Vi har alla läst dem, ungdomsböckerna från B.Wahlströms Bokförlag. De har kommit ut i snart 100 år i det här landet så nästan alla svenskar som någonsin utvecklat ett lässinne i unga år har varit i kontakt med dem. Pojkar har läst Biggles, Hjortfot och Örnöga i böcker med gröna ryggar och flickor har läst Kullagulla och Vicki i böcker med röda ryggar. Och författare som Enid Blyton, som publicerats länge i Sverige, har krängt 400.000.000 böcker på den internationella arenan. Det är litteratur som trivs inte så mycket i finrummet utan i pojk och flickrummen, där bokhyllorna ser lite annorlunda ut. Men det är också via dessa böcker som den ack så viktiga läslusten nog så ofta tänds i mången stuga, och därför så har också många av oss trevliga minnen förknippade med många av titlarna som har gått ut.
Jag har några i min samling som jag aldrig kommer att göra mig av med, ett par Biggles och ett par böcker om den knasiga Familjen Addams som utan vidare kan läsas om igen och igen. De representerar en bro in i det förflutna som är rolig att beträda ibland. En blick på dessa godbitar och många goda minnen från ungdomsåren väller fram. Minnen av sommar, saft och kamrater från en annan tid.
Men en serie (med gröna ryggar) har jag upptäckt i nutid och det är "Blixten" av författaren Mike Brogan. De gavs ut på åttiotalet med följande titlar...
Nr 2078 - "Livsfarligt uppdrag"
Nr 2139 - "Radar-attacken"
Nr 2199 - "Iskall flykt"
Nr 2256 - "Angrepp från luften"
Nr 2308 - "Fångar hos fienden"
Nr 2351 - "Spionfällan"
Nr 2386 - "Djungelkriget"
Jag köpte en av dem på auktionshemsidan Tradera ("Angrepp från luften") för en billig peng, mest för omslagets skull. Texten i boken var rätt stor så jag bestämde mig för att faktiskt läsa den också, och det resulterade till min ohejdade glädje i en riktigt trevlig timme. Längre än så tar det inte att läsa en sån här bok, men vad gör väl det? Boken var mer än underhållande, den var oväntat tuff också. Aldrig har väl så mycket ammunition och sprängdeg gått åt i en ungdomsserie från det här bokförlaget som i den här. Här pangas det på rejält och det går hett till. Det är nästan som att läsa en Readers Digest version av en gammal hederlig Victorybok.
"Blixten" är en brittisk officer som för befälet över ett gäng väldrillade fallskärmsjägare. De kämpar som lejon mot den lede fienden och vägrar att ge upp hur nära nederlaget de än kommer. De dödar tyskar tjogvis och många av dem dör själva också. I "Angrepp från luften" spränger de minst 30 tyska tanks i luften och motstår sedan allt som tyskarna kan slänga på dem tills undsättningen sent om sider, och naturligtvis i sista sekunden, anländer. De sista raderna i boken lyder...
Nitton man ställde upp sig på två led och sträckte upp sig så gott det gick. Blixten tog ett steg framåt och gjorde en formell honnör med sin oskadade arm. "Jag är glad att se er, kapten", kraxade han. "Om ni vill överta hotell Kaiserhof från oss...så lämnar vi mer än gärna över det i era händer!".
Behöver vi poängtera att hotellet är en ruinhög? Den här serien är "Victory Light", och den är faktiskt värd att läsa. Mike Brogan har den där förmågan att få till det som är få förunnat, det är underhållning med en viss finess och skärpa. Krig är inte kul i verkligheten, men det är kul att läsa i det här formatet. Sorry, men jag tänker inte vara politiskt korrekt.
Det är antagligen ingen slump att "Blixten" försvann från bokserien i mitten på åttiotalet, det var ju då som även Victory och de sista krigsserierna tuffade in till slutstationen. Man märker att det inte ansågs korrekt att presentera hjältehistorier för de unga längre. Det som dugt gott åt tidigare generationer ansågs inte vara rumsrent längre. Det är lätt att bli trött då man tänker på det. Det är inte mycket som skiljer en sådan här utgåva från en film som till exempel "Örnnästet". Vad är det som är så illa med lite underhållningsvåld? Verkligheten får vi nog av på nyheterna, litteraturen borde kunna få vara bred nog att innefatta hela skalan. Och vi som läst detta i vår avlägsna ungdom har ju inte ballat ur och gått med i främlingslegionen precis. En sökning på nätet visar att genusforskning gjorts om hur unga pojkar och flickor påverkats av det faktum att dessa böcker getts ut i gröna och röda ryggar. Tja, det finns folk som inte har annat att göra...
Minst sju böcker om dessa galanta män gavs ut och de är klart värda att ha i samlingen, även om de inte får se dagens ljus i just finrummet. Men de duger gott att ta fram som diskussionsämne nästa gång polarna samlas och tar sig en bärs ute på altanen. Boys will be boys, som det heter.
Michael Eriksson (juni 2005)
SKICKA FEEDBACK
VICTORY - FLER KRÖNIKOR
