Inledning

När Hans-Eric Hellberg 1967 ger ut sin ungdomsroman Jonas hämnd har han tio ungdomsböcker och nästan lika många år som författare bakom sig. För en gångs skull känner han sig nöjd. Han tycker att han funnit en formel för hur hans böcker ska se ut.
Mer än ett decennium senare, 1980, kommer Jonas hämnd ut i en ny version. Grundhistorien är densamma men resten har arbetats om.
Under de 13 år som gått har Hans-Eric Hellberg gått igenom de viktigaste händelserna i sitt författarskap: Han har gjort succé hos kritikerna med böckerna om Maria och han har gjort succé hos läsarna med Kram-serien.
Att en författare skriver om en bok sedan den väl kommit ut i tryck är förstås något som väcker nyfikenhet. Varför har han inte lämnat historien bakom sig? Vad skiljer egentligen de olika ver-sionerna åt? Hur har Hans-Eric Hellberg utvecklats som författare mellan 1967 och 1980?

Utgångspunkt

Om det inte varit för Hans-Eric Hellbergs Kram-serie hade jag inte suttit här och försökt komma underfund med Hellberg som författare. Då, när jag var tretton år, var det oerhört spännande att läsa om hur Jonnie Paris träffar tre nakna äldre flickor på en öde ö.
Men det var inte scener som dessa som gjorde att Hellbergs böcker kom att förfölja mig, nej, det var språket. Ordlekarna, de fantasifulla utvikningarna, gjorde att jag lika intensivt som jag studerat de mindre anständiga delarna försökte komma underfund med hur Hellberg gjorde när han skrev sina böcker. Jag ville skriva likadant. Det har gått 18 år och jag är inte tonåring längre, men min nyfikenhet på Hellbergs författarskap har stått sig.

Källor

Jag har valt att inte använda mig av någon notapparat eftersom mina källor är så få. När det gäller biografiska uppgifter här-stammar de först och främst från två intervjuer jag gjort med Hans-Eric Hellberg under november månad, i viss mån kompletterade med uppgifter från en artikel om författaren av Birgitta Lindstam (se Litteraturförteckning). I övrigt bygger jag, givetvis, min uppsats på grundlig genomläsning av böckerna ifråga, Jonas hämnd från 1967 respektive 1980, samt från det opublicerade filmmanusk-riptet med samma namn. Det torde vara uppenbart för alla läsare varifrån respektive uppgift härstammar. Hans-Eric Hellberg har själv kontrollerat de biografiska uppgifterna och har inte haft något att invända. Där jag tyckt att så varit lämpligt har jag inom parentes hänvisat till den sida eller det kapitel jag behandlat.

Jonas hämnd 1967

Biografi

Hans-Eric Hellberg är född 1927 och har sedan debuten som barn- och ungdomsförfattare 1958 skrivit ett 70-tal böcker. Dessutom har han författat eller varit medförfattare till ett antal manus för film och TV.
Hans böcker utspelar sig för det mesta i den dalamiljö han är uppväxt i, hans hemstad Borlänge förekommer till exempel ofta under namnet Kvarstad. Själv brukar han säga att han inte skriver sina böcker ur en vuxens synvinkel utan utifrån den 14-åring som han alltjämt känner sig som.
Hans-Eric Hellberg är en bred ungdomsförfattare som gärna experimenterar och provar på nya genrer. Ändå har hans böcker många gemensamma drag.
Hellberg ryggar aldrig för att ta upp svåra ämnen som sexualitet, främlingsfientlighet, barnmisshandel, döden. Och hur stiliserad och orealistisk handlingen i övrigt kan vara så rymmer hans historier ofta konkreta vardagliga scener som gör det lätt att känna igen sig i dem.
Genomgående i hans böcker är pojkarna inåtvända, blyga och osäkra medan flickorna är initiativrika, utåtriktade och starka.
Trots att Hellberg skriver mycket lättlästa böcker experimenterar han gärna med språket. Särskilt böckerna som skrivits efter 1970 är fulla av ordvitsar och språkligt leklynne.
För den generation som föddes på 60-talet gjorde han ett outplånligt intryck genom sin bok Kram med uppföljningar där han skrev mer öppet om ungdomar och sexualitet än någon gjort tidigare. Alltsedan första boken i serien kom 1973 ges de ständigt ut i nya upplagor.

