Korrespondens Hellberg-Ib Permin

Detta utdrag ur korrespondensen mellan Hans-Eric Hellberg och hans danske förläggare Ib Permin skrev jag in i samband med arbetet på min C-uppsats om Kram. I den händelse någon annan skriver om denna period i Hellbergs författarskap vill jag att det är så tillgängligt som möjligt. Citaten är snabbt inskrivna och innehåller slarvfel, vid direkta citat bör man gå till källorna. Jag tror ändå detta utdrag av det intressantaste kan spara en hel del tid och möda.
Tony Elgenstierna

Ib Permin var den danske förlagsredaktör som mer eller mindre beställde Kram från Hellberg. De kom att brevväxla många år. Här är ett utdrag jag gjort medan jag arbetat på min uppsats om Hellbergs väg från kritiker till läsare.


Ib Permin och Hellberg brevväxlar intensivt. Ib Permin skrev dels brev från förlaget, dikterade för sekreterare, och dels långa, privata, svårtydda, handskrivna brev som Hellberg tyvärr kastat. De maskinskrivna från förlaget finns kvar, och Hellbergs svar.


(Tony Elgenstierna)


Den 21 oktober 1971 skriver Ib Permin till sin vän Stig Ericson, förlagsredaktör på Bonniers, författare och vän till Hellberg. Han berättar om förlagets idé att ge ut en mer vågad bok om tidig sexualitet och ber Ericson prata med Hellberg:


Bogen må gerne tage op i de problemer, der er fælles for børnene, og som de fleste tror, er noget helt specielt for dem. Bl.a. masturbations-spørgsmål, seksuelle tilnærmelser til andre store børn. Emnet har været tabu i børnebøger, men behovet er stort for gode bøger, der i romanform kredser emnet ind, og vi er hos os ikke bange for, om nogen skulle mene, at der er tale om porno for børn - det er der nemlig også behov for...


Der er næppe andre lande end Sverige og Danmark, der kan udgive en sådan bog, men vi savner den. Lad mig venligst vide, om du taler med Hellberg, og hvad han siger til det...


Den 27 oktober skriver Stig Ericson till Hellberg med en kopia av Ib Permins brev. Ib, skriver han, är "en fågelliknande liten man i manchesterkläder. Det ligger oftast någonting i vad han säger."


Den 29 oktober skriver Hellberg ett entusiastiskt brev till Ib Permin.


ditt brev kommer i en egendomlig time, eftersom jag går här och inte kan komma undan vissa visioner och bilder som mycket definitivt har med barnsexualitet att göra. Jag vet inte om du har läst mina böcker om Maria, men om du inte har det kan jag rekkomendera förlaget att inköpa dem (Morfars Maria, Martins Maria, Jag är Maria jag) så du kan läsa dem i lugn och ro. Där förekommer lite av det jag grunnar på, men alltför lite. Jag har försökt göra en verklig bok om verkliga människor i stället för att skriva en barn_bok med ett visst syfte. Mariaböckerna har inget syfte. De ska bara vara till. Där skulle finnas liv, födelse, död, kärlek, hat, slagsmål, fars osv. på samma virriga sätt som i verkliga livet.Jag trodde att jag hade lyckats till en liten del åtminstone (något som är sällsynt för en författare) när det gällde att göra ett avrundat, plastiskt, levande porträtt av en helt vanlig människa, Maria Hoffman. Men inte. Jag finner att jag är otillfredställd, orolig, itching to continue. Och när man itchar då vet man vad klockan är slagen: fram med skrivmaskin och papper. /.../

en gång, 20 eller 21 år gammal, läste jag Sandemoses En flyktning krysser sitt spor. jag läste den som i feber, likt en människa i mörkret som hittar alltmer ljus - det var en av de stora läsupplevelserna i mitt liv. Jag sa till en god vän:

- Tänk om vi vetat om den här boken för åtta år sen. Så mycket pina man skulle ha undgått, så mycket smälek man sluppit...

det är en sällsynt rik bok, en sällsynt klarsynt bok och en modig bok. En bok som brottas med tabuer. Vad kan vara finare för en författare? När man är 15, 16, 17, 18 år kan man läsa den boken. Och ett fåtal andra. Men när man är 12, 13? Det finns inte många riktiga böcker. Finns det någon? Danmark och Sverige torde ha kommit längst på det här området. Det är inte så värst långt. Böcker om vänskap, om äventyr, politiska böcker, versböcker, om kärlek till och med. Men inte böcker om inälvor, masturbation, skuldkänslor, ensamhet, ömhetsbehov, sensualism... Ända sen min debut 1958 med Olle får en ven /på svenska Jan får en vän/ har jag försökt skriva de böcker jag saknade när jag själv var i 10 - 13-årsåldern, böcker som samtidigt som de var spännande och roliga på vanligt sätt också talade om saker, var informativa, berättade för killar hur tjejer såg ut och fungerade och för tjejer hur killar kände det. Nu är jag 44 år och upptäcker att jag fortfarande vet väldigt lite om tjejer och kvinnor och att det inte finns många böcker som berättar hur det är. Jag menar inte Inge & Sten - dom är underbara! utan någonting i romanform, en intuitiv snarare än en empirisk grej, om jag förstår mej själv rätt. För barn finns praktiskt taget ingenting. vet vuxna verkligen inte om att det existerar väldigt mycket barnsexualitet? Vill de inte veta? Är de rädda? Det finns en doktor i England som heter Cole som propagerar för läger där flickor-pojkar där de ska få fullständig frihet när det gäller att upptäcka varann, leka med varann, ligga med varann om så är. De ska själva ta med sej sina preventivmedel men få jälp och råd om hur de ska använda dem. Dr Cole har också gjort en undervisningsfilm om sex för barn där det finns en masturbationsscen med. Det blev tydligen ett sjuhelsikes liv i pressen. /.../

borlänge 11 nov 1971

jag har särskilt fäst mej vid en mening i ditt brev att förlaget gärna vill typografiskt lägga tillrätta boken så att den också kan läsas av barn med lässvårigheter. Det tycker jag är viktigt. Jag tror att dessa barn - och vuxna med för den delen - är oerhört många. Bara i Sverige finns det en halv miljon människor som har läsbesvär, de är ordblinda eller har andra bekymmer. Jag försöker skriva ett enkelt språk. men jag ryggar aldrig tillbaka för ett svårt eller ovanligt ord om det är nödvändigt. Vad jag vänder mej mot är ett snårigt och hafsigt språk, ett slarvspråk, som är lätt att skriva därför att det går fort men som är svårt att läsa. Det är dock författaren som har betalt - hur lite det än är - för att skriva och gör att göra läsningen så lätt och angenäm som möjligt för läsaren. Det är läsaren som betalar för detta. Då ska han också ha service.

efter jul 1971

jag går här och plockar med mitt pussel. Det tar tid tyvärr. Just nu är jag lite splittrad. Skilsmässa; ska sälja vårt hus, dela inventarierna, flytta böcker, vara ledsen för min lilla dotter, Åsa 4 år, försöka samla tankarna. Efter den 15 januari ska allt vara klart. Men f d fru har fått jobb och våning längre norrut, hon jobbar på Sveriges Radio.

16 februari 1972

jag har efter lång tids passivitet och kramp - då jag jobbat morgon och förmiddag med materialet - äntligen kastat loss och gett mej ut i bokäventyret utan förutfattade meningar om vad det ska bli.

22 februari 1972

Ib,

en rapport.

lite över 50 sidor skrivna.

