Krönika 31 - Commando hela dan
Mitt privata samlande av brittiska
krigstidningar kom igång på allvar mot slutet av
förra året och då jag skriver det här i maj 2005
så har samlingen passerat 1000 exemplar, varav
hälften är olika lösnummer av Commando och den
andra hälften en blandning av resterande klassiska
titlar (dock främst de två stora, Battle Picture
Library och War Picture Library). Det är eBay.uk som är
källan till denna samling och nu har jag kommit så
pass långt i det här att jag fått lite koll på
den brittiska scenen. Det man måste konstatera är
att Commando faktiskt är, och har varit, den bästa
titeln av dem alla.
De andra titlarna har ofta
fantastiska omslag, men Commando har ändå kommit ut
som den stora vinnaren i slutändan. Gänget i
Dundee, Skottland, lyckades mot alla odds slå det
stora förlaget Fleetway (numera uppköpt av Egmont)
med sina resurser. Den ensamma titeln besegrade
floden av serier som gick ut via det större
förlaget. Lillebror överlevde också storebror och
äger scenen allena idag. Commando är den
metaforiska motsvarigheten till Det lilla ångloket
som kunde.
Tricket bakom succén är
förmodligen att man kört på med exakt samma
produkt i 44 år. Samma logga, samma format och samma
antal sidor. Det skar sig under en kort period då
man lade in den nya tidens priskod på tidningens
framsida (se exempel på ett sådant omslag på den
här sidans toppbild), men det dröjde inte länge
innan den på allmän begäran lades in på baksidan
istället . Deras publik har naturligtvis blivit
både beskyddande och konservativ med åren. Men den
finns i alla fall där, och det är det viktigaste.
Jag har nu läst ett hundratal
exemplar av Commando och jag skulle vilja påstå att
drygt hälften av dessa har varit mer än bra. Om 20
till 25 % haft standardäventyr så har ändå
resterande utbud varit så pass bra att man fått ett
litet lyckorys i miniatyr, och mer kan man väl
knappast anses kunna förvänta sig av en liten
krigstidning. Få serier som publicerats i Sverige
har nått samma klass som Commando, möjligtvis ett
och annat nummer av den kortlivade utgåvan
Toppserien som fanns i slutet av sextiotalet, och
månne ett fåtal nummer av Seriebiblioteket och
Kommandoserien. Men Commando reser sig över
konkurrensen och det är väl förmodligen också
därför den finns kvar idag, efter alla dessa år i
kioskhyllorna. Extra kul är det faktum att tidningen
aldrig varit bättre än de senaste åren heller som
jag ser det. På den positiva sidan så kan vi också
nämna bredden, då ju Commando bjuder på äventyr
från alla tider (även om det mesta är förlagt i
det andra världskriget). På senare tid har jag till
exempel kunnat läsa äventyr från romartiden, från
krigen i Vietnam och på Falklandsöarna, och till
och med ett äventyr förlagt i en rysk atombunker,
där en engelsk observatör får uppleva en jobbig
dag framför skärmarna då det tredje världskriget
tycks bryta ut. Andra tidningar som ligger och
väntar är förlagda bland annat under finnarnas
krig mot ryssen på fyrtiotalet. Bra manus överlag,
inget snack om den saken. Och förbannat snygga
omslag kommer som grädde på moset.
Mitt privata samlande fokuseras
numera på Commando och jag ser till att få hem en
liten hög från någon säljare var och varannan
månad. Det är alla gånger oerhört lätt att samla
via eBay i England och tidningen Commando är så
stor att den har en egen länk på seriesidan på
eBay där. Mellan 600 till 900 auktioner med Commando
finns alltid uppe och då kan vissa bestå av paket
med hundratals titlar. Den största auktionen jag
sett det senaste halvåret var från en kille som
sålde 2500 exemplar i nyskick, samtliga i små
beskyddande plastfickor. Så tusentals exemplar av
Commando ligger alltid uppe till försäljning.
Därmed är det också rätt kul att samla, då man
ju i princip kan gå in när som helst och gå igenom
de auktioner som ligger uppe just då.
Engelsmän är hyggliga människor
och jag har inte blivit blåst av någon säljare.
Ett par buntar med tidningar har haft en viss odör
men de har jag valt att ge bort till släktens unga
parvlar så att de kan förkovra sin engelska med
något roligt på landet då lusten faller dem in.
Tidningar som förvarats dåligt bör man inte
beblanda med fina exemplar då det knappast kan vara
bra för tidningarna som är i bra skick att trängas
med sämre exemplar. Men om en auktion av 10 kan
bestå av "fredagsexemplar" så är det
något man kan stå ut med om man ser det ur det
stora hela. Den som har sommarstuga kan ju alltid ta
med sådana exemplar dit. En tidning som har
årtionden på nacken har en svag doft, men den ska
inte kännas på decimetrars avstånd.
Det roliga med Commando är att som
samlare så är det nästan omöjligt att få tag på
alla exemplar om man inte har en vilja av stål. Dels
så talar vi om nästan 4000 nummer nu, och då vet
jag inte ens om jag vill ha alla. Någonstans så
blir det en fråga om plats. Men man vet alla gånger
att det finns fler att ta in om andan faller på, och
det är inte så dåligt för en gammal samlare. Det
ger en bra känsla bara det. Och med 96 nyproducerade
nummer per år så kan man naturligtvis även
prenumerera på de nya numren och samla även den
vägen, om man så önskar.
En kille som lyckats med
konststycket att få till en komplett samling är
britten Andrew McCallum. Jag har köpt lite tidningar
av honom på eBay och då han lyckats med bedriften
att uppnå om inte Nirvana, så alla gånger en
komplett serie med Commando, så kan det vara värt
att nämnas. Vi är inte ensamma, vi som sitter i
våra stugor och surfar för att få hem ännu en
åtråvärd bunt med tidningar.
Mitt tips är detta - börja samla
på Commando idag om ni inte redan gör det. Ni
kommer inte att ångra er.
Michael Eriksson (juni 2005)