Romanen

Jonas är en ensam inåtvänd pojke i 12-årsåldern som lider av föräldrarnas skilsmässa. När hans högsta dröm äntligen går i uppfyllelse och han får en kanadensare så är det hans värsta fiende, mammas nya man Gösta, som ger honom den. Det hela blir inte bättre av att hans pappa, som han längtar efter, innan skilsmässan lovat honom just en kanot. Dessutom är båten trasig och behöver en rejäl restaurering.
Jonas enda verklige vän, den lungsjuke gamle Artur, som bor granne med Jonas och hans mamma, hjälper honom att laga och måla kanoten. Han kommer att älska sin kanadensare och döper den också efter den flicka i klassen som han är mest förtjust i, Maria. När båten väl är i vattnet upplever Jonas några underbara sommar-veckor. Kanoten blir hans vän. Men även om han låter andra följa med i båten får han inga andra vänner.
Så en dag är kanoten försvunnen. Efter några timmars letande finner han den, sönderslagen, sänkt och fylld med stenar.
Han beslutar sig för att hämnas.
Av en slump träffar han den verkliga Maria som visar sig vara kusin till de två Jonas misstänker för dådet, två unga busar med en vit plastracerbåt. Maria berättar att hennes storebror Anders brukar följa med sina kusiner i båten. Jonas lär känna Anders som lovar att han ska få följa med honom och kusinerna ut i plast-racern.
Jonas avslöjar för Anders att han har en fiende och att han är ute efter hämnd, och Anders, som är stor och stark, lär honom att slåss.
Jonas blir också vän med Anders kusiner. I ett slagsmål på skoj besegrar Jonas ledaren för kusingänget, men känner efteråt bara olust inför våld. Han bestämmer sig för att slå sönder deras båt.
En kväll cyklar han iväg för att hämnas, men avslöjas med yxan i hand. Han berättar hela historien och får veta att det i själva verket är Anders som i ett av sina vredesutbrott över sin och hans familjs fattigdom slagit sönder Jonas kanot.
Jonas undviker Anders, men när de till sist konfronteras berättar han att det var hans kanot som Anders förstört. Anders blir förtvivlad och ger sig av hem.
Jonas är ensam igen - tills han beslutar sig för att förlåta sin vän. Han cyklar över till Anders, knackar på och stiger in. Slut.

Verklighetsbakgrund

Hans-Eric Hellberg är uppväxt i byn Mjälga, nu en stadsdel av Borlänge kluven av den stora bron som leder vägen från Falun in i staden, då en liten by utanför staden. Hans föräldrar var metodister, men själv kom han inte att dela deras tro.
I tolvårsåldern fick han en hemmabyggd kanot av en vän. Det var en rejäl farkost som var byggd i trä och täckt med duk. Under ett par säsonger paddlade, seglade och rodde han den - tills han en dag fann den sönderslagen, sänkt och täckt med sten.
Han misstänkte en skolkamrat och den liga som bestod av dennes bröder och vänner, men de var starkare än han var. Att hämnas var uteslutet, liksom att förlåta.
Vad Hellberg kan dra sig till minnes var detta inget han berättade för sina föräldrar. Varken kanoten eller förlusten av den var något vuxenvärlden hade något att göra med.
Under 60-talet gav Hellberg ut en hel serie böcker som utspelar sig i hans uppväxtmiljö. Men Mjälga får i stället heta Gerpen och Borlänge blir Kvarstad. Jonas hämnd blir den sista boken som utspelar sig i Gerpen. Genom hela boken hörs ljudet av arbetet på bron som kommer att dela byn i två delar och slutligen göra den till en del av staden.