/.../

jag har förresten byggt upp boken på spöken och lite övernaturligt (som naturligtvis inte alls är övernaturligt) för att få den sortens yttre spänning som jag vill ha just i den här boken. Jag skulle önska att den kunde nå också mindre avancerade läsare. /.../ Jag har till och med följt gamla Blyton så tätt i spåren att jag har fyra barn och en katt + en underjordisk mystisk tunnel...

fredag 25 februari 1972

jag slog nytt personligt rekord för fyra dar sen: 11 A 4 på en dag. I förrgår bara 3. I går kväll 6.
Jag ligger bekvämt och läser in på bandspelaren från halv 9 till mellan 11 och 12 på kvällen.
Sen skriver jag ner på morron. Så småningom ska jag skriva rent.

omkring 80 sidor är alltså klara.

ende mars 1972

just skriver jag två tre brev i veckan som svar på fan-mail från företrädesvis unga flickor som har läst JAG ÄR MARIA JAG. En av dem, Katharina från Trollhättan, ger sitt namn åt huvudpersonen i EDIT /arbetsnamn på Kram/ och sin pojkväns namn åt hjältinnans pojkvän och sin bästa väns namn åt hjältinnans syster /.../

har nu hunnit till sid 118. Elva sidor mellan 20 00 och 24 15 i går kväll.

8 mars 1972

jag avslutade boken i söndags den 5 mars. Började skriva den 6 februari. Började fundera på den samma dag jag fick meddelande från Stig att du var intresserad. Nu skriver jag rent från råmanuset. Det blir omkring 200 sidor A 4

så snabb har jag aldrig varit tidigare. Men det var också ett ämne som låg mej varmt om hjärtat. Och ett ämne jag kretsat kring i flera år i stället för att plöja rakt in i det. Nu har jag äntligen gjort det och det känns som en stor befrielse och som om jag börjat en ny fas i mitt författarskap. Tack vare dej! Det är mycket spännande.

/.../

i höst kommer en bok som heter J & J /på Bonniers/. För ett par månader sen lämnade jag in ett manus som heter Ett fall med Dunder & Brak: De enögda banditerna /.../ Det är i bästa fall början på en serie om Dunder & Brak (som gick som följetong i Dagens Nyheter förra sommaren, en annan historia), som är två vänner, Mats och en finsk tjej Päivi, som har en hemlig klubb som grejar saker och ting. Bara skoj.

1 april 1972

en tjej vid namn Lisbeth Wennerström, psykolog vid barnpsyket vid Falu lasarett, har läst manuset och bidragit med några frågor. /.../ Hon sa att hon diskuterat boken med några kolleger och att hon ville använda boken i terapin... Det låter mycket intressant.

Ib 5 april 1972

Tak for dit brev i går, der krydsede mine "private" brevlinjer.

/.../ Vi vil /.../ gerne lade vore repræsentanter, der besøger boghandlerne, få den med - ikke som én bog blandt flere andre - men som NYHEDEN på børnebogsfronten, idet vi ikke vil hade så mange børnebogsnyheder till våren.

8 april 1972

du är ingen dålig brevskrivare du. Tre dagar: tre brev. /.../

jag har diskuterat titeln med diverse personer, senast Charlie Hafström. KRAM är utan tvivel en adekvat titel, kort och slagkraftig. Men, som Charlie så mycket riktigt säjer, vilken tolvårs pojke vill köpa, eller ens låna, en bok som heter KRAM? /.../

alla har vi våra kors att bära. /.../ Du har ditt äktenskap... Jag hoppas innerligt att du fick möta din oastös. /.../

jag gifte mej den 13 september 1959. Den 13 september 1971 skildes vi åt. Nu är vi vänner igen, på avstånd, och de flesta personliga problemen är borta. /.../ Redan för flera år sen var vi överens om att vi inte ägde varann. Vi hade full frihet att umgås med vem vi ville och gick det så långt som till äktenskapsbrott skulle vi inte betrakta det som något brott om det inte skakade någon. Men vi skulle inte "bekänna". Något sådant inträffade aldrig. Vi gled ifrån varann, eller rättare: växte isär. /.../ Jag har varit med om en bitter skilsmässa också. När jag var tjugofem år, förlovad med en vacker högbystad nittonåring, fruktansvärt kär, vi körde till Jugoslavien och kom hem och hon brann dag och natt i mitt blod och rätt vad det var gick hon tillbaka till sitt nittonårsliv med kompisar och dans och morsa (!) och tyckte på axlarna (då skälvde hennes underbara bröst) åt min eld.

7 maj 72

i korthet kan omtalas att jag nu upplevt Sahara från en Land-Rover tillsammans med Lind och Jan från Jylland, numera Kairouan, och Johanne, dansk kanadensiska. Vi körde från Kairouan till Nefta och vidare över gränsen till Algeriet och söderut där vi körde omkring i ökentrakterna i fem dar, fem av de underbaraste dagarna i mitt liv. Sen tillbaks till Kairouan och till badhotellet Ruspina mellan Monastir och Sousse och den veckan trodde jag aldrig skulle ta slut. Få fan för badhotell och fy fan för grupper. jag gick ner till badhavet första dagen och gjorde en runta kring Swimming-poolen, sen satte jag inte min fot utanför dörren mer. I stället hyrde jag en bil och körde till Sfax, Tunis, Kairouan osv. Det var ganska trist. jag är inten badare. /:::/ Jag har så starka intryck därifrån, öknen i Algeriet och öknen utanför Kairo, saltsjön i Tunisien. Jag älskar öppna vyer, torg och piazzor, stepper, slätter, öknar. Jag bor på en slätt som är mycket vacker, Tunaslätten. Redan som 13-åring cyklade jag på Jylland och fick se en översandad kyrka. Det var mycket spännande.

nu har jag en infektion med mej hem, bindvävshinnan på ögonen är inflammerad, och jag mår inte fullt så bra. När det var som värst såg jag ut som en nittiårig reservatsindian med syfilis. Men det blir bättre. I dag har jag läst avisen.

odaterat 1972

Någonstans har jag läst att skapande har med hysteri att göra, skapande människor har ofta anlag för hysteriska utbrott. Jag har känt igen det på mej ibland. Jag har inte behov av sällskap (som du) eller sprit eller ens tobak eller mycket pengar eller ära, allra minst ära, men jag har ett ständigt behov av att bevisa för mej själv och andra att jag kan, att jag törs, att jag kan någonting i livet. Safarin i Sahara var också detta: måste bevisa mej själv att jag inte är medelålders rädd. Jo, rädd, men att jag vågar trots rädslan. Jag misslyckas så ofta. Inte med fysiska, påtagliga ting kanske, men psykiska. Träffa folk, prata, diskutera. Hålla tal är omöjligt. Därför är också parties en styggelse för mej, mycket folk i ett rum. Sahara passar mej fint /.../

Ifråga om teckning eller fotografi på omslaget delar jag din uppfattning om fotots begränsningar: det slår ihjäl fantasin. Men det jag menar är inte ett realistiskt stillfoto med hundra detaljer, utan fotot av en stämning, en känsla, snarare än av en situation. Omslagsbilden till J & J tog vi på det viset att en av huvudpersonerna, en fängelsekille i slitna kläder, går långsamt framåt en väg med liaknde barn i bakgrunden. jag går bredvid med ljus. Fotografen knäpper gående. Meningen är att få skärpa på en begränsad del av bilden. Jag har ännu inte sett resultatet med Charlie med flera var förtjusta. Ett fotoomslag kan bli fruktansvärt tråkigt. Men är det gjort med fantasi och blick för det slående kan man lyckas fånga nuet på ett fint sätt. Stödberg som tecknare jobbar i en stil som var populär i populära veckotidningar på 30-talet och är det någonting jag tycker illa om så är det att vara outdated redan från början. varför, till exempel, är bokomslag ofta så omoderna och trista och långt ifrån lockande när skivomslag är så spännande, så experimenterande och olika och fräcka? Ibland har man en känsla av att den som designar omslaget till en bok har ett horn i sidan till 1. författaren, 2. förlaget, 3 litteraturen i stort. /.../ Det är knappast något tvivel om att jag förlorade flera hundra köpare av SÖREN MED SILVERSKRINET på grund av ett töntigt tantigt omslag. Boken är en äventyrshistoria från Irland och ser ut som en animisk flickbok från 20-talet.

