Susanne är den äldsta av mina två småsystrar född -60. Hon är den av oss som alltid varit så
otroligt snäll. Ingen trotsålder och inget rebelliskt uppror i tonåren som alla vi andra barn.
Det kanske bara kommer lite senare i livet - hemska tanke - ! Tänk, om hon skulle bli en sån där
grinig gammal tant, som "hötter" med käppen åt alla. Men ska jag vara ärlig så tror jag nog att
risken för det är väldigt, väldigt, liten.
Den sommaren hon var femton år bodde hon hos
Kenneth och mig i Dalarna. Hon jobbade åt oss när vi drev Serveringsbåten i Rättvik, den sommaren
pratar hon fortfarande om, inte konstigt för vi hade det så otroligt bra. Strålande väder varje
dag - i alla fall vad vi minns - vilken lycka att då få vara utomhus och jobba. Hon har alltid
gillat att leka affär, så hon trivdes som fisken i vattnet med att sälja kaffe och bullar. Det
är också vad hon jobbar med idag, hon "leker affär" på Väsby Nya Konditori, så hon är tillbaka
där hon började. Vi bor i samma hus så vi träffas så gott som varje dag och hon är min allra
bästa vän. I julas träffade hon sin nya kärlek Thomas, efter att ha levt ensam i åtta år. Jag är
jätteglad för hennes skull, även om hon numera "glömmer bort" mig ibland. Nej då, riktigt så illa
är det inte, men ni vet - den kärleken, den kärleken.
Hon har två barn, Helena och Fredrik och så har de katten Missan, henne får vi inte glömma.