Den kreativa mellanperioden

Fyra bokserier

Jonas hämnd ges ut på Bonniers förlag i ett par upplagor och översätts till norska och danska.
1969 ger samma förlag ut den första boken om Maria, Morfars Maria, snart följd av Martins Maria, Jag är Maria jag och Älskade Maria, en bokserie om en flickas uppväxt.
1972 ger han ut den första boken i en lång serie om Dunder & Brak, barndetektiverna Päivi och Mats.
1973 kommer Kram ut, skandalsuccén om den tafatte, inåtvände Jonnie som tillsammans med sin mor kommer att dela ett stort hus med en öppenhjärtig familj där alla kan ta till vara på livets goda och där alla nämner saker och ting vid dess rätta namn, inte minst den jämnåriga dottern i huset, Katarina.
1979 kommer den första boken om byn Bus ut.
Det är en oerhört intensiv tid. Hellberg prisas för Maria-böckerna. Kram-serien ger honom upprörda brev och recensioner från vuxenvärlden, i Norge tas boken till och med upp i riksdagen där krafter vill förbjuda den. Ungdomarna älskar den och Hellberg får mer än tusen brev från sina unga läsare.

Biografi

Under 60-talet har Hans-Eric Hellberg arbetat som journalist på Borlänge Tidning där han på eget bevåg byggt upp tidningens kul-tursida och sedan ansvarat för den som kulturredaktör.
Förutom sitt skönlitterära författande har han varit inblandad i flera projekt för TV. Filmintresset är djupt rotat hos Hellberg och han är en av de första författare som aktivt samarbetar med Sveriges Radio.
1971 skiljer han sig. Vid tiden kring skilsmässan får han först Sveriges författarfonds femåriga arbetsstipendium och sedan garanterad författarpenning från 1972. I samband med detta slutar han också arbetet på Borlänge Tidning.
Skilsmässan betyder att hans hustru inte längre läser och kommenterar hans manus. När Hans-Eric Hellberg skrivit för långt har hon tidigare hjälpt till att korta. När han svävat ut i allehanda infall har hon föreslagit strykningar.
Efter skilsmässan kommer förlagen med samma förslag till strykningar som hans hustru tidigare gjort. Men det slinker ändå igenom fler utvikningar. Han blir mer lekfull. Det tycks som om självförtroendet som författare ökat efter 10-15 år i yrket. Han vågar mer.

Film

Nu går sjuttiotalet mot sitt slut och vi närmar oss den nya ver-sionen av Jonas hämnd. Det som händer är att Hellberg kontaktas av en frireligiös rektor i Lidköping, Sigvard Gustafsson, som läst Jonas hämnd och tycker att man borde göra film av den - men en film med ett religiöst tema. Förlåtelsen som ligger som grund i boken passar perfekt.
Hellberg är mycket intresserad. Det skulle vara spännande att skriva ett filmmanus med ett religiöst tema.
Sedan går allting mycket snabbt. Pengarna ordnas fram från ett förlag, från näringslivet, från fonder, och Lennart Lannfjäll som arbetat för skol-TV ska hjälpa till med manus och sedan regissera.
Lannfjäll och Hellberg sätter sig ner och skriver tillsammans ihop ett manus. Under tiden bestämmer man sig för inspelnings-platser och pratar med skådespelare.
Manuset blir färdigt. Men när intressenterna ser manuset tycker de att det är för våldsamt och att det innehåller för mycket svordomar. De drar sig ur och projektet faller ihop.
Efter att ha läst filmmanuset är det svårt att förstå reaktionen. Visst förekommer det ett par extra slagsmål i filmmanuset än i boken, men de förändringar som gjorts jämfört med boken handlar först och främst om snälla bildmässiga effekter, såsom komiska olyckshändelser av olika slag.

