KRÖNIKA 12 - FRÅN MANUS TILL HANDLING
Den här krönikan ska handla om hur Truppserien kom till och hur arbetet har utvecklats. För dig som är extra nyfiken så visar vi även upp originalmanuset till krigsserien "Fruktans minut" som ska publiceras i den här tidningen. Det ligger efter den här krönikan längst ner på sidan.
Ja, då är man plötsligt i seriebranschen då. Jag antar att ett seriemanus ger en person rätten att svänga sig med den titeln, även om jag inte skulle drömma om att vara så pompös. Nä, det här är gjort därför att det är kul att göra det och det räcker gott för mig. Projektet har vuxit fram ur tidningen SLICE som är en årspublikation som undertecknad och några andra excentriker sysslar med på fritiden. SLICE publiceras i februari varje år. På sommaren kommer en specialare av något slag och SLICE SPECIAL 1 blir de facto Truppserien, vår lilla hyllning till den gamla goda tidens krigstidningar i Sverige.
Det här känner ni alla till, ni som besöker den här hemsidan ibland. Ni är samlare de flesta av er, och ni vet vad det handlar om. Krigsserier hade en glansperiod i Sverige mellan tidigt sextiotal och sent åttiotal. Ett kvarts sekel med hundratals, ja, t o m tusentals titlar av de här små godingarna. Tiotusentals ungdomar växte förstås upp med dem som en del av sin vardag. Ibland var de bra, ibland mindre bra. Men de var ändå på något vis rätt så sköna. Inte minst de underbara omslagen, hundratals av dem gjorda av en och samma (och dessvärre helt anonyme) artist. Sen gick det i graven. Ständiga repriser och tryck från politiker hjälpte säkert till. Jag hade själv slutat att samla då de försvann och märkte inte av hur trist det verkligen var att de försvann innan saknaden satte in åratal senare. Med tiden kändes det som om en era gått förlorad i dimman. Och det här med nostalgi, det är viktigt det. Och ju äldre man blir, ju viktigare blir det av någon anledning. Så är det här i livet och vi är väl rätt så lika de flesta av oss.
Jag har själv en lång erfarenhet inom media, främst från rocksvängen. På åttiotalet skrev jag för tidningar som CREEM i USA och Metal Hammer i Europa. Då Nirvana dök upp i början på nittiotalet kändes det alltmer ledsamt så jag valde att dra ned på den biten för att istället satsa på tidningen DEEP PURPLE FOREVER som så publicerades fram till i mars 2003. En annan tidning, LUCY IN THE SKY, gick också ut i fem nummer och lades ner efter det sista numret i juli 2003. Då hade årspublikationen SLICE kommit igång, och det är alltså med SLICE SPECIAL som vi kan kosta på oss att göra nåt riktigt utflippat och udda. Truppserien, vår A5 tidning med fokus i andra världskriget, blir nu det första specialnumret.
Tanken på att göra en tidning med en omslagslayout som påminde om de klassiska krigsseriernas kom då den här hemsidan började att få besök av folk som uppenbarligen har ett starkt och genuint intresse i den här svängen. Då sa vi "Vi gör en krigstidning". Vi vet inget om hur det kommer att gå, men en tidning, ett nummer, gör vi i vilket fall som helst. Därför att det är kul och därför att vi är, tja, excentriska. Det är väl ett ord som passar oss så bra som något annat.
Idén att göra ett omslag som påminde om de gamla krigstidningarna kom tidigt. Bilden vi valde ut för omslaget är en pressbild ur filmen "Captain Corelli´s Mandolin" (2001) med Nicholas Cage. Vi photoshoppade den så att den blev mera "målad" till utseendet. Ur bilden (vi hade tre olika att välja mellan) kom så idén till titeln "Fruktans minut" och sen fattades bara tidningens logotype. Den ville jag naturligtvis att den skulle påminna om de klassiska tidningarnas, men det var inte lätt att komma på ett bra namn. De flesta som är bra har nämligen redan använts. Men Truppserien lät bra och så fick det bli. Fanatiska samlare därute kan nog se att vi lånat bilden på den skjutande soldaten från ett gammalt nummer av Front (det är inget vi hymlar om, ni hittar f ö det numret i våra gallerier). För tusan, det här är en hyllningstidning, en ren fanprodukt av fans och för fans. Och vårt omslag, det blev så här...