17 aug 72

En man vid namn Håkan Palm - som gjort omslaget till J & J som kommer i höst - och jag åkte ut till en sjö i somras och plåtade två ungdomar och fick fram några kort som är saligt vackra och romantiska och KRAMiga. Och enkla: pojken och flickan står bara och tittar på varann,men det räcker.

november 1972

här en liten rapport: Hela sommarn slat, cyklat men inte skrivit, inte ens kåserier i tidningen. Nu har jag kommit igång igen, jag har framträtt i norsk TV och snackat, bland annat om KRAM, jag har dummat mej i svensk TV-ruta i ett för övrigt bra program om barn och gamla och jag har skrivit femti kvapitel på en bok som kommer att få femtiotvå. jag skriver min andra bok i en serie om två barn, finska Päivi och svenska Mats, som har en hemlig klubb och kallar sej Dunder & Brak. I hela mitt skrivande liv har jag önskat att skriva enkla skojböcker som vem som helst kan läsa, inte bara ungar som är uppfödda på finkultur. Det här är ett försök. Den första boken kom för några veckor sen, De enögda banditerna, Ett fall med Dunder & Brak. Rabén & Sjögren ger ut den i sin serie Pop. Den kostar 6:75 kr och går ut i en upplaga av 16.000 ex. Det är jag inte bortskämd med! En tjej från Rabén ringde mej en eftermiddag och sa att om jag vill ha ut en bok nästa år också måste jag komma med illustrationsförslag före jul. Sa,,a kväll började jag skriva och avsluta förmodligen ikväll.

från Ib 17 januari 1973

En enkelt ting: I dit forord skriver du, at "denne bog er forbudt for voksne". Jeg forstår godt hvorfor - der skal ickke være voksne, der siger til børnene, at den må du ikke læse!

På den anden side kan den indledende bemærkning lægge sten til barrieren mellem generationerne i stedet for at udjævne.

sista januari 73

jag skriver på TV-manuset Kajsa. Uruselt. Jag är så dålig att jag skäms. Men jag skäms och skriver vidare... och det blir inget vidare...

från Ib 31 januari 1973

Normalroyaltyen for børnebøger, der oversættes, er på fem procent. I dette tilfælde, hvor vi har "bestilt" bogen, vil vi imidlertid gerne forhøje royaltyen til syv procent som angivet i kontrakten. Det har også en forbindelse med, at vi trykker 1.000 eksemplarer mere, en det efterhånden er blevet vanligt at trykke af børnebøger, og dermed undgår vi, at prisen på grund av det forhøjede honorar bliver for høj.

från Ib 20 februari 1973

Vedlagt fremsendes en svensk check på dit forfatterhonorar for KRAM, som altså kommer til at hedde KYS OG KRAM på dansk.

/.../

Men kunne du tænke dig at skrive bøger specielt til denne alder //8-10// og med præg af letlæselighed? Nemme og korte sætningaer med ikke alt for svære og lange ord... Dine bøger er jo iøvrigt nemme at læse for børn...

Vi forestiller os faktisk lidt af en fortsat serie - foreløbig med tre bind. Børn kan lide seriebøöger, og vi vil gerne lave noget af kvalitet. Det er sjældent, det findes i seriebøger - udover i dine!

/.../

Jeg har også spekuleret lidt på, om det ikke var en idé at fortsætte KRAM...

Vi slipper jo i bogen drengen dér, hvor sex endnu ikke er knyttet til den pige, han holder af - hun er endnu på det overjordiske stade i hans bevidsthed. Den forening af kærlighed og sex, som han vil opleve på et senare tidspunkt, er han endnu ikke nået til.

Mon ikke det kan gøres, uden at bogen bliver til en gammeldags æterisk pigebog? Jag mener också, at man i en fortsættelse kunne nærme sig pigernes situation, dette at komme over "slyngveninde-stadiet" med dets anelser av homoseksualitet, som det ikke er i virkeligheden. Du strejfer det selv i KRAM, hvor de to piger kryber sammen i sengen, men temaet kunne gennemspilles lidt mere - stadig med den sordin, som KRAM trods alt har.

från Ib 13 mars 1973

Vi har som sæd vanlig forsynet den med nogle kapitaloverskrifter. Jeg har vist aldrig givet dig nogen forklaring på, hvorfor vi gør det. Den skal du få her:

Forklaringen ligger i børnenes udvælgelsesmetode. Lyder kapitlerne "spænende", når de blader i en bog, læser de den. Det samme gør iøvrigt forældre, når de køber børnebøger. Dertil det rent praktiske. Vi støtter de svagare læsere, især med dine bøger, der har korte kapitler. De føler, at de vinder frem i bogen, at de får læst den. Så spiller det også en rolle, at en del børn har vanskeligt ved at finde ud af, hvor langt de er kommet i en bog, hvis de ikke bruger bogmærke, og hvis der ikke er kapiteloverskrifter at støötte sig til. Mange børn kan ikke kunsten at skimme ned over siderne. Thats's why!

17 kattmånad 1973

Jag har också i dag avslutat en novell för barn (nästan den första jag skrivit i mitt lilla liv) åt Dagens Nyheter som på sensommaren ska köra noveller av ett tiotal författare. Novellen heter i huvet på en tjej och handlar om Jonnie och Sigbritt. Den börjar med att Sigbritt snackar om Jonnie och Jonnies pik, om hur det skulle kännas att hålla i den när han kissar osv, och har man då läst KRAM undrar man hur det går ihop, Sigbritt är inte den slags pigen, men efter en stund visar det sej att det är Jonnie som önskedrömmer att han är Sigbritt och hittar på grejer åt Jonnie och på kvällen går han hem till Sigbritt, det vill säga till kompisen Tommy, hennes bror, och ingenting av det härliga som han drömt om händer naturligtvis, han är blyg som vanligt.

/Hellberg är nöjd med översättningen till danska, påpekar han igen/

Jag håller med dej till 101 % när det gäller rubriker på kapitlen. Här i Sverige tas kapitelrubriker av någon anledning bort. Jag har ofta skrivit dem förut. Nu är det ingen idé längre, när de i alla fall raderas ut. Men, som du skriver mycket riktigt, så finns det många anledningar att ha rubriker. Man ska hjälpa läsaren så mycket som möjligt. Det gäller inte bara ett enkelt språk utan också val av rubriker och stilsort och omslag. Jag har ett slags motto: det är läsaren som betalar, författaren som får betalt - då ska han också göra jobbet. Läsaren är min arbetsgivare, min kund. Han bestämmer allt, utom vad jag ska skriva. Innehållet är mitt. Take it or leave it. Men om läsaren snubblar sej fram på boksidorna och faller och ger opp, då är det mitt fel, då är det jag som har gjort ett dåligt jobb. Ingenting gläder mej mer än om jag kan nå läsovilliga barn, som blir attraherade i stället för repellerade. Det har hänt ett par gånger. En gång fick jag telefon från en mamma som sa att min bok Men Mars är kall och blåsig är den första bok som hennes unge orkat igenom. Och läst om! En annan gång, nyligen, fick jag ett brev från en mamma som sa något liknande och bad mej skriva till hennes pojke som själv aldrig läste eller skriv. Nu skriver vi brev fram och tillbaka...