Jonas hämnd 1980

Efter det misslyckade filmprojektet beslutar sig Hans-Eric Hellberg för att prova att skriva om boken Jonas hämnd enligt det nya religiösa temat.
Resultatet blir 1980 års version av romanen.
Stommen är densamma i den nya boken: Jonas kanot förstörs, han beslutar sig för att hämnas, han får nya vänner, han växer som människa och när hämndens ögonblick är inne visar det sig att det är hans nyfunne vän som är hans fiende. Till sist förlåter han sin vän. Men mycket annat skiljer sig förstås från den första versionen.
I stort sett följer den andra boken filmmanuset. Den enda större skillnaden är att Jonas pappa inte alls finns med i filmen, han nämns över huvud taget inte annat än i förbigående. I boken har Hellberg åter lagt in fadern som, liksom i originalet, kommer på besök.
I stället för att återigen berätta historien från början till slut ska jag gå igenom skillnaderna under ett antal under-
rubriker: Tiden, Berättarteknik, Filmiska rester, Religionen och En kvalitetsjämförelse.

Tiden

Hans-Eric Hellbergs böcker utspelar sig alltid i den tid då han skriver dem. Den första Jonas hämnd är den sista av Hellbergs böcker som handlar om hans barndoms idylliska Gerpen. 1980 finns inte det Gerpen han kände kvar. Den nya bron har splittrat byn och gjort den till en del av Borlänge och den ö, Holmen, som spelar viss roll i boken är nu begravd under Domnarvets utbyggnad. Därför kan inte historien utspelas i byn. I stället flyttas handlingen till en ospecificerad plats längs älven någonstans utanför staden.
Trots att Jonas vattenskräck markeras tydligare i den första boken så nämns där aldrig något om flytväst. I 1980 års version är Hellberg noga med att påpeka att även tillfälliga passagerare i kanoten bär flytväst. Under åren som gått har säkerhetstänkandet ökat i det svenska samhället.
I den första boken döps kanoten genom att en sockerdricksflaska krossas så att glaset splittras. 13 år senare är det omöjligt för en barnboksförfattare att låta sin hjälte krossa glas i naturen, där skakar han beskedligt flaskan och sprutar ut innehållet på båten.
I 1980 års version är det arbetslösheten som nämns som den stora boven, som anledningen till att ligisterna är ligister. Tidigare var en alkoholiserad far och fattigdom inget som behövde förklaras närmare.
När Jonas besöker sin mors arbetsplats på tidningen i Kvarstad beskrivs 1967 de slamrande sättmaskinerna och lukten av smält bly och han bjuds på äpple och karameller. 1980 får det räcka med att beskriva teleprintrarnas och skrivmaskinernas knattranden, blyet är borta, och nu är det inte längre någon som nöjer sig med ett äpple, nu bjuds han på tårta.

