KRÖNIKA 3 - AMERIKANSKA SERIER
Jag växte upp med de små
krigstidningarna som först getts ut i England. Det
var ju dom som släpptes här i Sverige. Det var
Seriebiblioteket, Kommandoserien, Bajonett
och allt vad de hette. De hade ofta nog en bra story
och en detaljrikedom i tecknandet som gjorde det okej
trots att det naturligtvis rörde sig om
hjältepropaganda i en eller annan form. Det fattade
man ju redan som barn, men det gjorde inte så
mycket. Det var ju i alla fall rätt sida som
glorifierades. Amerikanska krigsserier lyste länge
med sin frånvaro i Sverige och 1974 kom Marvels Krig
är helvete ut i några nummer. Ganska så
taffliga serier, taskiga teckningar, action mer i
superhjälteskolan än i något som i alla fall kunde
påminna om verkligheten. Jag gillar dom visserligen
eftersom jag gillar artgrejen på sitt sätt, men bra
var de inte. Jämfört med de Brittiska serierna sög
det stenhårt.
På 1990 talet hittade jag igen
Previewskatalogen som bokhandeln Alvglans tar hem och
som man köpa från dem en gång i månaden för en
billig peng. Nu fick jag överblick över den
amerikanska serieproduktionen, gammal som ny, och jag
började att köpa upp mig på amerikanska
krigsserier. Både nytryckta klassiker (det går till
så i Amerika, det mesta kommer igen i nytryck,
vilket är roligt tycker jag), och nyproducerade
serier. Nu framstod en bredd på deras utbud som jag
inte tidigare varit medveten om. Serierna är
fortfarande överlag sämre enligt min mening än de
Brittiska varit, men med tecknare som Jack Kirby så
hittar man naturligtvis små guldkorn. Gamla
klassiska titlar som Two Fisted Tales och Frontline
Combat är klart underhållande. Och de är i
färg, vilket skiljer dem från de Brittiska
serierna. Så jag måste ge dem tummen upp.
Produktionen i nutid har jag kunnat
följa med i de senaste åren och här kan man dela
ut både ris och ros. Låt oss börja med de riktigt
dåliga, de som man bör undvika. New England Comics
har gett ut Waffen SS, WWII och liknande titlar de
senaste åren. Förutom att omslagen kan vara OK så
handlar det om skräp i min mening. Jag irriterar mig
en hel del på att teckningarna är så banala, så
tomma på innehåll. Jag tecknade själv serier i min
ungdom och därför så vet jag att ett nummer av de
här tidningarna knappast kan ta artisten mer än ett
par dagar att teckna. Det enda som är någorlunda OK
med dem är att de i alla fall då och då försöker
att påpeka själva vansinnet i kriget. Hade en titel
som Waffen SS inte haft åtminstonde den kvalitén
så hade det varit en ganska så stor varningslampa
som blinkat. Som samlare så förstår jag hur andra
samlare tänker, och de vill ha det mesta. Det
räcker dock gott och väl med ett par nummer per
titel av de här tidningarna. Det var det, då går
vi över till titlarna som är riktigt bra.
"Johann´s Tiger" (DC
Comics, november 2001) av Garth Ennis, Chris Weston
och Gary Erskine är en av de bästa fristående
krigshistorierna som jag har läst. Suverän
historia, mycket bra tecknat. Storyn handlar om en
tysk stridsvagnschef som insett galenskapen och som i
krigets slutskede bara vill dö. Men han vill också
se till att hans besättning överlever kriget, och
stannar kvar med dem av ren pliktkänsla. Deras tank
överlever ett massivt ryskt anfall och man
deserterar med tank och allt med siktet inställt på
de amerikanska linjerna. Vem som klarar sig får ni
veta om ni skaffar er tidningen. Det som skiljer en
sådan här titel från de klassiska krigsserierna
är realismen, både i text och bild. Det är som
natt och dag om du jämför med de klassiska
serierna. Båda har sin tjusning men det är ju kul
att seriemediet kan utvecklas framåt också.
Andra suveräna titlar i War
Story serien inkluderar "Screaming
Eagles" (DC Comics, januari 2002) och
"Nightingale" (DC Comics, februari 2002).
De här serierna har ett högt värde och bör kunna
publiceras även i Sverige med framgång. Det finns
kvalitet även inom det här och här har ni det.
Det verkar vara DC Comics som gör
de bästa krigsserierna idag, ty "Enemy Ace:War
In Heaven" (utgiven i två tidningar 2001) av
Garth Ennis, Chris Weston, Christian Alamy och Matt
Hollingsworth (delvis samma gäng som gjorde
"Johann´s Tiger") är ett annat
mästerverk. Det finns inget annat ord för det. De
här tidningarna handlar om ett tyskt flygaress som
vet att han strider för djävulen. Man får
tillbakablickar och man får följa honom i strid mot
en övermäktig fiende i krigets slutskede. Jag har
redan läst om DC titlarna ett par gånger och hur
ofta får man den känslan? Tummen upp.
Michael Eriksson (Januari 2003)