Efter döden

Kan man kila vidare när man kilat vidare?
Med andra ord: Vad händer när man dör?
Som författare är jag inte i första hand intresserad av att få svar på den omöjliga frågan om det finns ett liv efter detta.
Jag vill skriva en bok som handlar om att det finns ett hinsides liv.
Varför inte? En författare kan skriva om vad han/hon vill. Om han själv tror på det han skriver är inte viktigt. Det enda viktiga är att det blir en bra historia.
Under en tid hade jag fascinerats av böckerna om ndu - nära döden-upplevelser. Jag läste Raymond A Moody och Elisabeth Kübler-Ross och Melvin Morse om hur barn och vuxna i många länder hamnat på gränsen mellan liv och död och kunnat berätta om det. Och jag läste Jan Fridegårds berömda bok Torntuppen.
För många år sen skrev jag en radda böcker om Pellas Jesper Olsson i Busnäs.
I Farlig landning började han segelflyga.
Anta att han störtar, tänkte jag. Vad händer honom sen?
För att få svar på den frågan skrev jag Efteråt. Jesper var då nitton år och blev aldrig äldre.
Han dog. Men han utplånades inte. Hans själ eller ande eller vad man vill kalla det flög vidare, oberörd av tid och rum.
Han besökte, osynlig, sin flickvän Ann och hennes nya kille, och sin mor och morfar, han flög vida omkring över jorden, och högt över jorden, ut i rymden, innan han så småningom...
En sak tror jag att vi kan vara säkra på: när vi dör blir det inte som vi trott att det skulle bli.
Därför kan man spekulera om "efteråt" hur mycket man vill. Ingen har rätt och ingen har fel.
Och man kan skriva en bok om hur man tror, eller önskar, att det ska bli.
Ett slags tröst.
Vårt behov av tröst är oändligt, skrev Stig Dagerman.
Men mitt förlag ville inte ge ut Efteråt.
Två andra förlag sa också nej efter lång tids begrundan.
En onsdag skickade jag manuset till Gidlunds förlag.
Söndagen därpå ringde Krister Gidlund och sa ja.
Några dar senare besökte jag honom i hans bondgård/förlag utanför Hedemora.
Vi diskuterade hur boken skulle se ut. Krister kodade text och titel i sin dator tills manuset var tryckfärdigt.
I ett inre rum hittade jag en affisch på en målning av en av mina favoriter, Georges de la Tour, Timmermannen Josef, som hänger i Louvren.
Krister gjorde omgående ett omslag av en detalj ur målningen, en liten flicka som håller upp ett vaxljus, så att Josef ser att arbeta med sin träborr.
Det blev ett mycket vackert omslag.



COPYRIGHT © 1996 HANS-ERIC HELLBERG RESPEKTIVE TONY ELGENSTIERNA.