Jag är en tjej (tant?) som i somras fyllde 50 år; hjälp vart har åren tagit vägen? Den 7 jan.-03 "blev jag med dator". Före det hade jag aldrig suttit framför en skärm. Tyckte det hela verkade skrämmande och helt obegripligt. Men redan från första dagen var jag fast; kan detta vara beroendeframkallande? Vad vet jag? Men eftersom huvudet redan är så fullt med kunskap - nåja, man kan ju alltid skylla på det - så är det svårt att få in det här med datorer också. Har lärt mig att det finns en delete-knapp, tänk om man hade en sådan i huvudet. För nog vore det bra att kunna rensa bort lite sk.. åh förlåt, jag menar gammal kunskap som man inte längre behöver. De som sporrat mig till detta är min son Gustaf, men framför allt min far Folke (alias morfar). Vid 77 års ålder började han lära sig på en gammal PC. Under hösten -02 köpte han en ny och nu lär han sig mer för varje dag ute på nätet, imponerande! Jag är verkligen full av beundran. Kan han, ska väl jag också klara det.
Jag föddes en varm sommardag 1953 i Flen, där jag bodde mina tio första levnadsår. Sedan gick flyttlasset till Huddinge, där blev jag kvar till 1975. Då nygift och nyfiken flyttade vi - Kenneth och jag - till Dalarna. Där drev vi bl.a. Konditori Nåsgården i Falun och Serveringsbåten med tillhörande minigolfbana i det vackra Rättvik. 1982 föddes vår son Gustaf. Ett år senare var vi tillbaka i Stockholm igen. Efter det har åren bara rullat på, fortare och fortare...