Krönika 29 - En tidning blir till

Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva en lite annorlunda krönika om hur det senaste numret av vår tidning SLICE (2005 numret) växte fram från idéstadiet till den färdiga produkten. Det kan vara kul för er som inte vet hur det går till att få lite insikt hur det här görs och hur processen ser ut, så vi tar oss en liten titt på det här med den här krönikan.

Som ni vet så är SLICE en årspublikation, så det är kanske ingen större överraskning att huvudarbetet sker under det sista kvartalet under föregående år. Så här brukar det se ut...

FEBRUARI: Ett nytt nummer av SLICE går ut.

MARS-JULI: En del idéer kommer upp och diskuteras. Vissa artiklar skrivs och läggs i datorn. Under den här tiden har vi oftast vår fokusering på annat håll och under 2004 så publicerade vi en Xenaguide i juni och en serietidning (Truppserien) efter semestrarna.

AUGUSTI-JANUARI: Det stora arbetet med att få ihop ett nytt nummer av SLICE pågår och det mesta brukar vara klart i mitten av december. Då vi gillar att få in lite statistik över vilka filmer som har gått bäst (och vad de har dragit in i reda pengar under året) så inväntar vi den informationen, som brukar dyka upp i början på januari. Ett sista layoutpass görs i den vevan och sedan går rubbet till tryckeriet.

Vad det gäller SLICE 2005 numret så skrevs de första artiklarna (de om överlevnad och om nedläggningarna i försvaret) under perioden som föregick semestrarna. Commandointervjuerna kom igång under semestern och tanken att kunna göra en bra grej om det kom då vi kommit en bit på väg. Resten kom igång under hösten. Ett par grejer (Enid Blyton och Lill-Babs) kom in utifrån från gästskrivare (Ulf Lönn och Lennart Wrigholm) så det visste vi att vi ville ha med. I oktober frågade vi Thomas Drugg, som har en omfattande hemsida på nätet om James Bond, om han hade lust att ge sig i kast med att skriva en kultfaktagrej om Ian Fleming & Bondbrudarna som figurerat i filmerna. Det tyckte han lät som en kul grej så nu visste vi att vi hade kultfaktagrejen på ingång. I samma veva bad jag Christer Bolin att leverera en grej om Uriah Heep och Staffan Eriksson att teckna en story om vad den gamle Deep Purple maestron Jon Lord har för sig.

Med jobb beställt från fem skribenter klart (eller under arbete) så gav jag mig på att få ihop resten av tidningen. Jag var i kontakt med chefredaktören för Commando, George Low, ganska regelbundet under sommaren och hösten och då jag lade fram en förfrågan om vi möjligtvis skulle kunna få använda oss av originalart av deras mest berömde omslagsartist, Ian Kennedy, för vårt kommande tidningsomslag så fick vi tummen upp från både George och Ian. Jag gav dem ett förslag på ett omslag som gått i tryck i Commando nummer 3747 och det var inga problem. En CD med en bild av originalmålningen dök upp i min brevlåda kring september och jag tog mig an att skissa på lite förslag på hur det skulle kunna se ut. Jag bollade några av dessa fram och tillbaka med fotografen Michael Johansson och vi bytte åsikter och så vidare tills det började att kännas rätt. Här kan ni se ett par av dessa demos plus då hur tidningen till sist blev då vi var klara (omslaget layoutades i oktober).

Originalbilden är anpassad för ett Commando-omslag och tecknades inte för att tryckas i A4 format, som vår tidning. Vi testade att dra upp storleken i början men då kände vi att vi tappade lite för mycket av Heinkelbombarens vingar, och det ville vi ju inte då vi väl fått gunsten att trycka av art av Ian Kennedy. Istället så lade vi in hela bilden och så lade vi till lite blå himmel i överkanten där vi kunde lägga in vår SLICE logga. Det kändes inte som ett större ingrepp i artistens integritet. På nederkanten så var det annorlunda. Att klona till mer hav kändes fel. Istället så layoutade vi in några James Bond böcker från sextiotalet och lät dem representera Bondinnehållet i tidningen. Xenas chakram (kastvapnet hon har i tv-serien som vi brukar ha liggande med bild inuti i det nedre vänstra hörnet) skulle också få ett innehåll och en tidig pressbild på Jessica Alba från den kommande "Fantastic 4" filmen dök upp i precis rätt ögonblick. Rent färgmässigt så fungerade den alldeles utmärkt, och lite kvinnlig fägring har aldrig skadat ett tidningsomslag. Då vi väl layoutade omslaget så föll allt på sin plats på mindre än en timme. Vi kom på att vi helst ville använda oss av den officiella Commando-loggan på omslaget och skickade ett mail med en särskild förfrågan om detta till George Low, och han gav tummen upp utan att tveka. Då vi fått in den så var omslaget färdigt. Det kliade i fingrarna att visa upp det då vi hade det men det kändes bättre att gå ut med det i januari, då tidningen blir en realitet inom fyrtio dagar.