Berättarteknik

Den tidiga Hans-Eric Hellberg, som den första Jonas hämnd är ett av de sista exemplen på, är redan intresserad av ordlekar och fantasifulla utvikningar, men han nöjer sig med några enstaka i varje bok. I och med 70-talet blir det helt annorlunda. 1980 leker han med ord och deras betydelser på ett dussintal ställen. Två exempel: "Plötsligt kom Jonas på en rolig tanke. Han och pappa luktade bra, de hade gott luktsinne. Men mamma luktade illa, för hon rökte cigaretter." (sid 11) eller "Han hittade Harry vid rouletten tillsammans med en dam av så kallad tvivelaktig vandel. Med det menas en dam som man inte behöver tvivla på vad hon sysslar med." (sid 129).
Med åren har också de fantasifulla utvikningarna blivit fler. Huvudpersonens fantasier blir en allt viktigare ingrediens. Till exempel: "Det var precis som i Afrika. Han paddlade på Kongo-floden tillsammans med en infödingsflicka, den store upptäcks-resanden (...)" (sid 59). I den femte boken i Kram-serien, Kär kär kär i dej från året därpå tar han steget fullt ut och låter huvudpersonen Jonnie ligga på sängen och fantisera fram en spionhistoria som löper parallellt med den realistiska historien med vartannat kapitel.
Typiskt för den nya Hellberg är också de korta kapitlen. Den första Jonas hämnd består av 21 kapitel med i snitt drygt 6 sidor. I den andra versionen är det 66 kapitel på i genomsnitt drygt 2 sidor. Kapitelindelningen är inte bara en rent teknisk fråga, att ha så många kapitel är något som passar den "nye" Hellberg bättre eftersom det då är lättare att på ett naturligt sätt flika in de mindre utvikningar eller filosofiska funderingar som blivit vanligare.
Alla har fått behålla sina namn i bok nummer två utom Maria som nu heter Sara. Under åren som gått har det namnet tagits över av en hel serie böcker om en annan flicka. Namnen är över huvud taget viktiga för Hans-Eric Hellberg. De manliga karaktärer som han känner mest för låter han heta något som börjar på J. De viktigaste kvinnliga ska helst heta något som har med Anna att göra. Redan hans andra bok heter sålunda Jan och Ann-Charlotte får en idé och därefter har hjältar som Joakim, Jonas, Jonnie, Jesper och Jens avlöst varandra.
I den första boken skildras allt utifrån Jonas, i den andra boken får läsaren följa flera personer utan att Jonas är närvarande, till exempel hans mor på jobbet och Anders som ska hämta pengar från sin far, men först och främst ingår en fin beskrivning över några kapitel om den gamle, trötte och sjuklige Arturs inre tankar.
Omarbetningen av Jonas hämnd har också inneburit något av en förväxling av rollgestalter. Den mycket tystlåtne Jonas från 1967 har Hellberg ovetandes kommit att ge en ny karaktär i den nya boken, en karaktär som är mycket lik Jonnie Paris, hjälten i den Kram-serie som sysselsatt författaren under 70-talet.
Först ett mycket konkret bevis för denna tes: den första Jonas är fullständigt opraktisk och kan inte klättra i träd. I bok nummer två dröjer det bara några rader innan Jonas balanserar på taknocken. Jonnie Paris är en utmärkt klättrare, vilket särskilt visar sig i Love love love från 1977, samma år som Hellberg skrev på filmmanuskriptet.
Jonas från 1967 och Jonnie i Kram har i och för sig mycket gemensamt, de är båda inåtvända och blyga, men medan Jonas i första boken i stort sett förblir en snäll och tystlåten karaktär så utvecklas Jonnie Paris genom Kram-serien till en person som kan överraska genom sprallighet och initiativförmåga. Jonnie har också förmågan att vara odrägligt fjantig och fånig på det sätt Jonas visar sig i första halvan av bok två gentemot sin mor och i andra halvan också tillsammans med sina nyvunna vänner. I kapitel 47 i den andra boken är det som om grundkaraktären Jonas och den utvecklade Jonas/Jonnie Paris möts. Första delen av kapitlet är mer eller mindre ordagrant taget från första boken där Jonas är osäker och klumpig och därför avslöjas medan han är naken. I den andra halvan av kapitlet, som är nyskrivet för bok två och inte heller finns med i filmmanuskriptet, är det Jonas som tar led-ningen i rollen som präst när barnen leker församling. Denna blandning av fånighet, allvar och fniss är typisk för upptågen i det Paris/Siljedhalska hemmet i Kram-serien.
Ett annat exempel på hur Kram-serien smittat av sig på den nya boken är att förhållandet till Sara är intensivare än Jonas förhållande till Maria i första boken. Sara har fått en större roll, de träffas oftare och i slutet är hon lika viktig som Anders.
Något som också passar in i resonemanget ovan är att Jonas i den första boken inte berättar för någon om kanotens öde medan han i den andra boken är mer öppen och inte på något sätt hemlighåller saken.