12 sept 73

Jag blev intervjuad i radion om Kram i måndags och hela programmet byggdes faktiskt upp kring Kram - bra reklam.

nästa vecka ska jag ner till Stockholm för ett annat radioprogram som också kommer att röra sej kring Kram i viss mån: ungdomar ska fråga mej om saker och ring. De läser Kram just nu.
Bonniers ger ut den i 7500 exemplar, vilket är bra gjort. Biblioteken har redan köpt 2500 ex, vilket är mer än de någonsin gjort tidigare.

//har varit i Irland under sommaren//

9 oktober 73

för en timme sen ringde en tjej från TV1 och sa att de brukar ge några böcker till några skolor och be eleverna uttala sej. Nu hade dom gjort det i Skövde men där var de mest intresserade av Kram. Så nu ska dom ta upp Kram i ett program som kanske går den 25 okt. Dom ville att jag skulle åka ner och vara med i Skövde nu på fredag vid inspeningen, men det går inte. På lördag flyger jag till Luleå för att diskutera inspelningen av "Bogserbåten", vilken börjar i mars samt ett annat manus som jag kallar SEDAN SPRANG HAN. Jag kommer till det.

i går diskuterades Kram i en hel timme i radion, ett föräldraprogram med medverkan av ett par föräldrar, en tjej på 16 år, en på 9 år, en kille på 14 år. Mycket intressant.

förra tisdan, tror jag, gick ett ungdomsprogram om kultur, som med behandlade Kram. Jag var själv med och svarade på frågor.

söndagen efter kungens död //15 sep// gick det första programmet om Kram i radion, Bokfönstret, där Maud Reuterswärd intervjuade mej.

Dagens Nyheter har haft en stor recension, Nerikes Allehanda och Dala-Demokraten likaså.

strax innan 27 okt 73, ett privat maskinskrivet brev från jobbet, sekreteraren är sjuk och Ib skriver själv. Han har problem med ett av sina barn, en pojke på 14 år som ägnat somrarna åt att bygga kojor i en skogsdunge en bit bort. Men så blandade sig två äldre pojkar sig i, de var 16-17 år, kojan var för liten och de stal byggmaterial från arbetsplatser i närheten. Det blev uppdagat, polisanmält, hasch i gänget etc. Samtidigt har det varit uppgörelse i äktenskapet, Ib tycks vilja flytta, men vill inte så länge det är problem med grabben.

Tar också upp omslagsproblem, flera olika har tagits fram i sista minuten.


Så har jeg arbejdet med nogle tanker om en ny form for undervisning af ordblinde. /.../
har været forelagt vores psykologer, der er optimistiske og vil have experimenter sat i gang. /.../

Nu har jeg fået en henvendelser fra nogle lærere omkring foreningen Unge Pædagoger (der er merxistisk), de vil stille op mod 100 lærere over hele landet till rådighet for experimentet./.../

Har netop været på en session for børnebibliotekarer, hvor jeg har talt om børnebøger - dvs. mere kulturpolitik. Triviallitteraturens forkæmpere sagde jeg var børnefjendsk. Den hårde kærne af marxister mente, jeg var en ussel revisionist og oven i købet humanist, selv om hele mit oplæg var marxistisk. Men de har så travlt med slagordene, at de glemmer teorien, der skal føres ud i praksis. Og Adorno, Hamermas og de andre filosoffer og kulturkritikere fra Frankfurter-skolen er dem tilsyneladende ukente.

lördag 27 okt 73

tack för /.../ boken om Dunder & Brak samt Kys og Kram. jag håller med om att det svenska fotoomslaget är för barnsligt tyvärr, det har cokså fått kritik här. Men det danska omslaget är ugebladsförfärligt.

nu ska jag be att få kritisera en sak. jag har redan skrivit till Rabén & Sjögrens förlag och protesterat. Det gäller anföringstecken i böckerna. Ni använder " i stället för -. Jag har fått två protester mot detta. En tjej som är förbannad, hon får ont i ögonen, och så från Tomteboda blindinstitut. De överför De enögda banditerna till punktskrift. Då är det besvärligt med alla ". Vad säjer du om det? Jag har alltid varit motståndare till ".

i november 73, HEH

just nu sitter jag och väntar att Aftonbladet ska komma och intervjua mej om Kram. Boken rör på sej.

Charlie Hafström på Bonniers mumlar någonting om att en ny upplaga kanske måste tryckas. Efter 7500!

men Kram fick en god start i livet. Fyra radioprogram, ett TV-program, en helsida i Vestmanlands Läns Tidning, recensioner... Jag är inte van vid den här sortens uppmärksamhet. Inte förtjust i den heller. Ära och uppmärksamhet har jag aldrig åstundat. Det har jag efter min far som var en tillbakadragen, tystlåten person. Lungsjuk: jag sköt på honom när vi gick uppför backar.

Birgitta och jag kommer till Köpenhamn lördagen den 1 december om allt går efter beräkningarna. Vid lunchtid eller på eftermiddagen, flyg till Stockholm och till Sturup, färjan över. Sen charter till Palma på kvällen. Sen bil till Valldemosa där vi ska träffa min gode vän Gene Holbrook som måhända ska illustrera en bok åt mej köpt av Morrow i New York. Tänk om vi kunde säja god dag

torsdag (1973)

har fått biblioteksrecensoner upplästa per telefon, övervägande positiva, men en kommentar:

"Anmelderen havde skrevet, at det havde været bedre at lade det stå som et urealistisk drømmeafsnit og ikke lade pigerne existere i virkeligheden og lade dem dukke op senere i bogen. Lektøren - en rødstrømpe-pige - mente, at det var "gammelmands-drømme..."

Skriver också att det inte borde bli några problem med försäljningen och att det skulle gå bra att skriva en fortsättning. "Så bare gå i gang med skrivemaskinen"

De enögda banditerna är utgiven och han sänder ett exemplar.

Sedan sprang han (Förbjudet) tror han inte är något för Danmark eftersom de inte har samma konfirmationslägersystem som i Sverige. Han har ännu inte läst den. Bogserbåten är på gång till danska.

"Skal man sige tillykke med din nye veninde? Det lyder sådan! Er der flere begavede tjejer i nabolaget, så gem en enkelt til mig. Så kommer jeg op og hilser på. Selv om den forbandede kulde, der vil taget til i den kommende tid - altså den udvendige - ikke er mit foretrukne klima. Det sætter sig i halsen med det samme og giver besvær med vejrtrækningen. Nej, bedre at søge den udvendige varme sydpå - men den indvendige er det jo også vigtigt med. Det er koldt på ansigtets yderside, som Göran Palm så rigtigt siger det. Den bog er det iøvrigt svært helt at komme over. Jeg har læst den fire-fem gange eller mere.