Det layoutades i juni 2003. Då letade vi också sedan en tid efter en serietecknare. Ty jag hade en hyfsad idé i huvudet och vi tyckte alla att det vore kult om vi också kunde bjuda på en krigsserie i den här tidningen - det skulle ju bli den första att gå ut i det här landet på ungefär 16 år. Kultvärdet tycktes vara en rolig bit. Så vi letade och letade men fick inget napp. Men då fick vi ett tips om en tecknare i Östersund som hade god hand och en gedigen erfarenhet i bakfickan, Lennart Samor. Han var också intresserad i jobbet, så vi träffades och han visade upp en del av sin produktion (ej publicerad, vilket snarast är konstigt). Jag talade om vad vi hade i åtanke, en serie på kanske 10 sidor, och Lennart var intresserad att ta på sig jobbet. Dels för att det fanns gott om tid då ju tidningen ska ut under sommaren 2004, dels för att han ju trots allt garanterat kommer att bli publicerad med det här jobbet. För en tecknare så är det förstås kul. Jag sa att jag skulle återkomma med ett manus. I mitten på september hade jag funderat färdigt. Originalidén som funnits där ända sedan jag såg omslagsbilden med JU 87 Stukaplanet hade vuxit till sig och en morgon så bänkade jag mig helt sonika och spottade fram manuset på mindre än en halvtimma. Det låg så att säga klart att skriva ut.
Då jag skriver det här i oktober 2003 så arbetar vi aktivt på SLICE 2 (2004 numret som ska ut i februari), så vi andra har tankarna där just nu. Men hemma hos Lennart Samor så lyser flitens lampa och det känns hur kul som helst att kunna bjuda er på en egenproducerad krigsserie i en specialtidning i klassiskt format som heter Truppserien. Det borde en och annan fantast därute kunna bli glad över, inte minst ni som redan tycker att det är trevligt att kika in på den här hemsidan lite då och då och kolla in det senaste. Truppserien gör vi för just er. Och, i ärlighetens namn, för oss själva. Vi gör det som sagt för att det är kul. Det är motivationen.
Tidningen kommer även att innehålla kompletta index för Seriebiblioteket och Kommandoserien (en direkt vink till er som gillar den här hemsidan och som samlar). Det blir även en artikel om Ju 87 Stuka och dess historia. Lite längre fram tänker vi lägga upp en intervju med Lennart Samor om arbetet på "Fruktans minut" på den här hemsidan. Men då är vi framme i 2004 någonstans.
Ni som inte vill kika på manuset till krigsserien i Truppserien slutar att läsa här. Ni som är lite nyfikna kan kolla in det och det är helt upp till er själva. Vi förväntar oss inget samtal från Nobelkommittén, det är bara ett manus till en serie på 15 sidor som vi känner för att göra. Eventuella ändringar till den färdiga produkten är ett naturligt led i arbetsprocessen, men så här ser/såg originalmanuset ut...
-------------------------Originalmanuset--------------------------
1.
(Helsida inkl titel) 20 april 1945. De tyska försvarsställningarna vid Oder kollapsar under trycket av marskalk Ivan Konjevs stridsvagnar. Gatloppet mot huvudstaden Berlin har börjat. Helvetet från fronten skickar ljumma vindar till huvudstaden som ligger 65 km bort.
2.
Ryssarna slänger in två miljoner man, tretusen stridsvagnar, åttatusen flygplan, tjugotvåtusen kanoner och tjugotusen granatkastare i stormens öga.
Mot detta har tyskarna trehundrafyrtotusen man, sjundra stridsvagnar, femtusenåttahundra kanoner och endast trehundra flygplan.
3.
På det provisoriska flygfältet Spree trettio km väster om Berlin samlas piloterna för att få sina order.
- Lediga.
- Kamrater, det här blir sannolikt vårt sista anfall. Vi har slut på både bensin och ammunition och vi kan inte räkna med att få fram mer. Ert mål är allt som rör sig som är på väg mot Berlin. Lycka till.