Filmiska rester

Även om ämnet i sig har en hel del av dramatik i sig så är den första versionen mycket lågmält berättad. Dramat försiggår först och främst inom Jonas och det är svårt att tänka sig historien direkt överförd till film. När Hellberg och Lannfjäll skrev filmmanuset ansträngde de sig också för att göra historien mer bildmässig och dramatisk. När man läser den andra boken är det heller inte svårt att se att den håller sig nära filmmanuset och därför på ett helt annat sätt är uppbyggd med bilder. Bokens första mening lyder: "Spisen rykte in.", och det dröjer inte längre än till tolfte raden innan Jonas dyker upp, klättrande på taket. Ett par sidor senare härmar Jonas sin mor genom att klä ut sig i urringad aftonklänning.
Boken är sedan full av bildmässiga scener: Artur kommer oväntat på besök en sen mörk kväll och Jonas blir livrädd. Jonas ramlar av cykeln och tappar en tårta i gyttja vilket slutar med ett tårt- och gyttjekrig mellan Jonas och Sara. Till och med en burk jäst äppelmos tycks vara med på det filmiska och passar på att explodera just innan Jonas pappa ska komma på besök. Dessutom förekommer det ett antal extra slagsmål jämfört med i den första boken.

Religionen

Jonas är uppvuxen i ett icketroende hem. Hans mor, som är journalist, säger att världen är "ful och elak" och blir riktigt upprörd när hon diskuterar religion med Artur. Jonas själv har en naturvetenskaplig syn på livet och universum men är inte främmande inför tanken att någon satt igång det hela från början.
Artur som har fått samma namn som grannen i förra boken är fortfarande trött och sjuklig, men är nu också religiös. Han är på något sätt samvetet personifierat. Även i denna bok är han Jonas enda vän. Hans hustru Signe är död, själv har han haft hjärnblödning.
Här är det Artur som både ger kanoten till Jonas och hjälper honom att restaurera den. När han fått veta att Jonas förlorat kanoten erbjuder han honom sin egen motorbåt som ersättning.
Hämndtemat får en extra dimension genom att Artur själv i sin ungdom tagit hämnd på en arbetskamrat, en hämnd som innebar att kamraten blev blind - något som förföljt Artur genom livet.
Artur är förstås mycket bekymrad över Jonas idéer om hämnd och ber honom "vända andra kinden till". Till sist berättar han för Jonas om sin egen hämnd.
Sara och Anders är båda från en religiös familj, deras faster som de bor hos om somrarna har varit gift med en missionär. Både Sara och Anders går i kyrkan, men deras tro märks inte på något sätt. Däremot har de en mellansyster som heter Gunnel och som är djupt religiös. Jonas blir som förhäxad när han ser henne, hon omges av någon slags helighet - särskilt när hon sjunger, vilket hon gör flera gånger i boken. Gunnel har ingen annan roll än att vara "helig". De talar aldrig riktigt med henne och man får inte veta om huruvida hon hjälper till i hushållet, vilket Sara och Anders ständigt är sysselsatta med.
Artur får Jonas att följa med till kyrkan, men hans behållning därifrån är bara Sara, som han alltid sitter bredvid och som han ser på i smyg.
Trots att kristna intressen styrt filmmanusskrivandet och på så sätt påverkat boken så går Jonas opåverkad genom de kristna bombardemang han utsätts för. Även om han provar på att be så ändras egentligen aldrig hans tro i grund och botten. Den viktigaste personen för Jonas, Anders, har trots att han kommer från en religiös familj inte något religiöst inflytande på Jonas. Inte heller påverkas egentligen handlingen av det religiösa momentet. Förlåtelsen i slutet har inget med Gud att göra, den är snarast av vänekonomisk art - den ensamme Jonas har inte råd att förlora Anders och Sara.