Arbejder iøvrigt med mine elever på aftenskolen på et hold om CSSR - men det skrev jeg måske? Det er meget spændende, megetkrævende og meget givende. men deltagerne er lidt vel unge - for mange 15årige - sidst var gennemsnitsalderen 17."

odaterat brev från Ib, 1973

bibliotekens recensioner är bra. "højt ekseplarantal" skriver de enligt Ib.
Ib klagar på att det ännu inte kommit några recensioner och tilläger surt: "Sporten får lov til at fylde avisen ud sammen med Israel og Watergate"

"onsdag" troligen november 1973

Politiken är den enda tidning som recenserat Kram i Danmark.

dec i början (73) HEH

"Jag har ont i huvudet"

dec i midten (73)

Også jeg tycker om bilder. Vet du af, at jeg begyndte som maler engang - men, som jeg har for vane at sige - talentet var ickke noget talent men et husmansanlæg af de små. Ikke desto mindre har jeg engang udstillet som maler.

strax innan jul 1973

"Sen övertog han en garn& manufakturhandel i en stad, i Borlänge, och den gick rätt så bra och han och mor tänkte väl att jag skulle ta över när de drog sej tillbaka, min far var redan sjuklig i tbc när jag var liten, och jag tänkte på att det blir väl fint om jag går till kontoret ett par gånger i veckan och kollar böckerna och hämtat lite pengar, så jag började läsa per korrespondens dubbel italiensk bokföring, välskrivning, skrivmaskinsskrivning - över disken, så att säga, och läste Stein Riverton under disken, och blev så aldrig någon köpman, vilket är en välsignelse för alla garn & manufakturkunder. Och mej. Så småningom fick det här med att kunna skriva maskin riktigt, utan att behöva titta på tangenterna, en allvrligare mening. När mina ögon började krångla drog jag genast ut linjerna, så som jag brukade göra, och tänkte att jag blir väl blind så småningom och kan jag då undvika att ta livet av mej är det praktiskt att kunna skriva maskin i mörkret. Sen tränade jag in kunnigheten att prata in manus på band av samma orsak. En författare kan ju faktiskt vara blind och ändå fungera. Annars är det en sak jag alltid varit rätt för: att förlora synen. Rättare sagt: att förlora förmågan att läsa böcker och titta på bilder. Man kan stå ut med mycket: sitta länge i nervösa väntrum, ligga i tält i fält i lumpen, ha förstoppning, ligga sjuk i alla möjliga sjukdomar, ha ont om pengar, vara ensam, vara olycklig, allt möjligt bara man har en bok tillhands. Men om man hamnar i mörkret? Så varje fång ögonen krånglar är jag rädd, jag blir fumlig och aggressiv och tappar modet och sugen. men om det inte är ögonen? Synen är det inget större fel på. jag får inflammationer i ögonlocken på insidan, eller något i den stilen, jag vet inte så noga, men ögonläkarna behandlar mej så pass nonchalant att det knappast kan vara fråga om något allvarligt. man varför blir det i så fall aldrig bra? Jag tål inte starkt ljus och blåst."

"Dunder & Brak är fulla med den speciella sorts dumhumor som jag själv älskade när jag var ung, och fortfarande gör, till en viss grad, men som vuxna allvarliga människor, i synnerhet ansvarsfulla bokrecensenter har så svårt för. Men strunt i dom. det är ungarna jag bryr mej om. De här bäckerna är ett allvarligt försök att nå ut till fler barn, och framför allt till barn som har svårt att läsa komplicerad text. jag hatar finkultur, snobbkultur, elitkultur. men jag tycker också illa om subkulturen, detta enorma utbud av smörja som ett samvetslöst gäng av skurkar och bandet gör sig förmögenheter på."

23/12-27/12 73

"Nixons massmord i Vietnam og kalkun og juletræ i de små hjem. /.../ I dag går jeg til demonstration foran den amerikanske ambassade."

Hans far dog när han var femton. Fem år senare led han av magsår. Blev botad efter tre månader i tyskt fängelse i Danmark av enformigheten. Minns tillbaka till sin bästa jul, i fängelset 1944.

Fadern var bankman. Läste aldrig en bok.

Äldsta sonen fyller 18.

borlänge 15 jan 1974

Jag har skrivit en 20 sidor lång saga åt Bland tomtar och troll som vanligt och den blev mer vardagsrealistisk än trollsk, också som vanligt.

24 januari 1974, Ib

Förbjudet refuseras.

3 200 Kys og Kram sålda, varav hälften till biblioteken.

26 jan 74

HEH o Birgitta svarar och undrar varför refusering

17 maj 1974, HEH

Jag dras alltid till en typ av kvinna som jag innserst inne inte gillar: den intellektuella, frispråkiga, pojkaktiga, fria, pratsamma, nervösa, känsliga. vad jag antagligen behöver en mer moderlig typ, letargisk, mullig, extrovert. Men korkade tjejer kan jag inte med. Man måste kunna prata!

/.../

min första bok i Amerika: 33,500 exemplar. ingen dålig första upplaga.

27 maj 1974jag är alltså i full fart med Puss, fortsättningen på Kram, och med fullfart menar jag full fart. Jag har svårt att hinna med mej själv. /.../

Puss blir annorlunda. jag blandar alltså brev från barn och vuxna och personliga minnen och väderleken utanför balkongen med Jonnies och Sigbritts upplevelser.

vill du, som förlagsman och beställare av Kram, och senare en fortsättning, skriva ner några önskemål du har nu?

vill du, som privatmannen Ib, intresserad av ungdomar och medverkande i förordet till Kram, skriva ett brev till mej eler till Dörr-Posten eller till någon av personerna i Kram? Om vad som helst, men gärna om sex i 13-årsåldern. I så fall tar jag in det på danska, så skriv med enkla ord.'

maj/juni 74

Ib bl a om varför inte Förbjudet var tillräckligt bra.

13 juni 74

har hunnit 100 sidor /på Puss/. Tar lite semester nu. Min dotter Åsa är på väg hit, ska bo här en tid.

/.../

har fått svar från Kurt Vonnegut, kort men fint. Löften från Barbro Lindgren och Barbro Werkmäster och Stig Ericson.

/.../
jag skriver sakta den här gången. På maskin ibland, på bandspelare ibland.
/.../
nu: lunch på balkongen, 8 brev klara.'

28 aug 1974
bibliotekstjänsts recensenter om Förbjudet citeras

22 sept 74
HEH har låtit göra en stor upplaga bilder på sig själv att ha för att skicka till ungdomar. Bibliotekstjänst har köpt 2 700 av Förbjudet och upplagan blir 7500 ex.
Marie-Louise /Wallin/ och jag skrev en radiopjäs tillsammans. Det tog en intensiv vecka. Flicka med hund heter pjäsen.
/.../
jag har skrivit 207 sidor på Puss och är teoretiskt sett klar.

efter den förb. helgen, (efter julen 74)
tackar för lektörsutlåtanden
en dryg vecka med huvud och käkverk medan Åsa varit på besök.
Marie-Louise och HEH har fått radiopjäsen Flickan med hunden antagen och skrivit TV-pjäsen Ryska rouletten till en producent HEH känner
I princip är Puss färdig men de 211 sidorna måste skäras ner.

22 jan 75
skickar med Puss.
idag är det onsdag, på fredag åker han till Stockholm och lämnar Puss till Bonniers, fredag 24 januari alltså.
om några dar lämnar jag den fjärde Dunder & Brak till Dalia Olsson på Rabén & Sjögren.

odaterat från Ib, inleds aAtter lidt dårligt...
Hvad skriver danske ørn til dig? Kunne du ikke uden at krænke brevhemmeligheden lade mig se nogle af brevene? Jeg mangler selv feedback. Eller give mig et referat.

febr 75, HEH
strykningslista för Puss. Lång.