Den 29 september reste jag till Stockholm och kollade in Nightwish (och förbandet Lordi) på Arenan i Stockholm. Det besöket, och det som Michael Johansson och jag upplevde den dagen, inleder nu 2004 krönikan i det här numret av SLICE. Den klockar in på fyra sidor och Nightwish har ungefär en tredjedel av krönikans utrymme. Men vi har också gett dem en färgsida på sidan 2 (med bilder av Michael Johansson, som även layoutat den sidan) samt en gruppbild på mittuppslaget (tagen i Norge av Johansson). 2004 krönikan kom igång direkt efter resan och sen snickrade jag på den lite från och till ända in i december. Jag filmade för övrigt en fotosession som Johansson hade med Nightwish i Stockholm (där de poserade i tomtekläder) och toppbilden på krönikan är en bild från det tillfället, men vi har också lagt in en bild vi tagit loss från filmen där man kan se Johansson ta en av de där bilderna. Det känns som en kul grej, särskilt då Nightwish själva sålt julkort från den här sessionen vilket i klartext betyder att det är en klassisk serie bilder idag.

Jag köpte några filmer med Audrey Hepburn under hösten och de var trevliga att kika på (inte minst då allt bonusmaterial). Jag hade tänkt ge det en sida (plus baksidan i färg, där vi lagt upp ett antal tidningsomslag med Audrey), men då jag kom igång med skrivandet så märkte jag att grejen behövde mer utrymme, så beslutet togs då att utöka tidningen från 36 sidor (vilket är normen) till 40 sidor. Allt som allt så fick Audrey fem sidor i tidningen, och då ska ni veta att vi redan nu har gjort en intervju med en internationell toppfotograf som kände henne som vi valt att spara till SLICE 2006 numret! I det här numret så tecknade jag helt enkelt ned hennes livs historia och jag tror att ni kommer att gilla den grejen. Hon levde ett remarkabelt liv och vem tusan gillar inte Audrey Hepburn?

Artikeln om den klassiska musikalfilmen "Chitty Chitty Bang Bang" fick vi plats med då sidantalet i tidningen steg, men den passade också utmärkt att lägga in intill Bondsidorna, då originalboken om den magiska bilen skrevs av Ian Fleming och Bondfolket faktiskt spelade in filmen med royalties från Bondfilmerna i ryggen. Det dräller av Bondkopplingar och vi reder ut det mesta i den här artikeln.

På boksidan så är vi betydligt mer engagerade än andra tidskrifter så det är ingen slump att SLICE öppnar upp begivenheterna med fyra sidor bokrecensioner med gammalt och nytt. Andra tidningar brukar gömma undan det här, men vi älskar att läsa och vi anser dessutom att det är viktigt med lite variation. Vi tror att människan är mångfacetterad och därför tror vi att en och samma individ kan tycka om allt mellan Ernie på seriesidan till Michael Moore och andra på den mer seriösa kanten. Recensionerna är uppdelade i två block - först ut är kultklassikerna från svunna tider, sedan kommer de nyare utgåvorna. Vi har fått en hel del positiv feedback om just boksidorna och vi har väldigt roligt när vi skriver dem och layoutar dem, så det är något som är typiskt för SLICE och som garanterat kommer att bestå.

Rent tekniskt då? Hur går det till i det stora hela? Tja, vi skriver våra artiklar i Word på datorn och sedan så kopierar vi över det i InDesigndokument i det antal sidor som behövs för respektive grej. Bilderna jobbar vi fram i AdobePhotoshop. Sen jobbar vi på layouten grej för grej hemma hos Staffan Eriksson och bland det sista vi gör är att bestämma exakt i vilken ordning sidorna ska läggas in. Vad det gäller SLICE 2005 numret så möblerade vi om hela tidningen rätt så friskt då katastrofen i asien drabbade oss den 26 december. Då återstod ett enda layoutpass och jag tog beslutet att lägga till en krönika om katastrofen och använda den för att knyta ihop de tidigare artiklarna som var relaterade till sitt innehåll. Så den grejen skrevs den andra januari och delat med statssidan så var det det sista som skrevs för tidningen ifråga.

Då allt då till sist ligger klart så lägger vi in sidorna i ett nyöppnat InDesigndokument (i det här fallet på 40 sidor), sedan kollar vi igenom så att allt är OK och sen bränner vi ned det på en CD som skickas iväg till tryckeriet. Sen tar det två-tre veckor och sen anländer fyra-fem kartonger med tidningar via buss. Någon dag senare har ni som köpt in er på ett exemplar er tidning i brevlådan. Och där börjar en tids ledighet för oss som gjort tidningen men det börjar alltid att sippra fram lite lösa idéer innan man vet ordet av. Vi har väl så gott som alltid en lista med gångbara förslag, sen är det ödet som får bestämma vart det hela tar vägen då cykeln upprepar sig.

På det här viset så tuffar det på i det tysta, men vi får bra feedback från folk (inte minst från andra journalister) och vi vet att det vi gör är något som är rätt så unikt i det svenska kulturakvariet. Det vore kul om fler tidningar som SLICE fanns därute, men så är inte fallet. SLICE är som en atoll i ett stort hav. Vi finns därute och vi bryr oss inte om vad andra gör och de vanliga "reglerna" för vad en tidning bör innehålla. Istället så gör vi en tidning med stor bredd och vi har kul som tusan då vi gör det. Belöningen är både arbetet i sig och dagen då den färdiga tidningen dyker upp. Sen tillhör den er och vi som varit involverade i det sysslar med nästa projekt, förhoppningsvis med lite mer bra erfarenheter i bagaget.

Har ni läst så här långt så har ni förmodligen ett gediget intresse i det här, och då ber vi att få tacka er för er tid och för ert eventuella stöd. Det är trevligt att det finns likasinnade därute. You Keep On Moving, gott folk.

 

Michael Eriksson (Januari 2005)

HEM