4.
- Oberstleutnant Löwe, får jag tala med er privat.
- Jawohl herr Oberst.
- Ert plan är reserverat för ett viktigt kuriruppdrag så ni stannar kvar här och inväntar vidare order. Gör er redo att flyga inom kort.
5.
Sjuttiofyra plan av olika modeller lyfter från Spree och går österut mot fienden. Löwe ser dem och inser att de kommer att få det svårt.
Han inspekterar sin Ju 87 Stuka en sista gång.
- Det ser ut som om vi har kommit till slutstationen. Du har i alla fall bringat mig tur, jag har klarat livhanken ända sedan 1940.
6.
Plötsligt väller SS personal in på området och säkrar det och ett par bilar kör upp till Löwe och hans maskin.
En officer stiger nonchalant ur sin bil och tilltalar Löwe.
- Vi har er fil och det verkar som om ni har turen på er sida, därför har ni valts ut för att flyga en viktig person till Ostpreussen.
7.
En man med en sjal kring huvudet får hjälp att stiga in i planets bakre sits.
- Vem det är angår er inte. Ni har fått er order.
- Heil Hitler!
Plötsligt kommer en gammal kamrat till Löwe springande.
- Löwe, här är din post. Den har samlat på sig. Lycka till.
- Tack gamle man. Jag öppnar den senare.
8.
Femton minuter senare lyfter Löwe och sätter kurs mot bergen i den enda del av tyskland som inte är hårt ansatt ännu. I skydd av moln och genom att flyga lågt över skogsterräng hoppas han kunna undgå att fientliga piloter ska hitta igen honom. I en Ju 87 Stuka har han inte några större chanser om han blir attackerad av en mustang eller något annat jaktplan.
Men då griper plötsligt ödet in. (Bild på tysk luftvärnspjäs som beskjuter dem).
- Förbannat också, vi är träffade i stjärtpartiet.
9.
Radiotystnaden från planets "gäst" bryts.
- Jag ska skjuta dom ansvariga för det här.
En kall kår går igenom ryggraden på Löwe då han inser vem det är han har i planet.
- Hitler! Det är Hitler som lämnar Berlin!
10.
Samtidigt som Löwe kämpar med spakarna för att hålla planet så sprakar hörlurarna till och ett desperat meddelande kommer från hans överste på basen i Spree.
- Löwe, de skjuter oss allihop, upprepar, de, arrgh!
(Tankebubbla) - Herregud, de gör sig av med alla vittnen på basen.
I det ögonblicket flyger de över ännu en brinnande tysk stad, som precis haft påhälsning av amerikanska flygande fästningar.
- Mannen som är ansvarig för det här sitter i mitt plan.
11.
Men en tysk pilot är van att lyda order och Löwe känner hur huvudet snurrar av motstridiga tankar. Då kommer han ihåg breven. Några rader från hans nära och kära kan kanske lugna honom. (bild på planet).
På marken ser en tysk luftvärnsbesättning hur planet närmar sig deras stad. Den har också fått en hel del stryk.
- Slappna av män, det är en av de våra.
- Men vad gör han, han ser ut att dyka mot de brinnande husen vid bangården!
12.
Ja, Löwe hade tagit ett beslut, och galningens vilda skrik och hotelser gjorde honom bara mer övertygad om att han gjorde rätt.
Det var dödens minut för dem båda.
(bild på luftvärnsmännen)
- Han kommer att krascha.
13.
(bild på kraschen).
14.
(Bild på luftvärnsmännen)
- Han kunde ha glidflygit, det såg ut som rena självmordet.
- Men varför?
15.
Ja, varför? Det skulle historien aldrig få kunskap om. Men sanningen låg i kondoleansbrevet Löwe just läst, där det kort meddelats att hans flickvän och övriga familj dödats vid en flygräd för Adolf Hitlers tusenårsrike. Det historiska brevet blåste iväg på stadens gator. Vilddjuret var dött, men än var det inte slut på det tredje rikets lögner.
----------------------------------------------------------------------