5 mars 75
Puss refuseras på förlagspapper. Personliga kommentarer i privat brev.
Ib om Puss på två sidor.

7 mars 75
jag menar, många ord i ditt brev men mycket lite konkret kritik. jag vet fortfarande inte varför du inte vill ha Puss, eller varför du inte ville ha Förbjudet. Det är lite abstrakt. Måhända är det språksvårigheter också, men jag hänger inte med när du talar om att detta fattar inte barn, eller barn vill ha så och så, barn är så och så. Det stämmer inte i Sverige. Så varför skulle det stämma på barn i Danmark? Ju mer jag skriver för barn, ju fler jag pratar med, ju fler brev jag får desto osäkrare blir jag på dem. Jag förstår inte din säkerhet. Var har du fått din erfarenhet från barn från?
Puss är ett experiment, jo. Och en bok för både vuxna och barn, jo. /.../
är inte Danmark moget för experiment på barnboksområdet i den här stilen? Det är förresten aldrig så att "folket", läsarna, inte är mogna. Utan att förlagen, redaktörerna, tror att läsarna inte är mogna.
jag är inte alls på väg in i en ny forstaelleform, hvor det episka er forladt. jag har aldrig varit någotn epiker. jag har experimenterat lite - hur fan ska man annars kunna utvecklas. När jag skrivit Jonas hämnd visste jag att jag äntligen funnit en form som passade mej. I fortsättningen skulle jag ta upp tema efter tema och skriva så som jag gjort i Jonas hämnd, fylla denna utmärkta form med nytt stoff. Det gick inte. Det hade inneburit stagnation.

före påsken 75
ska ner med Marie-lousie till Stockholm för att snacka om öppenhet och kärlek i ett socialt radioprogram.

aug 1975, HEH
två motsatser: du och jag. Du är mitt inne i en skilsmässa och försöker bli fri och har all möjlig jävelskap att slåss med - jag bjöd min f d fru och mitt barn på en 7000 kronors Paris-resa i juni. Vi har tidigare rest mycket, hon och jag. We know the ropes, a few ropes anyway, about traveling. Sånt sitter kvar. Vi glider snabbt in i gammal rutin, redan på Arlanda, och det blir en intressant resa. Vi grälar bara två gånger, och båda gångerna är det helvetes hett och vi har druckit sprit. men det kan inte hjälpas, gamla aggressioner sticker upp sina fula huvuden, sår man trodde läkta rivs upp och börjar värka... Paris är dyrt och avgasigt. Det är en hård och elak stad. men jag är hemma där, det kan inte hjälpas. Jag tycker om blandningen av allting, rasblandningen, färgblandningen, jag tycker om att alla blir accepterade, alla raser, alla sorts galningar, fattiga och rika om vartannat.
lite jobb var resan också. Jag skriver på en TV-serie som heter Kajsa. I ett avsnitt reser tre av huvudpersonerna till Paris och upplever konflikter. Det är en skilsmässohistoria, den serien, sedd genom en 10-årig flickas ögon. En fortsättning på "Bogserbåten". Den fick så bra mottagande här i Sverige att ledningen för TV1 vile ha en fortsättning. Det är sällsynt att sånt händer. Nu ska jag alltså skriva 6 avsnitt. Det gör jag i intimt samarbete med regissören och producenten. jag har också träffat huvudrollsinnehavaren, den lilla koreanska flickan från "Bogserbåten". Hon är ett litet underverk. Jag har fått 28.200 kr i förskott. inte brukligt, men det har med budgetår att göra, pengar som skulle ha försvunnit i en fond annars. Det är en summa jag fortfarande har lite svårt att fatta. Det är en press också: nu måste Kajsa bli bra. Men vi har ett drygt år på oss. Långsamt ska det ske. just nu jobbar jag på en annan TV-pryl, också för TV 1, tillsammans med en tjej som heter Christina, ett försök, et prøv, till en julkalender 1976. Det var Christina som gjorde den hittills bästa kalendern, den om Teskedsgumman. (Hon ringde nu; kommer på fredag kväll; nästa vecka börjar hon jobba som regiassistent åt en kille som sätter upp Don Carlos i Malmö. På lördag ska vi avsluta fårt förslag som TV 1 ska ta ställning till: 26 avsnitt på 15 minuter var. Det bygger på sagosamlingen Bland tomtar och troll.)

12 aug 75
/1948/ Sen for jag till Vogeserna och jobbade som dräng i regnvädret, skötte hästar och kor, skördade mirabeller, gjorde brönnvin, umgick med en f d tysk krigsgånge och en tjeckisk flikting och en fransk motståndsman och läste ut Joyces Odysseus. När jag återvände till Paris bodde jag på en horgata som heter Rue dÀboukir, nära Hallarna, innan Hallarna blev ett hål, och jag löpte gatflickslopp varje gång jag återvände till mitt hotell, som även det var fullt av horor. jag önskar jag varit mindre blyg och barnslig och rädd för könssjukdomar.Året efter liftade jag till Köpenhamn, hade äventyr på bakken, bodde först i Ordrup och sen på Ny Toldbogade (några månader före liftningen for heaven`s sake) och liftade sen vidare till Paris, stannade där, åkte vidare till Italien, missade Miskra som vi ville till, uppfyllda som vi var av Les Norritures Terestres av Gide, återvände till Paris och stannade där ett par månader och jag kom hem som ett skelett av brist på mat. Men lycklig och glad. Sen återvände jag till Paris varje vår i många år så länge jag hade pengar. Sen fascinerades jag mer och mer av Spanien och Irland och Nordafrika.
/.../Puss får ut i 15.000 ex i Sverige! Det du.

Ib 6 maj 76

Skuggan som störtade (D&B) under översättning, omslag av Stödberg som Ib är nöjd med.
En af vore danske forfattare Hans Hansen (lærer og filmmand, tv-skribent etc.) har skrevet en anden bog om pubertetssex, som vi udsendte for kort tid siden. Jeg tror, den kan interessere dig. I øvrigt foregår den i Sverige hvor en gruppe danske børn er på lejrskole på en ødegård midt mellem tætte graner of ær en skovsø. En vældig god bog. Vi sender den samtidig hermed. /Vill du se min navel på svenska/.

8 maj 1976
Mina kära Dunder & Brak börjar röra på sej nu. Finland tar fyra böcker å en gång, de har börjat komma i Norge och ett förlag i England har bett att få läsa dem.
och omtryck i Danmark av Kys og kram. Här i Sverige har de nyss tryckt upp till 30 000 ex. Och varje dag får jag fortfarande brev om Kram. och nu har jag äntligen satt mej ner och håller på med en fortsättning på Kram. Den ska heta LOVE LOVE LOVE. Och sen blir det inte mer om Jonnie och Katarina. Puss var inte lyckad. För svår för de ungdomar som läst Kram och ville ha något liknande. Love love love kommer på samma nivår som kram. Den vänder sej till de ungdomar som både är barnsliga och vuxna, de som tvekar, de som balanserar mellan barnvärlden och vuxenvärlden. Många vuxna klagade på de barnsliga äventyren och spökerierna i Kram, men det var nog psykologiskt riktigt. i den åldern som Jonnie och Katarina är i är man fruktansvärt barnslig ibland. man har behov av det. Att regressera. Deter det så? För att återvinna sin balans och trygghet innan man gör nästa framstöt in i vuxenvärlden.