En kvalitetsjämförelse

Originalversionen av Jonas hämnd är en av Hans-Eric Hellbergs mest fulländade böcker. Den består av ett mycket fint, levande och trovärdigt psykologiskt porträtt av en ung pojke och hans utveckling under en sommar med en spännande och engagerande grundhandling som med säker hand för historien framåt. Trådar som Jonas vattenskräck, hans längtan efter sin pappa, ljuden från brobygget, Jonas mammas nya man och Jonas förhållande till honom är konsekvent genomförda. Det är lätt att gripas av den tystlåtne och ensamme Jonas öde och hans försök att få upprättelse.
Den nya versionen av Jonas hämnd är inte någon av Hellbergs bättre böcker. Författaren har inte kunnat dölja att romanen består av en sammanslagning av två olika texter - första halvan är först och främst en prosabearbetning av filmmanuset medan den andra halvan till stor del är direkt kopierad ur originalromanen. Till och med huvudpersonen blir, som jag visat tidigare, lätt schizofren efter omarbetningen.
Två trådar som tas upp i början av den andra boken glöms till exempel bort i resten av romanen. Den ena tråden är Jonas och hans pappas luktsinne, ett tema som till en början upprepas men som sedan försvinner. Den andra tråden är Jonas lättare handikapp - hans ena hand är svagare och lyder honom inte till fullo. Trots att Jonas tränar upp sin fysik och är med om flera slagsmål nämns det inte mer.
En annan tråd som hänger löst i den andra boken är Jonas pappa. I filmmanuset är pappan över huvud taget inte med och när Hellberg åter för in honom i den omarbetade boken gör han det inte med samma konsekvens som i den första. Här har till exempel inte Jonas mamma något nytt förhållande som pojkens längtan kan speglas i.
Trots att den omarbetade Jonas hämnd lider av att inte riktigt hänga ihop så innehåller den flera goda enskildheter. Mest läsvärd är nog skildringen av den sjuke Artur, dels ur hans eget perspektiv och dels ur Jonas (kap 15-17).

Sammanfattning

Förutom att romanen skrivits om med ett nytt religiöst tema har den kommit att påverkas av att vara skriven i en ny tid med arbetslöshet, ny inställning till barns säkerhet och till ned-skräpning i naturen, och av en ny period i Hellbergs författar-skap med större utrymme för humor och fantasifulla utvikningar. Berättelsen påverkas också i högsta grad av att den utvecklats via ett filmmanus - de bildmässiga effekterna, som man annars sällan finner i Hellbergs författarskap, duggar tätt. Med alla dessa förändringar kommer också huvudpersonen Jonas att förändras och att i mycket likna Jonnie i den Kram-serie som Hellberg skrivit och gjort succé med under åren sedan den första versionen av boken. Den nya boken är splittrad och inte lika konsekvent genomförd som det mer harmoniska originalet.

Litteraturförteckning

Otryckt material:

I Hans-Eric Hellbergs och i uppsatsförfattarens ägo: Hans-Eric Hellberg, Lennart Lannfjäll, Jonas Hämnd, filmmanuskript, odaterat ca 1977.

Tryckt material:

Birgitta Lindstam, "Hans-Eric Hellberg", i De skriver för barn och ungdom. Svenska nutidsförfattare, Lund 1990, sid 147-163.

Böcker av Hans-Eric Hellberg jag använt mig av:

Jonas hämnd, Stockholm 1967.
Jonas hämnd, Stockholm 1980.
Kram, Stockholm 1976 (1973).
Puss, Stockholm 1975.
Love love love, Stockholm 1977
Kär kär kär i dej, Stockholm 1981.


COPYRIGHT © 1996 HANS-ERIC HELLBERG RESPEKTIVE TONY ELGENSTIERNA.