Krönika 27 -
Nostalgimagazinet, det sista hoppet
De klassiska seriernas tidevarv
tycks vara förbi i Sverige. Titlar som Fantomen,
Buster och X9 står som fyrar i ett allt mer stormigt
hav, och i fjärran hopar sig olycksmålnen. Dagens
unga läser japanska mangaserier och de klassiska
serierna som finns kvar lever farligt nu, så farligt
att man kan ana att det bara är en tidsfråga innan
det är över. Men vi har en liten idé, ett koncept
som kanske kan överleva det sista slaget - nämligen
Nostalgimagazinet, en tegelsten på 500 sidor
som fokuserar sig helt och hållet på klassiska
serier. Vi gjorde ett fiktivt omslag och ni kan
beskåda det här ovan så att ni får ett synligt
intryck, och därmed också en viss känsla för
konceptet och hur det skulle kunna se ut.
Min tanke är att en tjock utgåva
som dyker upp låt oss säga fyra eller sex gånger
per år, ska kunna generera ett tillräckligt starkt
intresse från en köpstark grupp av serieentusiaster
i alla åldrar. För mig skulle det fungera och jag
tror inte att jag är ensam om att se detta som en
intressant väg att gå.
Låt oss tala rent kommersiellt
först, då det är den faktorn som är viktigast
för alla förlag. Om varje nummer har stående
äventyr med låt oss säga Fantomen, Modesty Blaise
och Conan - tre klassiker - då har vi kanske en
grund som är stark nog för att det ska bli
ekonomiskt gångbart. Lägg sedan till äventyr med
kultklassiker som dyker upp då och då (kanske inte
i varje nummer, utan med tillfälliga gästspel -
läsarna kan sedan få säga sitt) och intresset blir
garanterat större hos många som uppskattar
nostalgi. Ge oss äventyr med Battler Britton, Steve
Drake, Ben Bolt, Buffalo Bill, Dick Dare och allt vad
de nu heter, och läsupplevelsen blir - tack vare
mångfallden och det kära återseendets magi -
smått enastående. Med andra ord, tänk kommersiellt
med några namn men inse att bredden vad det gäller
de övriga väger lika tungt. Det är konceptet för
Nostalgimagazinet.
Jag vet inte om det skulle fungera
idag, då X 9 och Fantomen fortfarande finns kvar,
men då dessa titlar börjar få problem (och det kan
väl i teorin ske inom några få år), så är det
bättre att vi får ut det i alla fall via en kanal,
hellre än ingen alls. Nostalgimagazinet kan kanske
fånga upp det som representerar det förflutna och
se till att det får leva kvar ett tag till. Mitt
tips är att det är värt ett försök, men om det
ska göras så måste det ligga lite tanke bakom det.
En utgåva på 500 sidor känns rolig och i Amerika
är dyliga publikationer inte så ovanliga. Men den
här idén är skräddarsydd för Sverige och den
kräver rätt team på rätt plats och även chefer
på förlaget som vågar ge en sådan här grej fria
händer.
Om jag kunde få fram ett relativt
attraktivt omslag på ett nummer av den här fiktiva
utgåvan på mindre än en halvtimme, då borde de
proffs som finns därute kunna göra samma sak med en
verklig utgåva. Jag hoppas att någon som älskar
det som varit en dag ger ett sådant här projekt
tummen upp, och ger det ett par nummer. Funkar det
så funkar det, och om inte... Tja, då är det
verkligen över.
Vad det gäller krigsserier så är
en sådan här utgåva antagligen den sista chansen
att få återse en serie som Battler Britton. Det är
nog den krassa verkligheten då vi talar om den
svenska seriemarknaden. Men Battler Britton skulle
helt klart passa in i en sådan här titel och med
tanke på att Battler haft en egen serietidning i
många år i det här landet, så skulle återseendet
bli kärt för många.
Vi får se vad framtiden bär i sitt
sköte.
Michael Eriksson (september 2004).