Kenya var fint. Åsa och jag hyrde en Volkswagen i Nairobi och åkte in i Nairobi National Park och såg lejon och gazeller och kudus och maraboustorkar och zebror osv. Vi körde till Amboseli nationalpark och bodde i en lerhydda och träffade en f d elefantjägare från Elfenbenskusten, nu plantageägare, en fransman, och hans norska hustru, och vi jagade elefanter med kamera och hamnade mitt i en hjord på 16 djur... och jag blev förälskad i hustrun... och det var hett och fullt med ödlor och fullt med punkteringar. Sen körde vi till tanzania, till Moshe vid foten av Kilimadjaro, och till Arusha där vi stannade ett par dar och hem igen, flög till Mombasa, hyrde en Datsun och körde utmed kusten och tittade på barbröstade chokladfärgade kvinnor och bodde på Hotel Whispering Palms... jodå fint fint. Sen en veckas filming i Paris med ett gäng på 15 personer. Du vet Sven Lindholm som gjorde Bogserbåten. Nu ens erie för TV1 på 6 halvtimmar om jasa vars föräldrar är skilda. Hon är 11 år. Spelas av en sydkoreanska sharmbubblan som spelade i bogserbåten. kajsa kommer som bok också i höst /.../ I paris träffade jag en tjej från Dublin. I juli ska vi segla i motorbåt på Shannon...

7 dec 76
hur går det med "love love love"?
Birgitta och jag har gjort ett omslag som skiljer sej från Krams och Puss:s. Vi har använt en polare till mej och Åsa, en brud vid namn Marica som bor i samma hus. Hon är 14 år i det närmaste, väl utvecklad, med långt blont hår och mycket vackert ansikte. Hon har pojktycke, en utstrålning som jag hoppas ska visa sej på bild också. Hon är klädd i en T-tröja, röd, broderad med bokstavsdekaler LOVE
LOVE
LOVE
Till det har hon svarta jeans. Så kallade Puss & Kram-jeans. Vi har plåtat hennes ända med firmanamnet för att använda på bokens baksida. Genialt om jag får säja det själv.
Det bästa som händer annars är att Dunder & Brak-böckerna blir uppmärksammade. Inte bara i Skandinavien. Österrike ska ge ut två och England en till att börja med. Härom dan fick jag ett diplom för förtjänstfull insats för den goda ungdomsdeckaren från Svenska Deckarakademin. En deckarförfattare vid namn K Arne Blom har skrivit en lång essä om Dunder & Brak i tidskriften Jury. Sånt sporrar verkligen till nya ansträngningar.

Ib 8 oktober 76
Nu fik vi SKYGGEN DER FALDT ærdig, og den udsendes i disse dage.

12 okt 76
i fredags reste jag till Rabén & Sjögrens förlag i Stockholm, kramade Dalia och överlämnade till henne manus nr 6 i sagan om Päivi och Mats: Den misstänkte. Eventuellt ska titeln ändras till Baklänges.
om ett par tre dar ska jag skicka tredje delen om Jonnie och Katarina till Eva Skavén för vidare befordran till dej. Den heter love love love. Den är skriven på ett sätt som gör att det inte är nödvändigt att först publicera Puss. Det är så många danska barn som skrivit och undrat när det kommer en fortsättning på Kys og kram.
Kram handlade om sex, Puss om kompisskap och Love handlar om kärlek. Det är en enkel och rak historia utan spöken och brev och skit.

Ib 30 aug 76

sänder ex av nya Kys og kram-upplagan

Ib 18 jan 77

i väntan på omarbetad Love love love allmänt om inledningens betydelse på en sida. Och om impressionistisk stil. Gillar fastare ramar.

20 jan 77
Om Love love love:
Omslaget har jag själv designat och Birgitta Holm har plåtat.
Jag har i dag fått ett brev från Methuen i England som ger ut Maria-böckerna. Där finns fotostater från headmasters och parents och andra okunniga auktoriteter som förfasar sig över obseniteterna i Maria-böckerna. Det är helt otrolig läsning. Tänk om dom fick Kram i handen!

3 april 77

Stefan Mählqvist vid Svenska barnboksinstitutet ska ge ut en bok om betydelsen av barnböckers omslag mm. Omslaget till Kys og kram är med som avskräckande exempel...

25 mars 77
tack för brev och omslagsavdrag för Red Paradiset
Just nu skriver jag på Framlänges. Ny upplaga på alla fyra Mariorna också och ny upplaga på Kram och ny upplaga på Puss som är omöjilg att få tag i

Flera brev våren 77
som diskuterar eventuella nedstrykningar i Love love love och att ge ut Puss, trots allt på danska.
dessutom nya upplagor och nya böcker på danska

30 april 77
med filmen Jonas Haevn har vi problem. Naturligtvis, vore underligt annars. Vi är förmodligen för sent ute för att kunna börja inspelningarna i sommar. I juli var det tänkt. Men vi hinner nog inte med alla förberedelser till dess. jag har just avslutat den version av manuset som ska skickas till Filminstitutet vid begäran om projektstöd. Bara smärre ändringar återstår.
filmen på Jag är Maria jag har vi också skjutit upp. Möjligtvis kvn vi skriva manus i sommar och börja skjuta i vinter.
i mitten av maj finns jag på Kreta en kort stund.

Ib 9 maj 77
ändringsförslag för Love love love, mest förkortningar

21 maj 77
för några dar sen återvände jag från Kreta. Mina ögon krånglade där hela tiden och nu är det värre. Blodutgjutning i vänstra ögat, det ser inte för vackert ut. Jag har såna där bekymmer sen många år tillbaka. En bindhinne katarr som aldrig blir bra.

/.../
på måndag får jag slutgiltigt besked om filmen om Jonas hämnd. Det har nu gått så långt att ett kristet förlag ställer upp med pengar. Vi har fått tag i ett produktionsbolag som är intresserade av att ta hand om det praktiska. Drakfilm, ett rätt nytt bolag av unga förmågor. Har gjort mest TV-produktioner tidigare. Förlaget är Harriers. De vill göra en bok från inspelningen med bilder.
nej, jag jobbar som vanligt på Borlänge Tidning. Mer än tidigare faktiskt.
och fastar just nu på tredje dan. Det går rätt bra.

Ib 23 maj 77
Når vi har trykt JONAS' HÆVN op, skyldes det blandt andet, at den også i Danmark har vundet indpas i religionsundervisningen!

19 juli 77
har köpt ny skrivmaskin, nu en elektrisk Sperry Remington SR 101 med utbytbar kula.
mina ögon är okay nu. jag har varit till garda med liten Åsa och skrivit om JONAS HÄMND igen och ska nu skriva om det än en gång. Inspelningen blir nästa sommar. det ser ljust ut, allt går som det ska. Min sjunde Sunder & Brak är också klar. Däremot har jag ingen "riktig" bok för nästa år.

22 nov 77
Puss är färdig, danska namnet Kispus.
sänder samtidigt Hans Hansens bog ELSK MIG LANGSAMT, uppenbarligen fortsättning på vill du se min navel.

