Airfix-asken med smågubbar som kom ut på
marknaden i samma veva. Även andra artiklar i
tidningen hänvisar till High Chaparral, bland annat
en artikel om samlandet på auktionshemsidor som
Tradera & eBay och på uppslaget med Kultböcker
i backspegeln där vi kikar på en brittisk seriebok.
Episodguiden avslutas i PIZZA 2007 som ligger en bit
in i framtiden (men den som väntar på nåt
gott...). Så har ni någonsin funderat på att kolla
in det här så har kanske den rätta tidpunkten
kommit nu. I nästa SLICE kikar vi även på
kultserien Snobbar som Jobbar med Roger Moore och
Tony Curtis.
Deep Purple har släppt sin nya CD
"Rapture Of The Deep" i dagarna tre och jag
tycker nog att det är deras bästa på bra många
år. Titellåten tillhör det bästa de gjort under
hela återföreningen (alltså från 1984 och
framåt) och platsar gott och väl bland deras
riktigt stora låtar. Men det finns tre-fyra låtar
till som också är genuint bra. Att Deep Purple mår
bra ger en känsla av att allt står rätt till.
Världen går igenom sina problem stora som små, men
det finns bryggor man kan lägga an till vid små
öar där saker och ting förblir sig likt. Likt
torpet på landet där det är datorfritt och nära
det gamla som det alltid varit. Det där är väldigt
viktigt för oss svenskar, vi får i oss det med
modersmjölken kan det tyckas. Kanske beror det på
att världen runt omkring oss förändras så snabbt?
Inom någon månad har minst en miljon människor
inhandlat "Rapture Of The Deep" och minst
lika många köper just nu det nyutkomna seriealbumet
med Asterix också ("Himlen faller ner över
hans huvud", nummer 33 i serien). Någonstans
därute ligger någon och läser det där albumet med
Purples nya på i bakgrunden, och mår väldigt
väldigt bra! Det skulle kunna vara du.
Det är som det skall vara. Lite
kvalitetstid ska man allt unna sig ibland.
Michael Eriksson (oktober 2005)
