I en tid då folk slåss om vilken telefon som är minst i fickan, då CD-skivan tagit över från LP-skivan och då serietidningsbranschen är på väg att gå åt skogen tippar Victorysidan härmed att det lilla formatet kommer att återupptäckas och bli en del av det normala serieutbudet igen. Dags för redaktörerna att tänka stort, fast samtidigt smått!
Den gamla klassiska serietidningen på ca 64 sidor hade en storhetstid i det svenska tidningslandskapet i över 30 år, men på 80-talet försvann de sista titlarna (och tjejernas Starlet gick också och blev större till formatet även om tidningen i sig överlevde). Åtskilliga tusen tidningar i fickformat har givits ut i Sverige, krigsserier, skräckserier, kärleksserier, novelltidningar och så vidare. Lägg till de hundratals seriepocketarna (det vill säga utgåvor i mindre format men med fler sidor) och scenen lever delvis kvar än idag. Fantomen, Spiderman och Kalle Anka kan köpas just nu i din välsorterade pressbyrå i pocketformat, samt naturligtvis tonvis med mangaserier.
Veckotidningar som Fick Journalen och Svenska Novellmagasinet gavs ut i många år i litet format, och de bjöd på noveller, roliga historier, nyheter från Hollywood, korsord och lite av varje. De hade idolbilder på stjärnor på baksidan. Det fina med sådana här utgåvor är att de behöver inte vara så tjocka för att ändå uppnå ett visst underhållningsvärde. Fick Journalen gick ut i 84 sidor och Svenska Novellmagasinet i 66, men då de kom ut veckovis så var de roliga att samla på och formatet gjorde också att folk kunde ha dem i fickan och läsa dem till och från jobbet och på fikaraster. De var också billiga att köpa jämfört med tidningar i större format.
Det här med en tidnings prislapp är inte helt oviktigt. En vanlig serietidning som till exempel Pondus kostar idag 35 kronor. Det kan vara mycket pengar för en tonåring som ska ha råd att även köpa skivor, kläder och tv-spel. En tidning i fickformat skulle knappast behöva kosta mer än kring en tjuga. En billig serietidning är också en inkörsport till läsglädje för de yngre som just lär sig att uppskatta äventyr och action i läsform (och de ungdomar som aldrig lär sig att uppskatta att läsa kommer inte heller att gynna bokindustrin senare i livet). Serietidningar i fickformat skulle säkert uppskattas av många, bara de görs snygga och med hjärtat på rätta stället.
Ta en serie som Fantomen, skulle inte den kunna gå ut som en månadstidning med ett äventyr i fickformat också? Den skulle kunna gå ut som Mini Fantomen eller nåt liknande. Ett snyggt omslag och en serie som klockar in på ca 64 sidor skulle kännas ganska attraktivt. Att formatet fungerar bevisar Egmont själva just nu då de faktiskt publicerar just Fantomen i pocketformat. Alltså; Snyggt omslag, billig prislapp, coolt format. Varför skulle inte det vara attraktivt?
Tidningar som Starlet och Topp har haft en ganska bra formula. Förutom att de publicerat en serie eller två i varje nummer så har de även kört med idolbilder på tidningarnas baksidor vilket är ett väl beprövat grepp som känns kul. De här titlarna har också bjussat på korsord, brevsidor, roliga historier och noveller. De tog egentligen bara det gamla receptet som Fick Journalen och andra klassiska utgåvor körde med och så lade man till en serie. Det resulterade i en attraktiv mix och dessa tidningar är antagligen de bästa som har publicerats i litet format i det här landet för pojkar och flickor (om vi talar om själva seriesvängen). Vem vet, kanske kommer Fantomen att publiceras så här en vacker dag, då någon inser att prislappen måste ner för att läsarna ska stanna kvar? Det är mycket som talar för att fickformatet mycket väl kan komma att bli aktuellt igen.
D.C Thomson i Skottland har en alltjämt pågående och fin produktion av tidningar i fickformat som är attraktiva. Deras titel Football publicerades till exempel i 418 nummer mellan 1986 och 2003 och serierna är moderna och fräscha. En svensk utgåva med en bra titel, med några läsarsidor och med idolbilder på fotbollsstjärnor på baksidan skulle säkert gå att kränga. Likaså deras krigstidning Commando, som även gett ut många vikingaäventyr och så vidare. Man behöver alltså inte gå tillbaka 20 år eller längre för att hitta material som faktiskt görs för formatet ifråga, det finns en internationell produktion som kan köpas in.
Fickformatet är ett attraktivt format för samlare och det finns mycket som talar för att något förlag kommer att ta sig en titt på det här inom några år. Om jag vore chef på Egmont så skulle jag utse en arbetsgrupp bums med siktet inställt på sex till åtta titlar. Vi får se om vi får rätt en dag. Hoppas kan man ju alltid.
Michael Eriksson (September 2005)
Den här krönikan debatteras på SerieForum.se på den här länken.
SKICKA FEEDBACK
HEM - FLER KRÖNIKOR