26/11 77
Kispus kom i går.
Jag kan berätta att jag får många brev nu igen och de allra flesta säger att Love är bäst av de tre. /.../ Men nu vill ungarna ha en fjärde bok! Det var ju aldrig meningen att det skulle bli en serie. Men vad gör man när man blir populär? Man jobbar förstås vidare... Men än har jag inte bestämt att skriva en ny bok. Jag har annat på gång. Nyss har ny upplaga kommit på Maria-böckerna och Puss. och Kram går ut i 31 - 39 000! Kram är nu såld till Norge, där den kommit under titeln Gi meg en klem, och i Finland, Hellyys, med ett lockande omslag, och nu är ett litet radikalt förlag i Tyskland intresserat. Och Dunder & Brak fortsätter. Alla kommer i Finland, nästa år kommer den sjunde i Sverige, Framlänges, och den första i England och Österrike. Min sammanlagda upplaga på svenska med tre nya böcker plus nytryck uppgår till 93 000. Det är, tycker jag, en imponerande siffra.
i går fick jag äntligen det slutgiltiga manuset på Jonas hämnd. Regissören har gjort sista utskriften. Nu börjar det likna nånting. Kopior går nu till Svenska Filminstitutet. Den 12 dec är det sammanträde. Då avgörs det om vi får en miljon eller så. Så fort det är klart börjar jobbet med att hitta skådespelare, i synnerhet amatörerna, barnen.
med Jag är Maria jag går det långsammare. Men det kanske intresserar dej mindre. Hur som helst så skriver regissören sin första version just nu. Mycket jobb kvar.
Marie-Louise Wallin och jag har skrivit en liten radiopjäs igen: Mimmis stall. Det gick mycket fort och den blev antagen omgående.
just nu sitter jag och svarar i telefon. jag har annonserat ut lägenheten. Det är en tvåa. Åsa fyller 10 år om ett par veckor. Hon behöver snart eget rum. jag har köpt en trea för 25 000 kr. Inflyttning i mitten av januari. Samma gata, Vasagatan 10 c blir den nya adressen.
avisen går bättre och bättrea. den ökar ut, skaffar fler medarbetare, fler maskiner, ökar sidantalet, renoverar tidningshuset och ger mej större resurser. Det har blivit riktigt inspirerande att arbeta där. Gott kamratskap också. Men undra på det. De flesta nya är tjejer. Mycket bra.

8/12 77
det är torsdag i dag. På måndag är det sammanträde på Svenska Filminstitutet. Då ska det definitivt tas ställning till filmmanuset på Jonas hämnd. Regissören har nu skrivit sin slutgiltiga version. I beslutskommittén sitter Lena Granhagen, Erland Josephson, Pelle Berglund (en av höjdarna på filminstitutet som personligen medverkar tillsammans med regissören för nästa filmprojekt, jag är Maria jag) och en kille från Drakfilm-bolaget.

9 mars 78
just nu skriver jag ren min bok nr 8 om Dunder & Brak. Nästa års bok. Boken i höst heter Framlänges./.../
jag försöker hitta en titel åt filmen om Jag är Maria. det är svårt. Regissör och produktionsledare var här i går och visade provfilmer på en massa flickor. Mycket intressant. inspelat på videokasett, vi spelade upp det i min TV, drack ouzo och åt sallad. Dan före var regissören för Jonas hämnd här i två dar och vi jobbade än en gång med manuset. Svårare och svårare att få fram pengar. inspelningen uppskjuts... Det är så många turer i det här jobbet. Jag är glad att jag finns till nånstans ute i marginalen... En prick...

Ib 28 april 78
ny upplaga av Kispus (puss), exemplar sänds med

4 maj 78
på tal om reklam så satte Charlie Hafström in annonser om Love love love i ett par av de mest sålda seriemagasinen här i Sverige, i Fantomen bland annat.
Jonas hævn är jag fundersam över. Den nya utgåvan alltså. Jag skrev först filmmanus på den gamla boken och skrev sen om boken efter filmmanuset. Jag tvivlar själv på resultatet. Det brukar inte bli bra när man krånglar till en sak för mycket. Filmen skulle ha börjatinspelas den 1 juli. Vi fick garanti från Svenska Filminstitutet på 55 % av den totala kostanden. Harriers förlag och andra hade lovat ställa upp med pengar. I sista minuter svek Harriers sitt löfte och sa nej. Det blir nu antagligen ingenting av med projektet.

lite bättre går det med Jag är Maria jag, filmen nu döpt till Flickan och målaren. beräknad inspelningsstart i mitten av september. Men även här väntar vi på slutgiltigt besked om finansiering.

5 nov 1978
tack för böcker, Love love love och Som venner. Omslaget till Som vänner är utomordentligt fint. Men så är det Tord Nygren som ritat också. Vet du att han är född i samma by som jag här utanför Borlänge? Hans föräldrar bor nu närmaste granne med mitt barndomshus. /.../ Nu kan det inte hjälpas att det ska bli en fjärde bok om Jonnie och Katarina och Lotta och de andra. Elsker, elsker ikke. Två piger i Norrland har hittat på titeln åt mej. Jag började skriva på boken, men så blev det sommar och Åsa och jag for till London och därifrån till Methuen och till min översättare i Wiltshire, Patricia Crampton. Det hände något. Vi besökte ett slags Stonehenge med mystisk atmosfär... Sen fick jag en bok om mystiska händelser av Patricia, av Alan Garner, The Owl Service som jag läste på vägen hem. Sen började jag segelflyga och gjorde tre usla landningar efter varann över en träddunge och av allt detta blev en historia som inte lämnade mej någon ro. Jag lade undan Elsker, elsker ikke och började skriva ner den här grejen. jag har aldrig varit mer inspirerad. jag skrev mycket fort, och på olika tider av dagen. Sam,tidigt flög jag mycket. jag skrev det som ett TV-manus. Så småningom ska det bli en bok. Men det är en lång hisotira. och inte en barnhistoria i egentlig mening. Mycket oHellbergsk. Inga barn finn med, bara ungdomar och äldre. En spökhistoria på ytan, en historia om skuld och förlåtelse under ytan. Den var skön och spännande att skriva, det var nästan som om den berättades för mej medan jag skrev ner den, men det kan vara rena rama tramset för det. Nu ligger ett manus hos TV1 och en kopia hos en god vän på UR, Utbildningsradion, han är TV-producent där. ingenting har jag hört på lång tid. Det är det vanliga. men det spelar ingen roll. jag är igång med ett helt annat projekt som jag än så länge kort och gott kallar BUS. Efter kyrkbyn där historien utspelas, Busnäs eller bara Bus. Bus är ett gammalt gott gårdsnamn i Dalarna. Gården heter Bus. Men det finns också ett uttryck som heter "att leva bus, att busa" = make mischief. Det är ännu ett försök att återvända till min barndomsmiljö vid älven där jaghöll till i böckerna om Gerpen. Ett försök att skriva ner så realistiskt och riktigt och sant som möjligt vad som händer i en helt vanlig vardagsmiljö. Men samtidigt har jag ambitionen att göra det spännande. En ambition som jag ständigt misslyckas med. men jag försöker igen. Vem som helst ska kunna läsa Bus. även dom som bara läser serier och Dunder og Brag. Förresten, Dunder og Brag är ganska svårlästa stundtals, eftersom det hänger så mycket på själva språket. Vad jag vill skriva är enkelt och klart och rakt, utan konstigheter. jag försöker, som sagt. Så småningom ska jag återkomma till Bus.
om jag inte tar fel har Høst nu utgivit 14 av mina böcker. Plus nytryck. Det är inte dåligt. I det närmaste hälften av min produktion.
när jag blir stor ska jag bli författare.
vi hörs

2 januari 1979
Mogens C Lind på Høst & Søns Forlag meddelar att Ib Permin, som enligt Mogens aldrig varit någon "robust" person plötsligt och oväntat dog den 29 december 1979 efter några juldagar med familjen.


COPYRIGHT © 1996 HANS-ERIC HELLBERG RESPEKTIVE TONY ELGENSTIERNA.