43 år efter det att den första krigstidningen, Seriebiblioteket, såg dagens ljus i Sverige, ser vi nu tillbaka på en svunnen epok i vår egen krigstidning Truppserien. De små krigstidningarna gavs ut mellan 1961 och 1988 i det här landet och sedan gick kulturyttringen ifråga i graven. Så skedde även i många andra länder i ungefär samma veva. De kvarvarande fyrarna i kulturmörkret är idag endast brittiska Commando samt den finska utgåvan Korkeajännitys (ni hittar mer information om båda på annan plats på den här hemsidan). Men vår kärlek till den tid som varit fick oss att kika på det här ifjol, och just idag kan vi stolt meddela att vår tributtidning Truppserien kommit in från tryckeriet, och sprids nu land och rike runt till samlare som delar vår passion. Dåtid möter nutid. Säcken knyts ihop.
Vår tidning har naturligtvis en omslagslayout som påminner om svunna tider och vår krigsserie är naturligtvis inte bara den första som publicerats i Sverige på 16 år, utan också den första någonsin som skapats på svensk mark. Tidningen ges ut av gänget bakom kulttidningen SLICE, som är en årspublikation för samlare, och där Victorysidans chef (det vill säga undertecknad) också råkar vara chefredaktör. Med SLICE ville vi kunna göra precis det vi ville, och om inte Truppserien bevisar att vi tagit den tesen på allvar så vet jag inte vad som skulle kunna göra det.
Med Truppserien så har jag haft glädjen att ha fått publicera tecknaren Lennart Samor för första gången i seriesverige. Det är roligt att kunna ge en talang en hjälpande hand och det ska bli roligt att få se om Lennart kommer att få ge ut mer i serieväg i framtiden nu när han väl sett dagens ljus med vår krigsserie "Fruktans minut". Vårt samarbete har alla gånger redan resulterat i att Lennart har blivit kontaktad av andra intressenter. Vi önskar Lennart lycka till med sin penna i framtiden och passar på att säga tack för ett bra utfört jobb.
Vi jobbade på detta i över ett år, men det fanns flera orsaker till att vi tog gott om tid på oss för detta. Dels så hade SLICE annat att publicera, bland annat 2004 numret av tidningen (men också Del 1 av "Xena-Den svenska episodguiden"), dels så var det inte mer än rättvist att vår serietecknare fick lite tid till sitt förfogande. Delar man sin passion med arbete, familj och annat så måste det få ta lite tid. Det förstod vi tidigt så då vi sjösatte skutan så talade vi om att ge detta ett år. Lennart var klar med sin serie på vårkanten, men då var Xenaguiden aktuell och fokuseringen låg där. Sen kom semestrarna och då gör vi som sysslar med SLICE ingen layout överhuvudtaget då vi anser att den perioden måste ses som helig tid även för oss och våra nära och kära. I augusti kikade vi på det igen och den sista veckan under den månaden blev vi klara med tidningen. Vi var väl förberedda så slutjobbet hamnade på bara ungefär tre timmar. Men då var två tredjedelar av tidningen helt färdiga sidor, som bara behövde lyftas in i de InDesignsidor som utgjorde tidningen och som skulle skickas på CD till tryckeriet. I början av september fick vi se provtryck och vi blev väldigt glada då vi såg den höga kvalitén på slutresultatet. Vi har nämligen testat ett nytt sätt att trycka, vilket ger oss chansen att trycka alla bilder i tidningen i färg (bortsett från själva serien som är i klassiskt svartvitt format). Det innebär att ni kommer att hitta ett fyrtiotal krigstidningsomslag utspridda i tidningen som kan ses i färg.
Vi är nöjda med det här och det känns toppen för mig att en sida som Den svenska Victory hemsidan kan erbjuda de besökande fantasterna något så roligt som en tributtidning med egenproducerad serie och annat godis. Vi vill ju inte skryta, men visst är detta en kulturgärning. Särskilt i ljuset av att den här kulturyttringen varit en undanskuffad företeelse i det här landet i många år. Men det var innan vår hemsida och även före Truppserien. Detta är vår personliga revansch. Vi har visserligen bara haft lite roligt, men ett litet höjt långfinger riktat mot det stelbenta etablisemanget är det allt. Men främst är detta gjort av kärlek och enbart för att vi ville göra någonting roligt.
Nu då Truppserien är verklighet och det går historia i det så får vi se vad som händer i framtiden. Vi hade så pass mycket skoj med detta att tanken på en uppföljare naturligtvis finns där. Men det är bara ett litet frö och några lösa idéer. Men mycket av det som redan blivit verklighet via SLICE har börjat på det stadiet, så även den här tidningen som nu är högst verklig. En tanke är att ge fler aspirerande serietecknare chansen att få synas. Så den som kan teckna och som inte skulle ha något emot att få ta sig an ett manus till en krigsserie är välkommen att höra av sig till oss. Vi får se vart vi hamnar, just nu är vi nöjda med att ni får hem det vi skapat och gett ut som Truppserien.
Det kan vara kul att veta att av de 120 exemplar som är tryckta så är 90 till 100 vikta för köpare, resten behåller vi som arkivex eller så går de ut till serieredaktioner (som till exempel Commando och Korkeajännitys) och kulturmänniskor. Vi vill gärna att några som brinner för serier i stort (gärna också undergroundserier) får se detta. Beslut om en andra upplaga tas endast om vi anser att det är en bra idé och det vet vi inget om just nu. Då det inte finns någon vinst i det så får det bli intresset i stugorna som styr, samt planeringen hos SLICE redaktionen och utbudet vi pysslar med där. Och i ärlighetens namn så ser vi hellre framåt än bakåt.
Vi vill passa på och tacka er som har köpt Truppserien och vi hoppas att ni tycker att det var mödan värt. Tack så mycket för kulturstödet och kom ihåg vårt motto, "Att samla är att leva väl! Att inte samla är att döden dö!" (Citat hämtat från länksidan i Truppserien). Ni som känner igen er passion i det uttrycket är sannerligen själsfränder. Och ungefär likna galna som vi på SLICE redaktionen.
Michael Eriksson (8 september 2004)
